Lag-Utskottets Memorial N:o 44

Memorial 1868:LU44

Lag-Utskottets Memorial N:o 44.

3

X:o 44.

Ank. till Riksd. Kansli d. 5 Maj 1868, kl. 3^e. m.

Memorial, med förslag till sammanjemkning af Kamrarnes skiljaktiga beslut
vid behandling af Utskottets Utlåtande N:o 33 rörande ränta på

ränta.

Uti omförmälda Utlåtande hade Utskottet i anledning af en af Herr A. J.
Sandstedt vackt motion N:o 177, hemställt, att Riksdagen måtte för sin del besluta
en författning, hvarigenom, med upphäfvande af den i 9 Kapitlet 6 § Handelsbalken
stadgade påföljd för den som tager ränta på ränta, samt af 7 § i samma Kapitel,
förordnas som följer:

»Betalar ej gäldenär ränta å rätt tid, gifve, der ej annorlunda särskildt är
stadgadt, ränta, efter sex för hundrade om året, å förfallen ränta från den dag
borgenären genom stämning eller lagsökning, eller eljest skriftligen eller muntligen,
räntan kräfdt.

Denna Förordning skall lända till efterrättelse från och med den 1 Januari
1870; dock må innehafvare af intecknad fordran icke för ränta å ränta njuta företräde
till betalning, der sådant skulle leda till minskning i den rätt, annan på
grund af inteckning derförinnan förvärfvat.»

Enligt Utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har Första Kammaren
bifallit hvad Utskottet sålunda hemställt; hvaremot Andra Kammaren antagit det
af Herr J. A. Lemchen i en vid Utlåtandet fogad reservation framställda lagförslag,
så lydande:

»Med upphäfvande af den i 9 Kapitlet 6 § Handelsbalken stadgade påföljd
för den, som tager ränta på ränta, samt af 7 § i samma Kapitel, förordnas som
följer:

Betalar ej gäldenär ränta å rätt tid, vare borgenären, der ej annorlunda
särskildt är stadgadt eller aftaladt, berättigad att å förfallna räntan njuta ränta till
sex för hundrade om året ifrån förfallodagen.

4

Lag-Utskottets Memorial N:o 44.

Denna Förordning skall lända till efterrättelse från och med den 1 Januari
1870; dock må innehafvare af fordran, derför inteckning blifvit beviljad, icke njuta
företräde till betalning för ränta på ränta, der sådant skulle leda till minskning i
den rätt, annan på grund af inteckning derförinnan förvärfvat.»

I följd häraf åligger Utskottet, jemlikt 63 § Riksdags-ordningen, att söka, så vidt
möjligt är, sammanjemka de olika meningarne och med förslag derom till Kamrarne
inkomma. Af de ifrågavarande besluten, jemförda med hvarandra, framgår, att
begge Kamrarne erkänt borgenärs rätt att tillgodonjuta ränta på förfallen ränta.
Skiljaktigheten består egentligen deruti, att Första Kammaren lika med Utskottet
medgifvit en sådan rätt endast från den dag då kraf skett, hvaremot Andra Kammaren
gått än längre och bestämt förfallodagen såsom den tidpunkt, från hvilken
ränta på ränta finge beräknas. Vid sådant förhållande och då giltigheten af särskildt
aftal om annan ränta eller om annan tid för beräkning deraf, än den i lag
bestämda, hvarom Andra Kammarens beslut innehåller uttryckligt stadgande, måste
blifva beroende på a.ftalets förenlighet med hvad i lag angående ränta för hvarje
särskild! fall är stadgadt, får Utskottet vördsamt hemställa,

att Andra Kammaren ville, med frångående af sitt ifrågavarande
beslut antaga Utskottets i förenämnda Utlåtande afgifna
och af Första Kammaren bifallna förslag till författning.

Stockholm den 5 Maj 1868.

På Utskottets vägnar;

Eric Sparre,

af Herrar Lemchen och ÅMgren.

Reservation