Bevillningsutskottets Memorial N:o 13.
N:o 13.
Ank. till Riksd. kansli den 7 maj 1889, kl. 5 e. m.
Bevillningsutskottets memorial, i anledning af återremiss af 2S:de
punkten af utskottets betänkande n:o 10, angående tullbevillningen.
Enligt bevillningsutskottet tillhandakomna protokollsutdrag hafva katnrarne
vid behandlingen af utskottets ofvannämnda betänkande, n:o 10, till
utskottet återförvisat betänkandets 28:de punkt.
Sedan herr O. A. Brodin i eu inom Andra Kammaren väckt motion,
n:o 136, yrkat,
att Riksdagen måtte besluta, att, då fartyg byggas eller repareras i
Sverige för utländsk räkning eller för svensk redare, då fartyget skall användas
i utländsk fraktfart, restitution af tull, eller en restitution, beräknad
att motsvara tullen, å materialier och utredningspersedlar, som användas till
fartyget, utbetalas af svenska statsverket,
hade utskottet uti ifrågavarande punkt af omförmälda betänkande
hemstält,
att herr Brodins motion icke måtte för närvarande till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Af den vid frågans behandling inom kamrarne förda diskussion framgick,
att återremissen skett för att bereda utskottet tillfälle att för Riksdagen
framlägga förslag i motionens syfte. Särskildt anfördes, att, då tullkomitén,
enligt hvad kändt vore, numera till Kongl. Maj:t aflemnat betänBih.
till Riksd. Prot. 1SS9. 5 Sami 1 Afd. 11 Höft. 1
2
bevillningsutskottets Memorial N:o 13.
kände huru vida och i hvad män den inhemska sjöfartsnäringen skulle kunna
upphjelpas genom beviljande af tull restitution för fartygsmaterialier och skeppsinventarier,
utskottet hade tillgång till en utredning i ämnet.
Ur komiténs omförmälda betänkande, hvarom utskottet i anledning
häraf tagit kännedom, har utskottet inhemtat, att komitén ansett beviljandet
af restitution på förut vanligt sätt vid nybyggnad af fartyg medföra den
praktiska olägenheten, att det oftast torde vara mycket svårt för vederbörande
skeppsbyggare att kunna förskaffa sig så exakta och tillförlitliga uppgifter
om åtgången af materialier, att han kan utfärda sitt intyg derom i föreskrifven
form, nemligen under edlig förpligtelse. Emot detta sätt för restitution
erhållande anmärker komitén dessutom, att det i stället för att befordra
användandet af svenskt material, snarare uppmuntrar till användande af
utifrån iniördt sådant. Komitén har derför icke tillstyrkt restitution af de
tullafgifter, som erlagts för materialier in. in. vid nybyggande af fartyg, utan
i stället föreslagit, att innehafvare af svenskt skeppsvarf eller verkstad, der
fartyg byggas, skall vid nybyggnad af fartyg, oberoende deraf om utländska
eller inhemska materialier användts, erhålla en för olika slags fartyg till
olika belopp bestämd godtgörelse för hvarje ton af fartygets bruttodrägtighet.
Då fartyg byggdes för utländsk räkning eller såsom nytt såldes till utlandet,
borde dylik godtgörelse lemnas utan afseende på fartygets storlek, men i
andra fall endast vid nybyggnad af ångfartyg om 500 och segelfartyg om
300 tons bruttodrägtighet eller derutöfver, hvilken gräns för godtgörelsens
utbetalande komitén uppstad, på det att hufvudsakligen sådana inhemska
fartyg, som användas i utländsk fraktfart måtte komma i åtnjutande af
ifrågavarande godtgörelse.
Vid reparation eller förbyggnad af utländska fartyg eller af inhemska
fartyg af ofvan angifna drägtighet har komitén deremot bibehållit restitution
i egentlig mening och tillstyrkt, att restitution af erlagd införselstull för de
materialier och skeppsförnödenheter, icke hänförliga till husgerådssaker eller
proviant, dem innehafvare af skeppsvarf eller verkstad genom behöriga intygvisat
hafva varit till fartygets reparation eller förbyggnad använda och för
sådant ändamål från utlandet införda, skall beviljas, sedan inför generaltullstyrelsen
blifvit styrkt, att fartygets förbyggnad eller reparation afslutats.
Komiténs betänkande har af Kong! Maj:t öfverlemnats till kommerskollegium
och generaltullstyrelsen för afgifvande af yttrande. Och hafva
nämnda embetsmyndighet^’ besluta att genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länen infordra yttranden i ämnet af skeppsbyggare och skeppsredare
i riket.
Då komitén ansett på vanligt sätt utgående restitution icke vara
lämplig vid nybyggnad af fartyg, samt den »godtgörelse», komitén i stället
Bevillningsutskottets Memorial N:o 13.
3
förordar, är en nyhet i vår ekonomiska lagstiftning, har utskottet funnit
rigtigast att för närvarande icke göra någon framställning till Riksdagen
om understöd åt sjöfartsnäringen genom ersättning i en eller annan form vid
fartygs nybyggande, utan afvakta den ytterligare utredning i ämnet, hvilken
genom embetsverken kan komma till stånd. Det uppskof på ett är, som
härigenom åstadkommes, torde icke hora tillmätas någon synnerlig betydelse,
dä kändt är, att skeppsbyggerierna äro mycket sysselsatta och innehafva
beställningar för en längre tid. För frågans tillfredsställande lösning kan
en fullständig utredning för öfrigt icke vara annat än till största gagn.
En anledning att icke upptaga komiténs förslag i berörda hänseende
har utskottet äfven funnit deri, att komiténs ledamöter icke varit derom
ense. Två af dem hafva nemligen i gemensamt afgifven reservation hemstält,
att vid nybyggnad af fartyg restitution endast måtte beviljas för de
utländska förtullade materialier, som visas hafva blifvit använda.
Utskottet kan icke heller förorda bifall till herr Brodins motion.
Genom att antaga det i densamma framstälda förslaget skulle Riksdagen,
utan att afvakta någon vidare utredning i ämnet, på förhand förkasta komitémajoritetens
åsigt om rätta sättet att lösa föreliggande fråga och ansluta
sig till minoritetens inom komitén uppfattning.
Deremot har utskottet beslutit att upptaga komiténs förslag om beviljande
af restitution vid reparation eller förbyggnad af fartyg, och har
utskottet ansett sig hafva så mycket större skäl härtill, som komiténs ledamöter
i denna punkt samtlige varit ense och här icke är fråga om tillämpning
af någon ny princip utan af eu sådan, som sedan gammalt vant erkänd.
Enligt gällande stadganden åtujutes dylik restitution endast för segel och
segelduk. Föreskrifterna härom återfinnas i § 8 af de vid tulltaxan fogade
underrättelser om hvad vid taxans tillämpning iakttagas bör. Utskottet föreställer
sig, att ett stadgande om utsträckning af restitutionsprincipen vid
reparation och förbyggnad af fartyg bör insättas i denna paragraf.
Hvad sjelfva detta stadgande beträffar, finner utskottet, lika med
komitén, att restitution icke bör ifrågakomma för husgerådssaker och provianteringsartiklar.
Omkostnaderna härför äro nemligen i jemförelse med
öfriga omkostnader, som kunna föranleda restitution, mycket små, hvarförutom
restitution i detta fall skulle medföra stora svårigheter för upprätthållande af
nödig kontroll. I fråga om provianteringsartiklar må dessutom erinras, att
det står fartyg, stadt i utländsk fraktfart, fritt att från nederlag eller frilager,
der sådant finnes, uttaga proviant utan erläggande af tull.
Motionärens förslag afser endast — såsom komitén jemväl föreslagit —
restitution vid reparation af utländska fartyg, eller inhemska sådana, Indika
gå i utländsk fraktfart. Då svårighet möter att afgöra, när ett fartyg skall
4
Bevillningsutskottets Memorial N:o 13.
anses gå i utländsk fraktfart eller icke — det kan ju ofta användas i så
val ut- som inländsk sådan — synes det utskottet ej lämpligt att, såsom
motionären föreslagit, intaga ett stadgande af dylikt innehåll. Bättre torde
dä vara att, på sätt komitén förordat, bestämma en viss drägtighet hos inhemska
fartyg för rätten att komma i åtnjutande af restitution, och då den
af komitén i sådant hänseende satta gräns, 500 tons för ångfartyg och 300
tons, allt brutto, för segelfartyg, synes utskottet lyckligt vald, har utskottet
beslut.it
hemska fartyg, som uppnå nämnda tontal. Visserligen torde derigenom ett
eller annat fartyg, som endast användes i inhemsk sjöfa! t, komma att erhålla
restitution, men ä andra sidan kan gränsen ej sättas högre, enär åtskilliga
fartyg, som gå på utländsk fraktfart, då skulle komma att uteslutas.
Jemte bestämmelsen om restitution af tull för segel och segelduk innehåller
8 § af tulltaxeunderrättelserna föreskrift derom, att skeppsförnödenheter,
hvarmed ett svenskt från utrikes ort återvändande fartyg under
resan blifvit försedt, icke skola vara underkastade tull, så länge de förblifva
i samma fartygs bruk. Detta stadgande har utskottet, lika med komitén,
bibehållit oförändradt.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att Riksdagen måtte besluta, att § 8 i tulltaxeunderrättelserna
skall erhålla följande lydelse:
§ 8.
Mom. 1. Vid reparation eller förbyggnad af utländska
fartyg eller af inhemska ångfartyg om minst 500 tons
bruttodrägtighet eller segelfartyg om minst 300 tons bruttodrägtighet
erhålles, sedan inför generaltullstyrelsen blifvit
styrkt, att reparationen eller förbyggnaden afslutats, restitution
af erlagd införselstull för de materialier och skeppsförnödenheter,
icke hänförliga till husgerådssaker eller
proviant, dem innehafvare af skeppsvarf eller verkstad
genom behöriga intyg visat hafva varit till fartygets
reparation eller förbyggnad använda och för sådant ändamål
frän utlandet införda.
Mom. 2. De skeppsförnödenheter, hvarmed ett svenskt
från utrikes ort återvändande fartyg under resan blifvit
Bevillningsutskottets Memorial N:o 13.
o
försedt, äro icke underkastade tull, så länge de förblifva
i samma fartygs bruk.
Stockholm den 7 maj 1889.
På utskottets vägnar:
. ER, GUSP. BOSTRÖM.
Reservationer:
af herr Reuterswärd, med hvilken herr Lithander instämt:
»Då utskottets i detta memorial framlagda förslag icke på långt när
tillfredsställer skeppsbyggeriets och skeppsfartens billiga anspråkjpå''lättnader,
har jag, som ansett, att genom tullkomiténs betänkande och herr Brodins
motion tillräcklig utredning i ämnet för utskottet förelegat, härmed velat för
Riksdagen anmäla, att jag inom utskottet påyrkat, att utskottet skulle till
Riksdagen inkomma med förslag, afseende att bereda lättnad jemväl vid nybyggnad
af fartyg, till hvilket yrkande jag ansett mig hafva desto större
skäl, som enligt min uppfattning ett uppskof med frågans lösning i denna del
otvifvelaktigt skall inverka menligt på ofvan nämnda båda för vårt land så
vigtiga näringsgrenar»;
af herr Forssman:
»Af de båda frågor, som genom herr Brodins motion, bragts under
Riksdagens pröfning, är otvifvelaktigt den om restitution vid fartygs nybyggnad
den ojemförligt vigtigaste. Restitution vid reparationer har mindre
betydelse, dels derför, att restitutionsbeloppen äro oansenligare, dels ock,
emedan i många fall fartyg efter iråkadt hafveri är nödgadt söka reparation
hos närbelägen verkstad, och konkurrens med utlandets verkstäder således är
i viss män utesluten. Det är ock temligen allmänt erkändt, att reparationer
6
Bevillningsutskottets Memorial N:o 13.
äro skeppsbyggeriernas bästa affär, hvarför det synes oegentligt att företrädesvis
gynna dem, som bedrifva dessa arbeten.
Af tullkoiniténs hos utskottet föredragna betänkande har inhemtats,
att komitén velat på nybyggnader och reparationer tillämpa olika grunder, sä
att vid nybyggnad skulle medgifvas godtgörelse, vare sig materialierna äro
svenska eller utländska, men vid reparationer skulle endast restitution af
verkligen erlagda tullafgifter ifrågakomma. Om det skulle visa sig, att
direkt tullrestitution icke kan tillämpas vid nybyggnad, och Riksdagen ej
heller finner skäl godkänna tullkoiniténs premieringssystem, skulle det oegentliga
förhållandet hafva inträda att den jemförelsevis mera lönande, af utländsk
konkurrens mindre beroende samt ringare kapital kräfvande verksamheten
med fartygs reparation blifvit uppmuntrad, under det att skeppsbyggeri
i öfrigt, som är mer beroende af ogynsam konjunktur och utländsk
konkurrens, ej blifvit gynnadt genom lagstiftningen. Tullkoiniténs utredning
af frågan om tullrestitution vid fartygs reparation innehåller blott, att denna
restitution bör ske efter »vanliga grunder», men då vid fartygs reparation
en mängd tullpligtiga artiklar kunna ingå, äfven sådana som efter införseln
undergått partiel bearbetning (såsom t. ex. färger), synes frågan om sättet
för tullrestitutionernas utgående böra vara grundligt utredd af vederbörande
myndigheter, innan Riksdagen fattar beslut. Äfven synes Riksdagen, innan
den inlåter sig på denna fråga, böra ega kännedom om hela det system för
sjöfartsnäringens uppmuntrande, som af tullkomitén ifrågasattes.
Det torde vara alldeles gifvet, att förmånen af tullrestitution för använda
materialier vid fartygs reparation icke kommer skeppsbyggerierna
ensamt till godo utan kanske i ännu högre grad rederierna, som naturligtvis
till följd af restitutionen böra erhålla reparationerna för billigare pris och,
såsom utskottets förslag är affattadt, kan man förutse, att det hufvudsakligen
blir utländska rederier, som komma i åtnjutande af nämnda förmån, eftersom
endast svenska ångfartyg af mer än 500 och segelfartyg af mer än 300
tons drägtighet afses. Men att svenska statsverket, för att bereda vissa
inhemska skeppsbyggerier och reparationsverkstäder samt ett eller annat
inhemskt rederi någon förmån, skulle förskaffa utländska rederier den hufvudsakliga
fördel, som af förslagets antagande blefve en följd, synes oegentligt
och mindre lämpligt. För öfrigt är rederinäringens konjunkturer för närvarande
sådan, att det finnes ingen anledning, att särskilt gynna densamma,
utan synes beslutet, äfven med afseende på denna konjunktur, utan olägenhet
kunna uppskjutas, till dess restitutionsfrågan, i hvad den afser fartygs nybyggnad
eller reparation kan i hela sin omfattning pröfvas och afgöras. På
ofvan anförda grunder har jag ej kunnat biträda utskottets förslag»;
Bevillning sutskottets Memorial N:o 13.
7
af herr Stephens:
»Som jag är af den mening, att, om här i landet nybyggda fartyg,
hvilka säljas till utlandet eller gå i utländsk fraktfart, icke för närvarande
kunna komma i åtnjutande af restitution af tullen för de i dem använda
utländska materialier, det så mycket mindre .bör komma i fråga att bevilja
dylik restitution vid reparation eller förbyggnad af nämnda slags fartyg, enär
de dervid använda materialierna dels äro svåra att till myckenhet bestämma
dels utgöra endast en mindre del af kostnaden, samt för öfrigt fartygsreparationer.
i allmänhet lemna skeppsbyggerierna stor vinst, hvadan tullrestitution
vid reparationer är alldeles obehöflig, har jag icke kunnat biträda
utskottets i föreliggande fråga fattade beslut.»
Herr F. G. Jansson i Carlshed har anhållit att få antecknadt, att han
icke inom utskottet deltagit i behandlingen af detta memorial.