Arbetslöshetsförsäkring

Motion 1998/99:A221 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Inledning

Vänsterpartiet anser att arbetslöshetsförsäkringen skall vara
en omställningsförsäkring för den som av konjunkturella
eller strukturella skäl blir arbetslös. Den skall tillsammans
med en aktiv arbetsmarknadspolitik och utbildningsinsatser
bidra till att den som drabbas av arbetslöshet tryggt kan
förstärka sin position på arbetsmarknaden och söka jobb.
Försäkringens grundidé är att skapa ekonomisk trygghet
under omställningsfasen till ett nytt jobb. Kraven på den
arbetslöse motsvaras av krav på en effektiv
sysselsättningspolitik där både stat och kommun har ett stort
ansvar.

Kompetensförstärkning och rörlighet skall stimuleras. Passiva ersättnings-
perioder skall vara kortvariga. Den individuella handlingsplanen skall
prioritera ett aktivt förhållningssätt. Därför måste svårigheter att få
tillfreds-
ställande barntillsyn undanröjas.

Arbetslinjen som tillämpats i Sverige i kombination med en väl utbyggd
arbetslöshetsförsäkring har länge fungerat väl. Höga aktivitetskrav har ställts
på de arbetslösa samtidigt som politikens uppgift har varit att prioritera
sysselsättningsmålet och bekämpa arbetslösheten. Det är inte försäkringens
fel att långtidsinskrivningen ökar vid arbetsförmedlingarna eller att
rundgången mellan åtgärder och ersättningsperioder blir vanligare. Det
handlar snarare om brister i den ekonomiska politiken, att sysselsättnings-
politiken varit svag. Trots de stora behoven i samhället erbjuds inte
arbetstillfällen i tillräcklig omfattning, och det utförda arbetet är mycket
ojämlikt fördelat.

Ersättningsnivåer

Vänsterpartiet står fast vid att ersättningsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen successivt bör höjas till
motsvarande 90 % av den tidigare inkomsten. Det
statsfinansiella utrymmet för denna reform beror till stor del
på att arbetslösheten kan minskas genom ökad reguljär
sysselsättning. På så sätt kan målsättningen att halvera den
öppna arbetslösheten kombineras med målsättningen att
återställa ersättningen till den tidigare nivån. I övrigt har
Vänsterpartiet föreslagit höjningar i dagpenningnivåer samt
att nivåerna skall följa den allmänna löneutvecklingen. Allt
färre erhåller i dag 80 % ersättning vid arbetslöshet. I
tidningen "Dagens Arbete" kan vi läsa om att nio av tio
pappersarbetare inte får full a-kassa. Om försäkringen skall
ha kvar någon anknytning till inkomst så måste
dagpenningnivåerna successivt höjas. Vi förutsätter att den
arbetsgrupp som bereder frågan om dagpenningnivåerna i
arbetslöshetsförsäkringen beaktar detta.

Arbetsvillkoret

Arbetsvillkoret har gjorts hårdare under tidigare
mandatperioder trots att arbetsmarknaden fått större inslag
av korttids- och deltidsarbeten. Det drabbar ungdomar och
invandrare och inte minst betydande delar av kvinnors
arbetsmarknad. Ungdomars allt högre grad av
socialbidragsberoende är ett oroande tecken. Det får inte bli
så att arbetsvillkoret utesluter alltfler från möjligheten till att
få arbetslöshetsersättning. Vi anser att analyser av vilka
konsekvenser det nya arbetsvillkoret får för olika kategorier
av anställda är viktiga att ta fram inför kommande arbete
med att utveckla sysselsättnings- och
arbetsmarknadspolitiken.

Regeringen bör inom kort återkomma med en utvärdering av det nya
arbetsvillkorets effekter för olika utsatta grupper på arbetsmarknaden och för
försäkringens täckningsgrad.

Vänsterpartiet menar liksom tidigare att begränsningsregeln för
kvalifikation till arbetslöshetsförsäkringen med avseende på anställningar
med offentliga subventioner är tveksam. Försäkringen bör stimulera över-
gångar till den ordinarie arbetsmarknaden. Även om övergången sker med
offentligt stöd så är det en övergång som måste uppmuntras. Försäkringen
bör inte hindra en aktiv arbetsmarknadspolitik.

Vi menar att kriteriet skall vara att det rör sig om ett reguljärt arbete. Då
skall det avgörande vara att anställningsförhållande råder och att lön betalas
ut enligt avtal för det arbete det gäller. Det innebär exempelvis att
individuellt anställningsstöd bör kvalificera till försäkringen. Den offentliga
subventionen saknar i detta fall betydelse. Det finns för övrigt andra former
av offentliga subventioner till anställningar med avtalsenliga anställnings-
villkor, t.ex. lönebidrag.

Deltidsarbetslöshet

Vänsterpartiet har upprepade gånger krävt att den negativa
särbehandlingen av deltidsarbetslösa skall upphöra. I dag kan
den som har en fast deltidstjänst endast fyllnadsmarkera och
få arbetslöshetsersättning under en ersättningsperiod.
Därefter anses den deltidsarbetslöse ha anpassat
normalarbetstiden till den nya deltidstjänsten och
ersättningsrätten upphör. Vänsterpartiet menar att den
speciella deltidsregeln bör slopas.

Vi menar att ersättningen inte får vara en inkomstutfyllnad när arbets-
givare väljer att anställa personal med begränsad arbetstid, men att lösningen
ligger i att arbetsrättsligt ytterligare förstärka rätten till heltidsarbete och
att
arbetsförmedlingarna inte prioriterar bort de deltidsarbetslösa.

Nu bestraffas i första hand kvinnor för att arbetsgivare inom kommuner,
landsting, handel, hotell och restaurang planerar sin verksamheter med
deltider. Rapporter har visat att många lämnar arbetet för att kunna försörja
sig på hel arbetslöshetsersättning. Det motverkar arbetslinjen genom att ge
incitament för heltidsarbetslöshet i stället för deltidsarbete. Vänsterpartiet
betraktar de nuvarande reglerna som diskriminerande. De slår huvudsakligen
mot lågavlönade kvinnor. Utredningen om arbetslöshetsersättning och
deltidsarbete bör komma med förslag som undanröjer problemen.

En bortre parentes

En stor del av arbetslöshetsproblemet är av strukturell art.
Det handlar om kompetensproblem och om regionala
svårigheter på arbetsmarknaden men också om effekter av
den könssegregerade arbetsmarknaden. Den fulla
sysselsättningen i Sverige rådde samtidigt som
arbetslöshetsförsäkringen hade som mest gynnsamma
villkor. De senaste årens nedskärningar i ersättningsnivåer
och försämringar i regelverket som styr a-kassan har inte på
något sätt bidragit till att minska arbetslösheten. Däremot har
klassklyftor och otrygghet ökat. Massarbetslösheten under
senare år kan inte skyllas på de arbetslösa eller på problem
med arbetslöshetsförsäkringen.

Sverige har ganska korta tidsbegränsade ersättningsperioder. Grund-
läggande är att vi med aktiv arbetsmarknadspolitik driver arbetslinjen så att
återkvalifikation till försäkringen blir möjlig. Så länge detta är
arbetsmarknadspolitiskt meningsfullt skall det inte förhindras av godtyckliga
tidsregler. Misslyckanden på arbetsmarknaden och i det politiska systemet
skall inte straffa den enskilde.

Vi anser att en formellt bestämd tidsgräns inte är relevant i de individuella
handlingsplaner som sätter arbets- och kompetenslinjen främst. Så länge den
arbetslöse efter förmåga och efter vad som kan bedömas vara skäligt
uppfyller sin del i "kontraktet" är det andra politiska åtgärder som behövs.
Enligt Vänsterpartiets uppfattning är det inte säkert att nuvarande
arbetsmarknadspolitiska åtgärder är de lämpligaste för alla äldre och
långtidsarbetslösa. Tvärtom kan rundgången upplevas som meningslös och
destruktiv. I stället för att angripa arbetslöshetsförsäkringens regler för
återkvalifikation bör alternativa sysselsättningsprogram, arbetstidsförkort-
ningar och övergångslösningar till pension studeras. Det är givet att
kommunerna har en viktig roll att spela när dessa arbetsmarknadspolitiska
problem skall ges en effektiv lösning.

Den bortre parentesen bör slutgiltigt avföras från diskussionen.

Arbetslinjen behöver stärkas

Det har under den gångna sommaren uppmärksammats hur
försäkringen fungerar för studerande. De som stämplar under
sommaruppehållet kan göra det kommande sommar.
Däremot de som arbetade under sommarlovet får ingen
ersättning den kommande sommaren.

Detta beroende på ettårsregler, överhoppningsbar tid och kvalifikations-
villkor. Detta ger felaktiga incitament. Alltfler som studerar är numera vuxna
människor med stort försörjningsansvar. Försäkringen kan kanske inte lösa
detta försörjningsansvar heltäckande, men försäkringen bör uppmuntra
aktivitet då man står till arbetsmarknadens förfogande och tar lediga jobb.

Samtidigt bör försörjningsproblemet få en lösning som är mer heltäckande
för denna grupp.

I takt med ökad betoning på kunskapssamhällets krav måste också en
fördjupad analys till när det gäller regelverket kring överhoppningsbar tid
och studier, krav på heltidsstudier, krav på heltidsarbete före studierna.
Förutsättningarna för personer med en svag ställning på arbetsmarknaden att
förbättra sin position via utbildning måste stärkas. Försäkringen måste
utvecklas utifrån detta perspektiv.

Försäkringens incitamentsstruktur bör också analyseras i ett vidare
perspektiv. Fast anställda på deltid tvingas säga upp sin anställning, detta
därför att fast deltidsanställda har en "bortre parentes" i försäkringen.

Det kan också finnas andra fall som genom gällande regelsystem innebär
att arbete missgynnas jämfört med passivitet. Det kan gälla t.ex. för
studiecirkelledare.

Även företagares rätt till a-kassa måste ytterligare analyseras. Många
arbetslösa människor kan bära på goda företagsidéer, men vågar inte satsa på
grund av risken att förlora sin ersättning. Försäkringen och dess villkor skall
inte snedvrida konkurrensen men samtidigt måste arbetslinjen stimuleras.

Det bör också analyseras hur den nya arbetsmarknaden står i samklang
med försäkringens regler. Att ta korta anställningar, nån timme då och då,
kan i vissa fall vara olönsamt i jämförelse med att enbart uppbära ersättning.
Enligt Vänsterpartiet bör aktivitet ej missgynnas i försäkringen. Genom att
stimulera aktivitet kommer också kostnaderna för ersättning från
försäkringen att minska.

Även deltagande i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan missgynna
en arbetssökande genom att resekostnader och andra kringkostnader ökar.
Ekonomin blir bättre om man stannar hemma. Utredningen om
arbetslöshetsersättning och deltidsarbetslöshet (A 1998:01) bör få tilläggs-
direktiv att komma med förslag som stärker arbetslinjen i försäkringen.

Anslag

Det nära sambandet mellan utgiftsområdena 13 och 14 gör
det dessutom tveksamt att ha en uppdelning på två
utgiftsområden inom nuvarande system. En övervägande del
av kostnaderna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
avser försörjningsmedel vars alternativ vore a-
kasseersättning. Av de totala kostnaderna för kontantstöd
och arbetsmarknadspolitiska åtgärder består mer än 80 % av
försörjningsmedel av olika slag.

Mycket talar för att ett anslag för omställningskostnader bör införas inom
ramen för utgiftsområde 14, och som inkluderar det nuvarande anslaget
utgiftsområde 13 A 1. På detta sätt skulle en mer flexibel lösning kunna
åstadkommas som medger ett aktivare förhållningssätt i syfte att minimera
det passiva bidragsberoendet. Detta bör ges regeringen till känna.

"Semester"

Arbetslösa skall stå till arbetsmarknadens förfogande för att
kunna erhålla ersättning. Arbetslöshetsperioden är för många
en stor påfrestning. På sommaren då andra åker på semester
får den arbetslöse vara hemma om ej ersättningen kan
undvaras. För arbetslösa, och då speciellt långtidsarbetslösa,
finns inget ekonomiskt utrymme att avstå från a-kassa.
Samtidigt har arbetslösa troligen större behov av att komma
bort från den dagliga arbetslöshetslunken, möjlighet att hälsa
på släkt, vänner och umgås med familjen. Av sociala skäl är
det viktigt att arbetslösa kan, utan att förlora ersättning, få
"sommarsemester". Det antal dagar som en arbetslös kan få
ersättning ökar ej varför förslaget ej är budgetpåverkande.
Enligt uppgift finns i Danmark en form av semester för
arbetslösa, detta bör studeras.

Rättssäkerhet

Under de senaste åren har arbetsvillkor och
avstängningsregler skärpts. Samtidigt skall en
arbetsförmedlare arbeta mer med individuella
handlingsplaner. Kraven på arbetslösa har ökat och om t.ex.
en informationsmiss uppstår kan resultatet för den arbetslöse
i det närmaste bli katastrofalt. De ökade kraven på arbetslösa
måste balanseras med ökade möjligheter att få sin sak
prövad. Det finns arbetslösa som är missnöjda med
arbetsförmedlingens agerande. Arbetslösa, som blivit
avstängda från ersättning från a-kassan, har litet förtroende
för Arbetsmarknadsverket. De har litet förtroende för att
överprövning av deras ärende sker i den organisation som i
deras ögon orsakat problemen. För att öka arbetslösas
rättssäkerhet utifrån skärpa avstängningsregler samt att
arbetslösa som ligger i tvist med Arbetsmarknadsverket skall
känna ökat tillit till rättvis och objektiv behandling från
samhällets sida, bör regeringen ges i uppdrag att komma med
förslag till åtgärder. Det bör också understrykas om vikten av
att utbetalningarna från kassorna sker i tid. Arbetslösa har
ofta en dålig ekonomi. Varje försening av utbetalningarna
ställer till med stora problem. Vid större förändringar, t.ex.
nytt datasystem, måste det finnas alternativ så att pengarna
kommer fram till arbetslösa i rätt tid.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av arbetsvillkoret för utsatta grupper m.m.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om deltidsarbetslöshet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en bortre parentes,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stärkandet av arbetslinjen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett anslag för omställningskostnader införs under
utgiftsområde 14,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om semester för arbetslösa,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rättssäkerhet.

Stockholm den 21 oktober 1998

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Stig Eriksson (v)

Owe Hellberg (v)

Berit Jóhannesson (v)

Tanja Linderborg (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Sven-Erik Sjöstrand (v)

Camilla Sköld (v)

Carlinge Wisberg (v)