Lagutskottets Memorial N:o 42

Memorial 1888:LU42

Lagutskottets Memorial N:o 42.

5

N:o 42.

Ank. till Riksd. kansli den 9 april 1888, kl. 1 e. m.

Lagutskottets memorial, i anledning af kamrar nes
skiljaktiga beslut i fråga om 2:dra punkten i utskottets
utlåtande n:o 22, Ifver räckta motioner om ändringar
i konkurslagen dem 18 september 1862.

I 2:dra punkten af utskottets utlåtande n:o 22 i anledning af väckta
motioner om ändringar i konkurslagen den 18 september 1862, kemstäldc
lagutskottet, på anförda skäl, att Eiksdagen ville i skrifvelse anhålla, det
täcktes Kong! Maj:t låta utarbeta och för Eiksdagen framlägga förslag till
ändring i gällande konkurslag i syfte att medelst bestämda föreskrifter i
afseende å arfvodet för konkursbos förvaltning förekomma att samma arfvode
kan uppdrifvas till oskäligt belopp.

Denna hemställan har, enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag,
bifallits af båda kamrarne. Deremot hafva kamrarne i fråga om
motiveringen stannat i olika beslut, i det att Första Kammaren, som godkänt
utskottets utlåtande i dess helhet, derigenom godkänt jemväl utskottets
motivering för berörda hemställan, men Andra Kammaren, med ogillande
af samma motivering, för sin del antagit en motivering af följande
lydelse:

»Enligt 67 § konkurslagen ega borgenärerna sjelfva bestämma arfvodet
för konkursboets förvaltning. Om någon borgenär eller gäldenären
anser det bestämda arfvodet för högt, pröfvas detsamma af domstolen.
Genom erfarenheten är ådagalagdt, att dessa föreskrifter icke innefatta tillräckligt
korrektiv mot arfvodets uppdrifvande till oskäligt belopp. Sysslomännen
äro nästan alltid sjelfve fordringsegare, ofta de, som hafva största
fordringarne, och kunna med lätthet skaffa sig så många fullmagter, att
de bestämma beslutet. Eättens ombudsman åter har i följd af föreskriften,
att hans arfvode i regeln skall utgöra en tredjedel af hela arfvodet för
konkursförvaltningen, ett gemensamt intresse med sysslomannen, hvilket
möjligen afhåller honom från att verka för arfvodets nedsättande. År ett

6

Lagutskottets Memorial N:o 42.

borgenärsbeslut eu gång åvägabragt, förefaller det en enskild borgenär
motbjudande och besvärligt att klaga deröfver; och gäldenärcn befinner
sig väl oftast i en så grannlaga ställning till sysslomannen, att lian icke
vill inlåta sig på en sådan åtgärd.

Till förekommande af arfvodets oskäliga uppdrifvande lärer det sålunda
vara nödigt att vidtaga någon ändring i konkurslagens föreskrifter.
I sådant afseende kar blifvit föreslaget, att arfvodet för konkursförvaltningen
skulle utgå i visst förhållande till försäljningssumman för konkursboets
egendom med någon olikhet i beräkningen för fast och lös egendom
samt med sådan begränsning, att arfvodet icke i något fall skulle få uppgå
till högre belopp än 5,000 kronor.

Man kan emot detta förslag erinra, att arbetet och omtanken
med konkursförvaltningen icke alltid stå i ett direkt förhållande till de
förvaltade beloppens storlek, och redan genom konkurslagens nuvarande
lydelse är ju öppet lemnadt att bestämma arfvodet till visst för hundrade.
Lämpligare synes det vara, att, derest institutionen rättens ombudsman,
om hvars upphäfvande förslag ofta blifvit framstälda, kommer att fortfarande
ega bestånd, arfvodet bestämmes särskildt för rättens ombudsman
och särskildt för gode männen och sysslomännen samt att borgenärernas
beslut om det förra alltid af gode männen eller sysslomännen underställes
domstolens pröfning. Det skulle dervid åligga domstolen att tillse, att
detta arfvode icke utginge till högre belopp än som kunde anses motsvara
resekostnad och dagtraktamente för bevistande af borgenärssammanträden
jemte skälig ersättning för det arbete, de enligt konkurslagen rättens ombudsman
åliggande bestyr komma att kräfva.

Då emellertid eu lagstiftningsåtgärd uti ifrågavarande syfte bäst
torde kunna vinnas genom att hos Kongl. Maj:t anhålla om framläggande
af förslag dertill, beslutes» etc.

I anledning af hvad sålunda förekommit lärer det jemlikt 63 §
riksdagsordningen åligga lagutskottet att söka sammanjemka de olika
meningar, som gjort sig gällande; och får utskottet i sådant syfte
hemställa,

att kamrarne ville, hvardera med frånträdande af
sitt i fråga om motiveringen fattade beslut, godkänna
följande motivering för bifall till lagutskottets i 2:dra
punkten af dess utlåtande n:o 22, i anledning af väckta

Lagutskottets Memorial N:o 42.

7

motioner om ändringar i konkurslagen, gjorda hemställan
:

*

Enligt 67 § konkurslagen ega borgenärerna sjelfva bestämma arfvodet
för konkursboets förvaltning. Om någon borgenär eller gäldenären
anser det bestämda arfvodet för högt, pröfvas detsamma af
domstolen.

Under de senare åren har missnöje med rättens ombudsmans
institutionen på ett oförtydbart sätt framträda och torde hufvudsakliga
anledningen dertill vara att söka i de dryga kostnader, som
konkursförvaltningen medför, särskildt genom arfvodet till rättens
ombudsman. Att man härvid mera fäst sig vid arfvodet till den
sistnämnde än vid arfvodet till gode männen och sysslomännen har
väl sin grund deri, att desses besvär med förvaltningen i de flesta
fall är större än rättens ombudsmans. Men otvifvelaktigt inträffa
ofta fall, då äfven gode männens och sysslomännens arfvode bestämmes
oskäligt högt.

Med afseende härå kan visserligen erinras, att enligt ofvan anförda
lagrum borgenärerna ega sjelfva bestämma arfvodet för konkursboets
förvaltning samt att, om någon borgenär eller gäldenären
anser arfvodet för högt, rätten eger att derom bestämma. Men
genom erfarenheten är ådagalagdt, att dessa föreskrifter icke innefatta
tillräckligt korrektiv mot arfvodets uppdrifvande till oskäligt
belopp. Sysslomännen äro nästan alltid sjelfve fordring-segare, ofta
de, som hafva största fordringarne, och kunna med lätthet skaffa
sig så många fullmagter, att de bestämma beslutet. Rättens ombudsman
åter har i följd af föreskriften, att hans arfvode i regel
skall utgöra en tredjedel af hela arfvodet för konkursförvaltningen,
ett gemensamt intresse med sysslomännen, hvilket möjligen afhåller
honom från att verka för arfvodets nedsättande. År ett borgenärsbeslut
eu gång åvägabragt, förefaller det en enskild borgenär motbjudande
och besvärligt att klaga deröfver, och gäldenären befinner
sig väl oftast i eu så grannlaga ställning till sysslomännen, att
han icke vill inlåta sig på en sådan åtgärd.

Till förekommande af arfvodets oskäliga uppdrifvande lärer
det således vara nödigt att vidtaga någon ändring i konkurslagens
föreskrifter. I sådant afseende har blifvit föreslaget, att arfvodet
för konkursförvaltningen skulle utgå i visst förhållande till försälj -

8

Lagutskottets Memorial N:o 42.

ningssumman för konkursboets egendom med någon likhet i beräkningen
för fast och lös egendom samt med sådan begränsning,
att arfvodet icke i något fäll skulle få uppgå till högre belopp än
5,000 kronor.

Man kan emot detta förslag erinra, att arbetet och omtanken
med konkursförvaltningen icke alltid stå i ett direkt förhållande
till de förvaltade beloppens storlek, och redan genom konkurslagens
nuvarande lydelse är ju öppet lemnadt att bestämma arfvodet till
visst för hundrade. Ett annat sätt vore, att arfvodet bestämmes
särskildt för rättens ombudsman och särskildt för gode männen
och sysslomännen samt att borgenärernas beslut om det förra alltid
af gode männen eller sysslomännen underställes domstolens
pröfning.

Då emellertid eu lagstiftningsåtgärd uti ifrågavarande syfte
bäst torde kunna vinnas genom att hos Kong!. Maj:t anhålla om
framläggande af förslag dertill, beslutes etc.

Stockholm den 9 april 1888.

På lagutskottets vägnar:

C. A. Sjöcrona.

Reservationer

af Herrar Victor Ekenman och Liljesköld.

Herr Fröberg har begärt få här antecknadt att han, på grund af
ledighet från riksdagsgöromålen, icke deltagit i ärendets behandling inom
utskottet.

Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri-Aktiebolag, 1888.