Allmänna arvsfonden

Motion 1989/90:So287 av Kjell Ericsson m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So287

av Kjell Ericsson m.fl. (c)
Allmänna arvsfonden

Allmänna arvsfonden tillförs årligen stora belopp. Detta sker när personer,
som saknar arvsberättigade släktingar, avlider och inte har testamenterat sin
kvarlåtenskap till någon.

Dessa medel sammanförs till en central fond som förvaltas av Kammarkollegiet.
Fondens avkastning skall gå till främjande av barns och ungdoms vård
och fostran, vilket är ett behjärtansvärt ändamål och som vi stöder.

Vad vi vänder oss emot är att medel från hela landet sammanförs till en
enda central fond. När utdelningen sedan sker tas ingen hänsyn till var medlen
har kommit ifrån. Ofta tillförs fonden stora belopp från våra glesbygder.

Just i dessa bygder finns många gånger stora behov av åtgärder för barn
och ungdom. Inte minst gäller detta behovet av stöd till olika ideella föreningar.

För att vi ska göra vår glesbygd mer attraktiv, erfordras stora belopp till
inte minst ungdomsverksamhet. Detta gäller såväl kyrkliga och kulturella
verksamheter som t.ex. idrottsföreningar och ridklubbar. Därvid är det väsentligt
att kunna ordna verksamheter som intresserar flickor, eftersom det
många gånger kan vara svårt att ordna meningsfull sysselsättning för dessa
på landsbygden.

Vi vill därför föreslå en 5-årig försöksverksamhet, där en avsevärd del av
Allmänna arvsfondens medel tillförs en kommunal fond. Vid överföringen
till den kommunala fonden skall beaktas hur stor del av medlen som influtit
ifrån resp kommun.

Förvaltning av fonden skall ske av respektive kommuns kommunsstyrelse,
som också efter ansökan har att bevilja anslag för främjande av barns och
ungdoms vård och fostran.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändrade regler för Allmänna arvsfonden.

Stockholm den 25 januari 1990

Kjell Ericsson (c) Karin Israelsson (c)

Stina Eliasson (c)