Bankoutskottets Memorial N:o 10.
1
Sf:o lO.
Ank. till Kiksd. kansli den 19 april 1909, kl. 1 e. m.
Memorial, angående ändringar i aflöning sstaten för riksbanken.
Uti skrifvelse den 25 februari 1909 hafva fullmäktige i riksbanken
hemställt, att utskottet ville hos Riksdagen föreslå, dels att två tjänster
öfver stat vid riksbankens hufvudkontor, en i andra och en i första graden,
måtte öfverföras på ordinarie stat, dels ock att vid samma kontor
måtte inrättas fem nya tjänster å stat, nämligen två i andra graden och tre
i första graden.
Med denna skrifvelse hade till utskottet öfverlämnats dels en af 8
amanuenser vid hufvudkontoret hos fullmäktige gjord framställning om inrättande
af nya tjänster vid hufvudkontoret dels ock följande
> Utdrag af protokollet, hållet hos herrar
fullmäktige i riksbanken den 25 februari 1909.
S. D. Företogs till förnyad behandling den af S. Persson-Unger m. fl.
amanuenser vid hufvudkontoret gjorda, till protokollet för den 22 oktober
1908 anmälda och då bordlagda framställningen om inrättande af nya
tjänster i första graden vid hufvudkontoret.
Härvid anförde herr deputeraden Berg:
Bih. till Riksd. Prot. 1909, 6 Sami. 1 Åfd. 9 Höft. (N:o 10.)
1
2
Bankoutskottets Memorial N:o 10.
»Sökandena hafva stödt. sin framställning hufvudsakligen på önskvärdheten
att begränsa extraordinarietiden för bankens tjänstemän. Huru önskvärd
en sådan begränsning än må vara, synes den dock icke tillräckligt
motivera inrättande af nya ordinarie tjänster. Sådana torde böra anordnas
endast i den mån riksbankens rätta skötsel finnes kräfva ökade ordinarie
arbetskrafter.
En undersökning af förhållandena lärer emellertid ådagalägga, att
sådant behof förefinnes.
Hufvud kontorets låneregister, som är deladt i två afdelningar, den ena
för afbetalningslån och den andra för öfriga lån, växlar och kreditiv, föres
med hänsyn till dess störa omfattning af två tjänstemän, hvardera själfständigt
för sin afdelning. Den ene af dessa innehar andra graden, men
den andra endast första graden. Då emellertid föreståndareplatserna å dessa
båda afdelningar äro af sinsemellan samma betydelse och deras skötande
förutsätter en mera mognad och pröfvad erfarenhet än som i allmänhet
kan påräknas hos en första gradens tjänsteman, hafva deputerade bestämt,
att från och med den första februari detta år vid registret skola placeras
två tjänstemän i andra graden. Till följd häraf har å sedelkontoret en
med kassavård förenad tjänst måst tills vidare anförtros åt eu tjänsteman
i första graden. De göromål, denne har att handlägga, äro emellertid
äfven de af den grannlaga art, att deras handhafvande synes böra såsom
hittills utöfvas af en tjänsteman i andra graden. Ytterligare en tjänst i
denna grad lärer därför vara behöflig.
I allmänhet är s. k. kassavård anförtrodd endast åt tjänstemän i andra
eller högre grad. Ett undantag härifrån förekommer emellertid inom den
s. k. dagkassan, hvarest i brist på tillräckligt antal tjänstemän i högre
grad, en tjänsteman i första grad måst förordnas att utöfva kassavård.
Då emellertid sådant synes mindre lämpligt, torde med hänsyn till kassavården
i dagkassan böra inrättas ytterligare en tjänst i andra graden.
Jag hemställer således, att herrar fullmäktige måtte besluta framställning
till bankoutskottet om inrättande af två nya tjänster i andra graden
vid hufvudkontoret.
Jämte de ordinarie tjänstemän, som å eller öfver stat äro anställda
vid hufvudkontoret, finnas å vissa afdelningar därstädes extra ordinarie
tjänstemän till ett antal af sammanlagdt tio förordnade att såsom amanuenser
biträda mot arfvode för hvarje af 2,100 kronor om året. I det
hela torde dessa befattningar, åtminstone större delen af dem, vara lika
maktpåliggande som tjänster i första graden. Med hänsyn härtill torde
Bankoutskottets Memorial N:o 10.
3
ifrågavarande befattningar skäligen kunna finnas böra förändras till tjänster
i nämnda grad. Ett ytterligare skäl till sådant anordnande finnes äfven
däri, att en amanuens ej utan minskning i inkomst kan annat än undantagsvis
mottaga vikariat å annan tjänst. Vikarie å tjänst i första graden
erhåller nämligen i allmänhet endast arfvode efter 1,800 kronor om året.
Då i sakens natur ligger, att till amanuensbefattning i regel förordnats de
äldsta och mest erfarna extra ordinarie tjänstemän, som ej haft stadigt förordnande
i grad, har alltså den nuvarande anordningen haft till följd, att vid
behof af tillfälligt vikariat ofta ej kunnat erhållas den till förordnandet lämpligaste.
Då emellertid ytterligare erfarenhet under någon tid synes böra
vinnas för bestämmande, huruvida möjligen någon eller några af de nuvarande
amanuensbefattningarna kunna indragas utan att ersättas med ordinarie
tjänster, torde det för närvarande böra ifrågasättas, att endast sex af
de nuvarande tio amanuensbefattningarna förändras till tjänster i första
graden.
Genom fullmäktiges beslut den 21 sistlidna januari att i inväxlingskassan
tills vidare inrätta en tjänst öfver stat i första graden har tillfälle
beredts att utbyta en amanuensbefattning mot tjänst i grad. Vid bifall
till ofvan framställda förslag om inrättande af två nya tjänster i andra
graden yppas tillfälle att utan ökning af antalet tjänster i första graden
göra likartadt utbyte beträffande ytterligare två amanuensbefattningar. Jag
hemställer således, att fullmäktige ville besluta framställning till bankoutskottet
om inrättande af tre nya tjänster i första graden, allt under förutsättning
att vid bifall härtill och till nyss omförmälda förslag om inrättande
af två nya tjänster i andra graden sex amanuenshefattningar indragas.
Enligt fullmäktiges beslut den 18 april 1907 och den 24 januari
samma år finnas för närvarande öfver stat inrättade en tjänst i andra graden
och eu i första graden. Då, enligt hvad erfarenheten bekräftat, dessa tjänster
icke kunna för riksbanken undvaras, torde framställning böra ske till bankoutskottet
om dessa tjänsters öfverförande på ordinarie stat. Däremot torde
den enligt fullmäktiges beslut den 21 januari 1909 inrättade tjänst öfver
stat i första graden böra tills vidare kvarstå öfver stat.»
Hvad herr deputeraden sålunda hemställt blef af herrar fullmäktige
godkändt.
Med anledning häraf skulle skrifvelse aflåtas till bankoutskottet enligt
registratur.»
4
Bankoutskottets Memorial N:o 10.
Vid framläggande för Riksdagen år 1907 af ny lönestat för riksbanken
uttalade dåvarande bankoutskott önskvärdheten af att inskränka användningen
af extra ordinarie tjänstemän i banken. Under anslutning härtill
anser utskottet, att antalet ordinarie tjänstemän bör regleras i den mån
det för bankens skötsel visar sig erforderligt att stadigvarande använda
mera arbetskraft.
Hvad fullmäktige nu härom anfört finner utskottet ådagalägga, att de
af dem omförmälda tjänster lämpligen böra öfverföras på ordinarie stat, hvarigenom
antalet tjänster vid hufvudkontoret ökas i första graden från 40
till 44 samt i andra graden från 30 till 33. Utskottet får därför, med
biträdande af fullmäktiges förslag, hvilket jämväl innefattar indragning af
sex amanuensbefattningar, hemställa,
att Riksdagen må besluta sådan ändring i aflöningsstaten
för Sveriges riksbank, att vid hufvudkontoret antalet
tjänstemän å lönestat bestämmes
a) i första tjänstegraden till 44, och
b) i andra tjänstegraden till 88.
Stockholm den 19 april 1909.
På bankoutskottets vägnar:
WERNER G. VON SCHWERIN.
Reservation
af herrar Kronlund, Thylander och Neiglick, hvilka anfört följande:
Till behandling i utskottet hafva samtidigt förelegat framställningar
dels från extra ordinarie tjänstemän vid riksbankens hufvudkontor i fråga
om inrättandet af nya tjänster därstädes och dels från extra ordinarie vaktmästare
vid samma kontor rörande ökning af antalet ordinarie vaktmästare
-
Bankoutskottets Memorial N:o 10.
5
platser. Till stöd för dessa framställningar hafva respektiva petitionärer
bland annat framhållit angelägenheten af att begränsa den långa extraordinarietiden
och därigenom betrygga tjänstinnehafvarens framtid.
Bankofullmäktige hafva på anförda skäl tillstyrkt inrättandet af nya
tjänster, men däremot afstyrkt framställningen från de extra ordinarie vaktmästare,
och bankoutskottet har delat bankofullmäktiges mening.
De extra ordinarie vaktmästarnes framställning synes oss dock vara minst .
lika berättigad som framställningen från de extra ordinarie tjänstemännen
vid riksbanken. Dä de förstnämndes framställning emellertid nu blifvit
afvisad, hafva vi, som finna det vara önskligt, att frågorna om inrättandet
af flera ordinarie sysslor såväl inom tjänstemanna- som vaktmästareklassen
återkomma till pröfning i ett sammanhang, nu icke kunnat biträda utskottets
hemställan i föreliggande ärende.
Bih. till Biksd. Prof. 1909. 6 Sami.
1 Afd 9 Häft.
2