Ädellövskog på åkermark

Motion 1991/92:Jo312 av Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (m)

Riksdagen beslutade i juni 1990 om en ny
livsmedelspolitik som innebär att viss jordbruksareal skall
tas ur livsmedelsproduktionen. Ett omställningsstöd utgår
därvid och den enskilde lantbrukaren har möjlighet att
plantera skog eller inrikta sin produktion på denna areal till
något annat än livsmedel.

Vid anläggning av lövskog, bl.a. ädellövskog, kan
dessutom ett särskilt anläggningsstöd utgå.

Då ädellövskog anläggs är det dock vanligt att den dras
upp i ett blandbestånd av ädellöv och barr. Detta
förfaringssätt har fördelar och åtskilliga exempel finns i
praktiken som visar att man härigenom långsiktigt får ett
ädellövbestånd av hög kvalitet. Dessutom får man en viss
intäkt av ingående barrbestånd som avverkas betydligt
tidigare.

Många skogsbrukare, och även skogsvårdsstyrelserna
t.ex. i Skåne, har haft uppfattningen att anläggningsstöd
skulle utgå även till blandbestånd av ädellöv och barr -- då
den långsiktiga inriktningen avser satsning på ädellövet.
Man har därvid känt stöd i dels Lantbruksstyrelsens
information (LSFS 1990:45), dels i Skogsstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd till ädellövskogslagens
paragraf 8.

Våren
1991 framhöll jordbruksutskottet i betänkandet
1990/91:JoU22, att syftet med anläggningsstödet delvis är
att åstadkomma en variation i landskapsbilden,
företrädesvis i form av lövträd. Utskottet framhåller också
att anläggning av ädellövskogsbestånd har större
förutsättningar att ge ett fullgott resultat om beståndet
innehåller en viss andel barrträdsplantor. Därför bör
reglerna om anläggningsstöd anpassas efter de bidragsregler
som avser anläggning av ädellövskog enligt
ädellövskogslagen.

Dåvarande jordbruksministern har emellertid i
förordnigen (1991:1177) meddelat att ett reducerat
anläggningsstöd om 7.000:- kronor kan ges enbart om
maximalt 30 procent barr ingår i blandningen ädellöv/barr.

Med denna förordning blir det knappast vare sig mycket
blandbestånd eller ädellöv på ''överskottsmark''. Det blir
troligen huvudsakligen barrskog. Detta var inte
jordbruksutskottets avsikt.

Bestånd med endast 30 procent barrinslag, täcker bara
en del av de modeller av blandningsförhållanden som
normalt tillämpas vid anläggning av ädellövskog. Det är inte
onormalt att använda ända upp till 75 procent barrinslag
t.ex. vid anläggning av ekskog. I blandbestånd bok/lärk kan
man dock acceptera 30 procent barrinblandning.

Anläggningsstödet och ädellövsbidraget bör utgå i
proportion till blandningsförhållandet ädellöv/barr.

1. Om t.ex. ädellövsplantorna utgör 25 procent av
totalantalet plantor bör stödet utgå med 25 procent av
(10.000+4.000)=3.500 kronor/ha eller om de utgör 50
procent av totalantalet med 50 procent av (10.000+4.000)
= 7.000 kr/ha.

2. Bidrag till stängselkostnaderna bör oberoende av
blandningsförhållandena utgå med 4.000 kronor/ha.

Goda skäl för blandbestånd

Det finns många goda skäl för att anläggningsstöd borde
utgå även vid plantering av blandbestånd syftande till
ädellövsbestånd:Vissa blandtyper är väl beprövade och
används därför att de ger lövbestånd av bättre kvalitet.
Det finns begränsat plantmaterial av acceptabla
lövträdsprovenienser. Rena lövbestånd kräver ett
oproportionellt stort antal plantor. Om man därför inte
accepterar blandbestånd av barr och ädellöv blir det med
största sannolikhet plantbrist.Blandbestånd har högre
ägaraccept därför att de ger ägare tidigare gallringsintäkter.
Rena lövbestånd ger positiva täckningsbidrag först 50 år
efter plantering, vilket ställer utomordentligt stora krav på
ägarens likviditet.Vid samråd med
naturvårdsintressenter är blandbestånd ofta en användbar
kompromiss mellan ägarens ekonomiskt motiverade
önskemål om barrplantering och naturvårdens önskemål
om löv, varvid konflikter mellan naturvård och
ägarönskemål undvikes.

Sammanfattningsvis skall understrykas, att ett
blandbestånd successivt under sin utveckling övergår till
rent löv och att en eventuell barrdominans således enbart
förekommer i inledningsskedet. Dessutom har man genom
etablering av blandbestånd bundit den framtida
arealanvändningen till ädellövskog.

Blandbestånd av löv och barr är inte en ny idé. Således
är nog världens mest unika ekanläggning (Visingsöeken)
ursprungligen anlagd som blandbestånd och ingen vill i dag
döma ut denna anläggning som ädellövskog. Även andra
förnämliga ädellövsbestånd finns bl.a. i Blekinge och Skåne
som dragits upp ur blandbestånd löv-barr.

Slutligen kan tilläggas, att man från ekologisk synpunkt
knappast kan ha något att erinra mot blandbestånd av
ädellöv och barr. I stora delar av det europeiska
lövskogsområdet finns ädellövskog i spontan blandning
med barr (gran, lärk och ädelgran) där de olika trädslagen
ömsesidigt gynnar varandras tillväxt och föryngring.

Den föreslagna lösningen med stimulans för anläggande
av blandbestånd av ädellövskog/barr på åker förutsätts ske
inom av riksdagen tidigare angivna ekonomiska ramar. En
lösning med stimulans i förhållande till graden av lövinslag
skulle stimulera lantbrukare att gå in i
omställningsprogrammet för jordbruket.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anläggningsstöd vid plantering
av blandbestånd av ädellöv- och barrskog inom ramen för
omställningsprogrammet inom jordbruket.

Stockholm den 27 januari 1992

Ingvar Eriksson (m)

Carl G Nilsson (m)