Yrkesutbildning i en yrkeshögskola
Interpellation 2005/06:191 av Lindström, Torsten (kd)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-01-12
- Anmäld
- 2006-01-17
- Besvarad
- 2006-01-24
- Sista svarsdatum
- 2006-01-30
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation 2005/06:191 av Torsten Lindström (kd) till statsrådet Lena Hallengren (s)
Yrkesutbildning i en yrkeshögskola
I ett samhälle där alla i realiteten får chansen att vara med är det angeläget att den högre utbildningen inkluderar alla människor så att alla får chans utifrån fallenhet och intresse. Samtidigt är det också angeläget att bättre tillmötesgå företagens betydande behov av kvalificerad arbetskraft. Kristdemokraterna har därför presenterat flera förslag till en ny modell för yrkesutbildning.
I vårt grannland Finland finns ett framgångsrikt yrkeshögskolesystem. Mångsidiga kontakter med arbetslivet under utbildningen gör arbetssituationen tryggare för den som avlagt yrkeshögskoleexamen. En fortlöpande intern utvärdering av kvaliteten utgör en viktig del av yrkeshögskolans verksamhet.
I Finland finns ca 130 000 studerande i en examensinriktad yrkeshögskoleutbildning. I Sverige fanns i höstas bara 12 000 platser att söka i kvalificerad yrkesutbildning, KY, och ca 1 500 platser i högskolan som ger yrkeshögskoleexamen. Totalt fanns alltså 13 500 platser för kvalificerad yrkeskunskap i landet.
Att Sverige har en tiondel av den finska yrkeshögskolans kapacitet är anmärkningsvärt. Relationen mellan svensk akademisk högskola och kvalificerade yrkesutbildningar är lika frapperande @ 12 000 jämfört med ca 340 000.
KY är bra. Studier visar att KY-studenter efter utbildning har goda möjligheter till anställning. Det är nu dags att ta nästa steg.
Regeringen har, i och med att gymnasiepropositionen antogs, ställt sig bakom flera kristdemokratiska tankar. En sådan har varit att öka kopplingen mellan skola och näringsliv i gymnasiet för att stärka den praktiska kunskapen. Men när det gäller att göra något åt den splittrade situationen och ojämlika fördelningen mellan den akademiska högskolan och olika postgymnasiala utbildningar har inget hänt. Den utredning av de eftergymnasiala yrkesutbildningarna som regeringen tillsatte efter riksdagsbeslut resulterade mest i en kartläggning. Därefter har regeringen inte agerat.
Eftersom KY anordnas av lokala intressenter kan det finnas flera sinsemellan likartade utbildningar. För en sökande kan det vara svårt att få en överblick över vilken utbildning som är lämpligast att söka sig till. Om en yrkeshögskola infördes skulle det bli en högre grad av jämförbarhet mellan olika utbildningar, vilket skulle leda till ökad rättssäkerhet och än högre anställningsbarhet för de studerande.
Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga statsrådet:
Vad avser statsrådet att göra för att utveckla den eftergymnasiala yrkesutbildningen?
Är statsrådet beredd att införa en yrkeshögskola även i Sverige?
Vad avser statsrådet att göra för att åstadkomma en stabil struktur och likvärdig volym för praktiska kvalificerade utbildningar, på samma sätt som gjorts för den akademiska högskolan?
Hur ser statsrådet på möjligheterna att utveckla KY till att bli något mer än en form som fyller arbetsmarknadens tillfälliga behov?
Hur ställer sig statsrådet till att förbättra jämförbarheten mellan likartade utbildningar inom KY för ökad rättsäkerhet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:191
Webb-tv: Yrkesutbildning i en yrkeshögskola
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:60 Tisdagen den 24 januariProtokoll 2005/06:60 15 § Svar på interpellation 2005/06:191 om yrkesutbildning i en yrkeshögskola
Protokoll från debatten
Anf. 101 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Torsten Lindström har frågat mig vad jag avser att göra för att utveckla den eftergymnasiala yrkesutbildningen och den kvalificerade yrkesutbildningen, KY, på olika sätt, förbättra jämförbarheten mellan liknande utbildningar inom KY för ökad rättssäkerhet och om jag är beredd att införa en yrkeshögskola i Sverige.
Den kvalificerade yrkesutbildningen är en bra utbildningsform som bör fortsätta att utvecklas. Den har vunnit ett gott gensvar hos både arbetsliv och de studerande.
Torsten Lindström har i sin interpellation valt att jämföra dimensioneringen av den finska yrkeshögskolan med KY i Sverige. Det är emellertid en jämförelse som knappast är relevant och som kanske bygger på en missuppfattning om utbildningsformernas uppbyggnad och syfte.
I Sverige inleddes 1976 en större reform av den eftergymnasiala utbildningen, vilken innebar att i princip all utbildning över två- och treårig gymnasieskoleutbildning överfördes till högskolans område. I Sverige finns alltså sedan många år tillbaka yrkesutbildningar inom högskoleväsendet, vilkas motsvarighet i Finland under 1990-talet överfördes från olika institut och andra verksamhetsformer till den finska yrkeshögskolan. Som några exempel kan nämnas socionomutbildningen, sjuksköterskeutbildningen, olika ingenjörsutbildningar och högre konst- och musikutbildningar. Yrkeshögskoleutbildningarna i Finland är tre och ett halvt till fyra år långa, ibland längre. Den kvalificerade yrkesutbildningen i Sverige tillskapades emellertid för att tillgodose behovet av kortare, eftergymnasiala yrkesutbildningar, tydligt efterfrågade av arbetslivet. Dessa utbildningar kan vara ett till högst tre år långa och syftar främst till att tillgodose kompetensbehov på kort och medellång sikt.
Mot den här bakgrunden kan jag inte se att det är aktuellt att diskutera en modell med en separat yrkeshögskola. Den nuvarande högskolan och KY svarar mot olika behov och kompletterar varandra väl.
Just det förhållandet att det ganska snabbt kan tillskapas utbildningar med ett innehåll som svarar mot branschers och yrkesområdens kunskaps- och kompetensbehov är en av KY:s största tillgångar. Utbildningarna ska också vid behov kunna ställas om eller avvecklas relativt snabbt. Utbildningsformen bygger på att det är arbetslivet som tar initiativen, och de enskilda utbildningarna kan byggas upp med olika profil.
Min uppfattning är att detta på ett avgörande sätt bidrar till att yrkesutbildningar etableras som ger goda möjligheter till kvalificerat yrkesarbete efter examen. Jag är förvånad över att Torsten Lindström i sin interpellation polemiserar mot detta och faktiskt underkänner inte bara grunden för utbildningsformen KY utan också arbetslivets förmåga att bidra till att adekvata yrkesutbildningar utvecklas, liksom den enskildes förmåga att välja en utbildning som passar honom eller henne.
En av frågorna som ställs i interpellationen handlar om hur jag ställer mig till att förbättra jämförbarheten mellan likartade utbildningar inom KY för ökad rättssäkerhet. Av Torsten Lindströms framställning kan jag inte klart utläsa på vilket sätt det är problem med jämförbarheten mellan olika utbildningar inom KY eller på vilket sätt rättssäkerheten åsidosätts i dagens system. Utan att få ett förtydligande har jag svårt att svara på den frågan.
Som jag sade inledningsvis är min uppfattning att KY bör fortsätta att utvecklas. Ett sådant utvecklingsbehov finns även i fråga om andra former av korta yrkesutbildningar. I september 2005 redovisades en kartläggning av de eftergymnasiala yrkesutbildningarna som genomförts inom dåvarande Utbildningsdepartementet för regeringen. Jag vill gärna upplysa Torsten Lindström om att regeringen därefter i budgetpropositionen för 2006 (prop. 2005/06:1) har anfört att en översyn av hur de kortare yrkesutbildningarna bör vara infogade i utbildningssystemet ska göras. Syftet är att utveckla strukturen inom det eftergymnasiala yrkesutbildningssystemet mot en större genomsynlighet och överblickbarhet. Beredningen av direktiv för denna översyn pågår för närvarande inom Regeringskansliet.
Anf. 102 Torsten Lindström (Kd)
Herr talman! Allra först vill jag tacka statsrådet för svaret på min interpellation.
I ett samhälle där ingen lämnas efter och ingen hålls tillbaka är det viktigt att alla människor får chans till utbildning och jobb utifrån fallenhet och intresse. Samtidigt är det förstås nödvändigt att tillmötesgå företagens behov av kvalificerad arbetskraft. I dag är ju bristen på kvalificerad, yrkeskunnig arbetskraft enligt småföretagen ett av de främsta hindren för tillväxt och nyanställningar, trots den massarbetslöshet som vi faktiskt har i vårt land.
En orsak är att utbildningssystemet, som formats av Socialdemokraterna, är alltför likformat. Yrkesutbildningen är rejält styvmoderligt behandlad. Yrkeskunskap borde i sig ha hög status. Då är inte lösningen att pressa in alla i högskolan och ha en liten kvalificerad yrkesutbildning vid sidan om.
I många andra länder - Finland, Tyskland, Danmark, Schweiz, Irland, Estland, ja, de flesta i vår del av världen - finns system för högre yrkesutbildning, men inte i Sverige. I flera internationella undersökningar har också vårt grannland Finland visat sig ha bättre skolresultat än Sverige. Där finns ett framgångsrikt yrkeshögskolesystem med 31 olika yrkeshögskolor som har olika huvudmän och driftsformer men ryms inom samma regelverk.
Yrkeshögskolan är populär. I genomsnitt är det 3,8 sökande per nybörjarplats. Över hälften är kvinnor. De studerande lockas av den tydliga möjligheten till ett riktigt jobb inom en snar framtid, och de får också jobb.
Herr talman! I Finland finns 130 000 studerande i yrkeshögskolan. I Sverige fanns i höstas bara 12 000 platser i kvalificerad yrkesutbildning och ca 1 500 platser i högskolan för yrkeshögskoleexamen - totalt 13 500 platser för kvalificerad yrkeskunskap. Att Sverige har en tiondel av den finska yrkeshögskolan är anmärkningsvärt.
Kvalificerad yrkesutbildning är bra. Studier visar att KY-studenter har goda möjligheter till anställning. Men det är dags att ta nästa steg, att göra mer av yrkesutbildningen än att använda den som en tillfällig regulator när Socialdemokraternas näringspolitik misslyckas och arbetslösheten skjuter i höjden. Det krävs politiska signaler och en tydlig vilja att ge yrkesutbildningen en hög status och en kvalitetssäkring. Det vill inte Lena Hallengren.
Riksdagen har, vilket Lena Hallengren inte nämner i sitt svar, kört över Socialdemokraterna och velat se en översyn av de eftergymnasiala yrkesutbildningarna. Den utredning som regeringen tillsatte resulterade mest i en kartläggning. Nu ska det bli en utredning till, och det är bra - mycket bra - även om jag tror att det snarare skulle behövas andra politiska signaler för att verkligen komma fram.
Lena Hallengren tycker att rättssäkerheten är bra i dagens KY. Låt mig då ställa en följdfråga. Eftersom KY anordnas av lokala intressenter kan det finnas flera sinsemellan likartade utbildningar. För en sökande kan det vara svårt att få en överblick över vilken utbildning som är lämpligast att söka till. Hur skulle till exempel Lena Hallengren ställa sig till att en kvalificerad yrkesutbildning i Ängelholm heter lokförare/tågförare medan den i Hallsberg endast benämns tågförare? Finns det månne någon skillnad på dessa utbildningar eftersom benämningarna skiljer sig åt? Borde det inte vara rimligt, fru statsråd, att enas om en benämning inom KY för samma typ av utbildning så att både studenter och arbetsgivare vet vad det handlar om?
Anf. 103 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Jag tycker mig nästan ana att Per Albin Hansson har inspirerat Torsten Lindström, dock inte i de slutsatser som sedan kommer fram.
Det är en ständig uppdelning - mellan dem som går studieförberedande och yrkesförberedande utbildningar, mellan dem som går praktiska och teoretiska utbildningar och nu mellan dem som ska gå yrkesutbildning och akademiska utbildningar.
Jag måste verkligen säga att jag inte förstår Torsten Lindströms frågeställning. Torsten Lindström kan väl inte på fullaste allvar stå i riksdagens kammare och säga att vi har 15 000 platser inom yrkesutbildningen i Sverige och jämföra det med Finlands 130 000. Det är naturligtvis inte det, antar jag, som Torsten Lindström menar.
De svenska högskolorna och universiteten inrymmer såväl akademiska utbildningar som yrkesutbildningar. Ungefär 130 000 platser går till just yrkesutbildningar. Till det kan Torsten Lindström addera de 15 000 som finns inom KY. Då är vi uppe i 145 000 platser. På intet sätt har vi alltså någon sämre utgångspunkt än Finland, som Torsten Lindström i det här fallet jämför med. 50 % av dem som går KY är för övrigt kvinnor, om vi ska tala jämställdhet. Inte heller är det svårt för svenska högskolor och universitet att rekrytera till yrkesutbildningar.
Sedan vill jag bara säga att Torsten Lindström absolut inte behöver vänta på regeringens utredning för att presentera, i det fall det skulle finnas, ett bättre sammanhållet system för utbildning. Det går alldeles utmärkt för Kristdemokraterna att presentera ett eget sådant om nu Torsten Lindström sitter inne med alla svar.
Anf. 104 Torsten Lindström (Kd)
Herr talman! Lena Hallengren brukar fråga efter motförslag. I vanlig ordning får jag väl då, herr talman, hänvisa till motioner som är väckta i riksdagen. Jag är säker på att Lena Hallengren skulle hitta åtminstone någon utmaning i något stycke i någon motion om hon bemödade sig om att ta del av de olika förslag som finns från olika partier och håll i riksdagen.
Den här frågan, herr talman, handlar ytterst om status och politiska signaler. Det finns en obalans i dagens utbildningssystem. Det är alltför enögt. Det borde, precis som i Finland, finnas en signal om att det finns utrymme för alla, för högskola, för yrkeshögskola.
I Kalmar län, som Lena Hallengren väl känner, hade högskolan i höstas 9 500 studenter. Däremot fanns bara 369 KY-platser och ingen yrkeshögskoleexamensplats. Den skillnaden säger någonting om den politiska viljan. Vad är det för någonting vi vill? Vill vi att alla ska in i ett och samma fack på ett och samma sätt, eller vill vi ha en mångfald? Det är grundfrågan.
Ska vi ha flexibilitet, se alla människor, låta alla vara med? Eller ska vi, som Lena Hallengren verkar vilja, vara både stolta och nöjda över att alla pressas in i ett och samma fack som om de vore tennsoldater, att elever slås ut i den svenska skolan i dag? En femtedel lämnar ju skolan utan godkända betyg. Människor kommer inte in på arbetsmarknaden. Vi har ungdomsarbetslöshet. Vi har akademikerarbetslöshet. Är Lena Hallengren så oerhört stolt och nöjd över detta? Det är inte jag.
I yrkesutbildningen, herr talman, är kvalitet ett nyckelord. Det borde därför vara möjligt att samla upp olika former av kompetens, resultat från industriforskningsinstitut eller universitet och sammanföra dem med KY för att skapa en mer framåtsyftande, kunnig och problematiserande utbildning som lägger grunden för ytterligare vidareutbildning. På så sätt skulle en yrkeshögskolemodell också vila på en gedigen kunskapsmässig bas och befinna sig i kunskapens framkant. Om en yrkeshögskola infördes skulle det bli en högre grad av jämförbarhet mellan olika utbildningar, vilket skulle leda till ökad rättsäkerhet och än högre anställbarhet för de studerande, för att inte tala om företagarperspektivet, entreprenörsperspektivet, som också är väldigt betonat i den finländska yrkeshögskolan och som det även skulle finnas utrymme för i högre grad i vårt land.
Herr talman! Jag saknar faktiskt fortfarande Lena Hallengrens grundläggande svar på den första frågan i interpellationen. Vad vill hon göra för att utveckla den eftergymnasiala yrkesutbildningen, förutom de olika utredningar som vi delvis har pressat regeringen att tillsätta under den här mandatperioden? Finns det någon som helst politisk vision hos Lena Hallengren? Finns det någon Per Albin Hansson hos henne?
Herr talman! Sedan noterade jag att statsrådet inte svarade på min fråga om de olika utbildningarna, lokförare och tågförare. Vore det inte bra att ha en och samma benämning för olika likartade utbildningar, åtminstone när de ser likartade ut på ytan?
Eftersom statsrådet i sitt svar polemiserade ganska rejält mot min problemställning när det gällde rättssäkerheten i den kvalificerade yrkesutbildningen vore det tacknämligt om hon här tog chansen och redde ut frågan om hon är stolt och nöjd även över rättssäkerheten eller om hon ser behovet av att göra någonting för att öka den för de studerande samtidigt som möjligheten ges för arbetsgivarna att förstå vem det är som söker jobb hos dem.
Anf. 105 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Torsten Lindström sade tidigare att om jag sökte bland Kristdemokraternas motioner skulle jag kunna hitta åtminstone någon utmaning. Jag kan säga att en yrkeshögskola för 10 miljoner kronor är en utmaning. Nu ska inte vi ägna oss åt att göra en budget för den yrkeshögskolan, men det är ganska lätt att räkna ut att de här 10 miljoner kronorna inte räcker särskilt långt. Om vi köper billiga pennor och suddgummin kanske det blir en rektor också till den här yrkeshögskolan.
När det sedan handlar om status beskriver Torsten Lindström ännu en gång att det finns så många utbildningar, så många valmöjligheter i Finland. I Sverige handlar det om 15 000 KY-platser, och jag tror att det bara var ett par tusen när vi tittade på högskolan. Det finns ju 43 olika utbildningar med yrkesexamina på högskolan i dag: apotekare, arbetsterapeut, arkitekt, audionom, barnmorska, barn- och ungdomspedagog, bildlärare, brandingenjör, civilingenjör, dietist, flyglärare, folkhögskollärare, grundskollärare 1-7, grundskollärare 4-9, gymnasielärare. Det finns examina för hushållslärare, högskoleingenjör, idrottslärare och så vidare.
Försöker Torsten Lindström på något sätt insinuera att det skulle vara låg status i dessa utbildningar för att de inte finns i något som i Finland kallas för yrkeshögskola?
Ännu en gång - Torsten Lindström har åtminstone ett par minuter på sig att svara på frågan - vad är problemet? Är problemet att vi låter yrkesutbildningar och akademiska utbildningar finnas under samma tak, att de får befrukta varandra, att man faktiskt får finnas vid samma högskolor och universitet och lära av varandra helt enkelt?
Jag ser inte vad problemet är och har därför också svårt att reda ut det problem med rättssäkerheten som Torsten Lindström beskriver men som jag faktiskt inte förstår. Du får väl använda din sista minut till att i så fall ytterligare förklara det.
Vad är det sedan som skiljer de två kvalificerade yrkesutbildningar från olika håll som Torsten Lindström exemplifierar med? Säkert är det något som skiljer dem åt. Men i takt med att ett livslångt lärande blir allt viktigare, att vuxna människor lär mer och lär nytt flera gånger i livet, är det klart att också vägledning är viktigt, att man kan vända sig till någon som har den kunskapen. På de allra flesta orter finns det lärcentrum med god vägledarkompetens för den som är vuxen och funderar över hur man ska komma vidare om man har fastnat i en utbildning, om man vill vidare från det yrke man har eller om man vill vidareutveckla sig inom yrket. Det finns otaliga möjligheter att söka sig vidare till eftergymnasiala utbildningar på heltid och på deltid, på distans, till KY, eller kanske läser man en yrkesutbildning på en svensk högskola.
Anf. 106 Torsten Lindström (Kd)
Herr talman! Lyssnar Lena Hallengren utanför sitt tjänsterum? Har hon hört företagens rop på kvalificerad arbetskraft att anställa? Det finns en brist i dag. Ett av de stora hindren för nya jobb, tillväxt, utveckling och välfärd i vårt land är bristen på arbetskraft. Vad gör Lena Hallengren åt det? Den frågan är fortfarande obesvarad. Lyssnar hon på signalerna om utslagningen i skolan, på de studerande som vill ha sjysta regler, på de arbetsgivare som står och stampar för att det inte finns folk att anställa?
Tidigare har Lena Hallengren och Socialdemokraterna hänvisat till att det skulle komma en ny lag om vuxenutbildning som lite grann skulle lösa en del av de här problemen. Nu kommer ju ingen sådan, har jag erfarit. Frågan är om Lena Hallengren har något konkret över huvud taget att komma med under sin tid som minister för vuxnas lärande.
Läs, Lena Hallengren, studera, lyssna på branscherna, lyssna på hantverksorganisationernas nödrop, på företagen, bilda dig en uppfattning och kom med förslag! Du har ansvaret för det som händer. Och just nu har du ansvaret för att ingenting händer.
Sedan förstår jag, herr talman, att Lena Hallengren byter taktik. I sitt skriftliga svar polemiserade hon mot och ironiserade över min fråga om rättssäkerhet. Nu förstår hon att det är något lurt här, så nu vill hon inte riktigt gå in i den diskussionen utan frågar efter mer fakta i målet. Hon ska få mer fakta i målet.
Naturligtvis finns det en bristande rättssäkerhet inom KY när utbildningar kan innehålla väldigt olika saker. Titta på exemplet som jag tog förut, lokförare/tågförare. Den utbildningen är kortare, 40 veckor lång, än den utbildning som bara benämns lokförare, som är 55 veckor lång. Hur ska en arbetsgivare begripa vem av de sökande som han eller hon ska välja? Och hur ska en sökande till utbildningarna kunna veta vad som är bäst?
Det här pekar på behovet att hitta en norm som ger kvalitet och möjlighet att bedöma vad olika yrkesutbildningar egentligen står för. Det förtjänar större uppmärksamhet från regeringen. Vi kristdemokrater ger den uppmärksamheten.
Anf. 107 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Det exempel som Torsten Lindström har nämnt tre gånger här i Sveriges riksdag har ingenting med rättssäkerhet att göra. För den som undrar finns det möjlighet att kontakta vägledare. Men framför allt har samtliga kvalificerade yrkesutbildningar tillkommit i samverkan med branschen, med arbetsgivare. Nog är de upplagda på ett sätt som passar branschen. Jag tror inte att arbetsgivare känner någon som helst tveksamhet när det gäller att lita på att man har rätt kompetens efter avslutad KY.
Jag träffade i måndags representanter från en mängd branscher, både från arbetsgivarsidan och från arbetstagarsidan, för att samtala om deras rekryteringsbehov och framför allt deras behov av kortare utbildningar inom vuxenutbildningen. Ingen framförde något önskemål om att vi skulle ha en yrkeshögskola i stället för att inrymma samma utbildningar inom ramen för vår högskola. Man söker fler utbildningar. Man söker fler KY-platser. Man söker fler möjligheter att med hjälp av den eftergymnasiala yrkesutbildningen utbilda till de behov man ser i sina branscher.
Jag ska använda mina återstående 50 sekunder till att säga att 1,8 miljarder kronor riktas fortfarande till vuxenutbildningen. Det är betydligt mer än vad som föreslås i den allians som förvisso inte är enad. Men med ett moderatstyre i en sådan allians är det betydligt sämre förutsättningar som gäller för de vuxna som vill lära mer och lära nytt.
Om ett par veckor kommer en utredning att presentera förslag om en samlad myndighet för vuxnas lärande. Jag tror att det är mycket positivt för alla de myndigheter, individer och kommuner som på olika sätt är involverade i vuxenutbildningen. Sedan 2004 har ytterligare 3 000 KY-platser tillkommit. Nu händer en hel del. Jag ser fram emot den utredning som också ska titta på de eftergymnasiala yrkesutbildningarna. Jag ser fram emot att diskutera det förslag som Kristdemokraterna sitter med och inte riktigt utvecklar i den här talarstolen. Men eftersom det garanterat finns ett förslag vore det spännande att få diskutera det. Jag hoppas också att valrörelsen ska handla mycket om vuxenutbildningen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.