Allmänna arvsfonden

Motion 1991/92:L420 av Jan-Olof Franzén och Ingvar Eriksson (m)

När en person avlidit utan att efterlämna arvsberättigade
anhöriga eller testamentstagare tillfaller kvarlåtenskapen
Allmänna arvsfonden. Sedan fondens tillkomst har
betydande belopp utdelats till olika institutioner, t ex
barnhem, sommarkolonier eller till enskilda personer i form
av studiehjälp eller anskaffande av invalidfordon m m.

Allmänna arvsfondens insatser har alltmer kommit att
beröra områden som ligger inom den kommunala
kompetensen. Starka skäl talar för att kommunerna kan
överta fondens verksamhet på det lokala planet. En
svårhanterlig och kostnadskrävande centralbyråkrati skulle
därmed upphöra. Den kommunala ekonomin skulle kunna
stärkas, vilket är angeläget inte minst inom de sektorer som
åtnjuter sporadiskt stöd.

Ärenden vad gäller gravrätt och skötsel av grav, där de
lokala intressena kan vara skiftande, administreras
lämpligen av kommunala organ i samråd med
kyrkogårdsmyndighet.

Den här föreslagna förändringen torde ha ett starkt stöd
i allmän rättsuppfattning. När arvet inte kan förvaltas av
släktingar, bör det ske i ett sammanhang där den avlidnes
förhållanden var bekanta. Det ter sig för de flesta naturligt
att kvarlåtenskap förvaltas i den kommun där den avlidne
var verksam.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Allmänna arvsfonden.

Stockholm den 23 januari 1992

Jan-Olof Franzén (m)

Ingvar Eriksson (m)