Amalgam som arbetsmiljöfara

Motion 1988/89:A213 av Gudrun Schyman (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:A213

av Gudrun Schyman (vpk)
Amalgam som arbetsmiljöfara

&

Mot.
1988/89
A213-221

Mångå människor är idag uppmärksammade på amalgamets farlighet och
risk vid tandlagning.

Däremot är inte idag amalgam frågan uppmärksammad såsom arbetsmiljöfråga.
Det finns idag omkring 100 människor som arbetar inom tandvården
som är kvicksilverförgiftade genom sitt arbete. Trots att det redan 1949 fanns
förslag att alla människor som arbetade med kvicksilver noga skulle
kontrolleras och bl.a. genomgå regelbundna läkarundersökningar så har
ännu inte några föreskrifter utarbetats.

Redan 1943 beskrevs tandsköterskor i den yrkesmedicinska litteraturen
som den grupp som oftast drabbades av kvicksilverförgiftning. Tandvårdspersonal
som har problem med förgifningssymptom får ofta höra att de lider
av toxifobi, att de har psykiska problem eller att de äterför mycket fisk. Man
negligerar att deras problem uppstått därför att de arbetat och arbetar med
kvicksilver.

Fortfarande förekommer det att tandsköterskor knådar amalgam med
händerna. Fortfarande saknas på många av klinikerna utrustning som skulle
hjälpa till att skydda personalen mot amalgam.

Arbetarskyddsstyrelsens förslag till nya allmänna råd vid arbete med
kvicksilver och amalgam räcker inte. Det enda som eliminerar denna
arbetsmiljörisk är att amalgamet helt försvinner som tandlagningsmaterial.

Vpk förslår i avvaktan på ett förbud mot amalgam som tandlagningsmaterial,
att frågan om arbetsmiljöriskerna uppmärksammas och att arbetarskyddsstyrelsen
får i uppdrag att utfärda bättre föreskrifter i syfte att skydda
personalen från kvicksilverförgifning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att arbetarskyddsstyrelsen får i
uppdrag att utfärda bättre anpassade föreskrifter vad gäller amalgamets
användning och dess påverkan på tandvårdspersonalens hälsa.

Stockholm den 18 januari 1989

Gudrun Schyman (vpk)

1

1 Riksdagen 1988189.3 sami. NrA213-221