Avgift vid olycksfallsskador på tänder

Motion 2000/01:So277 av Leif Carlson och Maud Ekendahl (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avgifter för behandling av olycksfallsskador på tänder.
Lägre avgift vid olycksfallsskador på tänder

Om en person snubblar och slår sig så kraftigt att t.ex. näsbenet krossas
och örat skadas täcks kostnaden för behandling av dessa skador av den
förhållandevis låga avgift som ett normalt läkarbesök betingar.

Men om personen i samma fall också skadar eller slår ut ett antal tänder
kan kostnaden bli en helt annan. Ibland täcks sådana tandvårdskostnader av
arbetsskadeförsäkringen, trafikskadeförsäkringen eller av en privat försäkring.

Dagens allmänna tandvårdsförsäkring har emellertid ett bristfälligt
högkostnadsskydd och det finns åtskilliga människor som av olika skäl inte
skyddas av någon annan försäkring.

Om en olycksfallsskada drabbar både ben och huvud påverkar detta inte
avgiften, alldeles oavsett om olika medicinska specialiteter deltar i
behandlingen. Det torde vara svårbegripligt för den enskilde att en skada som
drabbar huvud och tänder p.g.a. skilda vårdgivare leder till helt andra
ekonomiska konsekvenser än den förut nämnda.

Före år 1987 behandlades förvärvade traumaskador på tänder avgiftsfritt. I
och med den nya tandvårdsreformen kan däremot tandvårdskostnaderna vid
ett olycksfall bli ytterst kännbara.

I väntan på en bättre utformad tandvårdsförsäkring vore det - som ett
första steg - rimligt att avgiften för behandling vid ett olycksfall där skada
på
tänder och/eller annan kroppsdel uppstår skulle motsvara en normal
sjukvårdsavgift.

Med andra ord bör tandvård p.g.a. skador uppkomna vid olycksfall ur
avgiftshänseende vara att betrakta som sjukvård. Var skadan sitter eller om
den faller under olika vårdgivare skall inte ha betydelse för den enskildes
kostnad.

Stockholm den 2 oktober 2000

Leif Carlson (m)

Maud Ekendahl (m)