Allmän miljö- och naturvård

Motion 1998/99:MJ238 av Alf Svensson m.fl. (kd)

Inledning

Miljöfrågan har som få frågor kommit i centrum av debatten,
inte minst bland ungdomar. De som var politiskt engagerade
under 1960-talet kan berätta om hur miljöperspektivet då
lyste med sin frånvaro, om hur förlöjligade många av dem
blev som försökte skifta fokus från skatte- och
ekonomifrågorna. Detta drabbade också Kristdemokraterna
som sedan partiets begynnelse mycket aktivt värnat
livsmiljön och haft den som ett centralt inslag i den samlade
politiken.

Debattklimatet ändrades dock och miljöområdet sågs inte längre över
axeln.

De allra senaste åren har fokus skiftat på nytt. Inget parti kan nu göra
anspråk på att ha monopol eller problemformuleringsprivilegium vad gäller
miljöfrågor. Alla etablerade partier har numera inkorporerat miljön som en
ständigt aktuell fråga och det ses numera som en självklarhet att alla politiska
beslut som på något sätt påverkar den fysiska miljön ska vara "miljövänliga"
eller "ekologiskt hållbara".

Det finns en risk när ett begrepp blir etablerat och kommer till
vardagsanvändning att man glömmer orsaken till att frågan från början kom
på tal. Vi har blivit så vana vid att höra talas om, och själva tala om,
miljöproblem respektive lösningar att vi ibland tappar perspektivet.
Miljöhänsyn är ingen sektorsfråga eller särintresse. Det är något som måste
finnas med som en röd tråd i alla mänskliga aktiviteter och något som måste
finnas med som en grundläggande attityd.

Kristdemokraterna har ofta och gärna talat om behovet av en alternativ
livsstil och många har också försökt praktisera en sådan. I detta begrepp har
många tankar kunnat samsas, men gemensamt för dessa är att försöka flytta
fokus från de materiella frågorna över till de mjuka, immateriella, etiska
frågorna. Att växa och utvecklas är inte detsamma som statisk ekonomisk
tillväxt. Det går överhuvudtaget inte att jämföra miljöfrågorna med andra
politikområden. Man brukar ju säga: Jorden är ett arv från våra fäder och ett
lån av våra barn och barnbarn. Att vi tar hand om miljöproblemen nu är
bokstavligen livsavgörande för våra efterkommande. Miljöfrågorna är
dessutom viktiga etiska frågor. Den ökande miljöskulden till kommande
generationer som blir allt svårare att betala tillbaka.

Numera betyder en förändrad livsstil mer än något annat för att få till stånd
en ekologiskt uthållig utveckling. När det gäller de allvarliga miljöhoten
betyder vår privata konsumtion och livsstil mer än förändringar inom
industrin. Det svåra är att nödvändiga beslut och förändringar nu måste till
hos oss alla. Men detta är också något positivt. Strävan att förbruka mindre
av ändliga resurser och energi och ett ökat personligt ansvar för kretslopp
och avfallshantering är en nödvändighet för långsiktig överlevnad för
mänskligheten och för att en rättvisare resursfördelning globalt sett ska bli
möjlig.

Klimatfrågan -
mänsklighetens ödesfråga

Naturvårdsverkets tidning Miljöaktuellt har beskrivit hur
växthuseffekten nu ger tydliga ekologiska effekter i Södra
ishavet. Den årliga miljörapporten från Worldwatch Institute
presenterade dramatiska beskrivningar av vad som händer
med jorden om fossilförbränningen och därmed följande
koldioxidutsläpp inte hejdas. Man räknar med en fortsatt
medeltemperaturförhöjning på 1-3,5 grader de närmaste 100
åren med fortsatta föroreningar av lufthavet. Det innebär att
havsytan kommer att stiga och att havsströmmarnas banor
kan komma att ändras. Oväder som orkaner blir vanligare
och dessutom med ökad styrka. Över hela världen kommer
vädret att bli mer extremt; torka, översvämningar och
värmeböljor väntas öka. Uppräkningen av effekter till följd
av klimatförändringar kan göras lång.

För att förhindra en utveckling i enlighet med det scenario som
Worldwatch Institute presenterar måste alla länder, också Sverige, ta ansvar
för att hejda utsläppen av koldioxid. Vare sig inom energi- eller transport-
sektorn kan vi tillåta ökade utsläpp utan tvärtom måste ett kraftfullt hand-
lingsprogram som minskar utsläppen upprättas och genomföras. Det handlar
om utfasning av fossilbränslen i såväl energiproduktionen som transport-
sektorn, begränsning av metanavgång, åtgärder för att öka kolbindningen
samt återvinning och om möjligt lagring av koldioxid. Ett antal politik-
områden berörs. Det handlar bl a om energisystemet, kommunikationerna,
jord- och skogsbruket och inte minst om hur skatter och avgifter utformas
som arbetsredskap för att styra bort från fossilbränsleanvändning.

En nationell samling måste till för att radikalt minska koldioxidutsläppen.
Ett tydligt handlingsprogram bör utarbetas i detta syfte. Det handlar då om
såväl det nationella perspektivet, som det regionala och globala. Ett samlat
klimatpolitiskt handlingsprogram bör fastställas av riksdagen, och regeringen
bör upprätta ett särskilt sekretariat för dess genomförande.

Ett nytt klimatpolitiskt handlingsprogram med en övergripande syn på
denna framtidsfråga måste innehålla följande områden:

Utfasning av fossilbränslen i
energiproduktionen

Ökad olje-, kol- och fossilgasförbränning står i direkt strid
mot ett effektivt arbete för att minska koldioxidutsläppen.
Sverige måste bygga upp ett energisystem som baseras på
förnybara bränslen. Utfasningen av fossilbränslen ur
energisystemet är lika angelägen som utfasningen av
kärnkraft. Ett annat övergripande mål måste vara att genom
effektivisering och besparing minska den totala
konsumtionen av energi.

Energifrågorna ska också ses i såväl regionalt som globalt sammanhang.
Den svenska strävan måste vara att bidra till regionala energipolitiska
lösningar som underlättar utfasningen av fossilbränslen. Globalt måste man
finna lösningar för de länder som idag är starkt beroende av export av
fossilbränslen, och ansträngningarna måste öka för att USA, som står för
25 % av koldioxidutsläppen, ska minska sina utsläpp.

Utfasning av fossilbränslen i
transportsektorn

Tydliga beslut med lagstiftning måste till för att klargöra för
bilindustrin att man måste finna andra drivmedel än
fossilbränslen. Bilindustrin måste kunna redovisa hur
bidraget till växthuseffekten genom koldioxidutsläpp från
nyproducerade bilar skall upphöra helt. Också kortsiktigt
måste transportsystemen utformas så att utsläppen från
denna sektor drastiskt minskar. Det handlar om
"trängselavgifter" i storstäderna, introduktion av förnybara
bränslen och avgifter på miljöskadliga utsläpp. Också detta
måste ses i ett globalt perspektiv och internationella
handelsöverenskommelser bör kompletteras med avtal för att
få hejd på koldioxidutsläppen inom transportsektorn. I EU
borde exempelvis upphandlingsreglerna kompletteras med
krav på att miljökostnaden för transporterna skall vägas in
vid en upphandling, i syfte att främja miljövänliga
transportsystem och minska transportarbetets miljöskadliga
konsekvenser.

Begränsning av metanavgång

Växthusgasen metan är fyra gånger så aggressiv som den
mer allmänt fruktade koldioxiden. Det är framför allt ett
globalt problem som har sina källor i bland annat många
områden med mycket sumpmark. Nötboskap är ett annat
stort problem, de stora boskapshjordarna i exempelvis
Sydamerika är stora avgivare av metan. Också i Sverige
finns det problem med metanavgång även om de är relativt
sett mindre än i många andra länder. I ett globalt
sammanhang utgör de dock en del av problemet och måste
beaktas i ett nationellt handlingsprogram.

Åtgärder för att öka kolbindningen

Med mer varsamma metoder vid brukandet av jorden kan
den organiska substansen tillåtas öka. På så sätt binds kolet
igen genom växternas fotosyntes. Idag finns exempel på
ekologiska odlingssystem som ökar jordens mullhalt. Bl a
visar ett tioårigt storskaligt försök med plöjningsfri odling,
där gröngödsling och spannmål varvats, att kolhalten i
matjorden ökat med 3 000 kg C per hektar och år i
jämförelse med ett konventionellt odlingssystem där plöjning
tillämpas och handelsgödsel tillförts under samma period.

Skulle detta system tillämpas på hela Sveriges åkerareal, ca 2,8 miljoner
hektar, skulle mer än hälften av utsläppen av koldioxid från förbränningen av
fossila bränslen årligen kunna bindas i jordens organiska substans som
dessutom klarar att binda ca 300 kg kväve per hektar. En lösning som skulle
ge spannmålen kväve när de bäst behöver är att tillföra humanurin. För att
detta ska kunna bli ett realistiskt alternativ i större skala måste samverkan
mellan stad och land vara stark. De hinder som EU-reglerna utgör mot
denna verksamhet måste undanröjas.

Återvinning och lagring av koldioxid

På senare tid har tankar vuxit fram om återvinning och inte
minst lagring av koldioxid under jord och hav. Kortsiktigt
kan det vara nödvändigt att utveckla system för detta för att
på så sätt under det kommande århundradet hejda
koldioxidtillväxten i atmosfären. Särskilda
forskningsinsatser och utvecklingsprogram, för detta bör
därför initieras.

Internationella ageranden

Givetvis måste Sverige agera också internationellt.
Regeringens begäran om att Sverige ska få ökade kvoter för
sina koldioxidutsläpp är ett flagrant brott mot
klimatkonventionen som starkt försämrar det svenska
miljöanseendet. Regeringens agerande i denna fråga kan få
förödande konsekvenser för den internationella
uppslutningen kring strävan att minska koldioxidutsläppen
även i det globala perspektivet.

Ett sätt att närma sig klimatfrågan på det internationella planet är tanken på
så kallade utsläppsbubblor med möjlighet att överlåta utsläppsrättigheterna.
Idén är omdiskuterad men kan visa sig vara ett verksamt instrument om det
används på rätt sätt. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på
hur idén med utsläppsbubblor och överlåtelsebara utsläppsrättigheter skulle
kunna tillämpas.

Kristdemokratiskt förvaltaransvar

Kristdemokratin tar sin utgångspunkt bland annat i
förvaltarskapsansvaret. Det finns två goda poänger med
denna. Dels ger det ett rätt perspektiv på människans roll och
uppgift på jorden.Vi är förvaltare, inte "herrar". Det som
förvaltas äger man inte själv, det är ett förtroende man har
fått att handskas med. Det gamla indianordspråket "vi har
inte ärvt jorden av våra föräldrar utan bara lånat den av våra
barn och barnbarn" uttrycker väl vad det handlar om.

Det andra ledet, ansvar, är en typisk kristdemokratisk tanke. Människan är
inte bara en individ, utan också en person, och som sådan är hon kapabel att
själv fatta fria beslut och är också ansvarig för sina beslut. Vårt sätt att
hantera den gemensamma livsmiljön måste förankras i förvaltaransvaret.
Denna grundinställning ger inte lösningen på alla detaljfrågor, men den anger
en utgångspunkt och en attityd som är oersättlig i ett långsiktigt miljö-
engagemang.

Trygga familjer är bra för miljön

Kristdemokraterna vill lyfta fram relationen mellan den inre
och den yttre miljön. Vi är övertygade om att en god
miljövård och ett personligt ansvarstagande stimuleras fram i
de små naturliga gemenskaperna, där familjen är den
viktigaste. En livsstil som inte avsätter ett större ekologiskt
fotavtryck än vad ekosystemet tål, börjar med
familjepolitiken.

Vår livsstil i västvärlden sliter hårt på miljön och på ändliga naturresurser.
Den är inte socialt försvarbar när man jämför med hur det stora flertalet
fattiga lever. Vi är alla mer eller mindre fångade i ett materialistiskt
tänkande. Konsumismen firar större triumfer än någonsin i historien. Detta
sliter hårt på miljön. De stora miljöhoten idag är inte några enskilda
skorstenar eller avloppsrör, utan vår vardagliga livsstil som i alltför hög grad
bygger på ett kortsiktigt och snabbt förbrukande av energi, naturresurser och
spridande av gifter och avfall.

Kan vi skapa möjligheter för föräldrarna att ge mer tid till sina barn, ökar
vi möjligheten att få tryggare medborgare som är kapabla att ta ansvar i alla
sammanhang. Tidigt i livet grundläggs mycket av våra värderingar, vår
självkänsla, en inre trygghet eller otrygghet. En trygg barndom förbereder ett
tryggt vuxenliv.

En trygg människa kan ta ansvar, kan leva rikt och dela med sig. Sett i
detta perspektiv kan man med fog hävda att trygga familjer skapar
förutsättningar för en mer ansvarsfull livsstil som bidrar till en bättre miljö.

Miljöjusterad nettonationalprodukt -
MNP

Naturligtvis räcker det inte med rätt attityd och ett
ansvarsfullt tänkande, man måste ha kunskap också. Man
brukar säga att språket har makt över tanken. Detta gäller
särskilt vårt jagande efter BNP-siffror och statistik.

Ett sätt att pedagogiskt underlätta den nödvändiga kunskapsspridningen
och låta språket stå i samklang med den beskrivna verkligheten är att
komplettera det traditionella BNP-begreppet.

Naturligtvis vill vi ha en sund ekonomisk tillväxt. Men BNP-måtten ger en
skev bild av verkligheten på grund av att det bara mäter värdet av det som
köps och säljs på officiella marknader, självhushållning, till exempel, hamnar
utanför. Vår fritid räknas inte in som en del av vår inkomst trots att den
måste ses som en viktig del av vår välfärd. BNP mäter olika verksamheter
med samma måttstock - godisproduktion och konsumtion såväl som tand-
läkarens arbete som lagar hålen. BNP-måtten bryr sig heller inte om vilken
inkomstfördelning som gäller.

Som framgår av namnet är BNP ett bruttomått. Det betyder att åter-
investeringar som sker för att återställa förbrukade tillgångar och förslit-
ningar ingår som en del av det som räknas in i tillväxten. I det perspektivet
vore det bättre att prata om NNP, alltså BNP minskad med återinvesteringar.
NNP räcker dock inte för att lösa motsättningen mellan materiell tillväxt och
en uthållig miljö. Bättre är då att arbeta med en miljöjusterad nettonational-
produkt, MNP, som tar hänsyn till förändringen av kapital i form av vårt
naturkapital, som skog, fisk etc, men som också beaktar förändringar av det
kapital som är skapat av människan.

En ökning av naturkapitalet kan komma till stånd genom t ex skogs-
plantering. Den dominerande trenden är tyvärr att kapitalet minskar genom
att gruvor töms, fiskevatten förorenas etc. Däremot är det vanligt före-
kommande att det av människan skapade kapitalet växer. En svaghet med
MNP är att de två olika kapitalen, naturkapital respektive av människan
skapat kapital, inte kan jämställas eller anses vara utbytbara. Värdet av en
förstörd våtmark blir till exempel inte neutraliserat om vi bygger en skola
till.
Men MNP är ändå som redskap betraktat närmare sanningen än BNP och är
att föredra av detta skäl. Regeringen bör därför ges i uppdrag att utarbeta en
strategi för hur BNP-terminologin kan kompletteras och introducera MNP -
miljöjusterad nettonationalprodukt. Sverige borde kunna driva på en inter-
nationell metodutveckling som på sikt kan ersätta det gamla BNP-begreppet
med det långsiktigt hållbara.

Kretslopp

Idag har begrepp som kretslopp, återvinning och
källsortering blivit allmänt accepterade vilket är mycket
positivt. Ett viktigt instrument för att styra samhället i en mer
resursbevarande riktning är att en statlig avfallsskatt införs.
Frågan har blivit grundligt utredd, men ännu har inte detta
instrument förverkligats. Det är mycket beklagligt.
Kristdemokraterna har länge drivit kravet att en avfallsskatt
ska införas.

En avfallsskatt i kombination med producentansvaret kommer att vara
värdefulla medel för att den framtida varuproduktionen ska bli mer krets-
loppsanpassad. Vi kan förvänta oss mer kvalitetsinriktade produkter som är
baserade på förnybara ämnen och förberedda för återvinning. Regeringens
oförmåga att införa en avfallsskatt är uppseendeväckande. Vi kvarstår vid
vårt krav att en avfallsskatt bör införas snarast som ett led i arbetet att
skapa
ett långsiktigt hållbart samhälle.

Skatteväxling

Kristdemokraterna har länge drivit kravet på att i ökad
utsträckning använda ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.
Mot bakgrund av det höga svenska skattetrycket och det
stora antalet arbetslösa i vårt land, har förslag presenterats
om att använda de ökade intäkterna som en ökad
miljörelatering av skattesystemet innebär till att sänka
skatten på arbete, så kallad skatteväxling. Kristdemokraterna
har arbetat mycket aktivt för att få till stånd en statlig
parlamentarisk utredning för att belysa frågan. Den regering
som Kristdemokraterna ingick i under åren 1991-94 tog
också initiativ till en sådan utredning. Dess betänkande
(SOU 1997:11) avlämnades i januari 1997.

Utredningen har på ett förtjänstfullt sätt belyst skatteväxlingen ur teoretisk
synvinkel. Dess slutsatser, som en bred majoritet bestående av kd, s, fp, c, v
och mp ställde sig bakom, skapar en god grund för fortsatt arbete med frågan
om skatteväxling. Kommittén skriver bland annat: "Vi förutsätter att
utrymmet för skatteväxling i ett 15-årsperspektiv är minst lika stort som det
som redan utnyttjats under 1980- och 1990-talen." En viktig faktor som
avgör utrymmet för fortsatt miljörelatering av skattesystemet är givetvis den
internationella utvecklingen, inte minst inom EU.

Det finns anledning att, utifrån de fakta som redovisas i skatteväxlings-
kommittén och utifrån en kristdemokratisk värdegrund, lyfta fram några
viktiga fakta:

1. Sverige når inte viktiga miljömål som fastslagits utifrån internationella
konventioner och de miljöambitioner som vi har i strävan efter ett ekologiskt
hållbart samhälle. Främst gäller det koldioxidutsläppen där dagens åtgärder
inte på långt när räcker för att stabilisera utsläppen till 1990 års nivå.
Avfallssituationen samt utsläppen av kväveoxid och giftiga ämnen är andra
områden där Sverige inte kommer att nå de uppsatta målen.

2. Utredningen konstaterar att användande av ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken generellt sett är effektiva.

3. En teori bakom skatteväxlingen är att höjda miljöskatter och mot-
svarande sänkning av andra skatter skulle, förutom miljövinsten, också ge en
effektivitetsvinst, så kallad dubbel vinst (double dividend). Utredningen kan
inte påvisa något sådant entydigt samband, utan konstaterar att den
förmodade miljövinsten måste vara motivet till införandet, eller höjningen,
av en miljöskatt. Utredningen konstaterar dock att det generellt sett är bättre
att använda de ökade intäkter som ökade miljöskatter kan medföra till att
sänka andra skatter. Att använda intäkterna för att öka de offentliga
utgifterna är generellt sett en sämre metod.

4. Utredningen förordar att "ytterligare höjningar av energi- och miljö-
skatter sker stegvis och inom ramen för ett totalt sett oförändrat skatteuttag".
Detta är ett viktigt konstaterande då skatterna höjts med 70 miljarder kronor
sedan den nuvarande regeringen tillträdde. Bara de miljörelaterade skatterna
har höjts med 10 miljarder kronor under den korta tid som utredningen
arbetade aktivt, utan att motsvarande skatter på arbete sänks. Därmed har
utrymmet för skatteväxling givetvis begränsats.

5. Utredningen konstaterar att lönebildningen är helt avgörande för hur
effekterna blir på arbetsmarknaden av en generell sänkning av arbetsgivar-
avgifterna. Däremot, vilket framgår tydligt av utredningen, får sänkta kost-
nader för privata tjänster, exempelvis i form av sänkt skatt på tjänster riktade
till privata hushåll, betydande effekt på sysselsättningen.

6. Utredningen konstaterar vidare att det vid en skatteväxling kan före-
komma omställningsproblem, men inte nödvändigtvis långsiktigt negativa
effekter på konkurrenskraften. I vissa fall kan ökad miljörelatering av
skattesystemet öka konkurrenskraften eftersom nya företag och produkter
växer fram. Detta gäller i synnerhet om man tror att utvecklingen i
omvärlden går i samma riktning.

7. På grund av det höga svenska skattetrycket och, i
jämförelse med omvärlden, det stora inslaget av miljöskatter
i det svenska skattesystemet är utrymmet för höjda
miljöskatter begränsat. Det finns dock utrymme för att gå
vidare, och utvecklingen i omvärlden kan vidga detta
utrymme. Vikten av att vissa länder går före ska inte heller
underskattas.

Kristdemokraterna konstaterar att regeringen på detta område inte kommit
någonstans sedan utredningen lämnades för mer än ett och ett halvt år sedan.
Man har inte aktivt arbetat för att konkretisera och förverkliga de slutsatser
som skattteväxlingskommittén under bred politisk enighet dragit.

Det är viktigt att det bästa inte får bli det godas fiende. Det finns exempel
på hur dagens skattesystem motverkar sina egna syften. Ett exempel är
småskalig skogsavverkning där såväl skogsmaskiner som motorsågar drivs
med olja. Om man väljer att driva dessa motorer med den renaste oljan som
finns att tillgå på marknaden tvingas man betala en miljöskatt på 4 kronor
och 20 öre. Detta kan inte vara rätt sätt att använda skatteinstrumentet för att
styra enskilda och företag i en miljövänlig riktning.

Sverige måste i betydligt högre utsträckning än hittills vara aktivt inom EU
och FN för att främja en utveckling som leder till minskad miljöförstörelse.
Inom EU gäller det exempelvis att verka för att frågor om miljörelaterade
skatter avgörs genom kvalificerad majoritet så att inte ett enskilt land kan
förhindra en utveckling i mer miljövänlig riktning. Det kan ske genom att
skatter med direkt miljörelatering beslutas av ministerrådet och därmed
definieras som en miljöfråga. Därmed undviks kravet på fullständig enighet,
som i övrigt gäller på skatteområdet.

Biologisk mångfald

Skälen för att bevara den biologiska mångfalden är flera;
ekologiska (intakta ekosystem är en förutsättning för
livsuppehållande processer), praktiska (vårt nyttjande av
arter inom de areella näringarna samt läkemedelsindustrin,
energiproduktion etc), estetiska (friluftsliv etc),
vetenskapliga samt kulturella. Det finns också anledning att
hävda etiska argument. Nyttjandet av mark och vatten får
inte innebära att framtida generationers möjlighet till
nyttjande inskränks. En utarmning av biologisk mångfald
innebär just detta. De biologiska resurserna får inte utnyttjas
- endast nyttjas. Det kan heller inte förutsägas när ett
ekosystem kollapsar till följd av påverkan, därför måste
försiktighetsprincipen råda.

På land utgörs hoten mot mångfalden bland annat av skogsbruket, jord-
bruket samt övrig markanvändning. I sjöar, åar, bäckar etc är föroreningar
från luft och markanvändning de största hoten. För Östersjön och västerhavet
gäller samma sak, men för vissa arter, t ex tumlare, torsk och lax, är fisket
också ett allvarligt hot.

För att säkra och stärka den biologiska mångfalden är det alltså angeläget
inte bara med direkt naturskydd/naturhänsyn, utan också att vara pådrivande
i EU och andra internationella fora vad gäller utsläpp som medverkar till
försurning, övergödning, bildning av marknära ozon etc.

Bevarande men också hållbart nyttjande av biologisk mångfald är en föru-
sättning för en bibehållen god levnadsstandard, där människors välbefinnan-
de och hälsa är en central målsättning. Bevarande och hållbart nyttjande är
mål som självklart utgör allmänna intressen. Det framgår dock inte med
tillräcklig tydlighet i dagens lagstiftning. Därför bör värnet om biologisk
mångfald innefattas i miljöbalkens hänsynsregler.

Genteknik

Det är få områden som är inne i en så intensiv utveckling
som gentekniken. Här finns en oerhörd dynamik och
potential att påverka människors liv och öde i framtiden.
Samtidigt är det en fråga som i mycket ringa utsträckning
debatteras offentligt, bland annat beroende på ämnets
komplexitet. Detta är otillfredsställande.

Riksdagen har ett särskilt ansvar för att kunskap i dessa frågor sprids och
fördjupas i de breda folklagren. Studier visar att svenskarna har en generellt
sett mer negativ hållning till GMO (genetiskt modifierade organismer) än de
flesta andra medborgare i Västeuropa. Våra nordiska grannar i Danmark och
Norge har satsat betydligt mer på kunskapsspridning och folkbildning i dessa
frågor. Detta har i sak inte inneburit att motståndet har försvunnit, men
medborgarna har haft möjlighet att med kunskap, istället för rädsla, bygga
under sin tvekan. I Sverige borde vi följa dessa exempel och riksdagen bör
avsätta särskilda medel för folkbildning om bioteknik riktad i första hand till
frivilligorganisationerna för att möjliggöra uppbyggnaden av ett informa-
tionscentrum för bioteknik. Inom anslaget Miljöövervakning m.m. bör därför
2 miljoner kronor öronmärkas till att skapa förutsättningar för frivillig-
organisationer att göra en insats för folkbildningen i denna viktiga fråga.

Frågorna om genteknik utvecklas närmare i motionen Genteknik på gott
och ont.

Lagen om offentlig
upphandling

Nämnden för offentlig upphandling (NOU) har på uppdrag
av regeringen analyserat konsekvenserna av de förändringar
i EG-fördraget som Amsterdamfördraget medfört
beträffande möjligheterna att ställa miljökrav vid offentlig
upphandling samt den grönbok om offentlig upphandling
som EG-kommissionen har presenterat.

I en sammanfattning konstaterar NOU bland annat följande: "När det
gäller betydelsen av Amsterdamfördraget konstaterar NOU att möjligheten
att ställa miljökrav vid offentlig upphandling inte har förändrats på ett
markant sätt."

Möjligheterna att ställa miljökrav vid kvalificering av anbudsgivare är
enligt NOU:s bedömning utomordentligt begränsade. Man menar att krav på
EMAS-registrering eller krav på uppfyllande av kriterierna för sådan
registrering inte kan förenas med reglerna för offentlig upphandling. Likaså
bedömer NOU att krav på att leverantören ska ha antagit en miljöpolicy är
oförenligt med gemenskapsrätten.

Det är NOU:s uppfattning att miljöfaktorer kan tillmätas betydelse vid val
av det mest fördelaktiga anbudet endast under förutsättning att det föreligger
ett samband mellan miljökraven och föremålet för upphandlingen samt att
utvärderingskriterium framgått av annons eller förfrågningsunderlag.

Ett sätt för upphandlande enheter att ställa krav på tillverkningsprocesser
som måhända kan accepteras är såvitt NOU kan bedöma att krav ställs på att
en vara ska vara märkt med det europeiska miljömärket (EU-blomman).

Enligt NOU:s bedömning kan inom ramen för en upphandling krav inte
ställas på leverantören att föremålet för upphandlingen skall transporteras på
ett visst miljövänligt sätt.

Sätter man ovanstående sammanfattning från NOU i relation till att den
offentliga upphandlingen i Sverige omsätter ca 300 miljarder kronor på ett år
är det lätt att inse vilken potential som finns i den offentliga upphandlingen i
en miljövänlig riktning. Riksdagen bör därför uppdra åt regeringen att arbeta
för ett förändrat regelverk, nationellt såväl som inom EU, för att lagen om
offentlig upphandling ska bli till ett stöd, och inte vara en tröskel, i arbetet
för att skapa det ekologiskt uthålliga samhället.

Miljöarbetet i ett
internationellt perspektiv

Med en viss förenkling kan man säga att den rika världen är
ett hot mot en ekologisk balans genom sin stora konsumtion
och sitt ineffektiva resursutnyttjande. Den fattiga delen av
världens befolkning, som har en oerhört mycket lägre energi-
och resursförbrukning per capita än i-världen, utgör också ett
hot mot ekosystemet just på grund av sin fattigdom.
Fattigdomen utgör grund för stora delar av den obalanserade
befolkningstillväxten, tilltagande urbanisering och kortsiktigt
utnyttjande av träråvaror.

Den rika västvärlden har ett särskilt ansvar för att hantera denna situation.
Det handlar bl a om att ha en anständig nivå på u-landsbiståndet. På denna
punkt har regeringen svikit på ett uppseendeväckande sätt. Naturligtvis måste
även stort intresse riktas mot innehållet i biståndet. Det är viktigt att
biståndet
uppmuntrar och stimulerar ett långsiktigt utnyttjande av resurser i tredje
världen. Kristdemokraterna utvecklar sina ståndpunkter kring biståndet i en
separat motion.

Arbetet inom EU måste präglas av en offensiv miljöprofil. Sveriges
medlemskap ger oss helt nya instrument i arbetet för en hållbar miljö, men
det innebär också att vi måste anpassa oss till de spelregler och den
arbetsmetodik som präglar det europeiska samarbetet. Sammantaget utgör
potentialen och möjligheterna till förbättringar av miljösituationen en klar
fördel framför de problem som uppkommer som en följd av medlemskapet. I
det fortsatta arbetet inom EU anser Kristdemokraterna att Sverige måste
arbeta utifrån en klar miljöstrategi med syfte att skärpa EU:s miljöpolitik. I
synnerhet handlar det om att förändra beslutsformerna så att kraftfulla
miljöpolitiska beslut, som t ex en gemensam miniminivå för koldioxidskatt,
kan genomdrivas med majoritetsbeslut.

Därutöver bör Sverige driva frågorna om en stärkt miljögaranti med så
kallad omvänd bevisföring, ekologisk skatteväxling och frågan om en ny
energistadga. Europapolitiken utvecklas närmare i en separat motion.

I slutet av 1996 inrättade regeringen ett Agenda 21-sekretariat vid
Östersjörådet. Detta sekretariat skall medverka till att en Agenda 21 för hela
regionen förverkligas. Vi ser positivt på regeringens strävan att lyfta fram det
gränsöverskridande samarbetet i miljöfrågorna i Östersjöregionen. Östersjön
är utsatt för många allvarliga hot, som Sverige inte kan lösa på egen hand.

Specifika budgetkommentarer

Våra avvikande uppfattningar avseende regeringens förslag
när det gäller utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
är följande:

Statens Naturvårdsverk

För att Statens naturvårdsverk på ett fullgott sätt ska kunna
utföra sina uppgifter - att vara samlande och pådrivande i
miljövårdsarbetet samt ansvara för uppföljning och
utvärdering - krävs det att deras resurser inte åderlåts på det
sätt som regeringen föreslår. Speciellt utvärdering och
uppföljning av fattade beslut måste vara en prioriterad
uppgift. Kristdemokraterna anslår 10 miljoner kronor utöver
den ram som regeringen föreslår till anslag A 1.

Miljöövervakning m.m.

Anslaget A 2 föreslås ökas med 10 miljoner kronor för att
förstärka miljöövervakningen. Vi vill också att 2 miljoner
kronor öronmärks till folkbildning i bioteknik. Dessutom bör
fördelningen av medel inom anslaget ske på ett sådant sätt att
Internationella försurningssekretariatet,
Naturskyddsföreningen och Sveriges hembygdsförbund
tillförsäkras resurser så att man inte riskerar en reducering av
nödvändiga medel.

Åtgärder för att bevara den
biologiska mångfalden

Forskningen talar sitt tydliga språk: Det är
samhällsekonomiskt lönsamt att kalka försurade sjöar och
vattendrag. Under förra mandatperioden försökte regeringen
flera gånger minska anslaget kraftigt, vilket riksdagen gick
emot. Inom anslaget A 3 bör 180 miljoner kronor
öronmärkas till kalkning.

Idag är ca 1 procent produktiv skogsmark nedanför den s k
skogsodlingsgränsen avsatt som reservat. Den arealen måste på sikt öka till
minst 5 procent. Behovet av reservat är särskilt stort för södra och mellersta
Sverige samt Norrlands kustland. För att säkra den biologiska mångfalden
och ta ett ansvar för framtida generationers möjlighet att få ta del av
naturskog krävs det att det inte bara finns pengar för att köpa in skogen.
Regeringen har nu föreslagit en tydlig ökning av anslaget. Men det behövs
också medel på länsstyrelserna så att de rent administrativt snabbt kan
hantera tillskapandet av nya skyddsområden. Vi vill därför öka anslaget med
10 miljoner kronor och öronmärka dessa medel till länsstyrelsernas
administration.

Nytt anslag - Miljö- och
kretsloppsforskning

Regeringens beslut att avveckla den statligt finansierade
miljöforskningen och istället överlåta ansvaret på
forskningsstiftelser är inte långsiktigt hållbart. För att
garantera att nödvändig grundforskning blir genomförd är
det viktigt att riksdagen beslutar att återupprätta det statliga
stödet. Vi utvecklar denna fråga närmare i en separat motion
om miljöforskning, och anslår 100 miljoner kronor till ett
nytt anslag "miljö- och kretsloppsforskning", jämförbart med
anslag A 5 som fanns 1996/97.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upprättandet av ett klimatpolitiskt handlingsprogram,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upprättandet av ett sekretariat för klimatfrågor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utsläppsbubblor och överlåtelsebara utsläppsrättigheter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en komplettering och utveckling av BNP-begreppet,1

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skatteväxling,2

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biologisk mångfald och miljöbalkens hänsynsregler,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar av lagen om offentlig upphandling i miljövänlig
riktning,1

8. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde Allmän miljö- och naturvård
enligt uppställning:

Anslag
Regeringens
förslag
Anslags-

förändring
A 1 Naturvårdsverket
266 141
+ 10 000
A 2 Miljöövervakning m.m.
127 706
+ 10 000
A 3 Åtgärder för att bevara den
biologiska mångfalden
577 975
+ 10 000
Nytt anslag - miljö- och
kretsloppsforskning

+ 100 000

Summa för
utgiftsområdet
1 548 899
+ 130 000

Stockholm den 27 oktober 1998

Alf Svensson (kd)

Dan Ericsson (kd)

Inger Davidson (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)

Göran Hägglund (kd)

Mats Odell (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

1 Yrkandena 4 och 7 hänvisade till FiU.

2 Yrkande 5 hänvisat till SkU.