Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.
1
J%/:o 3.
Ant till Riksd. Kansli den 25 Febr. 1870, kl. 2 e. ra.
Konstitutions-Uiskottets Memorial, med bestämmande af hvithet Utskott åtskilliga
till Stats-Utskottet hänvisade, men derifrån återlemnade motioner
böra behandlas.
Sedan Andra Kammaren till Ståts-Utskottets handläggning'' hänvisat inom
Kammaren väckta motioner af Herr Mankell (N:o 24), om aflåtande till Kongi.
Maj:t af underdånig skrifvelse rörande utarbetande och framläggande för Riksdagen
åt en på vissa uppgillra grunder byggd plan för rikets fästningsanläggningar,
och (N:o 102) rörande underdånig anhållan hos Kong], Maj:t om utredning angående
indelningsverkets aflösande och upprättande af annan stam för arméen och
flottan; af Herr Sven Nilsson i Österslöf (N:o 213), åsyftande att Riksdagen måtte
besluta, dels att hvarje vapenförman skall hafva lika pligt till deltagande i fäderneslandets
försvar, dels att med afskaffande af indelningsverket annan stam för
arméen skall på Statens bekostnad underhållas; och af Herr Tass Olof Larsson
(N:o 120), om aflåtande af underdånig skrifvelse till Kongi. Maj:t rörande framläggande
för Riksdagen af förslag till ny aflöningsstat för landssekreterare; samt
Stats-Utskottet, på sätt af dess Memorial Näs 2, 3 och 6 inhemtas, med förmälan
att ifrågavarande motioner icke syntes tillhöra Utskottets behandling, återlemna!
desamma till Kammaren, så har, enligt Konstitutions-Utskottet tillhandakomna
protokollsutdrag, Första Kammaren funnit berörda motioner böra behandlas af
tillfälligt Utskott, men Andra Kammaren återförvisat dem till Stats-Utskottet. Vid
sådant förhållande och då olika meningar sålunda mellan Kamrarne uppstått till
hvilket Utskott ifrågavarande motioner böra hänvisas, tillkommer det, jemlikt 38
§ 3 mom. Riksdags-ordningen, Konstitutions-Utskottet att härom besluta.
Beskaffenheten af den skilnad Riksdags-ordningen uppdrager mellan å ena
sidan ständiga eller i deras ställe tillsatta särskilda Utskott och å den andra de
tillfälliga Utskotten, synes — att döma af den erfarenhet såväl de sist förflutna
riksdagarne som den innevarande lemnat — hafva utgjort föremål för vexlande
meningar, i det att frågor af likartad natur, hvilka sålunda bort af samma slags
Utskott handläggas, hänvisats till behandling af än tillfälliga än ständiga eller
Bih. till Riksd. Prot. 1870. 3 Sami. 2 Höft. I
2
Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 3.
särskilda Utskott, I synnerhet har detta varit fallet med frågor af den blandade
natur, att de i likhet med ifrågavarande motioner enligt förut gällande Riksdagsordning
tillhört Sammansatt Stats- och Ekonomi- eller Lag- och Ekonomi-Utskott.
Då sålunda någon utbildad praxis i detta afseende icke finnes att åberopa, har
Konstitutions-Utskottet för ett riktigt bedömande af de speciela fall, som nu föreligga,
ansett sig böra egna någon uppmärksamhet åt frågan om de olika Utskottens
allmänna natur och ställning till hvarandra, för såvidt grundlagens ord eller
dess tydliga mening i detta afseende lemna någon ledning.,
De gemensamma Utskotten hafva, såsom kändt är, sin rot i fyrståndsrepresentationen
och sammanhängde på det närmaste med denna form för Kiksdagens
sammansättning och verksamhet. En representation, der ärendena samtidigt behandlades
i fyra, till karakter och intressen vidt skiljda Kamrar, behöfde ett förenande
och sammanhållande element, för att gifva ärendena den förberedande behandling,
hvilken var bäst egnad att åstadkomma enhet i beslut, för att sammanjemka
de stridiga meningar, hvilka det oaktadt mellan Stånden kunde uppstå, och
för att slutligen, der detta syftemål ej annorledes stod att vinna, med Riksens
Ständers rätt besluta, Samtliga egenskaper fann man till den grad förenade hos
de gemensamma Utskotten, att dessa inom kort tid blefvo ständiga och derefter
i jembredd med Riksdagens eget stigande inflytande småningom utvecklades derhän,
att de, såsom bekant är, under Frihetstiden utgjorde Riksdagens egentliga
kärna och medelpunkt, der de vigtigaste ärendena afgjordes, och i jemförelse hvarmed
Ståndens plena tidtals nedsjönko till en obetydlighet.
1810 års Riksdags-ordning, som visserligen icke inrymde åt de ständiga
Utskotten deras fordna makt, har dock behållit området för deras verksamhet
oförkränkt. Till Utskott, hvilka vid hvarje riksdag skulle tillsättas, räknade denna
Riksdags-ordning icke blott de ännu bibehållna ständiga Utskotten, med samma
bestämmelser angående deras befogenhet som i nu gällande Riksdags-ordning innehållas,
ixtan ock ett Allmänt Besvärs- och Ekonomi-Utskott att, som det hette, i
anledning af i Stånden väckta frågor anmärka brister i de allmänna hushållningsanstalterna
och förändringar deruti föreslå, samt ett Expeditions-Utskott att uppsätta
de från Riksdagen utgående expeditioner äfvensom riksdagsbeslutet. Och
skulle under Riksdagens behandling komma frågor, hvilka icke hörde till något
af de ständiga Utskottens sålunda bestämda verkningskrets, borde dylika frågor,
derest Riksdagen icke ville för deras behandling tillsätta särskilda Utskott, hvilka
i sådant fall jemväl skulle vara gemensamma för alla fyra Stånden, hänvisas till
något af de ständiga Utskotten. För behandling af ärenden, hvilka stodo på gränsen
mellan två eller flera Utskotts områden, kunde dessa genom deputerade med hvarandra
sammanträda; och då Stånden i sina beslut öfver någon fråga stadnade i
skiljaktiga meningar, egde det Utskott, som beredt frågan, att, förstärkt med ett
visst antal i Stånden utsedde medlemmar, afgöra densamma med Rikets Ständers
rätt. Ända till ståndsriksdagens slut gällde det följaktligen såsom en regel, från
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.
3
hvilken intet undantag egde rum, att alla de ärenden, i hvilkas afgörande samtliga
Stånden skulle deltaga, behandlades af gemensamma och, dertill med högst få undantag,
ständiga Utskott, och ett icke ringa antal vigtiga frågor afgjordes genom
omröstningar i de förstärkta Utskotten. Det låg emellertid i sakens natur att denna
de ständiga Utskottens öfvervägande betydelse inom Representationen skulle lida
afbräck genom tvåkammarsystemets införande. En på riktiga och väl afvägda grunder
byggd tvåkammarrepresentation eger genom sjelfva sin sammansättning och
sin mindre splittrade fördelning inom sig de vilkor för vinnande af enhet och sammanhållning
i beslut, hvilka den fyrdelta ståndsriksdagen måste söka hos de ständiga
Utskotten. Tyngdpunkten i ärendenas behandling kommer under sådana
förhållanden att flyttas från Utskotten till sin naturliga plats inom Kamrarne sjelfva,
Utskotten upphöra att göra tjenst såsom beslutande nämnder och inskränkas i
sin verksamhet till att vara utredande komitéer. Men så snart detta erkännes vara
Utskottens hufvudsakliga uppgift, kommer man lätt till insigt deraf, att för detta
ändamål de ständiga Utskottens sammansättning icke under alla omständigheter
är den mest lämpliga. Af ett sådant ständigt Utskott, som, i likhet med det gamla
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hade att behandla en mångfald ärenden af sinsemellan
ofta ganska skiljaktig natur, hvilka icke ens voro till sin art och omfattning
kända, när Utskottet tillsattes, kan man nemligen icke alltid vänta den grundliga
utredning af hvarje ärende, som bör kunna åstadkommas af tillfälliga Utskott,
utsedda för att bereda mindre grupper af sinsemellan beslägtade frågor, i hvilka
de valda ledamöterna förutsättas ega särskild erfarenhet och sakkännedom, och
åt hvilkas behandling de kunna egna större tid och omsorg, då endast ett mindre
antal frågor göras till föremål för hvarje Utskotts utredning. Och då dessa Utskott
derjemte tillsättas särskild! för hvarje Kammare, möjliggöres den successiva
behandling af ärendena mellan Kamrarne, som är så väl egnad att befordra deras
behöriga utredning och förekomma förhastade beslut på samma gång utväg derigenom
beredes, att genast vid deras framträdande förkasta omogna förslag. Dessa
företräden hos de tillfälliga Utskotten hafva ock beredt dem obestridt insteg i nästan
alla de representationer, der tvåkammarsystemet råder. Att de likväl hos oss
icke förmått göra sig uteslutande gällande, att vår Riksdags-ordning af de ständiga
Utskotten bibehållit fem, nemligen Konstitutions-, Stats-, Bevillnings-, Banko- och
Lag-Utskotten, har utan tvifvel sin grund ej mindre i den historiska utvecklingen
åt vårt statsskick än äfven i de fördelar i vissa afseenden, som åtminstone under
närvarande förhållanden äro fästade vid de ständiga Utskottens sammansättning
och verksamhetssätt. I följd af den rätt till omedelbar granskning och kontroll af
vissa grenar af förvaltningen, som Riksdagen under tidernas lopp förvärfvat och
med afseende hvarå fyra af de ofvan uppräknade Utskotten hafva särskilda åligganden
sig uppdragna, nemligen granskning af Stats-Rådets protokoll, af Riksgäldskontorets
och Bankens förvaltning, samt af Riksdagens Revisorers och Justitieombudsmannens
berättelser har det varit nödigt att, så länge dessa förrättningar
4
Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 3.
skulle fortfara, bibehålla ifrågavarande Utskott såsom ständiga. Vidare förefinnas
en mängd så att säga löpande ärenden, hvilka enligt sin natur återkomma vid
hvarje riksdag, såsom bestämmande af Stats- och Riksgäldsverkens inkomster och
utgifter, för hvilka ärendens behandling de ständiga Utskotten innebära åtskilliga
ej oväsendtliga fördelar. Och slutligen synas dessa Utskott väl egnade att bereda
nödig samstämmighet mellan Kamrarne i afseende på sådana ärenden: statsreglerings-,
banko- och bevillningsfrågor, hvarom bestämda beslut måste fattas, och
som sedan de eu gång blifvit väckta ej kunna förfalla.
Men på samma gång Riksdags-ordningen i nu angifna omfång bibehållit
de ständiga Utskotten, har den ock närmare än förut skett begränsat deras område
och lemnat hela det öfriga fältet af riksdagsärenden åt de tillfälliga Utskotten
Det heter nemligen i 37 § 3 mom. af denna grundlag att, derest i någondera Kammaren
fråga väckes, som icke tillhör de ständiga Utskottens behandling, men är
af beskaffenhet att Utskotts yttrande deröfver erfordras, skall för frågans beredande
ett tillfälligt Utskott inom Kammaren tillsättas. Inom de tillfälliga Utskottens
verkningskrets falla alltså icke blott alla de ärenden, som förut tillhört Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet och hvilka man plägat sammanföra under benämningen
önskningsmål, enär Riksdagen i afseende på dem endast eger petitionsrätt,
men icke någon beslutande myndighet, utan ock alla andra sådana mål, hvilka
icke uttryckligen förklarats tillhöra de ständiga Utskotten, ärenden sålunda af den
natur 1810 års Riksdags-ordning i 34 § 2 inom. omtalar, och hvilka der förklaras
kunna hänvisas till hvilket af de ständiga Utskotten som helst.
Vare sig att man betraktar saken ur synpunkten deraf, hvilka Utskott böra
vara bäst egnade att betrygga eu nöjaktig utredning af ärendena, eller att man,
på sätt Konstitutions-Utskottet i främsta rummet ålegat, håller sig vid grundlagens
ord och den mening, som af dem tydligen framgår, kommer man följaktligen
till den slutsats, att till tillfälliga Utskott böra öfverlemnas alla frågor, hvilka icke
efter en sträng tolkning af grundlagen kunna hänföras till de ständiga Utskottens
bestämdt begränsade verksamhet. För riksdagsarbetets ändamålsenliga gång under
nuvarande förhållanden torde det ock vara af vigt, att de tillfälliga Utskottens
verksamhet i den utsträckning grundlagen medgifver tages i anspråk. Vissa af de
ständiga Utskotten äro nemligen redan af de ordinarie göromål grundlagen dem
anvisar så sysselsatta, att do icke utan förlängning af Riksdagens sammanvaro hafva
tid öfrig för utredning af sådana stundom ganska omfattande mal, hvilka mindre
afse ändring i bestående förhållanden på visst uppgifvet sätt och enligt bestämdt
formuleradt förslag, än att åstadkomma ett allmänt uttalande från Riksdagens
sida till förmån för en viss grundsats, den man önskar att Regeringen vid
utöL-nngen af sin styrande eller lagstiftande myndighet måtte följa. För sistnämnda
slag af ärenden synes deremot den successiva behandlingen mellan Kamrarne
efter förberedning af inom hvarje Kammare tillsatta tillfälliga Utskott synnerligen
väl egnad. Ty ju närmare möjligheten ligger till hands att i principfrågor, der
man
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.
o
man ofta endast med svårighet kan öfverskåda ämnet i dess yttersta konseqvenser, fatta
förhastade beslut, desto angelägnare synes det vara, att dylika ärenden underkastas
sådan behandling, att icke andra yttranden i principfrågor kunna från Riksdagen
utgå, än som uttrycka begge Kamrarnes under mångsidig och grundlig pröfning
af frågan utbildade bestämda öfvertygelse.
Tillämpar man de af Utskottet här ofvan i korthet antydda grundsatser
på de motioner, hvarom nu är fråga, torde deraf framgå, att, då Riksdagens bifall
till Herrar Mankells och Liss Olof Larssons motioner N:is 24, 102 och 120, Indika
endast afse aflåtande af underdåniga skrivelser till Kongl. Maj:t, med begäran
att Kongl. Maj:t ville för nästkommande Riksdag framlägga förslag till ordnande
af de förvaltningsfrågor motionerna afhandla, icke skulle i någon mån inverka på
bestämmandet af Statsverkets inkomster eller utgifter under den tid, för hvilken
statsregleringen bör af nuvarande Stats-Utskott föreslås, ifrågavarande motioner
icke tillhöra nämnda Utskotts behandling.
Hvad åter beträffar Herr Sven Nilssons motion, N:o 213, så skiljer den sig
visserligen till formen så till vida från de förut nämnda, att den synes påyrka, det
Riksdagen skulle omedelbart besluta dels en ändring i nu gällande lag om allmänna
bevillningen, dels en ny organisation af arméens stamtrupp. Då likväl ett
närmare skärskådande af motionen gifver vid handen, att densamma endast afser
fastställande al vissa grunder, på hvilka Riksdagen för sin del ansåge att ett ändamålsenligt
ordnande af rikets försvarsväsende borde byggas, jemte uttryckande
af den önskan att Kongl. Maj:t ville för Riksdagen framlägga ett på dessa grunder
utarbetadt förslag, samt att motionären icke haft för afsigt att föreslå, det någon
förändring i beväringslagen utan afseende å den utredning, som i nyssnämnda
afseende kunde vinnas, nu skulle af Riksdagen beslutas, lärer ifrågavarande motion
i dess närvarande skick icke kunna anses falla inom gränserna för vare sig Statsutskottet
eller Lag-Utskottets verksamhet.
Vid sådant förhållande och då motionernas hänvisning till något af de öfriga
ständiga Utskotten icke kan ifrågasättas, finner Utskottet
desamma böra af tillfälligt Utskott behandlas.
Hvilket Utskottet får för Riksdagen tillkännagifva.
Stockholm den 25 Februari 1870.
På Utskottets vägnar
Th. Munck af Rosenschöld.
Ordförande.
Reservation:
af Herr Sven Nilsson.
Bill. till Riksd. Prof. 1870. 3 Sami. 2 Häft.
2
Kättelser
i Konstitntions-Utskottets Memorial N:o 3.
Sid. 2 rad. 17 uppifr. står: Samtliga egenskaper
läs: Samtliga dessa egenskaper
„ 5 „ 18 „ står: bevillningen,
läs: beväringen,
Bih. till Rihd. Prot. 1870. 3 Sami 3 Haft.