Lagutskottets Memorial N:o 21

Memorial 1890:LU21

Lagutskottets Memorial N:o 21.

1

N:o 21.

Kris.. till Riksd. kansli den 28 febr. 1890, kl. 12 midd.

Lagutskottets memorial, i anledning af Andra Kammarens återremiss
af 4:de punkten i utskottets utlåtande n;o 14 öfver
ej mindre Kongl. Majts proposition med förslag till lag
angående ändrad lydelse af 67 § konkurslagen den 18
september 1862 och till lag angående ändrad lydelse af
3 § i lagen angående enskild sedelutgifvande banks,
bankaktiebolags och sparbanks konkurs den 7 juni 1889
än äfven väckta motioner om ändringar i konkurslagen
den 18 september 1862.

I 4:de punkten af lagutskottets utlåtande n:o 14 kemstäldes, att
en inom Andra Kammaren af herr M. Dalin afgifven motion, n:o 188,
icke måtte af Riksdagen bifallas.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag bär denna utskottets
hemställan blifvit af Första Kammaren bifallen; hvaremot
Andra Kammaren återförvisat ärendet till utskottet.

Enär genom Första Kammarens bifall till utskottets afstyrkande
hemställan frågan, jemlik! 63 § riksdagsordningen, måste anses förfallen,
Bih. till Riksd. Prof. 1890. 7 Samt. 11 Haft. 1

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

lärer icke någon vidare åtgärd i anledning af återremissen från Andra
Kammaren kunna af utskottet vidtagas; hvilket utskottet härmed

för Riksdagen anmäler.

Stockholm den 28 februari 1890.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

N:o 22.

Ank. till Riksd. kansli den 28 febr. 1890, kl. 12 nödd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad
lydelse af 6 § i lagen angående tillsyn d förmyndares
förvaltning af omyndigs egendom den 18 april 1884.

Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat
en inom nämnda kammare af herr A. P. Danielson afgifven motion,
n:o 177, af följande lydelse:

»Såvidt jag har mig bekant förefinnes hvarken i allmän lag eller
i lagen angående tillsyn å förmyndares förvaltning af omyndigs egendom
den 18 april 1884 något stadgande, som bestämmer efter hvilken räntefot
den omyndiges medel skola förräntas. De bestämmelser, som anses
gälla i detta afseende, äro, enligt hvad man kan finna af åtskilliga utgifna
juridiska arbeten, dels §§ 24 och 29 i förmyndareordningen den
17 mars 1669 och dels åtskilliga Kongl. Maj:ts domar, afkunnade i förekommande
tvistemål i sagda hänseenden år efter annat från och med 1801.