Vräkningar av hushåll med barn
Interpellation 2024/25:422 av Ingela Nylund Watz (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-02-13
- Överlämnad
- 2025-02-14
- Anmäld
- 2025-02-18
- Sista svarsdatum
- 2025-02-28
- Svarsdatum
- 2025-04-08
- Besvarad
- 2025-04-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Antalet vräkningar med inblandade barn ökar. Under förra året genomfördes totalt 3 042 vräkningar, vilket var en ökning med 10 procent jämfört med 2023. Av dessa utgjorde 711 vräkningar som drabbade barn. Ökningen kopplas, enligt Kronofogdemyndigheten, till en stor ekonomisk press på hushållen. Kostnadskrisen har lett till ökade hyror och matpriser som gjort att många fått det svårare att betala hyran, vilket är den vanligast orsaken till vräkning. De hyreshöjningar som fastighetsbolagen nu förhandlat fram kommer dessutom att kvarstå över tid, vilket innebär att de som bor i hyresrätt inte kommer att få del av det förbättrade ränteläget på samma sätt som de som bor i ägda bostäder. Matpriserna ligger kvar på en höjd nivå och fortsätter under inledningen av 2025 att öka. Många ensamstående föräldrar har svårt att ge sina barn tillräckligt näringsrik mat, somliga tvingas låna för att få det mest basala att gå ihop och att göra något extra för barnen på sportlovet som en skidsemester eller ens en längre dagsutflykt är för många en utopi.
Samtidigt som denna utveckling fortgår har regeringen sänkt det extra tillägg till bostadsbidraget som går till barnfamiljer från och med den 1 januari i år och avvecklar det helt från och med den 1 juli. Sverige har också den enda regering i Norden som inte höjt barnbidraget under kostnadskrisen. Med tanke på denna utveckling finns det skäl att undra om regeringen ser någon koppling mellan den egna regeringens ekonomisk-politiska prioriteringar och att antalet vräkningar med inblandade barn ökar.
Mot denna bakgrund vill jag fråga socialminister Jakob Forssmed:
När och hur avser ministern och regeringen att agera för att antalet vräkningar med inblandade barn ska minska?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:422
Webb-tv: Vräkningar av hushåll med barn
Dokument från debatten
- Tisdag den 8 april 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:97
- Protokoll 2024/25:97 Tisdagen den 8 aprilProtokoll 2024/25:97 Svar på interpellation 2024/25:422 om vräkningar av hushåll med barn
Protokoll från debatten
Anf. 46 Statsrådet Anna Tenje (M)
Fru talman! Ingela Nylund Watz har frågat socialministern när och hur han och regeringen avser att agera för att antalet vräkningar med inblandade barn ska minska.
Interpellationen har överlämnats till mig.
Regeringen ser allvarligt på förekomsten av vräkningar, inte minst bland barnfamiljer. För att öka kunskapen om varför antalet vräkningar av barnfamiljer har ökat under senare år har regeringen gett Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga och analysera orsaken. Myndigheten ska redovisa hur olika kommuner arbetar för att förebygga vräkningar och vilka åtgärder som vidtas efter en genomförd vräkning. Dessutom ska Socialstyrelsen lämna förslag på åtgärder för att minska antalet vräkningar av barnfamiljer och stötta kommunerna i deras arbete.
I november förra året överlämnade regeringen även propositionen Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning (prop. 2024/25:42) till riksdagen. I propositionen föreslås bland annat att de kommunala riktlinjerna för bostadsförsörjningen ska ersättas med handlingsplaner för bostadsförsörjningen. Handlingsplanerna ska bland annat innehålla uppgifter om vilka behov av tillskott av bostäder som finns i kommunerna. I propositionen föreslås också att det ska tydliggöras att kommunala bostadsförmedlingar får förmedla bostäder som reserverats utifrån olika behov och erbjuda förturer utan att det påverkar möjligheten att ta ut köavgift av de sökande. Riksdagen antog propositionen i slutet av januari, och de nya reglerna började gälla den 1 mars i år.
Inom ramen för regeringens nationella strategi för att motverka hemlöshet, som gäller mellan 2022 och 2026, har regeringen gett flera myndighetsuppdrag som är inriktade på att motverka vräkningar. Exempelvis har länsstyrelserna fått i uppdrag att under strategiperioden stödja kommunerna i deras arbete med att förebygga avhysningar. Vidare har Kronofogdemyndigheten fått i uppdrag att verka för att socialtjänst och hyresvärdar i alla kommuner ska samverka för att förebygga avhysningar. Det arbetet har särskilt inriktats på att förebygga avhysning av barnfamiljer.
Socialnämndernas kunskaper om levnadsförhållandena i kommunerna behöver få större utrymme i kommunernas samhällsplanering. Socialnämnderna har utifrån sina särskilda kunskaper om sociala aspekter i kommunerna möjlighet att påverka utformningen av nya och äldre bostadsområden. Regeringen har därför gett Boverket och Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett metodstöd som ska stödja socialtjänsten och utveckla det sociala perspektivet i samhällsplaneringen med inriktning på hemlöshet. Socialstyrelsen har dessutom fått i uppdrag att ta fram ett sådant stöd till socialtjänsten utifrån den bredare inriktning som finns i propositionen om en ny socialtjänstlag (prop. 2024/25:89).
För många hushåll är boendekostnaden den enskilt största utgiftsposten. Bostadsbidraget är en träffsäker förmån för att nå hushåll med svag ekonomi. Det tillfälliga tilläggsbidraget i bostadsbidraget har varit en viktig åtgärd för att stödja hushållen i en tid av ökade levnadsomkostnader. För att stärka den ekonomiska situationen för dem som har haft det allra svårast har regeringen vid fem tillfällen förlängt det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer inom bostadsbidraget. Vi har dessutom höjt tillläggsbidraget när behoven bedömts som störst.
Fru talman! Världsekonomin befinner sig nu i en orolig tid, och det finns risk för att återhämtningen i ekonomin blir mer utdragen. Därför är det bra att de offentliga finanserna är så starka. Det ger goda förutsättningar för oss att hantera en eventuellt fördjupad lågkonjunktur. Svensk ekonomi står sig stark, inte minst jämfört med andra EU-länder. Det innebär också att Sverige kan göra mer för att stötta ekonomin när vi nu kanske går in mot en lägre tillväxt.
Fru talman! Jag kan verkligen förstå att många är oroliga och funderar på vad detta nu betyder för plånbok och jobb. Det finns också, som jag sa, risk för att återhämtningen i ekonomin blir mer utdragen. Men vi är redo att stötta svensk ekonomi om det behövs för de svenska hushållen. Sverige har starka statsfinanser, och det kommer att göra att vi kan hantera effekterna bättre än många andra länder.
Anf. 47 Ingela Nylund Watz (S)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret, som jag har väntat på sedan den 14 februari. Svaret visar tyvärr med all önskvärd tydlighet att regeringen i praktiken sviker de allra mest utsatta barnen och deras föräldrar. Det är sorgligt att behöva konstatera att den här regeringen, styrd av SD, låter barnen ta smällen för kostnadskrisen. Antalet vräkningar har totalt sett ökat med 10 procent det senaste året, de med barn inblandade med 17 procent. Det är en tydlig signal om att något är djupt fel i vårt samhälle. Som jag ser det är detta djupt ovärdigt ett välfärdsland. Det handlar om 711 barn som blev vräkta 2024.
De åtgärder som statsrådet räknar upp i sitt svar är kartläggningar, analyser och utredningar; de gör att regeringen har något att säga när frågan kommer. Det är väldigt mycket prat och väldigt lite verkstad. Statsrådet försöker i själva verket genom alla dessa analyser och utredningar leda bort uppmärksamheten från det som enligt min mening är grundproblemet och som regeringen borde se, nämligen att den egna ekonomiska politiken har lett till att ensamstående med barn nu har fått det så kärvt att de tvingas låna för att kunna sätta mat på bordet och betala hyran.
I verkligheten, precis just nu, medan fattiga barnfamiljer blir ännu fattigare av högre matpriser och hyreshöjningar som är så höga att de får svårt att klara hyran, försämrar regeringen rent av stödet till de mest utsatta. Det extra tillägget till bostadsbidraget sänktes den 1 januari från 40 procent till 25 procent och slopas helt den 1 juli.
Det är alltså de mest utsatta som får det ännu värre med regeringens ekonomiska politik. Därför är huvudnumret i statsrådets uppräkning av utredningar och kartläggningar, uppdraget till Socialstyrelsen, på gränsen till provokativt, skulle jag vilja säga.
Det är precis som att regeringen inte vet att det i allt högre grad är de försämrade ekonomiska villkoren som leder till påfrestningar och till att de fattigaste barnfamiljerna, och särskilt ensamstående föräldrar, får det ännu värre.
Det är klart att regeringen vet detta. Den bara väljer att inte lyssna tillräckligt mycket på det örat. I stället väljer den en annan ekonomisk politik som gynnar höginkomsttagarna och särskilt de allra rikaste genom stora skattesänkningar.
Man undrar hur många fler vräkningar med barn inblandade som behöver genomföras för att regeringen ska agera. Hur mycket fattigare ska ensamstående mammor behöva bli innan regeringen tycker att det blir pinsamt till och med för en högerregering?
Eftersom regeringen aktivt valt att inte lyssna på signalerna som visar att det är den egna ekonomiska politiken som är problemet vill jag komma med några upplysningar.
Kronofogdemyndighetens senaste rapport är väl värd att läsa. Rapporterna från Majblomman, Rädda Barnen, Hyresgästföreningen och Röda Korset är också särskilt viktiga att läsa just nu. Det gäller också föreningen Sveriges Makalösa Föräldrars larmrapporter om att föräldrar inte har råd att sätta mat på bordet, och rapporter från civilsamhällets organisationer som visar på ökade köer till de mest basala tingen man behöver för att ge sina barn en värdig uppväxt.
Vilka råd vill statsrådet nu ge de familjer som ekonomiskt befinner sig på gränsen till en sådan utsatthet att de riskerar att bli vräkta?
Anf. 48 Malte Tängmark Roos (MP)
Fru talman! Det är flera debatter på i stort sett samma ämne här i kammaren i eftermiddag. För en stund sedan debatterades hur regeringen kan säkerställa att barnkonventionen efterlevs när barn vräks från sina hem. Nu debatterar vi hur politiken kan bidra till att minska antalet vräkningar av barn, och om en liten stund är det en debatt om hur den ekonomiska situationen för ensamstående föräldrar kan förbättras.
De här ämnena är indikationer på något väldigt oroväckande. Det är att den ekonomiska situationen för Sveriges barnfamiljer är akut. Under 2024 vräktes 711 barn från sina hem runt om i Sverige, och vi vet att den främsta anledningen är föräldrarnas oförmåga att betala hyran.
Enligt en ny rapport från Majblomman, Rädda Barnen, Röda Korset och Hyresgästföreningen har över en fjärdedel av ensamstående föräldrar med låga inkomster, och nästan lika många sammanboende föräldrar, haft svårt att betala kostnader kopplade till bostaden. Än fler har haft svårt att ha råd med nyttig mat eller fritidsaktiviteter för barnen. Det är i ett läge när hyror och matpriser har stigit mycket fortare än vad lönerna har gjort, vilket innebär att inte ens människor med en trygg och fast anställning kan vara säkra på att pengarna räcker hela månaden.
Trots detta har regeringen och Sverigedemokraterna inte valt en väg som stöttar just de familjer som har det tufft. Tvärtom har de systematiskt prioriterat skattesänkningar för höginkomsttagare framför att ge stöd åt de familjer som verkligen behöver det.
Under mandatperioden har Tidöpartierna hittills valt att sänka det tillfälliga bostadsbidraget för barnfamiljer, och i sommar försvinner det helt. Nyligen meddelade regeringen och Sverigedemokraterna att de kommer att höja gränserna i högkostnadsskyddet för läkemedel, vilket kommer att drabba låginkomsttagare, äldre och kroniskt sjuka hårdast.
Dessutom planerar de att införa ett bidragstak för försörjningsstödet, vilket enligt regeringens egen utredare kommer att göra det oerhört svårt för föräldrarna med de allra lägsta inkomsterna att se till att deras barn får ett tryggt hem, mat på bordet och kläder på kroppen.
Jag tror att det är uppenbart för alla att denna kvadrupelsmocka mot landets barnfamiljer och låginkomsttagare kommer att leda till att fler föräldrar – oavsett om de har inkomster från lön, akassa, sjukförsäkring eller försörjningsstöd – kommer att få en sämre ekonomisk situation. Det kommer att innebära att fler barn vräks, i skarp kontrast till vad barnkonventionen säger och vad ren anständighet kräver. Så här kan vi inte ha det.
Fru talman! För mig och för Miljöpartiet är det självklart att politiken måste agera för att stötta utsatta hushåll. Vi vägrar att acceptera att barnen betalar priset för dålig politik. Alla barn har rätt till ett tryggt hem, mat på bordet och en meningsfull fritid.
Vi föreslår därför bland annat att det tillfälliga bostadsbidraget för barnfamiljer höjs och permanentas, och att det ordinarie bostadsbidraget höjs och indexeras i takt med inflationen, så att det inte urholkas i takt med att mat och hyror stiger. Bidraget behöver också breddas så att fler får rätt att ta del av det. Även barnbidraget och underhållsstödet behöver höjas och indexeras, så att bidragen faktiskt täcker de ökade kostnaderna.
Det är några av Miljöpartiets förslag för att stötta Sveriges barnfamiljer. Min fråga till minister Anna Tenje är om regeringen kommer att presentera några liknande förslag i sin vårändringsbudget. Det vi har hört hittills är helt enkelt inte tillräckligt.
(Applåder)
Anf. 49 Caroline Högström (M)
Fru talman! Att barn påverkas av ekonomiska svårigheter i hemmet är ett allvarligt samhällsproblem. När en familj riskerar att mista sitt boende krävs det att samhället har fungerande insatser på plats långt innan situationen går så långt. Fokus måste ligga på att förebygga, inte på att hantera konsekvenserna i efterhand. Därför var exempelvis regeringens fokus på att få ned inflationen avgörande.
Fru talman! De allra flesta vräkningar av barnfamiljer sker inte utan föregående kontakt med socialtjänst, hyresvärdar och stödinsatser. Men vi behöver bli bättre på att agera tidigare. Det handlar om att upptäcka ekonomisk utsatthet i tid, att erbjuda vägledning om hushållsekonomi och att ge stöd för att människor ska ta sig tillbaka till arbetsmarknaden.
Barnfamiljer hamnar ofta i riskzonen när föräldrarna har otrygga inkomster, lever på försörjningsstöd eller har fastnat i bidragsberoende. Därför är det vår övertygelse att vägen framåt måste börja med fler jobb, tydliga drivkrafter att arbeta och riktade insatser som stöttar människors väg tillbaka till egen försörjning.
Fru talman! Vi behöver ett starkare förebyggande arbete också på kommunal nivå, där skola, socialtjänst och civilsamhälle samverkar för att snabbt upptäcka och stötta familjer i risk. Det kan handla om skuld- och budgetrådgivning och flexibla hyreslösningar men också tydlig uppföljning för att inte låta problemen växa till något oöverstigligt.
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att en fungerande bostadsmarknad bygger på att avtal respekteras. Där måste vi vårda balansen: skydda barn från att drabbas men utan att urholka det ansvarstagande som hela bostadsmarknaden vilar på.
Fru talman! Barn ska inte hamna i kläm på grund av vuxnas misstag. Men lösningen ligger inte i att förbjuda konsekvenser utan i att skapa förutsättningar för människor att stå på egna ben. Tidiga, träffsäkra och samordnade insatser är vårt viktigaste verktyg för att trygga barns uppväxt och förebygga att familjer behöver stå utan tak över huvudet.
I detta anförande instämde Mats Sander (M).
Anf. 50 Statsrådet Anna Tenje (M)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten för interpellationen och övriga ledamöter för deltagandet i debatten. Det är angelägna och viktiga frågor om hur vi kan minska risken för vräkning av hushåll och särskilt med fokus på hushåll som inbegriper barn.
Alldeles oavsett vad ledamöterna anför om analyser och onödiga utredningar är det viktigt att poängtera att det handlar om samarbete. Det är ett samarbete mellan olika institutioner, myndigheter och instanser i vårt samhälle just för att kunna förebygga vräkningar och långsiktigt få till strukturer som gör att barn inte behöver vräkas.
Som jag redogjorde för i mitt svar pågår ett digert arbete som jag bedömer som mycket viktigt på en mängd områden som involverar flera olika myndigheter. Frågan om vräkningsförebyggande arbete spänner över många olika fält. Därför är just samverkan och åtgärder på flera områden det viktigaste sättet att adressera frågan.
Regeringen har stöttat hushållen i en svår tid. Tittar man på effekterna på hushållens ekonomiska standard av regeringens förslag och aviseringar under mandatperioden ser man tydligt att den ekonomiska standarden ökar mest procentuellt sett i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de översta inkomstgrupperna.
Med det sagt kan jag förstå att det är många som nu känner oro och funderar på vad omvärldens oro kommer att ha för betydelse för ens egen plånbok och i vissa fall även för ens jobb. Just därför är det så viktigt att poängtera att Sverige står starkt, inte minst jämfört med andra länder. Våra statsfinanser är goda, vilket gör att vi kan agera kraftfullt om så skulle behövas framöver. Regeringen följer givetvis frågan mycket noga.
Samtidigt vet vi att det är arbete och egen inkomst som är den bästa garanten för att slippa såväl fattigdom som vräkningar. Det är ovanligt med låg ekonomisk standard i hushåll där båda föräldrarna förvärvsarbetar. Under 2023 var det enbart 2 procent av sammanboendehushållen med två förvärvsarbetade föräldrar som hade en låg ekonomisk standard. Bland hushåll där föräldrar inte förvärvsarbetar är däremot andelen med låg ekonomisk standard mycket hög.
Därför har regeringen lagt om politiken och vidtagit flera åtgärder för att just få fler att gå från bidrag till arbete. För dessa hushåll kommer detta att vara av helt avgörande betydelse för att minska fattigdom och utsatthet och minska risken för vräkningar. Men minst lika viktigt är att barnen i dessa familjer ser sina föräldrar gå till jobbet, givet att detta annars är ett utanförskap och en fattigdom som riskerar att gå i arv till barnen.
Vi vet att forskningen visar att långa bidragsperioder bidrar till ökade risker för bland annat ohälsa, fattigdom och utanförskap. Det försvårar givetvis ytterligare för människor att komma in på arbetsmarknaden och bli självförsörjande. För en ensamstående är det extra viktigt med en god inkomst för att klara ekonomin. Det är därför positivt att sysselsättningsgraden har ökat något bland ensamstående kvinnor med barn sedan 2021.
För att lyfta de här familjerna från en tuff ekonomisk standard är det viktigaste att angripa källan till problemet och inte bara symtomen, och det är det den här regeringen gör.
Anf. 51 Ingela Nylund Watz (S)
Fru talman! Tack, statsrådet, för kompletterande synpunkter!
Just nu är det många ensamstående mammor som har väntat i tre månader eller mer för att få besked av Försäkringskassan om sina bostadsbidrag. Trycket är väldigt hårt på kassan eftersom man har fått försämrade resurser och har längre handläggningstider.
De hyreshöjningar som har skett den senaste tiden slår nu sönder många redan ganska bräckliga ekonomier, och situationen har för många blivit desperat. Så ser verkligheten ut. Samtidigt är det många som har gjort precis allt de kan för att sänka sina kostnader. Man handlar kläder secondhand. Man drar ned på fritidsaktiviteterna eller avskaffar dem helt för sina barn. Man jagar de billigaste alternativen när man handlar. Man minskar sina bostadsytor. Man arbetar alla extrapass man kan få. Man gör helt enkelt allt man kan.
Därför är det direkt stötande när råden om att laga mat på rester kommer när resterna redan är lagade eller när man får rådet att lägga undan lite varje månad när det varje månad är så att lönen är slut när det är väldigt många dagar kvar på månaden.
Det är stötande när landets finansminister, som själv får 3 000 kronor mer i månaden av Moderaterna i sänkt skatt, säger att hon inte vet vad hon ska göra med de extra pengarna. Hon ger i stället rådet till andra att jämföra priser och handla där det är billigast. Finansministern verkar, precis som förståsigpåare av olika slag runt om i det allmänna Sverige, tro att det är de mest ekonomiskt utsatta som inte gör allt för att förbättra sin situation.
Låt oss vara eniga, och det tror jag faktiskt att vi är, om att de mest ekonomiskt utsatta gör precis allt vad de kan. Det är i stället regeringen som struntar i att göra vad regeringen kan.
Vi socialdemokrater, fru talman, kartlägger och analyserar gärna olika skeenden i samhället, precis som regeringen gör genom de uppdrag som statsrådet räknade upp. Det är viktigt. Men orsakerna till att vräkningarna ökar är ju helt uppenbara!
Regeringen kan inte ha undgått de varningssignaler som har kommit från Kronofogdemyndigheten, civilsamhällets organisationer, Rädda Barnen, Röda Korset, Hyresgästföreningen och Majblommans riksförbund om att det nu är de ekonomiska förutsättningarna som har blivit så påfrestande för många av landets barnfamiljer, särskilt ensamstående mammor. Det är de som gör att man faller över kanten och inte längre klarar av att göra det som man vill göra allra mest, nämligen betala hyran.
I vårt budgetförslag har vi presenterat andra alternativ för landets barnfamiljer. Vi har föreslagit en höjning av barnbidraget med 200 kronor. Vi vill permanenta det extra tillägg till bostadsbidraget som regeringen tar bort den 1 juli, precis när oron i omvärlden ökar och det blir svårare att se en ljus framtid. Till och med landets finansminister sa så sent som i dag i finansutskottet att det nog finns anledning att fundera på om vi inte behöver revidera ned våra tillväxtprognoser. Det kan alltså komma att bli kärvare på landets arbetsmarknad. Precis just då, när det blir som sämst, skär regeringen med precision ned det extra stöd som har hållit många över vattenytan.
Jag vill fråga statsrådet: Hur ser regeringens medicin ut nu? Jag vill inte vänta på svaret till 2027, när den utredning som Socialstyrelsen har fått i uppdrag om vad man skulle kunna göra ska vara klar. Vad vill statsrådet ge för besked till de utsatta barnfamiljerna nu?
(Applåder)
Anf. 52 Malte Tängmark Roos (MP)
Fru talman! Vi hörde både socialförsäkringsministern och Caroline Högström i sina anföranden lyfta fram att en anställning och en lön är det bästa sättet att bryta utsattheten och minska risken för vräkningar av barn och barnfamiljer. Det är viktigt, och det hade kanske varit tillräckligt om svenska arbetare hade varit rättvist kompenserade och hade haft en god lön som motsvarade det arbete de gjorde. Det hade kanske varit tillräckligt om hyrorna i Sverige hade varit rimliga och om lönerna hade ökat snabbare än hyrorna.
Men det är inte det samhälle vi har i dag. Många av de mest utsatta barnfamiljerna består av vårdnadshavare med fasta anställningar. Ministern talade mycket om sammanboende föräldrar. Men enligt organisationen Sveriges Makalösa Föräldrar fattas det varje månad 3 029 kronor för en ensamstående förälder med två barn och en månadsinkomst på 25 000 kronor, vilket är en genomsnittlig medlem hos dem.
Som jag nämnde i mitt tidigare anförande har över en fjärdedel av ensamstående föräldrar med låga inkomster, och nästan lika många sammanboende föräldrar, haft svårt att betala kostnader kopplade till bostaden.
Ska vi minska antalet barnvräkningar behöver vi därför ett barnbidrag som täcker de faktiska kostnaderna för att ha barn. Vi behöver ett bostadsbidrag som täcker höga hyror, för vartenda barn i Sverige, oavsett om deras föräldrar har ett jobb eller inte och oavsett var i Sverige de bor, ska ha ett tryggt hem att bo i.
Det är inte det bidrag vi har i dag. Antalet barnfamiljer som får bostadsbidrag minskar varje år för att inkomstgränserna inte räknas upp. Färre får rätt till bostadsbidrag. Storleken på bostadsbidraget minskar.
Min fråga till minister Tenje är: Varför är inte regeringen villig att stärka barnbidraget och bostadsbidraget på det sätt som är uppenbart nödvändigt?
(Applåder)
Anf. 53 Caroline Högström (M)
Fru talman! Jag delar uppfattningen att det är djupt allvarligt när barn påverkas av ekonomisk utsatthet. Vi lever dessutom i en orolig tid, som statsrådet har varit inne på. Men om vi ska ta frågan på allvar måste vi även våga tala om var ansvaret också ligger.
Malmö, som styrs av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, är den kommun där flest barn vräks. Det är en stark påminnelse om att kommunerna har ett stort ansvar, ett ansvar de måste ta. Det handlar om att arbeta förebyggande, fånga upp ekonomiskt utsatta familjer i tid och ha bättre samverkan mellan socialtjänst, skola och hyresvärdar.
I Stockholm, som också styrs av Socialdemokraterna med stöd av samma partier, höjer man skatten. Man höjer skatten i regionen, den skatt som slår allra hårdast mot dem med låga inkomster – metodiskt, träffsäkert.
Fru talman! Regeringen tar sitt ansvar. Några av de skattesänkningar vi har gjort har nämnts. Vi har förlängt det tillfälliga tilläggsbeloppet inom bostadsbidraget. Vi har tillsatt den utredning som det har refererats till flera gånger om att kartlägga orsakerna bakom att barnfamiljer vräks, detta för att kunna rikta insatserna dit där de behövs som mest. Vi har också höjt normen för försörjningsstöd med hänsyn till inflationen – ganska historiska höjningar de senaste åren, om man ska vara ärlig. Framför allt har vi sänkt skatten på arbete för att fler familjer ska kunna gå från bidrag till egen försörjning.
Det är så vi bygger trygghet – inte med symbolpolitik utan med åtgärder som verkligen gör skillnad för barn och familjer i utsatthet.
(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag tänker låta den här interpellationsdebatten avslutas före uppehållet, om det inte är någon som har ett första ärende på sitt gruppmöte.)
Anf. 54 Statsrådet Anna Tenje (M)
Fru talman! Jag tackar för det, även om jag har tre interpellationsdebatter kvar efter gruppmötet. Jag kommer alltså tillbaka.
Fru talman! När Socialdemokraterna och Miljöpartiet på allvar vill bryta utanförskapet och barnfattigdomen är de varmt välkomna att ansluta sig till regeringens politik för ökade drivkrafter till arbete, för att göra det mer lönsamt att arbeta och gå från bidrag till jobb och för heltidsaktivering av bidragssökande. Om de ställer sig bakom de förslagen kan människor komma närmare ett arbete och fler barn få se sina föräldrar gå till jobbet. Det är så man bryter den destruktiva spiralen och minimerar risken för att utanförskapet ärvs, som har varit Socialdemokraternas signum i flera decennier.
Det är väldigt tydligt att det är regeringen som står bakom de hårt arbetande svenskarna. Vi står på deras sida. Vi står också bakom dem som vill ta sig från bidrag till arbete och vill göra det möjligt för dem att göra så. Vi har gett mest åt dem som har allra minst. Vi har också sänkt skatten för ett genomsnittligt hushåll, som nu får behålla över 9 000 kronor mer av det man tjänat – pengar som i dyrtider definitivt gör sig bättre i hushållens plånböcker än i statens ficka.
Vad gör Socialdemokraterna när de får makten och ofta styr tillsammans med Miljöpartiet? Jo, då höjer de skatten i stället. Precis som ledamoten Högström visade är skatten i Malmö hög, och där vräks också flest barnfamiljer. Vi kan också titta på Stockholm. Om en sådan familj för vilken regeringen har sänkt skatten med över 9 000 kronor råkar bo i Stockholm får den i stället höjd skatt av Socialdemokraterna, både i regionen och i kommunen. Då försvinner 7 000 kronor av våra skattesänkningar på 9 000 kronor.
När ledamöterna pratar om tuffa ekonomiska tider, dyr mat, höjd hyra, ökade räntor med mera undrar jag om ledamöterna tror att dessa familjer får det bättre eller sämre när deras partikamrater i Stockholm på lokal och regional nivå plockar bort de här 7 000 kronorna.
Om Socialdemokraterna, och för den delen också Miljöpartiet, på riktigt är besjälade av att se till att hushållens ekonomi stärks, varför höjer man då konsekvent skatten varenda gång man får chansen? Som någon klok person har sagt – jag har tidigare återgivit det här i kammaren: I Socialdemokraternas Sverige ska alla få bidrag, men ingen ska kunna leva på sin lön.
Så är det inte för oss moderater. Så är det inte heller för regeringen. Vi ser i stället till att sänka skatten så att hushållen får behålla mer av sina pengar. Vi gör det också mer lönsamt att gå från bidrag till arbete så att fler hushåll, framför allt barnfamiljer, kan stå på en bättre och mer stabil grund och inte riskerar att hamna i en situation där man exempelvis blir vräkt.
(Applåder)
Anf. 55 Ingela Nylund Watz (S)
Fru talman! Tack, statsrådet, för ytterligare synpunkter!
Min poäng med interpellationen, att använda det faktum att antalet vräkningar av hushåll med barn ökar som en symbol för att någonting är väldigt skevt i vårt samhälle, är att försöka visa att ekonomisk politik och prioriteringar i ekonomisk politik spelar roll.
Därför tycker jag att det rimligt att ett statsråd med ansvar för denna typ av frågor tar till sig den information som kom i Kronofogdemyndighetens senaste rapport. Man säger där att det som nu särskilt uppmärksammas är att de ekonomiska förutsättningarna har blivit en större drivkraft för att antalet vräkningar av hushåll med barn ökar. Tidigare kanske det var mer sociala problem, stökiga hemförhållanden, missbruk och annat, men nu är det de ekonomiska parametrarna som i allt högre grad spelar roll.
Då måste man som statsråd och regering, tänker jag, i ett välfärdssamhälle som säger sig vara anständigt, fråga sig: Finns det någonting som vi som regering kan göra för att undvika att de familjer som nu är precis på gränsen – som har fått de här hyreshöjningarna, som har det väldigt kanpert och som har vänt på varje krona – ramlar över kanten, hamnar hos Kronofogden och sedan så småningom kanske riskerar att bli vräkta?
Man kan utreda jättemycket. Man kan samarbeta mycket mer. Det håller jag helt med om. Men det är nu det händer. Det är nu regeringen tar bort det tillfälliga tilläggsbeloppet till bostadsbidraget. Med kirurgisk precision sker detta samtidigt som oron i omvärlden ökar, tillväxten i Sverige försämras och ekonomin går ned. Det är inte rätt ekonomisk politik i nuläget.
(Applåder)
Anf. 56 Statsrådet Anna Tenje (M)
Fru talman! Ja, prioriteringar spelar roll och ger också konsekvenser. Att höja skatten för att finansiera höjda bidrag riskerar bara att låsa fast människor i fattigdom och utanförskap, ett utanförskap som vi vet går i arv mellan generationer. På så vis har stora delar av det utanförskap vi ser i dag skapats.
Det är just därför regeringen tycker att det är så viktigt att det blir mer lönsamt att gå från bidrag till arbete. Vi ställer högre krav på kommunerna och ser till att de har en större verktygslåda så att fler barn kan få se sina föräldrar gå till jobbet, just för att minimera risken för det utanförskap som annars kan komma.
Vi kommer att fortsätta arbeta för att bryta utanförskap, stärka hushållens ekonomi och få fler att komma i arbete och kunna leva på sin egen lön. Det skapar egenmakt, framtidstro och hopp även för nästa generation.
Jag tackar för debatten.
(Applåder)
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.