Lag-lJfsfgttfits Memorial, R:qt27-

Memorial 1871:LU27

1

Lag-lJfsfgttfits Memorial, R:qt27-.

1X0 27.

Ank. till Riksd. Kansli den 13 Maj 1871, kl. 2 e. ra.

Memorial, med förslag till sammanjemkning af Kamrarnes skiljaktiga
beslut vid behandling af Lag-JJtskottets Utlåtande
N:o 23, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
till Riksdagen med förslag till förordning angående
fattigvården.

Jeinlikt 63 § Riksdags-ordningen åligger det Lag-Utskottet att
söka, så vidt möjligt är, sammanjemka de skiljaktiga beslut, Kamrarne
fattat vid behandling af omförmälda utlåtande. Dessa beslut afse §§ 1
och 17 i förslaget.

Hvad beträffar § 1, så hade Utskottet, i öfverensstämmelse med
Kongl. Majds Proposition, föreslagit, att denna § skulle lyda sålunda:
»Befinnes någon, i saknad af egna medel samt vård och underhåll af
»annan, vara så nödställd, att han lider brist på hvad han till lifvets
»uppehållande oundgängligen behöfver; och är han minderårig eller till
»följd af ålderdom, själs- eller kropps-sjukdom, vanförhet eller lyte
»urståndsatt att genom arbete förvärfva hvad för behofvets afhjelpande
»erfordras; då skall nödtorftig fattigvård honom lemnas.

»Med minderårig förstås i denna förordning den, som yngre är än
»femton år.»

Detta förslag har blifvit godkändt af Andra Kammaren, hvaremot
Första Kammaren ansett § böra erhålla följande lydelse :

»Nödtorftig fattigvård skall lemnas den, som är minderårig, ålder»stigen,
sinnes- eller kroppssjuk, vanför eller lytt, derest han, i följd
»af oförmåga till arbete och i saknad af egna medel samt vård och
Bih. Ull Riksd. Prot. 1871. 7 Sami. 16 Höft.

2

Lag-Utskottets Memorial N:o 27.

r

»underhåll af annan, belinnes lida brist å hvad till lifvets uppehållande
»oundgängligen erfordras.

»Med minderårig förstås i denna förordning den, som är yngre än
»femton år.»

Skiljaktigheten emellan dessa båda beslut synes egentligen bestå
deri, att, då Andra Kammaren ansett fattigvårdssamhälle böra vara
skyldigt titt lemna fattigvård åt minderårig, som är nödställd, äfven om
han skulle vara i stånd att genom arbete förvärfva hvad som erfordras
för lifvets uppehållande, har deremot Första Kammaren i afseende å
minderårig, lika väl som i afseende å annan, hvilken samhället skall vara
skyldigt att lemna fattigvård, gjort inträdandet af denna skyldighet beroende
deraf, att den ifrågavarande personen, förutom det att hanj i
saknad af egna medel samt vård och underhåll af annan, belinnes lida
brist på hvad till lifvets uppehållande oundgängligen erfordras, derjemte
är oförmögen att genom arbete afhjelpa denna brist; — samt i
öfrigt att Första Kammaren genom detta sednare stadgande om oförmåga
att genom arbete afhjelpa iråkad nöd, hvilket bland orsakerna till
behofvet af fattigvård ansetts böra upptagas i främsta rummet, velat
gifva en säkrare grund för bedömande i hvarje särskildt fall, huruvida
skyldighet för samhället att lemna fattigvård är för handen, än den,
som kunde hemtas från en bestämmelse, sådan som den af Andra Kammaren
antagna.

Lag-Utskottet har ansett de olika meningarne kunna sammanjemkas,
om, med bibehållande af Utskottets förslag i fråga om skyldighet
lör fattigvårdssamhälle att lemna understöd åt minderårig, de qvalifikationer,
som erfordras för att andra personer skola vara föremål för obligatorisk
fattigvård, funne sitt uttryck i lagen hufvudsakligen i enlighet
med Första Kammarens beslut; och får Utskottet, som ansett det af
Första Kammaren begagnade ordet »sinnessjuk» vara med officiel språkbruk
mera öfverensstämmande, än hvad Utskottet föreslagit såsom uttryck
för begreppet, vördsamt hemställa,

att Kamrarne, med frånträdande af sina, i afseende å
innehållet af § 1 i förevarande förslag fattade beslut,
måtte antaga följande lydelse af nämnda §:

Belinnes minderårig eller den, som i följd af ålderdom,
kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet eller lyte
är oförmögen att genom arbete förvärfva hvad till lifvets
uppehållande oundgängligen erfordras, sakna egna
medel samt underhåll och vård af annan; då skall
nödtorftig fattigvård honom lemnas.

Lag-Utskottets Memorial N;o 27.

3

Med minderårig förstås i denna förordning den,
som yngre är än femton år.

Vidkommande § 17, så har Andra Kammaren ansett sednare delen
af mom. 1 om offentligt kungörande af fattigvårdsstyrelses sammanträde
äfvensom särskild underrättelse derom åt kyrkoherden i församlingen
helt och hållet böra utgå, hvaremot Första Kammaren bifallit mom. 1
med den förändring allenast, att föreskriften om underrättelse åt kyrkoherden
uteslutits, hvarigenom momentet skulle erhålla följande lydelse:

»Fattigvårdsstyrelse sammanträder å det ställe och på de tider,
»styrelsen bestämmer, och dessutom så ofta ordföranden finner nödigt eller
»dä minst halfva antalet af styrelsens ledamöter derom gör framställning;
»börande å landet underrättelse om blifvande sammanträde offentligen
»kungöras, derest ej fråga är om ärende, som fordrar skyndsammare
»handläggning, än att sådant kan medhinnas.»

Under antagande att, derest ofvannämnda föreskrift om särskild
underrättelse åt kyrkoherden blefve utesluten, Andra Kammaren skulle
kunna biträda det af Utskottet i enlighet med Kongl. Maj:ts Proposition
föreslagna stadgandet om offentligt kungörande af fattigvårdsstyrelses
sammanträde, får Utskottet vördsamt hemställa,

att Andra Kammaren ville, med frångående af sitt beslut
i afseende å § 17 mom. 1 uti det förevarande förslaget,
förena sig med Första Kammaren i dess ofvannämnda
beslut.

Stockholm den 13 Maj 1871.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.