Jjagutskottets Memorial N:o 23

Memorial 1900:LU23

Jjagutskottets Memorial N:o 23.

1

N:o 23.

Ank. till Riksd. kansli den 9 mars 1900, kl. 1 e. m.

Memorial, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
lagutskottets utlåtande n:o 11 i anledning af väckt motion
om ändring af kongl. förordningen angående arfsrätt för
oäkta barn den 14 april 1866.

I utlåtande n:o 11, i anledning af en utaf herr Staaff inom Andra
Kammaren väckt motion om ändring af kongl. förordningen angående arfsrätt
för oäkta barn den 14 april 1866, hemstälde lagutskottet, att Riksdagen,
i anledning af förevarande motion, måtte i skrifvelse anhålla, att
Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till
sådan ändring af gällande bestämmelser rörande oäkta barns arfsrätt, att
oäkta barn, som icke är afladt under moderns äktenskap eller i förbudna
led, berättigas att lika med äkta barn taga arf efter moder och mödernefränder.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har Andra Kammaren
bifallit denna utskottets hemställan, hvaremot Första Kammaren,
med afslag å utskottets hemställan, biträdt en vid utlåtandet fogad, af
herr Berlin in. fl. afgifven reservation, deri yrkats, att Riksdagen skulle i
skrifvelse till Kongl. Magt anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring af gällande bestämmelser
rörande oäkta barns arfsrätt, att oäkta barn, som icke är afladt
under moderns äktenskap eller i förbudna led, berättigas att, derest moBih.
till Riksd. Prat. 1900. 7 Samt. 13 Höft. (A:o 23.) ]

2

Lagutskottets Memorial N:o 23.

dern låtit såsom sitt barn anteckna det i kyrkoboken för den församling,
i hvilken hon då var kyrkoskrifven, eller modern eljest bevisligen erkänt
barnet såsom sitt, lika med äkta barn taga arf efter moder.

Enligt 63 § riksdagsordningen åligger det lagutskottet att söka sammanjemka
de skiljaktiga meningar, hvari kamrarne sålunda stannat.

För sådant ändamål torde först böra något närmare skärskådas innebörden
af hvardera kammarens beslut, stäldt i jemförelse med hvad gällande
lagstiftning i ämnet innehåller.

Kongl. förordningen den 14 april 1866 tillerkänner oäkta barn arfsrätt
efter moder lika med äkta barn, dock endast i den egendom, som ej
utgör bröstarfvinges laglott, samt under följande förutsättningar:

a) att det oäkta barnet ej är afladt under moderns äktenskap eller
i förbudna led, och

b) att modern låtit i kyrkoboken för den församling, der hon då var
kyrkoskrifven, anteckna barnet såsom sitt.

Första Kammarens omförmälda beslut innebär alltså godkännande af
en utvidgning af de oäkta barnens arfsrätt i tvenne särskilda hänseenden,
dels derutinnan att moderns bevisliga erkännande af barnet såsom sitt
förklarats skola till sin verkan jemställas med att anteckning i kyrkoboken
blifvit, såsom förordningen nu förutsätter, af modern verkstäld, dels sålunda,
att arfsrätten utsträckts att gälla all egendom, som modern efterlemnar.

Andra Kammaren har å sin sida uttalat sig för en än större utsträckning
af oäkta barns arfsrätt.

Dels göres denna ej vidare beroende af vare sig anteckning i kyrkoboken
eller moderns i annan ordning gifna bevisliga erkännande af barnet
såsom sitt, utan lemnas det oäkta barnet fullständig frihet att för arfsrätts
erhållande stylta sin härkomst med hvilka bevismedel som helst,
dels hafva de oäkta barnen tillerkänts arfsrätt lika med äkta barn uti all
egendom efter såväl moder som mödernefränder.

För åstadkommande af en formelt tillfredsställande sammanjemkning
gifves, efter utskottets uppfattning, tvenne utvägar. Den ena vore att, i
öfverensstämmelse med Första Kammarens beslut, binda de oäkta barnens
arfsrätt vid den förutsättning, att modern låtit i kyrkoboken anteckna
barnet eller eljest bevisligen erkänt det såsom sitt och, å andra sidan, i
enlighet med Andra Kammarens mening tillerkänna de oäkta barnen arfsrätt
ej blott efter moder, utan jemväl efter mödernefränder; den andra utvägen
skulle vara att i fråga om förutsättningarna för arfsrätt biträda
Andra Kammarens beslut, men deremot begränsa arfsrättens omfång i öfverensstämmelse
med Första Kammarens uttalande.

Lagutskottets Memorial N:o 23.

3

Af dessa utvägar har utskottet ansett den sistnämnda vara att i
sakligt hänseende föredraga, då det synes vida mera angeläget att förmånen
af arfsrätt kommer till godo alla oäkta barn, hvilka ej äro aflade
under moderns äktenskap eller i förbudna led, än att vissa bland dem få
arfsrätten utsträckt till fjermare anförvandter än modern sjelf.

Utskottet får alltså i sammanjemkningsändamål hemställa,

att kamrarne, hvardera med frånträdande af sitt
förut i ämnet fattade beslut, ville besluta att i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till sådan
ändring af gällande bestämmelser rörande oäkta barns
arfsrätt, att oäkta barn, som icke är afladt under moderns
äktenskap eller i förbudna led, berättigas att lika med
äkta barn taga arf efter moder.

Stockholm den 9 mars 1900.

På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELROT.

Herr Leman har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets
behandling inom utskottet.