Avskaffande av näringshinder för sjuksköterskor

Motion 1990/91:Sf291 av Bengt Harding Olson (fp)

Sverige behöver sina kvinnor även som småföretagare.
Men på företagarområdet möter kvinnorna särskilda
problem.

I vårt land råder som bekant näringsfrihet givetvis även
för kvinnor. Den man eller kvinna som missbrukar denna
frihet kan och bör drabbas av näringsförbud. Men
därutöver upplever många kvinnor att man drabbas av
särskilda näringshinder. Det är exempelvis omöjligt att
driva privat dagis.

Det finns även andra exempel på näringshinder för
kvinnor. En legitimerad sjuksköterska med dokumenterad
kompetens får efter remiss av läkare använda akupunktur
vid behandling av patient. Denna akupunkturverksamhet
får också drivas i egen företagsform. Här uppkommer dock
ett stort problem. För att få patienter till kliniken är det av
avgörande betydelse att patientens behandlingskostnad
delvis betalas av försäkringskassan. Så sker endast under
förutsättning att den person som utför behandlingen är
upptagen på en särskild förteckning hos försäkringskassan.
På denna förteckning upptages i enlighet med 2 kap. 5 §
lagen om allmän försäkring endast läkare, tandläkare och
sjukgymnast men ej legitimerad sjuksköterska.

Detta är en obegriplig och omotiverad skillnad mellan
dessa personalkategorier på vårdområdet. Härigenom
uppkommer också ett reellt näringshinder för de nu aktuella
sjuksköterskorna vilket självfallet måste undanröjas. Detta
sker enklast och bäst genom utvidgning av rätten enligt
nämnda lagrum till att utgiva försäkringskasseersättning
även för akupunkturbehandling av därtill behörig
sjuksköterska. Härav följer då rätten för
akupunkturkompetenta sjuksköterskor att upptagas på den
viktiga försäkringskasseförteckningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar om sådan ändring i 2 kap. 5 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring att
försäkringskasseersättning kan utges även för
akupunkturbehandling av sjuksköterska.

Stockholm den 24 januari 1991

Bengt Harding Olson (fp)