Lagutskottets memorial Nr 33

Memorial 1916:LU33

Lagutskottets memorial Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1916 kl. 11 f. m.

Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut
beträffande lagutskottets utlåtande nr 22 i anledning av
dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
skyddskoppympning, dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av 127 och 128 §§
i strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 1914, dels
ock åtta i förstnämnda ämne väckta motioner.

Närvarande: herrar Alexanderson, Gezelius, Stärner, greve Spens, Dahl, Hult, von
Sydow, Permansson, Schotte, Persson i Norrköping, Gustafsson i Örebro,
Borg, Holmdahl, Igel, Lindqvist i Kosta och Lorentzon.

I utlåtande nr 22 i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
nr 32 med förslag till lag om skyddskoppympning, dels Kungl. Maj:ts
proposition nr 33 med förslag till lag om ändrad lydelse av 127 ocli
128 §§ i strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 1914, dels ock med
anledning av förstnämnda proposition väckta motioner, hemställde lagutskottet,
l:o) att riksdagen måtte antaga förslag till lag om skyddskoppympning
med den lydelse, utskottets berörda utlåtande innebölle,
2:o) att Kungl. Maj:ts proposition nr 33 måtte av riksdagen bifallas,
samt 3:o) att de i ärendet väckta motionerna, därest de icke kunde
anses besvarade genom vad utskottet sålunda hemställt, icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har första kammaren
bifallit utskottets hemställan, varemot andra kammaren, med bifall
till samma hemställan i övriga delar, för sin del beslutat följande
tillägg till 2 § av utskottets förslag till lag om skyddskoppympning:

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 9 samt. 25 höft. (Nr 33.)

2

Lagutskottets memorial Nr 33.

»Ympningsplikt enligt 1 mom. föreligger icke i de fall, att den,
som är ansvarig för barns befordrande till ympning, inom tiden för
ympningspliktens fullgörande vid personlig inställelse, i Stockholm hos
överståthållareämbetet, i annan stad hos magistraten och på landet hos
kronofogden eller länsmannen i orten, avgivit skriftlig försäkran på
heder och samvete, att han anser skyddskoppymningen kunna medföra
skada för barnets hälsa, därjämte bifogande intyg av tjänsteläkare
inom distriktet, att han vid personlig inställelse med denne rådgjort
om sina betänkligheter.»

Den sålunda uppkomna skiljaktighet i kamrarnas beslut har utskottet
ansett böra sålunda sammanjämkas, att i stället för nyssberörda,
av andra kammaren antagna tillägg i 2 § införes i 5 § såsom 3 mom.
det stadgande, som därstädes finns i Kungi. Maj:ts förslag i ämnet
upptaget, dock med de jämkningar i andra stycket, att där omförmälda
ansökan må göras sist under det kalenderår, då barnet fyller fem år,
samt att personlig inställelse och utredning rörande till stöd för ansökan
åberopade skäl må på landet ske iämväl hos länsmannen i
orten.

Utskottet får alltså hemställa,

att kamrarna, med frånträdande av sina förut
fattade beslut, första kammaren i fråga om 5 § och
andra kammaren i fråga om 2 och 5 §§ i lagen om
skyddskoppympning, må antaga följande lydelse av
dessa paragrafer:

2 §•

Barn skall undergå skyddskoppympning senast under det kalenderår,
då det fyller sex år.

5 §•

1 mom. Ympningsplikt enligt denna lag föreligger icke beträffande
den, som förut haft smittkoppor eller som tre gånger eller någon gång
efter början av de närmast föregående fem kalenderåren här i riket
undergått vederbörlig skyddskoppympning.

2 mom. Från skyddskoppympning skall den undantagas, som
vederbörande ympare å ympnings- eller besiktningsmöte eller eljest
vid av honom företagen undersökning finner till följd av sjukdom eller
sjukdomsanlag eller allmän svaghet kunna komma att erhålla men av

3

Lagutskottets memorial Nr 33.

ympningen eller beträffande vilken i sådant hänseende företes intyg av
tjänsteläkare.

Undantagande från ympning gäller för ett år i sänder. Om efter
nämnda tid ympningsplikt föreligger och förlängt undantagande från
ympning^ sökes, skall undersökning ånyo ske eller nytt läkarintyg företes
om förhållande, som förut nämnts.

Undantagande medgives i fråga om ympningsplikt enligt 3 § a),
b) eller c) eller 4 § tredje stycket av vederbörande chef, i fråga om
ympningsplikt enligt 3 § e) av direktören för anstalten samt eljes av
vederbörande ympare.

3 mom. Säger sig någon, som är ansvarig för barns befordran
till ympning enligt 2 §, hysa farhåga för att ympningen skall för barnet
medföra ohälsa, som ej är blott tillfällig, och måste det med hänsyn
till av sökanden förebragta omständigheter antagas, att sådan farhåga
har sin grund i personlig erfarenhet om något fall av dylik ohälsa,
som inträffat i samband med ympning av barn, må, i den ordning nedan
sägs, barnet undantagas från ympning enligt nämnda §.

Den, som av nu nämnd anledning vill hava barn undantaget från
ympning, göre skriftligen ansökning därom hos medicinalstyrelsen senast
under det kalenderår, då barnet tyller 5 år. Innan ansökningen göres,
åligger det sökanden att personligen inställa sig i Stockholm inför
överståthållarämbetet, i annan stad inför magistraten och på landet hos
kronofogden eller länsmannen i orten samt förebringa utredning angående
skälen för sina betänkligheter mot ympningen. Protokoll skall
föras över vad vid sökandens inställelse förekommit, och har sökanden
att vid sin ansökning foga utdrag av detta protokoll.

Finner medicinalstyrelsen vid prövning av ansökning, som rätteligen
. skett, sådana skäl icke vara förebragta, att undantagande från
ympning må meddelas, har styrelsen att underställa ärendet Kung!.
Maj:ts prövning.

Stockholm den 2 maj 1916.

På lagutskottets vägnar:
NILS ALEXANDERSON.

4

Lagutskottets memorial Nr 33.

Reservation

av herrar Gezelius, Dahl, von Sydow, Permansson och Holtndahl, vilka
anfört:

Utskottets samman]ämkningsförslag innebär, att båda kamrarna
skulle ena sig om den av Kungl. Maj:t föreslagna s. k. samvetsklausul
med någon principiellt oväsentlig jämkning. I fråga om denna klausul
har utskottet tidigare, efter att hava påvisat vissa brister i det kungl.
förslaget, ytterligare enhälligt anfört följande:

»Dessa brister, vilka för utskottet utgöra ett bestämt hinder för tillstyrkande
av ifrågavarande bestämmelser, i det skick de framträda i det
kungliga förslaget, hava vidare synts utskottet icke vara av beskaffenhet
att kunna genom lämpliga modifikationer i någon mera avsevärd mån
undanröjas. De torde nämligen väsentligen bero icke av ett mindre
lyckligt genomförande av det fullföljda uppslaget, utan av en grundbrist,
som vidlåder detta uppslag självt. Finner man upprätthållandet av tvångsprincipen
vara ur allmän hälsovårdssynpunkt nödvändigt, men det oaktat
tror sig böra låta en subjektiv uppfattning om vaccinationens skadlighet
hos den för ympningspliktens fullgörande ansvarige grunda rätt till befrielse,
så drives man antingen till en lösning, enligt vilken villkoren
för befrielse i sakligt och formellt avseende ställas så stränga, att medgivandet
ter sig såsom dels orättvist, dels skäligen värdelöst, eller ock
till en lösning, som allvarligen sätter själva syftet med lagstadgat ympningstvång
i fara att förfelas.»

Då dessa skäl mot den föreslagna klausulen allt fortfarande torde
vara gällande, hava vi icke kunnat biträda utskottets förslag. Vi hava
i stället ansett att, särskilt på grund av kända förhållanden rörande
frågans behandling inom riksdagen, sammanjämkningsförslaget åtminstone
i huvudsak bort innefatta en inbjudan till andra kammaren att
biträda första kammarens beslut i ärendet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1916*