Arbetsmiljön i lantbruksnäringen

Motion 1988/89:A289 av Kersti Johansson och Stina Gustavsson (båda c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :A289

av Kersti Johansson och Stina Gustavsson (båda c)
Arbetsmiljön i lantbruksnäringen

Arbetsmiljöns betydelse för hälsa och ohälsa har uppmärksammats alltmer
under senare år. Kunskaperna om arbetsrelaterade sjukdomar och arbetsmiljörisker
har ökat. Genom överenskommelser och avtal mellan arbetsmarknadens
parter, genom arbetsmiljölagen och utbyggnaden av företagshälsovården
m.m markeras betydelsen av insatser inom arbetsmiljön för att
förebygga skador och ohälsa.

Centerpartiet har i en särskild motion redovisat sin syn på de övergripande
problemen på arbetsmiljöområdet och också visat på hur många av dessa
problem kan lösas. I denna motion tar vi upp några av jord- och skogsbrukets
yrkesproblem som vi anser måste uppmärksammas ytterligare i arbetsmiljösammanhang.

Jordbruket

Arbetsmiljöproblemen inom lantbruket är stora, större än inom de flesta
andra näringar. Svåra olycksfall, arbetsbelastningsskador och exponering av
damm och gaser förekommer i alltför stor utsträckning. Detta berör inte
enbart lantbrukarna själva utan också andra som är sysselsatta inom
näringen, exempelvis avbytare, anställda lantarbetare och djurskötare.

Trots mera av maskinell utrustning är lantbruksarbete tungt och belastande.
Traktorkörning är t ex ett arbete som förorsakar stor del av belastningsskadorna.
De ofta sneda och vridna kroppsställningar som fordras för att
kunna övervaka redskapen, är ogynnsamma ur ergonomisk synpunkt.
Mjölkningsarbete innebär - även om tekniken har förfinats - fortfarande
stora belastningar på armar, skulderparti och knäleder. Ca 50 procent av
läkardiagnoserna inom lantbrukarnas företagshälsovård, Lantbrukshälsan,
berör rygg och leder. Bland patienter som opereras för höftledsförslitning
förekommer lantbrukare tre gånger oftare än någon annan yrkeskategori.
Detsamma gäller bland förtidspensionerade på grund av höftledsartros.

Hälsorisker betingade av exponering för kemiska medel är ett vanligt
debattämne inom arbetslivet. Det gäller i hög grad också lantbruket. Det
finns exempelvis studier som tyder på statistiskt samband mellan exponering
för fenoxisyror och utveckling av vissa tumörformer.

Damm i olika former är vanligt förekommande i lantbruket. Det gäller dels
oorganiskt damm, som innehåller jordpartiklar, mineraler m m och förekommer
rikligt vid jordbearbetning, potatishantering etc. Dels gäller det
organiskt damm som härrör från djur och från olika former av torra grödor

och spannmål. Det oorganiska dammet innehåller ibland höga kvartshalter Mot. 1988/89

och det organiska dammet utgör ofta en grogrund för mikroorganismer. A289

Vad gäller olycksfallsfrekvensen finns det undersökningar som visar att
den ligger lika högt inom lantbruket som inom de mest drabbade grenarna av
andra delar av näringslivet. Enligt tillgänglig statistik inträffar omkring 40
procent av olycksfallen i samband med husdjursarbete, knappt 10 procent vid
traktorkörning, 20 procent i samband med skörd samt 15 procent vid
byggnadsarbete. Av skogsbruksolycksfallen inträffar 45 procent i samband
med motormanuell avverkning, 18 procent i skogsvård och 17 procent i
terrängtransport.

Olycksfall i lantbruket medför betydande konsekvenser för den som
drabbas. Ett olycksfall som drabbar egenföretagare, familjemedlemmar eller
anställda i lantbruksföretaget får ofta betydande konsekvenser för produktionen.
Insatser för att minska riskerna för olycksfall är därför av största vikt
för de lantbruksverksamma i allmänhet och familjeföretagen i synnerhet.

Svårare olycksfall som medför invaliditet eller dödsfall kan snabbt förändra
familjens möjligheter att få sin bärgning. Stora ekonomiska förluster kan
uppstå om avveckling av hela företaget eller delar därav blir nödvändigt.

Vi vill också peka på de psykosociala arbetsmiljöfaktorerna som egentligen
uppmärksammats först under senare år. Lantbruket har länge ansetts
vara förskonat från psykosocial belastning. Men med strukturförändringar
och försämrad lönsamhet har situationen inom lantbruksnäringen påtagligt
förändrats. Isolering och ensamarbete i kombination med ekonomiska
bekymmer har lett till ökad stress och därmed förenade hälsorisker.

Debatten om livsmedelskvalitet, djurhållning m m har också den starkt
bidragit till ett försämrat psykologiskt klimat för den svenske bonden.

Av vad som ovan redovisats framgår att det är mycket angeläget att
försöka komma tillrätta med de arbetsmiljöproblem som finns i lantbruket.

En hel del har under årens lopp gjorts från näringens sida för att stimulera
till förebyggande åtgärder. Åtgärderna har dock varit otillräckliga. Den
främsta orsaken till detta torde vara att de enskilda lantbrukarna inte haft råd
med de stora investeringar i maskiner och byggnader som ofta behövs för att
komma till rätta med de värsta arbetsmiljöproblemen.

Skall man få fram nödvändiga arbetsmiljöinvesteringar är det därför
nödvändigt att satsa på ekonomiska stimulansåtgärder. Dessa bör kombineras
med utökad information och rådgivning, så att nyinvesteringar i
byggnader och inventarier blir arbetsmiljöanpassade.

Ett ekonomiskt stimulanspaket bör kunna innehålla både bidrag och
förbättrade skattemässiga villkor.

Som det är idag får de allmänna investeringsfonderna tas i anspråk för
utgifter till miljöförbättrande åtgärder. Då skall utgifterna avse byggnadsarbeten
och markanläggningar, inventarier eller tekniskt och naturvetenskapligt
forsknings- och utvecklingsarbete.

Enligt vår mening föreligger minst lika starka skäl för att införa motsvarande
stimulanser för investeringar i arbetsmiljön. Inom lantbrukssektorn drivs
många företag som enskild näringsverksamhet eller i handelsbolag där
avsättningar för framtida investeringar gjorts till investeringsreserver. Numera
är det heller inte ovanligt att driften på en jordbruksfastighet bedrivs i 5

aktiebolagsform. Ett frisläpp av avsatta medel för miljöinvesteringar bör Mot. 1988/89

därför omfatta både investeringsreserverna och de allmänna investeringsfon- A289

derna.

Då lönsamheten inom lantbruket kan variera starkt mellan olika år och
många lantbruk haft så dålig lönsamhet att medel inte kunnat avsättas för
framtida investeringar är det nödvändigt att också införa rätt till direkt
avdrag för miljöinvesteringar.

Ensamarbete

Ensamarbetet i lantbruket har ökat och förekommer idag i relativt stor
utsträckning. Det gäller såväl på åker, i skogen som i djurstallar. Genom den
omfattande rationalisering som under senare år varit rådande, tvingas många
ensamföretagare utföra sitt arbete utan möjlighet till undsättning om
olycksfall inträffar.

I skogen får anställda ej utan kontinuerlig kontakt arbeta ensamma, men
lantbrukarna tvingas alltså ofta till detta.

Problemen med säkerheten vid ensamarbete finns även inom andra
sektorer på arbetsmarknaden. Det är därför viktigt med samarbete mellan
olika intressenter. Ensamarbetet är riskfyllt och insatser måste göras för att
reducera riskerna. I vissa fall kan detta ske genom förändringar av
arbetsorganisationen. Där detta inte är möjligt, kan situationen förbättras
genom att använda tekniska hjälpmedel, exempelvis nödradiosystem.

På marknaden finns olika sådana system, varav en del har provats i
lantbruket. Enligt vår mening är det angeläget att en samlad bedömning/
utvärdering görs dels av dagens fungerande system, dels av andra tänkbara
systemlösningar i syfte att dessa blir användbara, såväl tekniskt som
ekonomiskt.

Skogsbruket

Arbetsskadorna inom skogsbruket utgör ett stort problem. Årligen rapporteras
omkring 1 000 olycksfall. Övervägande antalet olycksfall inträffar vid
huggning och då främst fällningsarbete. Det finns undersökningar som visar
att det dels är den höga arbetstakten inom skogsbruket, dels att det finns
brister i utbildning och arbetsteknik, som gör risken för arbetsskador och
olycksfall stor.

Skogshögskolans institution för skogsteknik i Garpenberg har i samarbete
med den skogliga företagshälsovården genomfört en stor undersökning när
det gäller skogsanställdas arbetsförhållanden och som omfattar totalt 7 000
personer. Undersökningen visar att olycksfallen i skogsbruket minskar, men
att i stället belastningsbesvären ökar. Många unga huggare får bl a ryggskador
redan efter några år i yrket. Det som gör rapporten än mer alarmerande
är att även vältränade huggare drabbas av sådana skador.

Mot bakgrund av arbetsskadesituationen genomför Lantbrukshälsan
tillsammans med Skogsstyrelsen och Skogsägarnas Riksförbund ett projekt
under tre år kallat Säkerhetsdagar i skogsbruket. Arbetsmiljöfonden har
gett projektet sitt stöd och tilldelade medel för 1987 års verksamhet. Några

6

Mot. 1988/89
A289

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
investeringsreserverna och de allmänna investeringsfonderna får tas i
anspråk för investeringar för att förbättra arbetsmiljön i lantbruket,1 ]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att rätt till
direkt avdrag för miljöinvesteringar medges,1]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att medel
anslås ur arbetsmiljöfonden till Säkerhetsdagar i skogsbruket,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en arbetsgrupp tillsätts med
uppgift att förbättra och utveckla arbetsmiljön vid ensamarbete.

Stockholm den 25 januari 1989

Kersti Johansson (c) Stina Gustavsson (c)

ytterligare medel för projektet har sedan dess ej anslagits.

Intresset har på de platser i landet där det genomförts varit påtagligt stort
och erfarenheten är att sådana säkerhetsdagar är ett lämpligt sätt att föra ut
kunskap. Det bör kunna tillämpas också inom andra branscher i syfte att
sänka antalet arbetsskador.

Det ovan nämnda projektet är ännu ej slutfört, varför behovet av
ytterligare medel kvarstår.

När vi från centerpartiet under föregående år tog upp denna fråga uttalade
socialutskottet att det ankommer på arbetsmiljöfondens styrelse att prioritera
vilka utbildningsinsatser den vill genomföra.

Vi anser att det är angeläget att riksdagen uttalar att verksamheten skall
fortsätta och att medel härtill skall anvisas.

Sammanfattningsvis kan konstateras att jord- och skogsbruk är en av de
mest utsatta näringarna vad gäller arbetsrelaterade sjukdomar och olycksfall.

1 1988/89:Sk462

7

gotab 17024, Stockholm 1989