Lagutskottets memorial Nr 29

Memorial 1913:LU29

Lagutskottets memorial Nr 29.

1

Kr 29.

Ankom till Riksdagens kansli den 29 april 1913 kl. 1 e. m.

Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga
om lagutskottets utlåtande nr 22 i anledning av dels
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om expropriation,
lag om ändrad lydelse av 16, 24, 36 och
45 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning
i fast egendom, lag om ändrad lydelse av 71 §
i lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan avledning
av vatten, lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen
den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar, samt lag om ändring i vissa
delar av lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan
och tomtindelning, dels ock i anledning därav väckta
motioner.

Närvarande: herrar Widén, Lindhagen, af Ekenstam, Söderbergh, Trana, Stärner,
Gezelius, Alexanderson, greve Lagerhjelke, Dahl, Petersson i Lidingö
villastad, Pettersson i Södertälje, Olsson i See, Pettersson i Bjälbo, Jansson
i Edsbäcken och Persson i Norrköping.

I utlåtande nr 22 i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om expropriation, lag om ändrad lydelse av 16, 24, 36 och
45 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egenBihang
till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 28 höft. (Nr 29). 1

2

Lagutskottets memorial Nr 29.

dom, lag om ändrad lydelse av 71 § i lagen den 20 juni 1879 om dikning
och annan avledning av vatten, lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen
den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
samt lag om ändring i vissa delar av lagen den 31 augusti 1907
angående stadsplan och tomtindelning, dels ock i anledning därav väckta
motioner, hemställde lagutskottet såvitt nu är i fråga, att Riksdagen måtte
antaga förslag till lag om expropriation av den lydelse utskottets nämnda
utlåtande innehåller, samt att övriga fyra genom propositionen framlagda
här ovan sist omförmälda lagförslag måtte av Riksdagen godkännas.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag, hava båda kamrarna
godkänt sistberörda fyra lagförslag, ävensom, förutom rubrikerna,
1 § 5 och 6 samt 8—10 punkterna, 2—25, 27—60, 62—67, 69—91, 93
—97, 99 och 100 §§ i förslaget till lag om expropriation enligt deras av
utskottet föreslagna lydelse.

Däremot hava kamrarna med avseende å sistnämnda lagförslag i
nedan angivna hänseenden stannat i olika beslut.

Med anledning av vad sålunda förekommit har utskottet till behandling
förehaft frågan om sammanjämkning av den skiljaktighet, som förefinnes
mellan kamrarnas beslut.

Med avseende k 1 § i förslaget till lag om expropriation har Första
kammaren till utskottet återremitterat 1—4, 7, 11 och 12 punkterna, varemot
Andra kammaren antagit paragrafen i dess av utskottet föreslagna
lydelse.

Utskottet har ansett en sammanjämkning av kamrarnas skiljaktiga
beslut med avseende å denna paragraf böra ske så, ftt

i fråga om 1—3 punkterna Första kammaren biträder Andra kammarens

beslut,

i fråga om 4 och 7 punkterna båda kamrarna, Andra kammaren, med
frånträdande av sitt förut fattade beslut, godkänna nedanintagna lydelse av
dessa moment,

samt i fråga om 11 och 12 punkterna Första kammaren biträder Andra
kammarens beslut.

Första kammaren har återremitterat 26 §, varemot Andra kammaren
godkänt densamma enligt utskottets förslag.

Utskottet bär ifråga om denna paragraf ansett sig böra hemställa,
att Första kammaren biträder Andra kammarens beslut.

Lagutskottets memorial Nr 29.

3

61 § har av Första kammaren antagits med den lydelse, som angivits
i herr af Ekenstams med fleres reservation vid denna paragraf.
Andra kammaren har däremot godkänt den av utskottet föreslagna lydelsen.
Enligt utskottets mening bör för sammanjämkning Första kammaren, med
frånträdande av sitt förut fattade beslut, biträda Andra kammarens beslut
rörande denna paragraf.

Beträffande 68 och 92 §§ hava desamma av Första kammaren återremitterats
till utskottet, under det Andra kammaren antagit paragraferna
i deras av utskottet föreslagna lydelse.

Utskottet har i fråga om dessa paragrafer ansett sig böra hemställa,
att kamrarna, Andra kammaren med frånträdande av sitt förut fattade
beslut, måtte godkänna 68 § i dess här nedan angivna lydelse, som med
en mindre redaktionsförändring överensstämmer med herr Dahls vid denna
paragraf avgivna reservation, samt 92 § med den avfattning densamma
erhållit i Kungl. Maj:ts förslag.

Med avseende å avdelningen »Särskilda bestämmelser om expropriation
för åstadkommande av tryggade bostadsförhållanden» hava båda kamrarna
bifallit utskottets förslag beträffande 97 §., varemot ifråga om 98 §,
Första kammaren för sin de! antagit paragrafen med den lydelse, som i
herr af Ekenstams med fleres vid utskottets förslag fogade reservation
angivits, och Andra kammaren godkänt utskottets förslag.

Andra kammaren har därjämte för sin del beslutat, att närmast efter
97 § skulle införas två nya paragrafer, nämligen dels såsom 98 § ett
stadgande av den lydelse, som innefattas i den av herr Widén m. fl. vid
avdelningen 8 i lagförslaget avgivna reservation och dels såsom 99 § det
stadgande, som i herrar Lindhagens och Perssons i Norrköping reservation
vid nämnda avdelning föreslagits skola såsom 99 § inflyta i lagen.

De här angivna skiljaktigheterna mellan kamrarnas beslut har utskottet,
med hänsyn jämväl till vad förut i detta memorial hemställts, ansett
böra så sammanjämkas, att kamrarna med frånträdande av de fattade besluten,
Första kammaren i fråga om 98 § och Andra kammaren med avseende
å de två nya paragraferna, som den beslutat såsom 98 och 99 §§,
antaga 98 § i dess av utskottet förut tillstyrkta lydelse.

Vad slutligen angår övergångsbestämmelsen har Första kammaren antagit
Kungl. Maj:ts förslag i denna del, varemot Andra kammaren för sin

4

Lagutskottets memorial Nr 29.

del godkänt utskottets. Denna skiljaktighet har utskottet ansett böra så
sammanjämkas, att båda kamrarna, med frånträdande av sina förut fattade
beslut i huvudsaklig överensstämmelse med den mening, som angives i
herr Alexandersons vid utskottets förslag i denna del fogade reservation,
godkänna nedan angivna lydelse av övergångsbestämmelsen.

Utskottet hemställer alltså,

att kamrarna, Första kammaren med fattande av
beslut i fråga om ovan berörda av kammaren till utskottet
i deras helhet eller i vissa delar återremitterade
paragrafer och båda kamrarna med frånträdande i ovan
angivna fall av förut fattade beslut, beträffande nu ifrågavarande
förslag till lag om expropriation, måtte antaga
följande lydelse av nedanstående paragrafer samt av
övergångsbestämmelsen:

1 §•

Fastighet, som tillhör annan än kronan, må tagas i anspråk genom
expropriation, om Konungen prövar det nödigt:

1. för befästning, övnings- eller förläggningsplats för krigsmakten,
skjutbana, som äger betydelse för den allmänna skjutskicklighetens utveckling,
eller eljest för rikets försvar;

2. för allmän väg på landet eller i stad, järnväg eller spårväg för
allmän trafik, bro, hamn, lastningsplats, kanal eller annan farled, flottled,
telegraf- eller telefonanläggning eller annan anläggning för den allmänna
samfärdselns främjande;

3. för allmän byggnad;

4. för ändamål, som det enligt lag eller författning tillkommer kommun
eller annan dylik samfällighet att tillgodose;

5. för att förse en ort med vatten eller förhindra förorenande av
vattenledning, som är anlagd för sådant ändamål;

6. för att inom bebyggt område vid järnvägsstation, hamnplats eller
fiskläge eller å annan ort med större sammanträngd befolkning åstadkomma
tryggade bostadsförhållanden;

7. för byggnad, avsedd att bereda lokal för religiös uppbyggelse
eller verksamhet till nykterhetens främjande eller eljest för överläggningar
i allmänna frågor eller upplysande föredrag å ort, där inom befolkningen
eller eu väsentlig del av denna framträtt behov av dylik lokal, men varest,

Lagutskottets memorial Nr 29.

5

på grund därav att all jord inom ett vidsträckt område tillhör samme
eller ett fåtal ägare, särskild svårighet möter att genom avtal förvärva
erforderlig mark;

8. för åstadkommande på det allmännas bekostnad av skogsåterväxt
å. skogsmark, som är genom kalhuggning eller på annat sätt ödelagd och
ej utgör nödig betesmark;

9. för kronans övertagande av flygsandsfält, varom ägaren försummat
att taga föreskriven vård;

10. för att i kronans ägo överföra jordområde av synnerligen märklig
naturbeskaffenhet, för dess avsättande såsom naturminnesmärke, eller ock
synnerligen märklig fast fornlämning, vars bevarande ej kan på annat sätt
tryggas, jämte därför erforderlig mark;

11. för linbana, som är behövlig för ett företag av större gagn för
orten; eller

12. för annat därmed jämförligt ändamål av väsentlig betydelse för
det allmänna.

Särskild rätt, som i avseende å fastighet tillkommer annan än kronan,
må ock exproprieras, om Konungen prövar det nödigt, för ändamål,
som nu är sagt; och må expropriation enligt Konungens förordnande jämväl
äga rum för upphävande av särskild rätt till område, som är avsatt
till nationalpark.

26 §.

Den, som är bosatt utom länet, eller ej uppnått tjugufem års ålder,
eller ej råder över sig och sin egendom, eller enligt domstols utslag är
förlustig medborgerligt förtroende eller ovärdig att i rikets tjänst vidare
nyttjas eller att föra annans talan inför rätta, må ej utses till ordförande
eller ersättare för ordföranden i expropriationsnämnder eller uppföras bland
de till ledamöter i sådana nämnder valbara; dock må för Stockholms stad
och län valbara utses inom såväl staden som länet.

Uppdrag, varom nu är fråga, må ej annan undandraga sig än den,
som uppnått sextio års ålder eller sex år innehaft sådant uppdrag, samt
tjänsteman, som är av sin tjänst förhindrad att mottaga uppdraget.

61

Vill den, som genom ansökning om stämning till rätten fullföljt
anspråk på expropriation, återkalla anspråket, göre han, sist innan rätten

6

Lagutskottets memorial Nr 29.

meddelat utslag i målet, hos rätten eller domaren skriftlig anmälan om
återkallelsen med bifogande av bevis, att han fullgjort vad i 62 § andra
stycket sägs, eller vare rättigheten till återkallelse försutten. Den, som
återkallat, åligger att ofördröjligen giva motparten, samt, om expropriationsnämnd
har saken under behandling, nämndens ordförande del av
återkallelsen. Vad i 14 § stadgas om anteckning av expropriationsmål
äge, sedan rätten skilt målet från sig, motsvarande tillämpning beträffande
anteckning av återkallelse.

Återkallelse må gälla hela den fastighet expropriationsanspråket omfattar
eller någon del därav, men må ej göras i avseende å mark, som den
exproprierande tagit i besittning.

68 §.

Har exproprierad fastighet eller genom expropriation förvärvad särskild
rätt ej kommit till användning för det avsedda ändamålet eller dess
användande för ändamålet upphört och är nämnda ändamål såvitt angår
dylik fastighet eller rätt att anse såsom övergivet, eller användes fastighet
eller rätt som nyss sagts i väsentlig omfattning för annat ändamål
än det avsedda, må fastigheten eller den särskilda rätten lösas, om
talan därom instämmes inom tjugo år från det att expropriationen fullbordats.
Lösningsrätt tillkomme, när hel fastighet exproprierats, den, som
närmast före expropriationens fullbordande var fastighetens ägare, eller
hans rättsinnehavare och, om en del av en fastighet exproprierats, ägaren
av den återstående delen samt, då fråga är om särskild rätt, ägaren av
den fastighet som därav besväras.

I fråga om sådan lösen skall vad denna lag i övrigt stadgar i tilllämpliga
delar gälla; dock ankomme på rättens prövning, huru kostnad,
som i 67 § avses, skall i första hand gäldas.

92 §.

Vid expropriation av nyttjanderätt till egendom, som i 88 § sägs,
skall ersättning ej bestämmas för annat men än det, som då redan uppkommit.
Uppstår därefter skada eller intrång, varde ersättningen därför,
om överenskommelse ej träffas, bestämd av domstol.

Lagutskottets memorial Nr 29. 7

98 §.

Har, efter det boningshus blivit till större antal uppförda å annans
än husägarnas mark, för tryggande av dessas ställning sådan mark exproprierats,
vare nye ägaren av marken pliktig att till en var husägare, som
det begär,, försälja eller upplåta det till hans hus hörande område med
den jämkning, som kan erfordras för genomförande av stadsplan och
tomtindelning.

Vill ej markägaren enligt vad nedan sägs upplåta sådant område
till husägaren med tomträtt, därest dylik upplåtelse kan ske, och träffas
ej heller mellan dem arrendeavtal rörande området, vare husägaren berättigad
köpa detta för en köpeskilling motsvarande den för området utgivna
expropriationsersättning och å området belöpande del av expropriationskostnaden
jämte fem procent årlig ränta från expropriationens fullbordande;
har husägaren, efter det expropriationen fullbordats'', innehaft tomten på
grund av honom förut tillkommande besittningsrätt, varde avgiften härför
avräknad från köpeskillingen. Sker upplåtelse med tomträtt, varde avgiften
för den upplåtelse, som först äger rum, beräknad efter den för försäljning
angivna grund. Tvist om vad husägaren sålunda har att erlägga
varde prövad i den ordning, som stadgas i gällande lag om
skiljemän.

Vad ovan i denna § är stadgat äge ej tillämpning, med mindre husägaren
inom två år från expropriationens fullbordande hos markägaren
gör framställning om försäljning eller upplåtande av området.

Expropriationen med före ej förändring i den husägaren förut tillkommande
besittningsrätt till området, utan vare, om försäljning eller
upplåtelse ej kommer till stånd, husägaren berättigad att under den tid,
som för nämnda rätt kan återstå, fortfarande åtnjuta densamma mot fullgörande
av de därför stadgade villkor.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914. Dock skola stadgandena
om val av ordförande och ersättare för ordförandena i expropriationsnämnder
samt personer valbara till ledamöter i sådana nämnder
tillämpas redan under år 1913. Av de valbara personer, som då utses,
väljes en tredjedel för ett, en tredjedel för två och en tredjedel för tre
kalenderår.

8

Lagutskottets memorial Nr 29.

Genom denna lag upphäves förordningen den 14 april 1866 angående
jords eller lägenhets avstående för allmänt behov jämte de stadgande^
som innefatta ändring i eller tillägg till nämnda förordning; dock
skall i fråga om expropriationsmål, vari stämning utfärdats före den 1
januari 1914, vad i sagda förordning stadgas äga tillämpning, och skola,
ändå att stämning ej utfärdats före nämnda dag, beträffande, fastighet
eller särskild rätt, som den exproprierande före samma dag tagit i besittning,
stadgandcna i 13 § första stycket och första punkten av andra
stycket i omförmälda förordning tillämpas i stället för bestämmelserna i
7 § första stycket, 8, 9 och 11 §§ i denna lag. Förekommer i lag eller
särskild författning hänvisning till bestämmelse, som sålunda upphäves,
skall i stället motsvarande bestämmelse i denna lag tillämpas. Eljest göres
ej genom denna lag ändring i vad lag eller särskild författning inne
håller om fast egendoms avstående tiller upplåtande för visst allmänt
ändamål.

Stockholm den 29 April 1913.

På lagutskottets vägnar:
JOHAN WIDÉN.

Reservationer:

dels av herrar af Ekenstam, Trana, Gezelius, greve Lagerbjelke,
Dahl, Petersson i Lidingö villastad och Pettersson i Bjälbo;

dels ock av herr Lindhagen, som anfört:

»I det föreliggande ärendet är det särskilt två nya saker, som hava
största betydelse för menige man. Den ena är expropriationen för samlingslokaler
och dylikt. Den andra är expropriationen av tomtmark vid
fisklägen, stationssamhällen och andra dylika platser till förmån för inneha
värn a av egna hus på annans mark. Sammanjämkningen bör däiför
enligt* min mening rätteligen ha till någon behörig del tillgodosett även
andra kammarens beslut till förmån för husägare på ofri grund. Det

Lagutskottets memorial Nr 29.

9

minsta man synes därvid kunna begära är att dessa ej skola i sista hand
få betala till jordägarne värdet av sina egna förbättringar av tomten.
Andra kammarens beslut om tillsättandet efter 97 § av en ny § 98, skulle
således gälla, under det första kammarens avslag å andra kammarens
beslut om en ny § 99, varigenom oförtjänt jordvärdestegring ej skulle helt
tillfalla jordägaren, borde lända till efterrättelse. Ehuru det synes mm
att med allenast denna rättelse en rättvis delning i alla fall skulle komma
till stånd, synes dock ej något kunna erinras emot att första kammaren
må med hänsyn till nämnda förändring tillgodoräknas ytterligare sina beslut
i fråga om 26 och 61 §§.

Jag har således ansett, att sammanjämkningen bort innehålla den
förändring i utskottets förslag, som ovan angivits.»

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 28 käft. (Nr 29.)

2