Lagutskottets Memorial Nr 54

Memorial 1910:LU54

Lagutskottets Memorial Nr 54.

1

Nr 54.

Ankom till Riksdagens kansli den 2 juni 1910 kl. 3 e. m.

Memorial, med föranledande af kamrarnas beslut beträffande
lagutskottets utlåtande nr 50 i anledning af dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om föreningar,
lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap.
4 § strafflagen, lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 §
rättegångsbalken, lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen
om tioårig preskription och om årsstämning
den 4 mars 1862 samt lag om ändrad lydelse af 8 §
i lagen angående förbud i vissa fall för bolag och
förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906,
dels ock i anledning där af väckta motioner.

I utlåtande nr 50 i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om föreningar, lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 §
och 23 kap. 4 § strafflagen, lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 §
rättegångsbalken, lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om
tioårig preskription och om årsstämning den 4 mars 1862 samt lag
om ändrad lydelse af 8 § i lagen angående förbud i vissa fall för bolag
och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906 jämte i anledning
däraf väckta motioner, hemställde lagutskottet, att Riksdagen,
i anledning af Kungl. Maj:ts berörda proposition och vissa af de i
ärendet väckta motioner, måtte antaga förslag till lagar af den lydelse
utskottets nämnda utlåtande innehåller.

Bill. till Biksd. Prof. 1910, 7 Sami. 1 Afd. 50 Höft. (Nr 54.)

1

2

Lagutskottets Memorial Nr 54-

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hafva vid behandlingen
af detta utlåtande kamrarna stannat i olika beslut, i det
att Första kammaren godkänt de af utskottet tillstyrkta lagförslagen.
Andra kammaren har åter afslagit förslagen till lag om föreningar
samt lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen angående förbud i vissa
fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906,
hvaremot kammaren till utskottet återremitterat förslagen till lag om
ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen, lag om
ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken samt lag om ändrad
lydelse af 10 § i förordningen om tioårig preskription och om årsstämning
den 4 mars 1862.

Förslagen till lag om föreningar samt till lag om ändrad lydelse
af 8 § i lagen angående förbud i vissa fall för bolag och förening att
förvärfva fast egendom den 4 maj 1906 hafva alltså förfallit.

Beträffande öfriga förslag har utskottet i sitt ofvanberörda utlåtande
erinrat, att förslaget till lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen
om tioårig preskription och om årsstämning föianledts såväl
af förslaget till lag om aktiebolag och till ändring i lagen om handelsbolag
och enkla bolag som af förslaget till lag om föreningar, men att
förslagen till lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 §
strafflagen samt till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken
närmast föranledts af förslaget till lag om föreningar.

I förslaget till lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om
tioårig preskription och om årsstämning har såsom förutsättning för
den där föreslagna rätt till årsstämning stadgats i stället för såsom
för närvarande, att bolag eller »registrerad förening för ekonomisk
verksamhet» skall hafva upplösts — att bolaget eller »legistrera örening»
skall hafva trädt i likvidation eller försatts i konkurs. b)et i
de öfriga båda nämnda lagrummen förekommande uttrycket »registi erad
förening för ekonomisk verksamhet» har ersatts med »förening». 1
öfrigt hafva åt sistberörda båda lagrum gifvits en mera allmän affattnino-
hvarigenom vunnits den fördelen, att desamma^ icke behöfva
ändras, så ofta lagstiftning kommer till stånd rörande någon förut där

ei omnämnd grupp af juridiska personer. _ .

Hvad sålunda föreslagits innebär ingen saklig ändring i gällande
lag. Vid sådant förhållande och då de föreslagna lagändringarna öfverensstämma
med det numera af Riksdagen antagna förslaget till lag om
siukkassor, hvilket nödvändiggör eu ändring i de _ ifrågavarande lagrummen,
synes det utskottet lämpligt, att förslagen i föreliggande skick

3

Lagutskottets Memorial Nr 54.

af Riksdagen antagas, endast med den af det antagna förslaget till lagom
sjukkassor påkallade ändring, att tiden för ikraftträdandet bestämmes
till densamma som för sistnämnda lag eller till den 1 januari 1911.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att kamrarna — Första kammaren med frånträdande
af sitt ofvanberörda beslut rörande tiden för
de ifrågavarande lagarnas ikraftträdande — måtte antaga
följande förslag till

1;o) Lag

om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen.

Härigenom för ordnas, att 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen
skola erhålla följande ändrade lydelse:

22 Kap.

14 §.

Går fullmäktig i sak, den honom betrodd är, svikligen hufvudmannens
vederpart tillhanda, vare sig med skrifts uppsättande, eller
med råd eller skäl, eller eljest till hufvudmannens skada främjar sin
eller andras nytta, eller begår syssloman vid annat uppdrags utförande
trolöshet emot hufvudman; vare lag som i 11 § sägs; och varde fullmäktig,
som med sådant brott beträdes, dömd ovärdig att vidare föra
andras talan inför rätta.

Såsom syssloman skall ock straffas, efter ty nu sagdt är, ledamot
i styrelse för bolag eller förening, så ock annan, som är satt att leda
bolagets eller föreningens angelägenheter.

Förleder man, i sviklig afsikt, annan till oskälig rättegång; straffes
med böter.

4

Lagutskottets Memorial Nr 54.

23 Kap.

4 §•

Har bolag eller förening kommit i konkurstillstånd, och finnes
styrelseledamot eller annan, som är satt att leda bolagets eller föreningens
angelägenheter, hafva mot borgenärerna sig förbrutit, som här
ofvan sägs; då skall han straffas, som vore han gäldenär i konkursen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1911.

2;o) Lag

om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 15 § rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:

År stämning tagen å bolag, förening eller annat samfund, eller å
stiftelse eller annan sådan inrättning, värde stämningen, där ej för särskildt
fall är annorlunda stadgadt, delgifven den, som äger att företräda
samfundet eller inrättningen, eller, där flere, hvar för sig eller
gemensamt, äro därtill behörige, någon af dem.

Är ej någon satt att företräda samfund, som stämmas skall, men
finnes någon, som äger sammankalla dem, hvilka hafva att öfver samfundets
angelägenheter besluta, skall stämningen honom delgifvas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1911,

Lagutskottets Memorial Nr 54.

o

3:o) Lag

om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig
preskription och om årsstämning den 4 mars 1862.

Härigenom förordnas, att 10 § i förordningen om tioårig preskription
och om årsstämning den 4 mars 1862 skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Då makar varda i äktenskapet skilda,

eller handelsbolag eller annat bolag, som, enligt hvad särskildt
är stadgadt, allmänt kungjordt varit, eller registrerad förening träder i
likvidation eller försättes i konkurs,

eller myndig person varder under förmyndare ställd,

må ock kallelse å okända borgenärer så sökas, som i 9 § sagdt är.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1911.

Stockholm den 2 juni 1910.

På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.

Bih. till Biksd. Prof. 1910, 7 Sami. 1 Afd. 50 Häft.

2