Albanien

Motion 1989/90:U623 av Lars Leijonborg (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:U623

av Lars Leijonborg (fp)
Albanien

Albanien är Europas hårdaste diktatur. Påståendet var sant redan före förra
årets dramatiska utveckling i Östeuropa. Idag är det ingen som bestrider
det.

I en motion under förra riksmötet (1988/89:U549) tog jag upp Sveriges
förhållande till Albanien. Förslagen i motionen om intensifierade svenska
kontakter för att den vägen kunna främja mänskliga rättigheter i landet ter
sig minst lika motiverade i år. Som en del i en aktivare svensk Östeuropapolitik
är det viktigt att Sverige gör allt för att etablera närmare förbindelser med
Albanien. Amnesty International tog i sin årsrapport för 1989 upp Albanien
och konstaterade en rad allvarliga inskränkningar i de mänskliga fri- och rättigheterna.

Till bilden hör emellertid att tövädret i Östeuropa i någon ringa mån nått
också Albanien. Efter diktatorn Enver Hoxhas död har en försiktig öppning
mot omvärlden ägt rum. Händelserna i bl.a. Rumänien har emellertid
skrämt de albanska ledarna och framtiden ter sig just nu mycket oviss. Det
har förekommit uppgifter om försök att störta regimen.

Albanien styrs enligt marxist-leninistiska principer. När andra kommunistländer
sviktat i efterlevnaden av dogmerna har Albanien envist hållit fast
vid en hård kommunism av gammalt märke. De andras bristande renlärighet
har lett till att Albanien brutit med ett efter ett av sina socialistiska broderländer.
Händelserna 1989 har naturligtvis gjort landet än mer isolerat. Eftersom
avskärmningen från västerlandet redan var nästan total har de allt färre
kontakterna med den krympande kommunistvärlden gjort Albanien nästan
helt utan kontakter med omvärlden. Undantagen har framför allt utgjorts av
vissa förbindelser med länder i tredje världen.

I skydd av denna isolering pågick och pågår fortfarande ett brutalt förtryck
av oliktänkande, etniska minoriteter och religiösa grupper. Förföljelserna
inleddes redan strax efter kommunistpartiets maktövertagande i november
1944. Omvärldens uppmärksamhet på dessa kränkningar av mänskliga rättigheter
har dock varit mycket begränsad. Det råder en rigorös censur och
möjligheterna för utlänningar att röra sig i landet är begränsade.

Kristendomen har ända sedan apostolisk tid spelat en stor roll i albansk
historia. Sedan 1400-talet har det också funnits ett starkt muslimskt inslag i
landet. I landet bor också en grekisk minoritet. Många av dem är i religiöst

avseende grekiskt ortodoxa. Detta är en dubbel belastning. Båda dessa Mot. 1989/90

egenskaper gör dem till måltavla för diskriminering och förföljelse. U623

En särskild händelse i de albanska religionsförföljelserna var det tal som
Enver Hoxha höll den 6 februari 1967. Talet publicerades i det kommunistiska
partiorganet (Zeri i popullit) dagen efter. Redan i maj samma år hade
över 2000 kyrkor och moskéer förstörts eller förändrats. Något senare förklarades
all religiös aktivitet för olaglig. I den konstitution som antogs 1976
slogs fast att ”staten erkänner ingen religion men stöder och utformar ateistisk
propaganda med syfte att inplantera i mänskligheten den vetenskapligt
materialistiska världsåskådningen” och ”att grunda något slag av fascistisk,
antidemokratisk, religiös eller antisocialistisk organisation är förbjudet”.

De sparsamma rapporterna om förföljelserna talar om tortyr till döds,
skenrättegångar, arkebuseringar och deporteringar. Hur många som drabbats
är omöjligt att ha någon säker uppfattning om.

Den senaste tiden har Albanien alltså visat något större öppenhet mot omvärlden,
även om vågen av liberaliseringar under 1989 satt skräck i ledningen
i Tirana. Det är mycket viktigt att de kontaktförsök som trots allt förekommer
bemöts med intresse från andra länders sida. Erfarenheten från andra
länder som hamnat under kommunistiskt förtryck säger att sådana kontakter
är den bästa, och förmodligen enda, vägen att göra något för dem som är
förföljda och fängslade.

Sverige bör söka trappa upp sina kontakter med Albanien. Regeringen
bör på en gång markera vårt avståndstagande från förtrycket och vårt intresse
för mer av kontakter mellan länderna.

Regeringen bör utforma en strategi för hur kontakterna mellan Sverige
och Albanien kan förbättras. En svensk ambassad bör öppnas i landet. Utrikesutskottet
hävdade i sitt yttrande (1989/90:UU5) över min tidigare motion
att arbetsmöjligheterna för diplomater i Albanien är sådana att en svensk
beskickning i landet inte skulle tjäna något syfte. Jag ifrågasätter den bedömningen.
Albanien är det enda land i Europa där Sverige saknar ambassad.
En upptrappning av de diplomatiska förbindelserna skulle vara en markering
av vårt intresse av närmare kontakter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tätare kontakter mellan Sverige och Albanien i syfte
att främja en utveckling mot större respekt för de mänskliga rättigheterna
i det landet.

Stockholm den 24 januari 1990

Lars Leijonborg (fp)

8