Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Vattenfall AB

Interpellation 2003/04:264 av Eriksson, Peter (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-01-30
Anmäld
2004-02-03
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2004-02-13
Svar fördröjt anmält
2004-02-17
Besvarad
2004-02-20

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 30 januari

Interpellation 2003/04:264

 av Peter Eriksson (mp) till näringsminister Leif Pagrotsky om Vattenfall AB

I juni förra året beslöt kammaren efter behandling i konstitutionsutskottet att pricka förre näringsministern Björn Rosengren för bristande styrning av Vattenfall.

Bakgrunden var bland annat att Vattenfall inte gjort ett dugg för att leva upp till några av Sveriges miljömål, klimatmål eller energipolitiska mål. Det energipolitiska beslutet 1997 säger att "Vattenfall AB skall inom ramen för kravet på affärsmässighet avsätta resurser för utvecklingen av ny elproduktionsteknik och därmed bidra till en svensk elförsörjning som är ekologiskt och ekonomiskt uthållig."

Genom köp av företag i Tyskland och Polen har Vattenfall hundrafaldigat sina koldioxidutsläpp och ökat sitt innehav av kärnkraft. Däremot har Vattenfall investerat ytterst lite i förnybar energi och i energieffektivisering.

Detta var känt inför KU-behandlingen förra våren, men någon rättelse har inte skett, utan Vattenfalls syndaregistret har i stället blivit längre. Bolaget har utnyttjat sin position till oskäliga prishöjningar. Trots att produktionen från Vattenkraften minskat på grund av dålig tillrinning har vinsten ökat.

En konsekvens av Vattenfalls förvärv i framför allt Tyskland är att Vattenfall nu driver en helt annat klimatpolitik än den som formulerats i riksdagens klimatbeslut 2002. Vd Lars G. Josefsson ser ingen möjlighet att verkligen minska utsläppen av koldioxid, utan fäster i stället förhoppningarna till infångning och förvaring av koldioxid samt till möjligheten att EU:s nuvarande medlemsländer tillgodoräknar sig de utsläppsminskningar som redan skett i de före detta kommunistländer som nu inträder i EU.

Det finns oceaner av frågetecken kring rimligheten i denna strategi, men den är naturligtvis bekväm att hålla fram som ursäkt för fortsatta utsläpp.

Även i Sverige får denna bekymmerslösa filosofi konsekvenser. Vattenfall har aviserat planer att bygga om oljekraftverket i Stenungsund från topp- och reservkraftverk som används ytterst sällan till att bli baskraftverk. Enligt Vattenfalls uppskattning skulle detta leda till en ökning av koldioxidutsläppen med 2,5 miljoner ton per år, en ökning av de svenska koldioxidutsläppen med över 4 %.

Medan diskussionen pågår om hur vi ska minska växthusgasutsläppen med 4 % från 1990 till 2010 så planerar Vattenfall för att inom några år öka dem lika mycket från en enskild anläggning.

Jag vill också understryka att regeringen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet i propositionen om handel med utsläppsrätter enats om att reservera ett utrymme för nya verksamheter som omfattar 2@4 miljoner ton. Vattenfall har alltså för avsikt att ta upp hela utrymmet och mer därtill om de slutliga förhandlingarna stannar vid den lägre siffran.

Utbyggnaden av Stenungsundskraftverket kommer givetvis att miljöprövas. Troligen kommer regeringen att ha möjlighet att stoppa Vattenfalls planer i Stenungsund även om de skulle gå igenom i miljödomstol. Om regeringen emellertid redan nu tillkännager att den motsätter sig utbyggnaden, så bör Vattenfall rätta sig därefter.

Men det finns en annan metod. Vattenfall är till 100 % ett statligt bolag, där Näringsdepartementet utövar ägarskapet.

Det finns två huvudsakliga metoder att utöva ägaransvar. Det ena är att utfärda ägardirektiv, där det finns utrymme för att precisera affärsidén, till exempel att Vattenfall ska öka sin produktion av förnybar energi och minska sina koldioxidutsläpp och sin kärnkraftproduktion i stället för tvärtom.

Den andra möjligheten ligger i utnämningen av styrelse. Styrelsens ska företräda ägarnas intressen och prioriteter gentemot direktionen. Givetvis ska styrelsen hålla direktionen i schack främst i den meningen att den ska förhindra vd från att slösa bort ägarnas pengar. Men den måste också klargöra för ledningen att Vattenfall har fler mål än så. Vattenfalls ledning tycks faktiskt tro att de lever i en värld där allt är tillåtet som i en vildavästernfilm. Men var, Leif Pagrotsky, är sheriffen?

1. Avser ministern att utfärda nya ägardirektiv där Vattenfalls roll i den svenska energiomställningen specificeras och där tydliga miljömål sätts upp?

2. Avser ministern att vidta andra åtgärder med anledning av riksdagens kritik efter KU-behandling av bristande styrning?

3. Avser ministern att ge Vattenfall ett förhandsbesked om att utbyggnaden i Stenungsund inte kommer att tillåtas?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:264, Vattenfall AB

Interpellationsdebatt 2003/04:264

Webb-tv: Vattenfall AB

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Leif Pagrotsky (S)
Anf. 1 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Peter Eriksson har frågat om jag avser att utfärda nya ägardirektiv där Vattenfalls roll i den svenska energiomställningen specificeras och där tydliga miljömål sätts upp, om jag avser att vidta andra åtgärder med anledning av riksdagens kritik efter KU-behandling om bristande styrning samt om jag avser att ge Vattenfall ett förhandsbesked om att utbyggnad i Stenungsund inte kommer att tillåtas. Låt mig börja med den sista frågan. Jag tänker inte föregå den prövning som miljödomstolen kommer att göra. Enligt Vattenfalls egen bedömning kommer dock investeringen i Stenungsund att medföra att de totala koldioxidutsläppen minskar, eftersom elproduktion av bränsle med sämre miljöegenskaper kommer att konkurreras ut. Det är viktigt att komma ihåg att växthuseffekten är global. Att utsläppskällan ligger utanför Sverige minskar alltså inte den totala effekten. Peter Eriksson frågade också om jag avser att ge nya instruktioner till Vattenfall om miljömål och arbetet med omställningen av energisystemet. Låt mig återge det riksdagsbeslut som i dag utgör den högsta ägarens krav på företaget. Jag citerar ur näringsutskottets betänkande 1996/97:NU12 En uthållig energiförsörjning : "Utvecklingen av ny ekologisk elproduktionsteknik och investeringar i el- och värmeproduktion från förnybara energislag bör vara framträdande i Vattenfalls långsiktiga utvecklings- och investeringsplaner." Därtill slår utskottet fast följande: "För ett företag som Vattenfall, som verkar på en konkurrensutsatt marknad och som har i huvuduppgift att på ett effektivt sätt producera och leverera el till sina kunder, är det emellertid viktigt att nu nämnda insatser görs inom ramen för kraven på affärsmässighet." Vad gäller investeringar i förnybar energi i Sverige är Vattenfall utan tvekan främst. Sedan 1997 har Vattenfall genomfört och beslutat om investeringar på drygt 10 miljarder kronor. Under samma tidsperiod har Vattenfall lagt ca 3,7 miljarder kronor på forskning och utveckling, varav 370 miljoner kronor inom förnybar energi, främst vindkraft, solceller och biobränsle. Det är min uppfattning att Vattenfall därigenom aktivt medverkar till en omställning av energisystemet och att man ligger i främsta ledet inom forskning och utveckling av ny teknik på energiområdet. Jag ser därför i dag ingen anledning att ytterligare specificera Vattenfalls verksamhet utöver det som riksdagen redan har beslutat om. Därefter till frågan om jag kommer att vidta några andra åtgärder med anledning av riksdagens kritik från i juni 2002. Sedan den tidpunkten har regeringen vidtagit en rad åtgärder för att ytterligare stärka styrningen av de statligt ägda bolagen. Förvaltningen har koncentrerats till en ägarenhet samtidigt som jag har fått ansvar för den övergripande ägarpolitiken för alla statliga bolag. Regeringen har nu tillgång till en samlad förvaltningsresurs med hög kompetens i Näringsdepartementet. Hårdare krav på rapportering från bolagen har införts. Vår egen rapportering av ägarpolitiken har förbättrats. Beslut om nya riktlinjer för anställningsvillkor för chefer inom de statliga bolagen har fattats. Alla dessa beslut har vi tagit för att ytterligare förbättra styrningen och förvaltningen av svenska folkets gemensamma egendom. Jag vill slutligen peka på vikten av att Vattenfall kan skapa trygga ekonomiska grundvalar som gör att bolaget också i framtiden kan vara ledande inom forskning, utveckling och kommersialisering av ny energiteknik och på så sätt fylla sin roll i det svenska omställningsarbetet. Då Peter Eriksson som framställt interpellationen anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Ingegerd Saarinen i stället fick delta i överläggningen.
Ingegerd Saarinen (Mp)
Anf. 2 Ingegerd Saarinen (Mp)
Fru talman! Jag vill börja med att be om ursäkt för att Peter Eriksson inte kunde vara här, och så vill jag tacka för svaret. Men av svaret framgår inte om Leif Pagrotsky är beredd att styra Vattenfall mer aktivt vare sig i frågan om kraftverksplanerna i Stenungsund eller i övrigt. Vattenfall har hundrafaldigat sina koldioxidutsläpp sedan 1997, och bolaget är i färd med att öka dem ännu mer. De har ökat sitt kärnkraftsinnehav. De tänker också investera stort i kärnkraft i framtiden i Sverige. De har höjt priserna långt utöver vad som är motiverat. Företaget har tärt hårt på sin goodwill och också på sin kreditvärdighet, och det har demonstrerats genom sänkta kreditbetyg. Vad är det egentligen som krävs för att regeringen ska tycka att måttet är rågat? Leif Pagrotsky behöver inte nödvändigtvis försvara allt som Vattenfall gör. Riksdagen prickade Björn Rosengren för bristande styrning, men ingenting tvingar Leif Pagrotsky att försvara Rosengrens passivitet. Det är positivt att rutinerna för styrning av de statliga företagen har förbättrats, men riksdagens kritik för bristande styrning av Vattenfall avsåg inte bara formerna utan också resultatet. Vattenfalls viktigaste ägardirektiv är 1997 års energipolitiska beslut, och det har Vattenfall inte följt. Vattenfall har enligt Pagrotsky investerat 10 miljarder sedan 1997, men han nämner inte hur stor del av detta som är förnybar energi och effektivisering och hur mycket som redan fanns i företag som Vattenfall har köpt. Däremot framgår det av siffrorna att endast 10 % av de 3,7 miljarderna för forskning och utveckling har använts för förnybar energi. 90 % har använts till annat än förnybar energi. Under den senaste tiden har Vattenfall också lagt ned sin solvärmeforskning efter 20 år. Det borde betyda att den nuvarande FoU-insatsen är mindre än 10 % för förnybar energi. Betyder det att resten går till fossil- och kärnkraft? Och anser Leif Pagrotsky att det här är lagom proportioner? Vad gäller styrningen av Vattenfall vill jag också påpeka att Vattenfall Europe i Tyskland lobbar hårt mot den tyska tilldelningsplanen för utsläppsrätter, eftersom den hotar ekonomin i deras brunkolskraftverk. Om Vattenfall misslyckas med att förändra den tyska tilldelningsplanen innebär det väl att deras tillgångar minskar i värde på grund av ett omotiverat risktagande. Kanske äventyras en stor del av vinsten. Säljarna av brunkolen och kraftverken i Tyskland kanske visste vad de gjorde. Vattenfall borde kanske också ha vetat vad de gjorde när de köpte. Anser Leif Pagrotsky att det är acceptabelt att ett statligt svenskt företag ägnar sig åt att motarbeta Tysklands klimatpolitik?
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 3 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Ingegerd Saarinen påpekar mycket riktigt att jag inte behöver försvara allting som Vattenfall gör. Den kritik som KU:s majoritet av borgerliga partier plus Miljöpartiet riktade mot Björn Rosengren träffar inte mig. Sedan den kritiken formulerades har, som jag också nämnde i mitt svar, väsentliga förändringar skett. Jag är glad att Ingegerd Saarinen uppskattar den stärkning av ägarfunktionen som vi har genomfört. I det avseendet samtalar ju också våra partier regelbundet. Jag är glad för det. Jag delar den synen. Jag har ingen anledning att reflexmässigt och instinktivt försvara allt som sker. Det är väl inte obekant här i kammaren att vad gäller frågor om elavbrott och hur snabbt det går att få på strömmen när stormen har slagit till är det allt annat än beröm som jag brukar formulera när Vattenfall kommer på tal. Det ska inte heller vara det motsatta, att det är min uppgift att i alla sammanhang stämma in i kören av kritiker när jag gör bedömningen att kritiken är orättvis. Jag uttrycker gärna att jag vill ha förändringar och förbättringar, till exempel i Vattenfall, också offentligt när jag tycker att det är motiverat. Men jag tar gärna på mig den vad jag medger inte särskilt populära uppgiften att försvara bolaget när jag tycker att kritiken är orättvis. Det tycker jag att den är i det här fallet när det gäller Tyskland och när det gäller insatserna för förnybar energi. Riksdagen har formulerat krav på Vattenfall som innehåller både affärsmässighet, konkurrensneutralitet i förhållande till de privata eller statliga aktörer från andra länder som också finns på den svenska marknaden och att man ska stå i främsta ledet i omvandlingen av det svenska energisystemet. Det är en svår uppgift att förena dessa två mål som riksdagen har utformat. Jag tycker att de hanterar den avvägningen, som det ser ut nu, på ett ganska bra sätt. Det är också min uppfattning att när nu vinsten från Vattenfalls tyska verksamhet, och också den polska verksamheten, börja komma ordentligt när omstrukturering av det gamla smutsiga tyska elsystemet börjar fungera väl och bättre än väntat skapas ekonomiska resurser för att ytterligare öka satsningarna på förnybar energi, forskning och utveckling så att det kan skynda på den svenska energiomställningen. Men det får inte ske i en sådan takt att just Vattenfalls konsumenter drabbas av högre elkostnader än vad som gäller Fortums och Sydkrafts kunder. Där går gränsen för mig. Riksdagen har som ram för mitt arbete bestämt att det ska råda konkurrensneutralitet och att det ska vara inom ramen för vad som är affärsmässigt försvarbart. Det vore det inte om det skulle vara 1 öre dyrare per kilowatt att vara kund hos Vattenfall än hos konkurrenterna för att Vattenfall har ålagts eller tagit på sig frivilligt en större samhällelig uppgift än vad som gäller konkurrenterna. Den balansgången har riksdagen ålagt bolaget. I Tyskland har man tagit över ett gammalt östtyskt energisystem som man har köpt. Det var ett risktagande. Vi har inte facit över vad det kommer att bli. Än så länge verkar det att ha gått väldigt bra ekonomiskt, men också miljömässigt. Koldioxidutsläppen från de verk man har köpt har minskat med 40 % sedan 1990, svavelutsläppen med 80 %. Sotutsläppen har i det närmaste upphört under den tiden. Det tycker jag förtjänar ett annat omdöme än att de har hundrafaldigat sina utsläpp.
Ingegerd Saarinen (Mp)
Anf. 4 Ingegerd Saarinen (Mp)
Fru talman! Jag skulle vilja ta upp en artikel som stod i förra veckan i Dagens Industri. "Tysk mardröm för Vattenfall", står det. Det är presschefen för Vattenfall i Tyskland som talar om utsläppsrätterna och vad de kan medföra för bolaget. Han menar att om den tyska regeringens förslag till fördelning av utsläppsrätter blir verklighet kommer Vattenfall att drabbas av kostnadsökningar på flera miljarder kronor. Han säger: "I värsta fall kan vi tvingas skära bort 8 000 av våra anställda." Det gäller Vattenfall i Tyskland. Han säger också det som bekymrar mig särskilt: "Vi vill ha rimlig ersättning för de kraftiga utsläppsminskningar som vi gjort genom att modernisera våra kraftverk för över 9 miljarder euro under främst 1990-talet och kräver att vi inte ska drabbas av några extra kostnader för utsläppsrätter." Det här kan väl bara tolkas som att Vattenfall bortsåg från de mycket väl förutsägbara konsekvenserna av Kyotoprotokollet och EU:s klimatpolitiska beslut när de köpte brunkolsverksamheten. Tyskland är den största utsläpparen i EU, och brunkolet är den största av utsläppskällorna. Vattenfall är en av Tysklands och Europas största utsläppare. Det är inte heller bara fråga om ett kortsiktigt försvar för att få tid till omställning. Vid ett seminarium som Vattenfall anordnade i Bryssel den 4 februari, Is there a future for Coal? , framhåller de att det finns 1,7 miljarder ton brunkol att bryta i Tyskland. Förutom det kan Vattenfall ha haft ytterligare skäl för att köpa kärnkraft i Tyskland. Kärnkraftverket Brunsbüttel som ägs till 67 % av Vattenfall är ett av sammanlagt fyra tyska kärnkraftverk som Vattenfall nu kontrollerar. Tyska kärnkraftsföretag avsätter medel för att på ett säkert sätt ta hand om allt kärnavfall från verksamheten och för att riva anläggningarna när verksamheten upphör. Fonden, eller mer korrekt avsättningen, ligger i företagets balansräkning som en framtida skuld. Medlen i dessa företags fonder kan användas för att investera i andra bolag eller i värdepapper och så vidare. Vattenfall har alltså inflytande över dessa tyska kärnkraftsverks fonder. De kärnavfallsmedel som avsätts i Tyskland har Vattenfall lånat till verksamhet i koncernen. Vattenfall har med dessa lån betalat gamla lån eller har dem som likvida medel. Vattenfall menar att dessa fondmedel ger bättre avkastning om de arbetar i koncernen än om de skulle ha satt in pengarna på bank eller investerat i värdepapper. Vattenfalls skulder var mycket stora den 30 juni 2003. Det är siffror som är svåra att uttala. Vattenfalls skulder till sina kärnkraftsbolag i Tyskland ligger nu på 17 miljarder kronor. Det är pengar som de har tagit ur de här fonderna. De kärnavfallsmedel som avsätts i Tyskland har Vattenfall alltså lånat till verksamhet i koncernen. Vattenfall har med dessa lån betalat gamla lån eller har dem som likvida medel. Det handlar om 17 miljarder som Vattenfall får använda som, om jag förstår det rätt, räntefria lån. Det kan förstås ha påverkat ett investeringsbeslut.
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 5 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Jag beklagar att jag inte är tillräckligt insatt i den tyska balansräkningen för att reda ut huruvida det utgår ränta eller inte på de medel som man disponerar i enlighet med vad som gäller i Tyskland. Låt mig bara ge min principuppfattning om en fråga som Ingegerd Saarinen tog upp, nämligen huruvida Vattenfall bör eller inte bör vara med och delta i debatten inför politiska beslut i de länder där man är verksam. I Sverige är de statliga företagen medlemmar i de intresseorganisationer som finns i de branscher där de är verksamma. LKAB är med i Gruvindustriföreningen, Vin & Sprit är med i Livsmedelsindustrierna och så vidare. Där är de med och driver de frågor som branschen och företagen har intresse av, också gentemot regeringen trots att regeringen är ägare av bolaget och man borde kunna tycka att det kunde vara rakare rör i påverkan än via intresseorganisationer och via allmänna debatten. Det skulle i så fall ställa de statliga företagen i en väldigt speciell förmånsställning jämfört med konkurrenterna. Jag tycker därför att det är en logisk ordning att man använder den allmänna debatten och det ordinarie organisationsväsendet som instrument för sitt sätt att göra sin röst hörd. Att man gör det i Tyskland tycker jag inte är konstigare än att man gör det i Sverige, liksom andra statliga företag gör det i Sverige. I Tyskland har Vattenfall investerat kolossala belopp i att rena utsläppen från energiproduktionen. Tyskland har en smutsigare, mer koldioxidutsläppande energisektor än vad vi har i Sverige. Det beror på det grundläggande faktum att Tyskland är platt. I Tyskland finns inga berg som fångar upp snö som då och då rinner nedåt och skapar utrymme för energiproduktion i vattenkraft. Då är det i princip olja, kol och kärnkraft som de väljer att använda sig av, och naturgas också. Förnybar energi har de inte så mycket av, även om de nu satsar mycket på vindkraft. Att Vattenfall nu är verksamt i Tyskland på de villkor, med de spelregler, det klimat och den geografi som råder i Tyskland tycker inte jag i sig är diskvalificerande. Att Vattenfall bara ska få arbeta i bergiga länder på nordliga breddgrader tycker jag vore fel, eftersom det enbart skulle öppna för verksamhet i Norge och Finland. Där finns stora statliga aktörer på plats som inte gör det möjligt för Vattenfall att investera. Jag ska också berätta att jag träffade min tyske kollega Wolfgang Klement för ett par veckor sedan. Han ville å sin och sin regerings vägnar berömma mig och Sverige för att Vattenfall är, som han uttryckte det, bäst i hela världen på att rena utsläppen från kolkraften. Han var stolt över att man i Tyskland, på grund av Vattenfalls investeringar, hade världens renaste kolkraftverk. I ett land som är starkt beroende av den typen av energiproduktion var detta mycket viktigt för honom. Det tycker jag kan vara värt för oss att då och då påminna oss i stället för att använda som jag tycker vilseledande beskrivningar som att Vattenfall genom sina aktiviteter har hundrafaldigat utsläppen i Tyskland, eller hur formuleringen nu var. Det leder i alla fall tanken helt fel. Verkligheten är ju att man har reducerat utsläppen radikalt genom sina insatser i Tyskland.
Ingegerd Saarinen (Mp)
Anf. 6 Ingegerd Saarinen (Mp)
Fru talman! Det borde ändå bekymra Leif Pagrotsky att Vattenfall lobbar för att Tyskland ska tillåta sig fler utsläppsrätter för sin industri nu när vi kämpar för att få en energipolitik och en klimatpolitik som kan hejda förändringarna i klimatet. Det som händer alldeles strax när alla länder lämnar in sina fördelningsplaner är ju oerhört viktigt om det ska bli någon handel och någon försöksperiod över huvud taget. Om alla lämnar in krav på att deras industrier ska få full tilldelning för det de släpper ut blir det naturligtvis ingen handel, och hela utsläppsförsöket kommer att gå i stå. Det är väldigt stora saker som står på spel miljömässigt sett. Sedan säger Leif Pagrotsky att han inte vill föregripa miljöprövningen av Stenungsund. Varför inte? Är det inte bättre att genast ge Vattenfall besked om ett nej än att låta företaget lägga ned mer resurser på det här huvudlösa projektet? Leif Pagrotsky är i den lyckliga positionen att han kan säga nej dels som ägare, dels som regering i den slutliga miljöprövningen. Det finns två vägar där. Argumentet att ett kraftverk i Stenungsund skulle konkurrera ut bränslen med sämre miljöegenskaper är förvånande. Vilka sämre kraftverk skulle det vara? Leif Pagrotsky kanske i så fall syftar på import från Vattenfalls anläggningar i Tyskland och Polen. Danmark har i alla fall gjort kraftiga insatser för att reducera sina utsläpp. Den senaste tiden har debattvågorna om bristande etik och moral gått höga. Framför allt är det Leif Pagrotsky som har anklagat andra för att ha brister. Men det finns viktiga etiska frågor att fundera över när det gäller Näringsdepartementets verksamhet. Näringsministern har ansvar för både vad Vattenfall tar sig för och regelverket på den omreglerade marknaden. Detta regelverk skapar inte en sund konkurrens. Till följd av det fungerar incitamenten dåligt både för energieffektivisering och nyproduktion. På grund av det får vi effekttoppar.
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 7 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Jag tycker inte att det hör till god ton att regeringen innan en rättsprocess, en normal prövning enligt de regler och riktlinjer som riksdagen har beslutat om, ens har inletts startar med att säga hur man tycker att det här ska sluta. Jag tänker för min del avstå från den typen av rekommendationer. Dessutom är det inte jag i regeringen som kommer att hantera ett sådant ärende i den mån det kommer in. Jag kommer som medlem av regeringen naturligtvis att delta, men det är Miljödepartementet som hanterar den typen av tillståndsärenden. Ingegerd Saarinen frågar mig hur det kan komma sig att en sådan här investering skulle kunna minska utsläppen. Vi har inte gjort prövningen ännu, och jag har inte gjort någon prövning. Jag valde att referera vad Vattenfall självt säger. Det kan vara bra om det åtminstone blir hört, även om vi sedan får vänta med att ta ställning till hur mycket det ligger i det. Deras beskrivning är att i dag tas de restoljor som kommer från raffinaderiet Skanraff inte om hand på annat sätt än att de säljs till den som använder dem. Det är i dag fartyg som rör sig på internationellt vatten där det råder väldigt lite miljöregler. Där eldas de upp som bränsle och går ut och påverkar klimatet. Om i stället samma restprodukter tas om hand i ett kraftverk i närheten av raffinaderiet - Stenungsund ligger inte långt från Lysekil, som bekant - och detta kraftverk har den bästa tillgängliga teknik för rening som finns på jorden menar Vattenfall att det blir mindre utsläpp i luften och mindre effekt på klimatet än om samma restprodukter tas om hand helt orenade. Det kanske är något fel i det. Låt debatten och miljöprövningen visa om detta stämmer eller inte stämmer. Men klimateffekterna är globala, om utsläppen sker på havet eller på land bredvid vattnet i Stenungsund är ur miljösynpunkt i det sammanhanget likgiltigt.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.