Åtgärder för ett spritt enskilt ägande

Motion 1988/89:N375 av Alf Wennerfors (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:N375

av Alf Wennerfors (m)

Åtgärder för ett spritt enskilt ägande

Ett samhälle med fria medborgare och en fri ekonomi är den samhällsform
där människors initiativkraft och ansvarstagande bäst kommer till uttryck.
Ett viktigt mål för moderat politik är därför att stödja den personliga, direkta
äganderätten genom frivilligt och individuellt sparande.

Den enskilda människans trygghet, valfrihet och oberoende ökar om hon
genom ett eget sparande får del i vårt lands växande välstånd, t.ex. som
delägare i vårt näringsliv och ägare till sin bostad.

För fortsatt ekonomisk tillväxt och fortsatta framsteg krävs ett ökat
sparande. Men att öka det offentliga sparandet löser inte vårt lands problem.
Det konserverar enbart nuvarande maktförhållanden och medverkar till en
stagnerande ekonomi i stället för att stimulera förnyelse, utveckling och
initiativkraft.

På samma sätt som statlig eller facklig förmögenhetskoncentration strider
mot målsättningen för ägandet gäller detta även mycket stora privata
förmögenheter. Enligt min uppfattning kan den enskildes frihet och oberoende
försvagas om småspararnas ägarinnehav är obetydligt jämfört med ett
fåtal stora privata förmögenheter. Därför bör ägandet spridas till alla
medborgare. En politik bör sikta på att reducera ojämnheterna i förmögenhetsinnehav.
Detta bör ske genom förändringar i den fortsatta ökningen av
hushållens tillgångar. För att bidra till denna utveckling bör stat och kommun
skapa gynnsammare villkor för enskild kapitalbildning och ägande upp till en
viss nivå.

I en rad moderata motioner aktualiseras olika förslag för att stödja enskilt
ägande. Denna motion kommer att inriktas på några delområden.

Aktiesparande

Aktieinnehavets fördelning är en vital fråga för en politik som syftar till en
ökning och spridning av det enskilda ägandet. Den är väsentlig ur den
enskilda aktiespararens synpunkt, eftersom sparande i aktier ger en direkt
ägardel i näringslivet. Villkoren för enskilt aktiesparande har dessutom
mycket stor betydelse för näringslivets tillgång på riskvilligt kapital, vilket är
en avgörande fråga för dess framtida konkurrenskraft och expansion.

Regeringen har i proposition 1988/89:71 föreslagit drastiska förändringar i
beskattningen av enskilda människors aktiesparande. I propositionen föreslås
att enbart 40 % av förluster på s.k. aktiebeskattade tillgångar får dras av
mot vinster, medan däremot 100 % av vinsterna ska tas upp till beskattning.

Förslaget har varken varit föremål för ingående beredning, remissbehand- Mot. 1988/89

ling eller debatt. I propositionen saknas därför en redogörelse för konse- N375

kvenserna av förslaget för den enskilda aktiespararen.

Antag att en person under ett år har såväl reavinster som reaförluster på
aktievinstbeskattade tillgångar på vardera 10 000 kr. Med de gamla reglerna
kvittades vinsterna mot förlusterna och skatten blev noll. Med de nya
reglerna blir det bara möjligt att dra av 40 % av förlusterna dvs. 4 000 kr. mot
vinsterna. Kvar att beskatta blir 6 000 kr. Med 50 % marginalskatt blir
skatten 3 000 kr.

Antag att en annan person under ett år hade reavinster på 5 000 kr. och
förluster på 10 000 kr. 40 % av förlusten dvs. 4 000 kr. blir avdragsgilla mot
vinsterna. Slutresultatet blir en skatt på 500 kr. trots att personen på
affärerna förlorat 10 000 kr.

Förslaget i propositionen har uppenbarligen allvarliga brister och bör
därför avslås.

Den framtida kapitalbeskattningen

Den statliga utredningen om en reformerad inkomstbeskattning (RINKen)
har bl.a. till uppgift att göra en översyn och lämna förslag till utformningen av
den framtida kapitalbeskattningen. Tidningsuppgifter under hösten 1988
gjorde gällande att utredningen överväger att föreslå införandet av en s.k.
portföljmetod för beskattning av aktievinstbeskattade tillgångar.

Innan utredningen presenterat sitt förslag är det inte möjligt att ta ställning
till dess förslag. Däremot är det angeläget att redan nu diskutera de
grundläggande kraven på beskattningen av kapitaltillgångar.

Utifrån målsättningen att stimulera enskilt ägande och åstadkomma ett
spritt enskilt ägande bör en reformering av kapitalbeskattningen ges en sådan
utformning att aktiesparande - upp till en viss nivå - stimuleras genom
förmånliga skatteregler. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Beskattningen i en portföljmetod kan i princip konstrueras så att
beskattning endera sker av det faktiska utfallet av en transaktion eller ej.

Nackdelen med kapitalbeskattning där det faktiska utfallet av en transaktion
inte ligger till grund för beskattningen och där vinster och förluster inte
behandlas symmetriskt, är bl.a. att skatt kan utgå vid förlustaffärer. Stora
vinster kan, å andra sidan, helt undgå beskattning. Den sistnämnda
beskattningen strider mot den grundläggande principen i vårt skattesystem
att beskattning ska ske av vinster medan skatt ej ska utgå på förluster. Denna
princip är en vital del av människornas förståelse och förtroende för vårt
skattesystem.

Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till känna att
kapitalbeskattning vid avyttring av aktievinstbeskattade tillgångar enbart ska
ske på realiserade vinster, varvid vinster och förluster behandlas symmetriskt.

10

Beskattning av aktiefonder och investmentbolag

Aktiefonder är en attraktiv sparform för aktiesparare som vill sprida sitt
risktagande. För att bl.a. stimulera enskilda människors sparande i aktiefonder
är dessa, vid omplaceringar av sina innehav, befriade från skatt.

Den statliga ägarutredningen diskuterade i sitt betänkande, avgivet hösten
1988, för- och nackdelarna med att utvidga denna skattebefrielse till att även
gälla s.k. investmentbolag.

Av utredningens undersökningar framgår att de marknadsnoterade investmentbolagen
kontrolleras av ett fåtal ägarfamiljer/ägargrupperingar. I flera
fall är investmentbolagen vitala delar i olika ägarfamiljers kontroll över delar
av vårt näringsliv.

Företrädare för investmentbolagen har framhållit vikten av att företag
kontrolleras av en ”stark ägare”. Genom att investmentbolagen i sin tur
kontrolleras av ett fåtal ägare, innebär en utveckling där investmentbolagen i
ökad utsträckning skulle bli ”starka ägare” att ägar- och maktkoncentrationen
skulle öka.

Genom ägarkoncentrationen i investmentbolagen kan dessas effektivitet i
vissa avseenden ifrågasättas. Det är empiriskt belagt att koncentration av
ägande och mycket täta band, mellan ägare-styrelse-vd, förorsakar problem
t.ex. när företagets angelägenheter handhas på ett mindre effektivt sätt.

En förändring av beskattningen av investmentbolag i den riktning som
diskuterats inom ägarutredningen skulle innebära en kraftig uppvärdering av
de marknadsnoterade investmentbolagens aktier. Genom att dessa är
koncentrerade till ett fåtal ägargrupperingar skulle en sådan åtgärd kraftigt
öka dessas förmögenheter. Detta är ej önskvärt om man vill sprida ägandet
och skapa en jämnare förmögenhetsfördelning.

Genom att likställa investmentbolagens beskattning med aktiefondernas,
skulle den stimulans av aktieägande och ett spritt enskilt ägande som
fonderna innebär, delvis gå förlorad.

Sammantaget strider därför den föreslagna skattelättnaden för investmentbolag
mot målsättningen om ett spritt enskilt ägande. Skillnaden mellan
beskattningen av aktiefonder och investmentbolag ter sig därför ändamålsenlig
och bör bibehållas.

Allemansfonderna

Under det borgerliga regeringsinnehavet startades det s.k. skattefondsparandet.
Syftet var att öka antalet aktieägare, sprida ägandet och därigenom
bidra till näringslivets riskkapitalförsörjning.

Skattefondsparandet blev tidigt en succé. Denna sparform ersattes senare
med det snarlika allemansfondsparandet.

Allemansfondsparandet bygger på sparande i en typ av aktiefonder. Varje
år får den som deltar i allemanssparande! spara ett högsta belopp. Om
sparandet avslutas och andelen i aktiefonden säljs är den enskilda aktiespararens
vinst skattebefriad.

Allemansfondsparandet sker oft via bank. De flesta allemansfonderna är
därför knutna till bankerna.

Ursprungligen fick det i varje allemansfond finnas högst 75 000 delägare.

Mot.

N375

Genom proposition 1987/88:60 höjdes denna gräns till 100 000 personer. Mot. 1988/89

Syftet med allemansfonderna är att uppmuntra enskilt aktieägande. N375

Möjligheterna för allemansfonderna att bidra till maktspridning motverkas
f.n. av att vissa fonder har fått alltför många delägare. De enskilda
andelsägarnas inflytande blir härigenom, enligt min mening, alltför begränsat.
Det största antalet delägare i en fond bör därför halveras till 50 000
personer.

Härigenom får de enskilda delägarna ökade möjligheter att utöva inflytande
på fondernas förvaltning. Det blir också fler personer som kommer att
sitta i fondernas styrelser. Detta kommer att bidra till maktspridning och
pluralism.

Genom att reducera antalet delägare i en allemansfond kommer antalet
fonder också att öka. Detta ökar möjligheterna att skapa fonder med olika
inriktning och profil.

För närvarande är många fonder, enligt min uppfattning, i alltför hög grad
knutna till de stora bankerna. Risken finns härigenom bl.a. att fonderna
utnyttjas för att stärka respektive banks "intressesfär” i stället för att
prioritera en god avkastning på aktiespararnas insatta kapital. Denna fråga
bör ges ökad uppmärksamhet.

I debatten har det under senare tid höjts röster för att avskaffa allemansfondsparandet.
Detta vore enligt min uppfattning oklokt. Fonderna har visat
sig vara ett effektivt sätt att öka antalet aktieägare och sprida ägandet.

Kriterier för rörelsedrivande i värdepapper

Den enskilda aktiespararen bör kunna välja mellan att äga aktier som fysisk
eller juridisk person. Väljer hon att starta ett aktiebolag och äga aktierna
inom ramen för detta kan detta bolag vara förvaltande - eller rörelsedrivande
i värdepapper. Den enskilda aktiespararen bör själv få avgöra vilken
inriktning och därmed skattestatus som bolaget bör ha.

I maj 1988 avkunnade kammarrätten sju domar där man bl.a. pekade på
vilka kriterier som hittills har krävts för fåmansbolag att bli rörelsedrivande i
värdepapper. Domarna har tolkats på så sätt att det för detta ska krävas ett
50-tal affärer och en omsättning på cirka 3 mkr.

Enligt min mening bör den enskilda aktiespararen själv få avgöra
inriktningen på bolagets verksamhet. Rörelsekriterierna bör därför sättas
lågt. Ett lämpligt kriterium är därför minst en affär och en omsättning på
10 000 kronor. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utförsäljning av statligt ägda företag

Flera statliga företag har under de senaste åren helt eller delvis sålts ut på
marknaden. Det senaste exemplet är Uddevalla Shipping (UV).

Aktierna i UV har sålts ut till fyra kategorier.

+ de börsnoterade transportföretagen Bilspedition och Nordström &

Thulin,

-(- institutionella placerare, t.ex. försäkringsbolagen Skandia, Trygg Hansa
och Folksam,

-I- två fondkommissionärers största kunder,

+ vissa högre befattningshavare hos vissa institutioner m.fl.

Introduktionskursen vid marknadsnotering av UV Shipping var, enligt den Mot. 1988/89

gängse uppfattningen på kapitalmarknaden, mycket förmånlig. De som fått N375

tilldelning av aktier torde därför snabbt kunna se värdet på sina innehav öka
kraftigt.

Enligt min uppfattning har allmänheten allvarligt missgynnats vid utförsäljning
av statliga företag. Regeringen har gynnat de stora placerarna vid
aktieteckningar. Detta har skett samtidigt som ägarutredningen pekat på
nackdelarna av institutionalisering och koncentration av ägandet i de svenska
börsföretagen.

Under 1989 ska flera statliga företag privatiseras. Det är viktigt att
aktieteckningen i dessa sker på ett tillfredsställande sätt.

För att stimulera ett spritt enskilt ägande bör minst hälften av aktierna
förbehållas allmänheten. Om emissionen blir övertecknad bör varje person
erhålla högst en börspost. Tilldelning bör ske genom utlottning av opartisk
myndighet. Någon särbehandling av vissa personer, som tidigare skett, bör ej
ske.

De anställda inom det företag som marknadsnoteras bör på förmånliga
villkor erbjudas att köpa högst 10 % av de aktier som ska marknadsnoteras.

Möjligheten för övrigt statligt anställda att teckna aktier på sådant sätt som
anges ovan bör övervägas i samband med utförsäljningen.

För att stimulera ett spritt ägande bör institutionella placerare betala ett
10 % högre pris än allmänheten.

Vinstandelssystem

Vinstandelssystem har visat sig vara en bra form för att sprida ägandet.

Erfarenheterna från de företag som infört vinstandelssystem är generellt sett
goda.

Vinstandelssystem bör därför införas inom statligt ägda företag samt inom
affärsverken televerket, luftfartsverket och postverket.

Statligt anställdas företräde vid utförsäljning av statliga
företag

I den allmänna debatten anförs ofta att statligt anställda på vissa områden
missgynnas jämfört med personer anställda inom den privata sektorn. Ett
exempel på detta, som ofta framhålls, är att de statligt anställda ej ges
möjlighet att bli delägare i det företag man arbetar i.

En möjlighet i detta hänseende som bör prövas vore enligt min uppfattning
att ge statligt anställda företräde att teckna högst 10 % av aktierna vid
utförsäljning av statliga företag.

Konvertibler

Riksdagen har vid ett par tillfällen behandlat frågan om utökad beskattning
av s.k. konvertibler. Denna fråga övervägs f.n. dessutom i de sittande
skatteutredningarna. Denna fråga bör behandlas samtidigt med övriga delar
av kapitalbeskattningen. Någon skärpning av beskattningen av konvertibler
bör därför ej ske. 13

Hemställan

Med stöd av ovanstående hemställs

[att riksdagen avslår proposition 1988/89:71,']

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om att stödja ett spritt ägande, genom att den
framtida kapitalbeskattningen ges en sådan utformning att aktieinnehav
upp till en viss nivå stimuleras genom förmånliga skatteregler,2],
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om att den framtida beskattningen ska utgå från
faktiskt realiserade vinster och att vinster och förluster vid beskattning
ska behandlas symmetriskt,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om beskattningen av investmentbolag,2]

[att riksdagen beslutar att det vid aktiesparande i fåmansbolag ska
vara möjligt att vid beskattning vara rörelsedrivande i värdepapper,
förutsatt att man under året vid minst en transaktion omsatt minst
10 000 kr.,2]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om allemansfonderna
i enlighet med vad som i motionen anförs,3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
allemansfondsparandet bör bibehållas,3]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vid
utförsäljning av statligt hel- eller delägda företag, bör de statligt
anställda ges företräde att på förmånliga villkor köpa 10 % av
aktierna,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om vinstandelssystem,3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om skattereglerna för konvertibler,2]

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om principer för utförsäljning av statliga företag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om att ingen särbehandling bör ske av vissa personer
vid utförsäljning av statliga företag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om att de anställda, i företag som ska säljas ut, bör ha
rätt att teckna aktier i enlighet med vad i motionen anförs,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om villkoren för institutionella placerares deltagande
vid utförsäljning av statliga företag.

Stockholm den 25 januari 1989

Alf Wennerfors (m)

11988/89:Sk36

21988/89Sk468

31988/89:Fi608