Ansvarsfördelningen mellan samhälle och ideella organisationer

Motion 1992/93:Kr402 av Ingvar Björk och Börje Nilsson (s)

I budgetpropositionens bilaga 14, slår statsrådet Inger
Davidsson fast att den s.k. subsidiaritetsprincipen är en
grund för samhällets gemenskapstänkande.

Själva begreppet subsidiaritet har getts olika innebörd,
beroende på vem det är som tolkar begreppet.
Civildepartementet definierar det som ''att beslut skall
fattas på lägsta möjliga effektiva nivå''. En sådan allmänt
formulerad innebörd ger ingen större vägledning.

En fråga som måste ställas när detta begrepp lanseras är
om det finns en avsikt att därmed ändra viktiga grundvalar
i den välfärdsmodell vi har byggt upp i vårt land.

Utifrån subsidiaritetsprincipen diskuteras i
civildepartementets budgetbilaga folkrörelsernas och de
ideella organisationernas roll i samhället. Ett nytt anslag,
''Stöd till ideell verksamhet'', på 17 miljoner kronor föreslås
också.

Statsrådet skriver att ''folkrörelser, föreningar och
enskilda -- det vi i Sverige allt oftare brukar kalla den ideella
sektorn -- deltar i allt högre grad i förnyelsen av
samhällslivet. För att förnyelsearbetet skall fungera bra
behöver samspelet mellan den offentliga och den ideella
sektorn förbättras.''

Vidare poängteras att ''kunskapen om de områden där
de ideella rörelserna kan komplettera statens och
kommunernas arbete behöver förbättras''.

Statsrådet önskar se projekt som rör ett vidgat ansvar
bland medborgare och föreningar särskilt inom områden
som i dag sköts av statliga och kommunala organ.

Det talas i dag alltmer om att ideella insatser måste få
komplettera samhällets åtaganden. Detta kan väl ingen ha
några invändningar emot. Problemet är dock vad som anses
vara ett komplement och vad som handlar om att ersätta
samhällets insatser. Här finns ingen klar och tydlig gräns.

Vår välfärdsmodell utmärks av att samhället har åtagit
sig det ekonomiska ansvaret för viktiga sociala insatser, som
exempelvis hemtjänst, färdtjänst och hjälpmedel. I övriga
europeiska länder har i stället frivilligorganisationer påtagit
sig ansvaret för en hel del av dessa uppgifter.

När vi kritiserar inslag i välfärdspolitiken, är det
samtidigt viktigt att lyfta fram det som är bra och som ökar
människors möjligheter att få den hjälp och service de
behöver på sina egna villkor. För oss är det viktigt att slå
vakt om samhällets ansvar. Handikapporganisationerna har
också reagerat på allt tal om att frivilligorganisationer skall
överta uppgifter från samhället.

Vi vill här citera några rader ur en artikel i DHRs
förbundstidning Svensk Handikapptidskrift.

I Örebro driver Röda Korset sedan länge
ledsagarservice. De rekryterade ledsagarna är främst äldre
kvinnor. Olov Linnman, ordförande i Örebro DHR-
avdelning, är kritisk.

Ledsagningen fungerar egentligen inte alls. Även om
Röda Korset försökt rekrytera yngre ledsagare är vanans
makt stor. Unga funktionshindrade ringer ändå inte dit.
Örebroavdelningen har också fått erfara att de oavlönade
ledsagarna inte är så pigga på att jobba på kvällar, helger
och på somrarna. Några krav går ju inte att ställa.

Olov Linnman ogillar hela idén bakom frivilligarbetet.

Självklart har kommunen använt Röda Korset som
argument för att inte bygga ut kommunal ledsagning.
Pengarna går ju till Röda Korset.

Vad denna artikel visar är att frivilligarbetet aldrig ger
brukarna av service den rätt som samhällets insatser ger.
Grunden för verksamheten i en frivilligorganisation är just
de frivilligas intresse och det går inte att ställa samma krav
på dem, som det gör på en person som är anställd.

Samhällets ansvar för viktiga sociala insatser får aldrig
överlåtas på frivilliga krafter, däremot kan naturligtvis
samhället köpa tjänster av andra, för att praktiskt
genomföra verksamheter. Detta minskar dock inte
samhällsansvaret.

I dagens diskussion om frivilligorganisationernas
uppgifter handlar det allt oftare om att organisationerna
skall överta detta ansvar. För att återknyta till den
inledningsvis berörda subsidiaritetsprincipen, så ges den av
många tolkningen att samhället inte har ansvar för sådan
service som andra, i första hand familj och närstående men
också andra frivilliga krafter, kan erbjuda. Rent praktiskt
skulle det betyda att samhället inte har ansvaret för
hemtjänst och färdtjänst. Först när det inte finns några som
frivilligt tar sig an uppgiften, träder samhället in. Det är
samhällets subsidiära, dvs. stödjande, uppgift.

Det får inte bli en sådan oklar gränsdragning mellan
föreningars kompletterande verksamhet och samhällets
ansvar att det hela blir en tolkningsfråga, där enskildas
värderingar styr. I det nya anslaget ''Stöd till ideell
verksamhet'', försöker inte statsrådet klargöra vad som är
uppgifter för föreningar och vad som är ett samhällsansvar.
Bland sektorer där föreningar kan bedriva verksamhet
nämns bl.a. omsorger. Vi kan inte se, att det som i dag
benämns omsorger i bl.a. kommunernas socialtjänst, är en
insats som kan överlåtas åt ideella organisationer.

Innan det nya anslaget utformas måste det ges tydligare
regler, som anger grunderna för samspelet mellan samhälle
och ideella organisationer. Så som propositionen
formuleras måste förslaget avvisas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om klarläggande av samhällets
ansvar resp. ideella organisationers uppgifter i anledning av
anslag F 4, Stöd till ideell verksamhet.

Stockholm den 20 januari 1993

Ingvar Björk (s)

Börje Nilsson (s)