Anslutning av tandhygienister till försäkringskassan

Motion 1991/92:Sf266 av Jerzy Einhorn (kds)

Tandvården svarar för den mest framgångsrika
förebyggande insatsen som genomförts under vår
generation. Incidensen av karies minskade dramatiskt.
Väsentligt fler får behålla egna tänder även upp till mycket
hög ålder: 1970 var 52 %
av 70-åringarna tandlösa, 1990 endast 10 %.
En stor del av förtjänsten måste tillskrivas
tandhygienisterna. Detta har också blivit erkänt av
samhället; från den 1 juli
1991 kan tandhygienister erhålla legitimation. Enligt
Socialstyrelsens författningssamling SOSFS 1991:11 har
legitimerade tandhygienister därmed rätt att arbeta i egna
lokaler. Samhället har också satsat resurser för att etablera
och sedan öka utbildningen av tandhygienister.

Efter ikraftträdandet av beslutet om legitimering av
tandhygienister har det blivit uppenbart att riksdagen bör
överväga ytterligare ett beslut för att denna för tandhälsan
viktiga resurs lättare skall komma patienterna tillgodo,
nämligen möjligheter för tandhygienisterna att bli anslutna
till Allmän Försäkringskassa.

För närvarande måste en legitimerad tandläkare ta upp
tandhygienistens tjänster på sin samlingsräkning till
sjukkassan. Detta medför att ingen ersättning kan utbetalas
av försäkringskassan förrän patienten är slutbehandlad av
såväl tandläkare som tandhygienist. Det kan ta upp till 6 månader
innan utbetalning sker, vilket försvårar
tandläkarnas men framför allt tandhygienisternas arbete.

Detta har lett till tandhygienisternas ekonomiska
beroende av en tandläkare. Det har hänt att en
tandhygienist fått vänta mycket länge med utbetalning från
tandläkaren exempelvis när denne själv haft höga kostnader
för sin egen praktik. Det har vidare visat sig att patienter
vilka behandlas av tandläkare som inte har tandhygienist
anställd har svårare att få en hygienists tjänster.

Riksdagen beslutar om vilka yrkesgrupper som kan få bli
anslutna till Allmän Försäkringskassa och också om
eventuell dispens från gällande regler. Det kunde vara
lämpligt att riksdagen tar ställning till den frågan inför en
aktuell tandvårdstaxeutredning, eller alternativt överväger
att bevilja dispens för tandhygienister att få bli anlutna till
tandvårdsförsäkringen under en försöksperiod.

I Sverige fanns i slutet av 1991 ca 350 tandhygienister
som arbetar som egen företagare. Möjligheten för dessa att
bli anslutna till sjukkassan skulle medföra fördelar. Mindre
krångel för många patienter, bl.a. för dem som behandlas
av en tandläkare utan anställd tandhygienist. Mindre
krångel vid utbetalning av ersättning från Försäkringskassa
till tandhygienist. Man skulle minska onödigt beroende
mellan tandhygienister och tandläkare. Det sistnämnda har
visat sig medföra möjligheter att t.ex. driva upp hyran för
tandhygienist över marknadspriset, fördröja utbetalning av
intjänade medel m.m. Försäkringskassan skulle lättare
kunna kontrollera sina utgifter till tandhygienister och
bättre bedöma kostnader för den förebyggande vården.
(Redan idag arbetar legitimerade tandhygienister efter en
av Riksförsäkringsverket fastställd taxa.) Tandhygienister
som redan arbetar mycket självständigt skulle få ökade
möjligheter att göra egna prioriteringar med hänsyn till
patienters tillstånd, välja i vilken ordning patienterna skall
behandlas, ta emot patienter från tandläkare som inte har
tandhygienist anställd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen begär att regeringen, lämpligen efter
hörande av riksförsäkringsverket, socialstyrelsen,
tandläkare- och tandhygienistförbunden, lägger förslag som
möjliggör anslutning av tandhygienister till allmän
försäkringskassa, alternativt beslutar om
försöksverksamhet i avvaktan på resultatet av den nya
tandvårdstaxeutredningen.

Stockholm den 22 januari 1992

Jerzy Einhorn (kds)