Lag-Utskottets Memorial N:o 26

Memorial 1882:LU26

Lag-Utskottets Memorial N:o 26.

1

N:o 26.

Ant. till Eiksd. Kansli den 13 Mars 1882, kl. 3 e. m.

Lag-Utskottets Memorial, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut
beträffande Utskottets Utlåtande N:o 7, i anledning
af Kongl. May.ts proposition med förslag till Förordning
angående böter för svarandeparts uteblifvande från underrätt.

Vid slutlig behandling af Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7, i anledning
af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till Förordning angående
böter för. svarandeparts uteblifvande från underrätt, hafva Kamrarne
stannat uti skiljaktiga beslut, i det Första Kammaren godkänt Utskottets
uti nämnda utlåtande gjorda hemställan om bifall till propositionen,
men Andra Kammaren — sedan Utskottet, efter från Kammaren erhållen
återremiss af samma utlåtande, uti Memorial N:o 17, på grund af Första
Kammarens hufvudsakliga beslut, anhallit, att äfven Andra Kammaren
måtte fatta beslut i hufvudsaken •— antagit ett särskildt författningsförslag;
innefattande Kamrarnes särskilda beslut följande olika lydelser
å nu ifrågavarande förslag till förordning:

Första Kammarens:

Förordning angående böter för
svarandeparts uteblifvande från underrätt.

Med upphäfvande af hvad allmän
lag innehåller mot denna förordning
stridande, stadgas som
följer:

Bih. till Riksd. Prot. 1882. 7 Sami. 16 Häft.

Andra Kammarens:

Förordning angående böter för
svarandeparts uteblifvande från underrätt.

Med upphäfvande af hvad allmän
lag innehåller mot denna förordning
stridande, stadgas som
följer:

2

Lag-Utskottets Memorial N:o 26.

Kommer i tvistemål, som är instämclt
till underrätt, käranden tillstädes
å den till sakens företagande
först utsatta dag och visar, att svaranden
i laga tid fått stämning,
men är svaranden borta utan att.
framte laga förfall, och varder ej
saken afdömd efter ty i 12 kap. 3
§ Rättegångsbalken sägs, böte svaranden
fem kronor eller mera, högst
tvåhundra kronor. Utehlifver svaranden
utan anmäldt laga förfall
å dag, till hvilken saken blifvit uppskjuten,
och vållas af svarandens uteblifvande
ytterligare uppskof, böte,
som nyss är sagdt, der ej särskildt
vite är af Rätten satt.

Hav någon blifvit fäld till böter
enligt denna förordning, skola böterna
genast uttagas, utan hinder deraf att
det beslut, hvarigenom de blifvit ädömda,
ej vunnit laga kraft. Visar
svaranden innan sakens slut, att han
haft förfall och ej kunnat Rätten det
kungöra, gånge böterna åter.

Då, i fall förordningens tillämplighet inskränktes till första rättegångstillfället,
och föreskriften om de enligt förordningen ådömda böters
omedelbara uttagande uteslötes, förordningens ändamål att genom mera
verkande påföljder, än nu äro för handen, förmå svarandeparter i tvistemål
till inställelse, enligt Utskottets uppfattning skulle i så väsentlig
mån förfelas, att förordningen förlorade sin betydelse, har Utskottet ansett
sig icke kunna tillstyrka, att de uti Kong!. Maj:ts proposition upptagna
bestämmelser uti dessa hänseenden ur lagförslaget uteslutas.

Någon berättigad tvekan om grunderna för böternas förvandling och
fördelning torde icke kunna uppstå. Förordningen måste nemligen anses
såsom ett supplement till gällande Rättegångsbalk, och de enligt
förordningen ådömda böter följaktligen fördelas och förvandlas efter de
grunder, som angifvas i 32 kap. 2 § Rättegångsbalken i dess nuvarande
lydelse med dithörande författningar, jemte 8 § i förordningen om nya

Kommer i tvistemål, som är instämdt
till underrätt, käranden tillstädes
å den till sakens företagande
utsatta dag och visar, att svaranden
i laga tid fått stämning, men är
svaranden borta utan att framte
laga förfall, och varder ej saken afdömd,
efter ty i 12 kap. 3 § Rättegångsbalken
sägs, böte svaranden
fem kronor eller mera, högst tjugufem
kronor.

Angående fördelning och förvandling
af böter, hvarom i denna förordning
stadgas, gälle hvad, beträffande
böter, som enligt Rättegångsbalken ådömas,
är föreskrifvet.

3

Lag-Utskottets Memorial N:o 26.

Strafflagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall den
16 Februari 1864. Utskottet har således ansett särskilda föreskrifter
härutinnan icke böra uti förordningen upptagas.

Genom den redaktionsjemkning, Utskottet uti början af förordningen
föreslår, finner Utskottet tydligen utmärkt, att bötespåföljden icke kan
afse uteblifvande å den rättegångsdag, å hvilken stämningen är stäld,
om nemligen den dagen icke sammanfaller med den, å hvilken saken
första gången efter instämningen till handläggning uppropas, utan endast
uteblifvande å den dag, då sådant upprop sker.

Medium mellan de särskilda af Kamrarne antagna högsta bötesbeloppen
25 och 200 kronor utgör visserligen 112 kronor 50 öre; men
lärer lämpligen kunna i jemnadt tal bestämmas till ett hundra kronor.

Med anledning af hvad Utskottet sålunda andragit, får Utskottet, i
sammanjemkningsändamål, hemställa,

att Riksdagen, med förklarande, att Kong]. Maj:ts
förevarande proposition icke kan antagas i oförändradt
skick, ville för sin del besluta följande

Förordning angående böter för svarandeparts uteblifvande
från underrätt.

Med upphäfvande af hvad allmän lag innehåller
mot denna förordning stridande, stadgas som följer:

Kommer i tvistemål, som är instämdt till underrätt,
käranden tillstädes å den dag, saken första gången
förekommer till handläggning, och visar, att svaranden
i laga tid fått stämning, men är svaranden borta
utan att framte laga förfall, och varder ej saken afdömd
efter ty i 12 kap. 3 § Rättegångsbalken sägs,
böte svaranden fem kronor eller mera, högst ett hundra
kronor. Uteblifver svaranden utan anmäldt laga förfall
å dag, till hvilken saken blifvit uppskjuten, och
vållas af svarandens uteblifvande ytterligare uppskof,
böte, som nyss är sagdt, der ej särskild! vite är af Rätten
satt.

Har någon blifvit fäld till böter enligt denna förordning,
skola böterna genast uttagas, utan hinder
deraf att det beslut, hvarigenom de blifvit ådömda,
ej vunnit laga kraft. Visar svaranden innan sakens

4

Lag-Utskottets Memorial N:o 26.

slut, att han haft förfall och ej kunnat Rätten det kungöra,
gånge böterna åter.

Stockholm den 13 Mars 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.

Reservation:

af Herr Magnus Jonsson, hvilken ansett, att det af Utskottet i sammanjemkningsändamål
framlagda förslaget bort omfatta allenast första
punkten af den utaf Kongl. Maj:t föreslagna förordningen.

Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri, 1882.