Älgskadorna på skog

Motion 1989/90:Jo927 av Margareta Israelsson m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo927

av Margareta Israelsson m.fl. (s)
Älgskadorna på skog

Under de senaste 10 åren har skadorna på skogen genom älgbetning blivit
alldeles för stora. Inom vissa områden av Västmanlands län skadar älgen ung
tallskog i sådan omfattning att det måste bedömas som oacceptabelt. Den
nya skogen som planterats för stora kostnader har skadats eller helt spolierats
och framtidsskogens virkeskvalitet blir lägre.

Allt fler skogsägare anser sig tvungna att plantera gran,(som inte är så aptitlig
för älgen), i stället för tall, vilket skulle varit lämpligast med hänsyn till
marken. På grund av de kostnader behovet av älgskydd medför vid planteringen
kan det också betyda att en önskvärd satsning på lövträd inte blir av.
Skadorna leder till att skogsmarken i vissa fall inte kan utnyttjas för virkesproduktion
och naturvård enligt de krav som ställts i skogsvårdslagen.

Under förra året presenterades en utredning som utförts av Svenska jägareförbundet
och skogsstyrelsen om älgens skogsskador med förslag till åtgärder
som syftar till en balanserad älgstam.

Bland annat föreslås upprättandet av ett älgskötselprogram. Detta program
skall utarbetas med ledning av förslag från jaktvårdskretsarna, vilka
har lokal kunskap om älgtillgången och skadesituationen. Kretsarna lämnar
också årligen detaljerade förslag om hur många älgar som skall skjutas. I
kretsarnas arbete skall skogsvårdskonsulenterna delta och tillföra kunskaper
om skogstillståndet.

För att kunna genomföra detta uppdrag med tillräcklig genomslagskraft
så att kretsarna lägger fram väl avvägda förslag om avskjutning bör skogsvårdskonsulenternas
information bygga på objektiva uppgifter om skadornas
omfattning och kostnader.

Det är därför angeläget att skogsvårdsstyrelsen har möjligheter att genomföra
en kartläggning och beskrivning av de mest utsatta områdena i länet.
Enligt vår bedömning kan en knapp fjärdedel av skogen i länet, 90 000 hektar
hänföras till den kategorin.

I första hand behövs möjligheter att göra skadeinventeringar som underlag
för att beskriva skadornas omfattning och ekonomiska betydelse i olika
områden. Det behövs också utbildning för att lära jägarna i de olika jaktvårdskretsarna
som har det avgörande inflytandet i praktiken över hur
mycket älgar som skjuts, hur stora skadorna är.

För att genomföra åtgärderna behöver skogsvårdsstyrelsen i Västmanland
240 000 kronor under det närmaste året. Det borde enligt gällande regler

vara möjligt att få dessa kostnader täckta med medel från viltskadefonden.
Om det inte finns utrymme för detta föreslår vi att ersättning för skador på
jordbruksgrödor begränsas så att utrymme skapas för att bekosta en angelägen
älgskadeundersökning på tallskog.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder mot älgskadad skog.

Stockholm den 23 januari 1990

Margareta Israelsson (s)

Roland Sundgren (s) Berit Oscarsson (s)

Göran Magnusson (s) Yngve Wernersson (s)

Mot. 1989/90
Jo927

15