om arbete åt alla

Motion 1987/88:A265 av Börje Hörnlund m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :A265

av Börje Hörnlund m. fl. (c)
om arbete åt alla

Inledning

Tillgång till arbete har en central roll för varje individ genom den sociala
betydelse arbetet har för gemenskap, personlig utveckling, identitet och
självtillit. Det är också grunden för en självständig försörjning. Förvärvsarbetet
är lika viktigt för kvinnor som män.

Samhället måste därför ha en hög arbetsmarknadspolitisk beredskap för
att möta konjunkturnedgångar och de krav som strukturförändringar inom
näringslivet ställer. Målsättningen att alla som så önskar skall beredas arbete
måste ligga fast. Det är med denna utgångspunkt viktigt att bredda och
differentiera lokala arbetsmarknader i olika delar av Sverige så att människorna
har olika valmöjligheter. Tillgången på arbete är en väsentlig
förutsättning för andra åtgärder, t. ex. att skapa regional balans.

Ett av de stora problemen i den svenska ekonomin är att tillväxten är
koncentrerad. Det ger en överhettning inom vissa områden med löneglidning
och inflation som följd. Andra områden upplever en recession. Vad som är
mest oroande är den höga arbetslösheten i vissa regioner och kommuner. En
genomsnittlig arbetslöshetssiffra på mindre än 2% i dagsläget döljer
betydligt större problem. Skogslänen och sydöstra Sverige har t. ex. en
betydligt större arbetslöshet — vissa län omkring tio%. Orsaken till
obalansen mellan olika landsdelar är den ekonomiska politik som regeringen
fört, vilken varit starkt koncentrationsdrivande. Regeringen har gynnat
storföretagen och expansiva områden på småföretagens och regionalt utsatta
områdens bekostnad.

Detta innebär enligt centerpartiets uppfattning att kampen mot arbetslösheten
mer aktivt måste föras på två fronter samtidigt. Det gäller att driva en
närings- och regionalpolitik som ger tillräckligt många arbetstillfällen i alla
delar av landet. Vi häri våra regionalpolitiska och näringspolitiska motioner
redovisat hur en politik för hela vårt land skall utformas.

Det gäller också att med utbildningsinsatser underlätta ny- eller återinträdet
på arbetsmarknaden. Dessa åtgärder måste särskilt inriktas till förmån
för ungdomar, kvinnor och långtidsarbetslösa.

Det är vidare enligt centerpartiets mening angeläget att statens totala
kostnader för arbetsmarknadspolitik och sysselsättning kan minska. Detta
kan, på ett ansvarsfullt sätt, endast ske om antalet människor som nu får

samhälleligt stöd kan minskas genom att näringslivet självt förmår ge Mot. 1987/88

sysselsättning. Enligt centerpartiets mening måste ökad uppmärksamhet A265

riktas mot möjligheterna att skapa fler jobb i näringsliv och småföretagsamhet.

Kostnaderna för arbetslöshetsersättningar och kontant arbetsmarknadsstöd
har också ökat kraftigt trots att en tredjedel av de arbetssökande inte har
någon ersättning alls. Främst kvinnor och ungdomar står utanför trygghetssystemen.
Kortsiktiga arbetsmarknadspolitiska insatser förmår inte att lösa
de grundläggande orsakerna till arbetslösheten.

Enligt vår mening måste kampen mot arbetslösheten föras på ett mer
offensivt sätt. Det är en självklarhet att politiken skall inriktas på att lindra
konsekvenserna för dem som drabbas. Den långsiktiga tryggheten för de
enskilda kan däremot tillgodoses först genom en mer expansiv industrisektor
där särskilt småföretagens villkor är viktiga för om utvecklingen skall bli
positiv.

Enligt vår mening ger åtgärder som inriktas mot att främja småföretagen
och allmänt stödja näringslivet via STU, utvecklingsfonderna, länsstyrelserna
m. fl. tillsammans med en kraftigt minskad skattebelastning för småföretagen
ett mer varaktigt resultat än kortsiktiga arbetsmarknadspolitiska
insatser i AMS regi.

Lika villkor i arbetslivet

Arbetsmarknaden är i dag i stor utsträckning uppdelad i mans- och
kvinnoyrken. Utvecklingen måste brytas så att de olika erfarenheter män och
kvinnor har kommer till nytta inom samtliga sektorer i samhället och en
jämnare fördelning av män och kvinnor inom alla yrken kommer till stånd.

Män och kvinnor skall ha samma möjligheter och samma rätt till utveckling i
yrkesarbetet.

De flesta formella hinder för jämställdhet mellan män och kvinnor i
arbetslivet är avskaffade i och med jämställdhetslagen. De informella
hindren kvarstår dock i många fall. Vi har i en särskild motion tagit upp
jämställdhetsfrågorna i vid mening.

Flexibel arbetstid

Utvecklingen har gått mot en minskad arbetstid genom att dels arbetsdagen
har förkortats, dels att arbetsveckan har förkortats till fem dagar. Semestern
har efter hand förlängts. Argumenten för en fortsatt arbetstidsförkortning är
flera. Bl. a. hävdas att en förkortad arbetstid skulle öka möjligheterna till
jämställdhet och leda till en ökad sysselsättning genom att fler skulle kunna få
arbete. Enligt centerpartiets mening är det enda hållbara argumentet att en
kortare sammanlagd lönearbetstid kan ge en bättre livskvalitet.

Centerpartiet har vid upprepade tillfällen understrukit att såväl en
förkortad som flexibel arbetstid är angelägen för många människor. Förändringar
måste genomföras på ett sådant sätt att de faktiska skillnaderna mellan
män och kvinnors arbetstid utjämnas. Partiet har också lyckats driva igenom
kravet på rätt till sex timmars arbetsdag för småbarnsföräldrar.

3

Särskilda åtgärder måste vidtas för att också jordbrukare och andra egen- Mot. 1987/88

och småföretagare skall kunna få villkor som är jämförbara med andra A265

gruppers.

Stor vikt bör enligt vår mening läggas vid personliga valmöjligheter så att
arbetstiderna kan anpassas till olika familjers och individers behov och
önskemål. Det bör ske genom att arbetstidslagstiftningen och avtal på
arbetsmarknaden anpassas till en friare arbetstidsförläggning. Det är nödvändigt
att en mer flexibel förläggning av arbetstiden tillåts än för närvarande.
Fördelarna med en flexibel arbetstid är enligt vår mening stora såväl för
konsumenter och anställda som för företagens konkurrenskraft.

Den fortsatta produktivitetsutvecklingen är avgörande för hur snabb
takten i framtida arbetstidsförkortningar kan bli. En kortare arbetstid bör
enligt vår mening få en starkare prioritet i framtiden vid avvägningen mellan
olika angelägna reformer. Takten måste dock självfallet anpassas så att
tillräckliga resurser kan satsas på investeringar och satsningar inom t. ex.
miljö-, regional-, utbildnings- och familjepolitiken.

Takten måste också avvägas mot den fördelning mellan lön och fritid som
arbetsmarknadens parter gör i avtalsförhandlingarna.

Målet är att alla skall få möjlighet till en arbetstid på ca 30 timmar per
vecka.

Vi vill också i detta sammanhang understryka att rätten till arbete enligt
vår mening måste pressas ned genom långsiktiga offensiva närings- och
regionalpolitiska insatser. En delning av befintliga jobb kan bara uppfattas
som ett misslyckande för samhället i dess ambitioner att ge meningsfullt
arbete åt alla. Frågan om arbetstidens längd måste enligt centerpartiets
uppfattning diskuteras främst som en livskvalitetsfråga och inte endast som
en arbetsmarknadsfråga.

Ungdomars arbete

En av de viktigaste uppgifterna för samhället är att bereda ungdomar arbete
eller utbildning. Ett välfärdssamhälle som vårt får inte acceptera att ett stort
antal unga människor redan från början slås ut från arbetsmarknaden. Det är
ett djupt oroande faktum att ungdomsarbetslösheten har varit hög under en
lång period. Det är i och för sig självklart att grunden för en fungerande
arbetsmarknad är en framsynt politik för ekonomisk utveckling inom ramen
för en marknadsekonomi som tar sociala och miljömässiga hänsyn. Insatserna
från samhället måste inriktas på att förutsättningar för varaktiga jobb
skapas över hela landet på den ordinarie arbetsmarknaden. En sådan politik
är också grunden för ungdomars sysselsättning.

Den höga arbetslösheten bland ungdomar, särskilt i vissa regioner och inte
minst bland flickor under en rådande högkonjunktur, visar emellertid att
generella ekonomisk-politiska åtgärder inte är tillräckliga. Regeringens
ekonomiska politik har i stället medverkat till att arbetsmarknaden för
många ungdomar i regionalt utsatta områden förvärrats. Detta innebär att de
generella åtgärderna måste kompletteras med särskilda insatser.

Det finns flera samverkande orsaker som lett till den nuvarande situationen.
Yrkesutbildningen har inte tagit tillräcklig hänsyn till stora ungdoms- 4

gruppers behov och/eller till arbetsmarknadens och näringslivets förutsätt- Mot. 1987/88

ningar. Bl. a. borde en mer omfattande lärlingsutbildning ha förekommit. A265

Målsättningen måste enligt vår mening vara att öka lärlingsutbildningen
och jämställa den med annan gymnasieutbildning. Det är vidare väsentligt att
lärlingsutbildningen inte byråkratiseras eller omgärdas av hindrande begränsningsregler.

Vidare har arbetsmarknaden inte varit tillräckligt expansiv. Även om
antalet arbetstillfällen under praktiskt taget hela denna period ökat, har
ökningen inte varit tillräckligt stor för att nytillträdande grupper skall ha haft
rimliga möjligheter att få jobb.

Inskolningsplatser och ungdomslag

Regeringen har i viss mån anammat den linje som centerpartiet drivit genom
att fr. o. m. innevarande budgetår anvisa medel till statsbidrag för inskolningsplatser
inom det privata området. Detta förslag är positivt eftersom
regeringen tidigare inte visat något intresse för att medverka till placeringar
och ungdomslag utanför den offentliga sektorn. Centerpartiet beklagar att
regeringen i närmare sex år ensidigt tvingat arbetslösa ungdomar in i den
offentliga sektorns ungdomslag.

Centerpartiet har arbetat för att ungdomar skall placeras över hela
arbetsmarknaden eftersom den framtida sysselsättningsökningen under
överskådlig tid i huvudsak kommer att ske inom den privata sektorn. Den
offentliga sektorn kommer av ekonomiska skäl inte att kunna svara för någon
nämnvärd sysselsättningsökning.

AMS har föreslagit att anslagen till ungdomslag respektive inskolningsplatser
sammanförs. Enligt AMS förslag bör medel för totalt 20000 platser,
varav 10000 till inskolningsplatser anvisas. Föredraganden biträder inte
detta förslag och anvisar totalt för dessa ändamål 1254 milj. kr.

Enligt vår mening måste målsättningen vara att försöka få ungdomar att
vinna inträde på den privata arbetsmarknaden. Vi biträder därför AMS
förslag till fördelningen av antalet platser i ungdomslag respektive inskolningsplatser
— dvs. 10000 platser till vardera.

Vårt förslag innebär att det totala anslagsbehovet minskar med 125 milj.
kr. då kostnaden för ungdomslagen per plats är större än för inskolningsplatserna.
Vi anser därför att medel motsvarande kostnaden för 10000 inskolningsplatser
respektive 10000 platser i ungdomslag anvisas. Dessa medel bör
omfördelas för insatser till arbetshandikappade, vilket vi tar upp i en särskild
motion.

Riksdagen bör därför till statsbidrag för inskolningsplatser anvisa 500 milj.
kr. och till statsbidrag för ungdomslag 670 milj. kr.

Splittrat ansvar

De grundläggande problemen för ungdomen på arbetsmarknaden har
emellertid regeringen inte förmått att lösa. Arbetslösheten bland ungdomar
är fortfarande hög. En bidragande orsak till de svårigheter många ungdomar
möter på arbetsmarknaden än det nuvarande splittrade ansvaret mellan

myndigheter och kommuner. Vi anser att kommunerna bör ha huvudansva- 5

ret för de praktiska insatserna mot ungdomsarbetslösheten. Insatserna bör Mot. 1987/88

utformas så att de utgör ett led i ungdomars gymnasieutbildning, val av yrke A265

och yrkespraktik. Förslaget om bidrag till inskolningsplatser på det privata

området kan ses som ett led i denna utveckling. Regeringen tar dock inte

steget fullt ut. Vi anser att ungdomslagen bör ersättas av en stödform som

avser att ge ungdomar arbete och utbildning inom hela arbetsmarknaden.

Sammanhållet kommunalt ansvar utreds

Problemen på arbetsmarknaden gäller hela ungdomsgruppen mellan 16-24
år. Bidraget till kommunerna bör utformas på liknande sätt som nu gällande
statsbidrag för det kommunala uppföljningsansvaret. Möjligheterna att ge
kommunerna ett enhetligt utbildnings- och yrkespraktiskt ansvar för alla
ungdomar t. o. m. 24 år bör enligt vår mening prövas. AMS skall som hittills
ha det direkta ansvaret för att ungdomarna snabbast möjligt placeras på den
öppna arbetsmarknaden. Staten bör enligt vår mening på samma sätt
fastställa yrkespraktikersättningen för hela ungdomsgruppen. I avvaktan på
att ett mer sammanhållet stödsystem för alla ungdomar genomförs vill vi
understryka att huvudregeln måste vara att alla ungdomsplatser skall vara
heltidsarbete och att de i ökad utsträckning förläggs till den privata sektorn.

Halvtid skall enbart kunna förekomma av utbildnings- eller sociala skäl. En
sådan utformning innebär en bättre anpassning till de förhållanden som
normalt råder på arbetsmarknaden vilket torde vara en fördel för ungdomars
fortsatta yrkesverksamma liv. Ersättningsnivån bör sättas högre för äldre
ungdomar.

Vårt förslag innebär att det nuvarande systemet med olika former av
insatser för att ge ungdomar arbete kan slopas och de ekonomiska resurser
som i dag avsätts för dessa ändamål i nödvändig omfattning ställs till
kommunernas förfogande. Enligt vår mening bör därför riksdagen begära att
en parlamentarisk utredning tillsätts med direktiv att analysera och lägga
förslag till lösningar för att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden
och ett mer sammanhållet ansvar i kommunal regi. Utredningen bör
arbeta skyndsamt så att nytt stödsystem snarast kan införas.

Decentralisering av arbetsmarknadsverket

Under de senaste åren har det skett en viss decentralisering av AMS
verksamhet. Detta är positivt och vi vill understryka vikten av att man går
vidare och minskar centrala AMS ytterligare. Antalet anställda på centrala
AMS och i viss mån på länsarbetsnämnderna bör kunna dras ned.

För innevarande år fick AMS en förstärkning med 250 nya arbetsförmedlartjänster.
Vi anförde att förstärkningar inom AMS bör ske på de lokala
förmedlingarna och klaras genom omplaceringar av centralt placerad
personal från AMS och i andra hand från länsarbetsnämnderna.

Mot denna bakgrund föreslår vi att personalen på centrala AMS och i viss
mån på länsarbetsnämnderna dras ned med 200 tjänster. Detta innebär en
besparing på ca 40 milj. kr.

6

Arbetsförmedlingens organisation Mot. 1987/88

Arbetsförmedlingens uppgift är att underlätta den nödvändiga anpassningen A265

mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft, vilket är en förutsättning för en
positiv ekonomisk utveckling. Det är självklart att arbetsförmedlingen skall
hjälpa och stödja de arbetssökande som har svårt att erhålla en varaktig
anställning. Men det måste också vara en uppgift för arbetsförmedlingen att
aktivt och kontinuerligt undersöka vilka arbeten som finns att tillgå och inte
enbart vara en mottagare av de arbeten som anmäls. De flesta arbetssökande
har den initiativförmåga och handlingskraft som krävs för att själva ta
kontakt med den arbetsgivare som via platsförmedlingen annonserar om
anställningar. Vi anser även att en mer total översyn av arbetsförmedlingslagen
måste komma till stånd med syfte att lägga förslag om alternativ som
komplement till de offentliga arbetsförmedlingarna.

Finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen

I avvaktan på att ett genomgripande förslag till reformeringen av det
nuvarande systemet för ersättning vid arbetslöshet - vilket vi föreslagit i en
särskild motion — finns dock skäl att vidta vissa förändringar i det nuvarande
systemet för finansiering av arbetslöshetsunderstödet.

Den höga arbetslösheten under senare år har inneburit att kostnaderna för
de kontanta ersättningarna vid arbetslöshet stigit kraftigt. För innevarande
budgetår utgör dessa kostnader nära 30 % av utgifterna för arbetsmarknadspolitiken.
Samtidigt som en tredjedel av de arbetssökande inte får någon
ersättning från vare sig arbetslöshetskassa eller KAS.

Det nuvarande ersättningssystemet bygger på att den arbetslöse skall
ersättas enligt den s. k. inkomstbortfallsprincipen och få ett stöd som
motsvarar 90% av inkomstbortfallet.

En enhällig riksdag beslöt 1976 vad avser finansieringen att staten skulle
svara för 90 % av kostnaderna för arbetslöshetsersättningen. Dessa kostnader
finansieras, dels genom anslagsmedel, dels genom den särskilda arbetsmarknadsavgiften.
Statens andel har dock sedermera ökat till ca 95%.

I budgetpropositionen aviseras en särskild proposition med förslag om
arbetslöshetsförsäkringens framtida utformning, och i avvaktan härpå förs
anslaget upp med ett oförändrat belopp.

Enligt vår mening bör staten vidare enligt gällande riksdagsbeslut svara för
90 % av kostnaderna för arbetslöshetsersättningen. En sådan genomsnittlig
bidragsnivå för arbetslöshetskostnaderna innebär en besparing för staten.

Med utgångspunkt från de ersättningsnivåer och behov som gäller för
innevarande budgetår bedömer vi att besparingen uppgår till ca 400 milj. kr.

Vi återkommer i denna fråga när regeringens aviserade proposition har
presenterats.

Sysselsättningsskapande åtgärder

I budgetpropositionen föreslås att närmare 2,5 miljarder kr. skall anvisas
över detta anslag. Samtidigt finns en reservation överstigande 1,5 miljarder.

Mot bakgrund av den stora reservationen och med hänsyn till rådande goda 7

konjunktur bedömer vi att anslaget kan minskas med 300 milj. kr.

Hemställan Mot. 1987/88

Med hänvisning till vad som anförts hemställs A265

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sysselsättningspolitikens inriktning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om flexibel arbetstid,

3. att riksdagen beslutar att till statsbidrag till inskolningsplatser för
budgetåret 1988/89 anslå ett i förhållande till regeringens förslag
förhöjt reservationsanslag med 250 milj. kr. om totalt 500 milj. kr.,

4. att riksdagen beslutar till statsbidrag för ungdomslag för budgetåret
1988/89 anvisa 670 milj. kr.,

5. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en parlamentarisk
kommitté med direktiv att lägga förslag om ett sammanhållet
uppföljningsansvar för ungdomar mellan 16—24 år i enlighet med de
riktlinjer som redovisas i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om decentralisering av AMS,

7. att riksdagen beslutar till AMS förvaltningskostnader för budgetåret
1988/89 anvisa ett ramanslag av 1860614000 kr,.

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetsförmedlingens organisation och inriktning,

9. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av arbetsförmedlingslagen
i enlighet med vad som anförs i motionen,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i lagen
om allmän platsanmälan i de delar som rör förmedling av korta och
tillfälliga arbeten i enlighet med vad som anförs i motionen,

11. att riksdagen beslutar till sysselsättningsskapande åtgärder för
budgetåret 1988/89 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med
300 000 000 kr. minskat reservationsanslag om totalt 2110 500 000 kr.

Stockholm den 26 januari 1988

Börje Hörnlund (c)

Kersti Johansson (c) Ivar Franzén (c)

Per Ola Eriksson (c) Elving Andersson (c)

Gören Thurdin (c) Jan Hyttring (c)

Rosa Östh (c) Ingvar Karlsson (c)

i Bengtsfors