Ändring av skattereglerna vid förlust på grund av butiksrån

Motion 1990/91:Sk305 av Ingbritt Irhammar och Per-Ola Eriksson (c)

Rån mot butiker, framför allt småbutiker, ökar. Många
gånger är det chansartade brott av någon, t.ex. en
narkotikamissbrukare, som är i akut behov av pengar.

Butiksrånen är många gånger svåra och besvärliga för
polisen att utreda. Rånarna är inte sällan maskerade.
Resultatet blir, att rånen tyvärr alltför ofta blir
ouppklarade. Detta leder i sin tur till att butiksägaren inte
kan få ersättning för ev. förluster såsom bl.a. självrisken på
försäkringen av rånaren.

Blir butiksägaren rånad på pengar, måste ägaren enligt
nuvarande regler betala skatt på den summa han/hon blivit
bestulen på. Det gäller såväl egenavgift som moms på de
stulna pengarna.

Om butiksägaren emellertid inte avslöjar rånet, slipper
denne att betala skatt på det bestulna. Likaså kommer
butiksägaren lindrigare undan skattemässigt om en anställd
exempelvis förskingrar pengar från butiksägaren.

Vi finner nuvarande system om beskattning av bestulna
pengar felaktigt och menar, att brottsoffret -- i detta fall den
rånade butiksägaren -- måste värnas mera av samhället. Det
synes oss orimligt, att tvingas betala skatt på belopp, man
bestulits på. Reglerna måste ändras så, att butiksägare
slipper skatta för bestulna belopp, som denne inte ersätts
för.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrat
skatteuttag vid butiksrån i enlighet med vad i motionen
anförts.

Stockholm den 10 januari 1991

Ingbritt Irhammar (c)

Per-Ola Eriksson (c)