Allmänna bidrag till kommuner

Motion 1998/99:Fi608 av Mats Odell m.fl. (kd, Kd)

Kommunsektorn inför 2000-
talet

Kommunsektorns samlade resurser har under senare år
skurits ner kraftigt med den socialdemokratiska regeringens
politik. Till följd av successivt ökade allmänna egenavgifter
sedan 1995 har kommunernas skatteintäkter utvecklats
mycket ogynnsamt. Nästa år drar egenavgifterna undan drygt
18 miljarder kronor i kommunala skatteintäkter till följd av
att egenavgifterna är avdragsgilla.

Kommunsektorns skatteintäkter påverkas också i hög grad av sysselsätt-
ningsutvecklingen i den privata sektorn. På grund av att regeringens politik
så ensidigt inriktats på budgetsanering och så lite på att förbättra företagar-
klimatet och Sveriges långsiktiga tillväxtförutsättningar är sysselsättningen
hittills i år lägre än samma period 1995. Sysselsättningen hittills i år är
också
lägre än under lågkonjunkturens bottenår 1993 samma period. Detta faktum
avspeglar sig naturligtvis i sämre utvecklingsmöjligheter för kommun-
sektorn. Regeringen konstaterade i vårpropositionen för år 1998 att "trots
ökade statsbidrag för år 1997 har antalet sysselsatta inom kommunsektorn
fortsatt att minska jämfört med föregående år". Från 1995 till 1998 har an-
talet sysselsatta inom kommunsektorn minskat med 43000 personer.

Vidare ökade kommunernas kostnader för socialbidrag under i stort sett
hela den förra mandatperioden. Regeringens politik har på olika områden
inneburit att minskade statliga kostnader i transfereringssystemen har vältrats
över på kommunerna i form av ökade socialbidragskostnader. Det är först
under andra halvåret 1998 som en viss minskning av de totala kostnaderna
för socialbidrag skett.

Tabell 6.1 Kommunernas socialbidragskostnader

Miljoner kronor
År
Socialbidrag,

löpande priser
Ökning från föregående år
1994
10285

1995
10786
501
1996
11884
1098
1997
12444
560
Summa ökning 1994-1997
2159
Källa: Socialdepartementet

Mot denna bakgrund är det enligt Kristdemokraterna bra att
regeringen genom höjda statsbidrag återställer en del av den
reala resursindragning som hittills skett. Enligt
Kommunförbundet innebär detta att personalminskningarna
kan hejdas. Landstingsförbundet konstaterar att med de
ekonomiska förutsättningar som hittills gällt skulle alla
landsting utom tre behövt minska hälso- och sjukvårdens
resurser fram till sekelskiftet. Enligt Landstingsförbundets
senaste prognos över den ekonomiska utvecklingen (25
september 1998) kommer landstingen att gå med större
underskott än vad som förutsatts i budgetpropositionen.

Nya befolkningsprognoser och utvärderingar av de kommande resurs-
behoven indikerar att behoven av utbildning, vård och omsorg på den
kommunala sidan ökar med 0,7-0,8 procent årligen till följd av den
demografiska utvecklingen. Detta kan jämföras med att hela befolkningen
växer med 0,1-0,2 procent per år. Enligt Kommunförbundets bedömning
växer behoven snabbare än resurserna de kommande åren. Skillnaden för
hela perioden 1997-2001 uppgår till omkring 2 procent. På landstingssidan
finns områden där kvaliteten behöver förbättras med hjälp av ökade resurser
bland annat till nya platser på sjukhus. Nedrustningen av skolan måste
avbrytas. Det krävs fler lärare till grundskolan och gymnasiet för en
nödvändig kvalitetshöjning av undervisningen.

Det behövs mer än statsbidrag för att
trygga kommunsektorns framtid

Den kommunala sektorns möjligheter att finansiera
angelägen och nödvändig service av god kvalitet är dock
lång ifrån enbart avhängig av statliga bidrag. Statsbidragen
till kommunsektorn motsvarar knappt 20 procent av de totala
inkomsterna. Den viktigaste enskilda faktorn som påverkar
kommunsektorns finanser är sysselsättningsutvecklingen i
övriga sektorer. Fler sysselsatta betyder fler skattebetalare
och därmed ökade skatteinkomster för kommunerna. Men
fler sysselsatta betyder också färre arbetslösa och färre
personer i de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
kommunerna i dag till stor del administrerar och finansierar.
Med ökad sysselsättning följer därför minskade kostnader
för kommunernas arbetsmarknadsåtaganden.

Kristdemokraternas politik tar bland annat därför sikte på att skapa
långsiktiga tillväxtförutsättningar genom ett bättre företagarklimat och lägre
skatter för låg- och medelinkomsttagare. Om sysselsättningen ska ta fart
måste det löna sig att arbeta. Skattepolitiken inriktas också på att skapa
förutsättningar för att behålla företag och kompetens i landet och på att
förbättra möjligheterna till nya företagsetableringar. Sambandet mellan
Sveriges företagar- och sysselsättningsklimat och kommunsektorns framtida
resursbehov kan inte nog betonas. Om de nuvarande låga sysselsättnings-
nivåerna, allt fler människor utanför arbetskraften samt ett ogynnsamt
företagarklimat får fortsätta kommer kommunsektorns resursgap att växa
kraftigt de kommande 10-15 åren. Inte minst av detta skäl behövs det en ny
politisk inriktning när det gäller attityden till företagande och synen på
Sveriges långsiktiga tillväxtförutsättningar.

Kommunsektorn är emellertid inte en gång för alla "färdig" till sina
strukturer. På många håll finns det potential att effektivisera och samordna
verksamheter så att resurser frigörs och kan användas där de bäst behövs.
Den offentliga upphandlingen har i vissa kommuner förbättrats, men kan
utvecklas väsentligt. Genom entreprenadupphandling visar det sig ofta att det
går att få likvärdig kvalitet till ett något lägre pris. En intressant modell är
kommuner som anger ett pris på en viss tjänst som är lägre än vad den egna
verksamheten kostar och sedan låter olika entreprenörer konkurrera med
kvalitet i stället för med pris. Samtidigt är det viktigt att privata
entreprenörer
tillåts utveckla egna, långsiktiga verksamheter, och inte bara hänvisas till att
tillfälligt överta kommunala verksamheter.

Med hjälp av den nya informationstekniken och elektronisk handel
kommer kommuner och landsting att inom en snar framtid kunna minska på
mycket av den administration som egentligen inte hör till de kommunala
kärnuppgifterna. Med en friare användning och lokal samordning av
exempelvis arbetsmarknadsmedel kommer sannolikt också vissa vinster att
göras i resurshänseende. Till detta kommer att det på många håll handlar om
att hushålla bättre med de resurser som redan finns.

Ytterligare en faktor som i stor utsträckning kan påverka de kommunala
finanserna är kommunernas eget bostadsbestånd. På detta område finns det
också anledning att verka för en strukturförändring som gör att kommunerna
påtagligt minskar sina, och därmed skattebetalarnas, risker som följer av för
stora åtaganden på bostadsområdet. Kommunala utförsäljningar av
bostadsbolag bör inte motverkas från statligt håll, som med den nuvarande
socialdemokratiska politiken. Det utförsäljningsstopp som regeringen infört
bör snarast avskaffas.

Sammantaget påverkas alltså förutsättningarna för att förbättra och
bibehålla den offentliga servicen på längre sikt både av en bättre
arbetsmarknad och av egna strukturförändringar.

Skillnad mellan kort och lång sikt

På kort sikt är det dock svårt att hävda att
strukturomvandling eller bättre ledning av verksamheter
skulle göra att människor med vård- och omsorgsbehov i dag
får den hjälp de behöver och har rätt till. Den kris som finns
på alltför många håll inom skolan rättas inte heller till för de
som är elever i dag, genom en strukturomvandling som
kanske tar några år att genomföra. Därför är det motiverat
med ökade resurser från statligt håll för den närmaste
perioden så att de människor som nu behöver och har rätt till
en fungerande service kan få det. Inte minst för landstingens
del är det angeläget att de resursbrister som vi redan nu kan
se inför år 2000 till en del täcks av ökade statsbidrag. På
längre sikt är det emellertid endast en stark
sysselsättningsutveckling som i kombination med fortsatta
strukturreformer kan trygga verksamheterna inom
kommunsektorn.

Mot ovanstående bakgrund anser Kristdemokraterna att ett nettotillskott på
en miljard kronor år 1999 utöver det regeringen gör för att återställa tidigare
indragningar är motiverat. År 2000 föreslås ett tillskott utöver regeringens
nivå med 800 miljoner kronor. För år 2001 anser Kristdemokraterna att det
tillskott på 2 miljarder kronor som regeringen beräknat är ett tillräckligt
tillskott, förutsatt att det används för en generell förbättring för kommuner
och landsting och inte för att finansiera ett krav på till exempel
kommunernas nivå på daghemstaxor.

Förändringar som påverkar
kommunsektorn

Kommunsektorn påverkas indirekt av en rad förändringar
som Kristdemokraterna vill göra på olika områden.
Införandet av en andra karensdag beräknas minska
kommunernas kostnader med 300 miljoner kronor. Den
föreslagna beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst
väntas minska kommunsektorns skatteintäkter med 380
miljoner kronor årligen. Ett återinförande av
vårdnadsbidraget på en högre nivå får en rad konsekvenser
för kommunsektorn. För de första väntas skatteintäkterna
öka till följd av att vårdnadsbidraget föreslås skattepliktigt.
För det andra leder vårdnadsbidraget till en viss ökning av
kommunernas intäkter från daghemsavgifterna, eftersom
dessa styrs av den sammanlagda inkomsten av tjänst, som
ökar något för dem som på deltid använder kommunalt
dagis. För det tredje väntas kommunernas kostnader för
barnomsorg kunna minska med ca 1 miljard kronor, eller ca
2 procent av de totala kostnaderna för barnomsorgen när
föräldrarna får möjlighet till fler alternativa
barnomsorgsalternativ. För det fjärde väntas
kommunsektorns skatteintäkter minska med ca 400 miljoner
kronor till följd av avdragsrätten för styrkta
barnomsorgskostnader som även föreslås gälla kommunala
daghemsavgifter för barn som fyllt ett men inte tre år.

Det höjda garantibeloppet i föräldraförsäkringen i kombination med de
slopade garantidagarna väntas medföra ett skattebortfall för kommunsektorn
med 40 miljoner kronor. Det höjda pensionstillskottet med 200 kronor i
månaden väntas öka kommunernas skatteintäkter med 255 miljoner kronor.
De samlade effekterna enligt ovan för kommunsektorn till följd av
Kristdemokraternas politik framgår av tabell 6.2.

Tabell 6.2. Effekter för kommunsektorn med
kristdemokraternas politik

Miljoner kronor

1999
2000
2001
En andra karensdag
300
300
300
Ny beräkning av SGI
-380
-380
-380
Minsk. kostnader pga infört vårdnadsbidrag
1000
1250
1250
Skatte- och avgiftseffekter pga vårdnadsbidrag (netto)
1500
1500
1500
Höjt pensionstillskott
255
390
390
Slopade garantidagar & höjt garantibelopp i föräldraförsäkringen
-40
-40
-40
Skatteeffekt pga utökad avdragsrätt för barnomsorgskostnader
-400
-400
-400
Summa före neutralisering
2235
2620
2620
Neutralisering enl. finansieringsprincipen
-2235
-2620
-2620
Ökade statsbidrag till kommunsektorn
1000
800
0
SUMMA ramförändring på UO25
-1235
-1820
-2620
Av tabellen framgår att trots att ramen för utgiftsområdet
minskar är nettotillskottet till kommunsektorn 1 miljard
kronor år 1999 och 800 miljoner kronor år 2000. Till de
ovanstående effekterna kommer ytterligare några förslag
som indirekt påverkar kommunsektorns skatteunderlag, som
samtliga regleras för kommunsektorns räkning enligt
finansieringsprincipen. Det viktigaste av dessa förslag är det
höjda grundavdraget. Det skattebortfall som uppstår för
kommunsektorn till följd av det höjda grundavdraget föreslås
dock inte regleras som en ramförändring på utgiftsområde
25, utan i stället direkt på statsbudgetens inkomstsida som en
inkomstminskning för staten under inkomsttitel 1111 Fysiska
personers inkomstskatt. Denna inkomsttitel är en nettotitel
där intäkterna bland annat består av samtliga inbetalade
kommunalskatter, och där utgifterna bland annat består av
samtliga till kommunerna utbetalade kommunala
inkomstskatter. Kommunsektorn erhåller de skatteintäkter de
skulle ha fått enligt gällande regler för grundavdraget och
staten tar kostnaden genom minskade nettointäkter på
inkomsttitel 1111.

I Kristdemokraternas skattemotion regleras ytterligare några mindre
sidoeffekter för kommunsektorn som kostnader eller inkomstminskningar
direkt på statsbudgeten.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tryggandet av kommunsektorns framtid,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunsektorns behov av ökade statsbidrag på kort sikt,

3. att riksdagen till anslaget A 1 Generellt statsbidrag till kommuner och
landsting för budgetåret 1999 anvisar 1 235 000 000 kr mindre än vad
regeringen föreslagit eller således 77 445 000 000 kr.

Stockholm den 28 oktober 1998

Mats Odell (kd)

Per Landgren (kd)

Göran Hägglund (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)

Holger Gustafsson (kd)

Helena Höij (kd)

Kenneth Lantz (kd)

Stefan Attefall (kd)

Maria Larsson (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Magnus Jacobsson (kd)

Inger Strömbom (kd)

Harald Bergström (kd)

Mikael Oscarsson (kd)