Avgifter på miljöfarliga utsläpp

Motion 1989/90:Sk636 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Sk636

av Bengt Silfverstrand m.fl. (s)
Avgifter på miljöfarliga utsläpp

Miljöföroreningarna i våra kustvatten och vattendrag härrör till stor del från
jordbrukets användning av kvävegödselmedel. En ofta förbisedd miljöstörning
är emellertid den som orsakas av att industrier och enskilda fastigheter
(ofta jordbruksfastigheter), antingen utgör en särskilt svår belastning för de
kommunala reningsverken eller inte är anslutna till sådana reningsverk.

Inventeringar i södra Sverige har visat att ett mycket stort antal enskilda
hushåll saknar sådan anslutning. Åtskilliga av dessa hushåll är inte heller försedda
med ur miljöskyddssynpunkt godtagbara reningsanordningar. Så t.ex.
går avloppsvattnet från hela 2 000 enskilda hushåll i Helsingborgs kommun
vid sidan av kommunens reningsverk. Motsvarande siffra i grannkommunen
Höganäs är hela 1 000 hushåll, och i sammanhanget skall då observeras att
sistnämnda kommun har ett invånarantal som uppgår till ca. en femtedel av
Helsingborgs.

I samband med analyser av badvattnet längs Öresundskusten har konstaterats
att anmärkningsvärt höga colibakteriehalter kan hänföras till orenat
avloppsvatten som via bäckar och mindre vattendrag rinner ut i kustvattnet.
I flera fall har det rört sig om stora mängder djururin.

Kostnaderna för kommunens VA-anläggningar består ofta av dels en särskild
VA-avgift och dels en del som finansieras via kommunalskatten. I kommuner
med total anslutning av samtliga fastigheter till det kommunala VAsystemet
kan det vara motiverat med en hundraprocentig avgiftsfinansiering.
Då blir avgiften relaterad till den enskildes vattenförbrukning och lika
för alla.

I de kommuner där en större eller mindre del av fastigheterna emellertid
saknar sådan anslutning och dessutom har bristfälliga reningsanordningar på
sina avloppsanläggningar leder emellertid ett system med enbart avgiftsfinansierade
VA-taxor till stora orättvisor. Det innebär ju nämligen att de enskilda
hushåll som står utanför det kommunala VA-nätet inte bidrar till kostnader
förorsakade av deras orenade utsläpp och heller inte lämnar något bidrag
till det gemensamma miljövårdsarbete som möjliggörs genom de kommunala
reningsverken.

Regler om kommunala VA-avgifter återfinns i 26 § VAL 70, som emellertid
bara anger att avgiftsskyldigheten skall fördelas mellan fastigheterna efter
skälig och rättvis grund. En differentiering av avgifterna torde alltså teo

Mot.

1989/90

Sk636-645

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Sk636-645

retiskt sett vara möjlig men i praktiken har det visat sig att förutsättningen
för särskilda utsläppsavgifter är att skillnaden mellan olika typer av fastigheter
skall vara avsevärd. Det kan t.ex. röra sig om klart identifierbara fall där
industriellt avloppsvatten belastar ett reningsverk i långt högre grad än hushållsspillvattnet.
Fördelningsreglerna i VAL 70 får enligt kommentarer till
Lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (förf. Bouvin/Hedman
- Norstedts) anses innebära att endast tekniska omständigheter
får beaktas vid fördelningen.

Enligt statens VA-nämnd innebär gällande regler skyldighet att ta ut extra
avgifter från fastigheter, vars avloppsvatten är avsevärt dyrare än övrigt avloppsvatten
att omhänderta. Detta sker i regel genom särskilda avtal med
större avnämare av sådant avloppsvatten, normalt spillvatten.

Någon vägledning för de förhållanden beträffande stora mängder orenat
avloppsvatten frän enskilda hushåll som redovisas ovan ger emellertid inte
nuvarande VA-lag. I det pågående utredningsarbetet (bl.a. miljöavgiftsutredningen)
har diskuterats avgiftsuttag på stora miljöutsläpp som t.ex. klorutsläpp,
svavelutsläpp och utsläpp av farliga kemikalier. Däremot beaktas
inte heller i detta arbete de miljöstörningar som tas upp i denna motion.

I Danmark finns ett system med differentierade avgifter på avloppsvatten.
Detta system har enligt uppgift medfört en märkbar minskning av föroreningar
som leds till kommunens avloppsnät.

Enligt den danska miljöskyddslagen har kommunerna rätt att kräva avgifter
enligt reglerna i kungörelsen om vattendragsreglering för att täcka utgifter
i samband med uppförande, drift och underhåll av offentliga och privata
avloppsvattenanläggningar. Miljöskyddslagen anger emellertid inga närmare
kriterier för utgiftsfördelningen mellan olika brukare, utan beslut
därom har i princip överlåtits till kommunerna. I praktiken har detta medfört
vitt skilda fördelningskriterier mellan olika kommuner.

Som en konsekvens av detta systems administrativa nackdelar har en särskild
lag antagits om betalningsregler för avloppsvattenanläggningar. Lagen
trädde i kraft den 1 januari 1988 med vissa undantagsregler. Fr o m den 1
januari 1992 skall lagen gälla för samtliga avloppsvattenanläggningar. Denna
lag bygger på en princip om 100-procentig brukarfinansiering och innehåller
regler om uppbörd från såväl bostads- som affärsfastigheter.

Det är ur miljösynpunkt ytterst angeläget att miljöstörande utsläpp till
vattenmiljön förhindras. I princip bör detta ske genom en klar och otvetydig
lagstiftning. I praktiken har det emellertid visat sig att kommunens möjligheter
att med stöd av gällande miljölagar ingripa mot t.ex. ovan beskrivna utsläpp
till vattenmiljön är ytterst begränsade. Som komplement till ML borde
därför ett system av dansk modell prövas även i Sverige. Införande av utsläppsavgifter
bör också här omfatta såväl företag som enskilda hushåll. Ett
införande av en utsläppsavgift för ett enskilt hushåll med bristfällig eller obefintlig
rening av avloppsvatten torde i många fall kunna få en väsentlig styreffekt,
innebärande att fastigheten i fråga finner det mer lönsamt att ansluta
sig till det kommunala VA-nätet.

Mot. 1989/90

Sk636

2

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av utsläppsavgifter.

Stockholm den 24 januari 1990

Bengt Silfverstrand (s)

Jan Andersson (s) Birthe Sörestedt (s)

Mot. 1989/90

Sk636

3