Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Vargpopulationen

Interpellation 2021/22:266 av John Widegren (M)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2022-01-13
Överlämnad
2022-01-13
Anmäld
2022-01-14
Sista svarsdatum
2022-01-27
Svarsdatum
2022-02-01
Besvarad
2022-02-01

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
Vargpopulationen (pdf, 91 KB)

Interpellationen

till Statsrådet Anna-Caren Sätherberg (S)

 

Riksdagen har sedan tidigare fastslagit hur stor den svenska populationen av varg ska vara. Enligt beslutet ska vargstammen begränsas till 170–270 individer.

När regeringens proposition 2012/13:191 En hållbar rovdjurspolitik behandlades i riksdagen togs även flera till ovannämnt område relaterade riksdagsbeslut.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Anna-Caren Sätherberg:

 

  1. Ställer sig statsrådet bakom målet om en vargstam på 170–270 individer?
  2. Vad kommer statsrådet att göra för att verkställa besluten som togs utifrån regeringens proposition 2012/13:191 En hållbar rovdjurspolitik?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2021/22:266, Vargpopulationen

Interpellationsdebatt 2021/22:266

Webb-tv: Vargpopulationen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Annika Strandhäll (S)
Anf. 29 Klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S)

Fru talman! John Widegren har frågat landsbygdsministern om statsrådet ställer sig bakom målet om en vargstam på 170-270 individer och vad statsrådet kommer att göra för att verkställa besluten som togs utifrån regeringens proposition 2012/13:191 En hållbar rovdjurspolitik.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Det övergripande och långsiktiga målet för Sveriges rovdjurspolitik är att varg, björn, järv, lodjur och kungsörn ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus enligt EU:s art- och habitatdirektiv samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas.

Rovdjursförvaltningen ska vara förenlig med våra EU-rättsliga åtaganden och övriga nationella mål.

Riksdagens godkännande av rovdjurspropositionen (prop. 2012/13:191) innebar att riksdagen beslutade om flera mål för vargstammen i Sverige. Ett av målen avser referensvärdet för gynnsam bevarandestatus hos den svenska vargpopulationen, det vill säga det antal vargar som kan anses tillräckligt för att den svenska vargpopulationen ska kunna anses ha en gynnsam bevarandestatus. Riksdagen beslutade att referensvärdet skulle vara någonstans mellan 170 och 270 individer.

Enligt propositionen skulle Naturvårdsverket efter riksdagens behandling bedöma vilket det exakta referensvärdet för varg skulle vara inom det av riksdagen godkända föreslagna intervallet och rapportera värdet till EU-kommissionen enligt just art- och habitatdirektivet.

Riksdagsbeslutet handlade om den rapportering av rovdjur som Sverige gjorde 2013. Enligt EU-kommissionens riktlinjer kan det rapporterade referensvärdet inte vara ett intervall utan måste vara ett exakt värde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Naturvårdsverket rapporterade 2013 att referensvärdet för vargpopulationen i Sverige skulle vara 270. Referensvärdet för gynnsam bevarandestatus är ett värde som inte får underskridas, alltså helt enkelt ett golv för vargstammen.

Enligt EU-kommissionens riktlinjer ska ett referensvärde för gynnsam bevarandestatus tas fram från en sårbarhetsanalys. Det handlar om att hitta en nivå på stammen där den inte löper risk att utrotas. Den sårbarhetsanalys som låg till grund för referensvärdet 2013 kritiserades för att inte beakta de genetiska aspekterna, vilket är ett krav i EU-kommissionens riktlinjer.

Regeringen gav därför under 2015 Naturvårdsverket i uppdrag att utifrån ett brett vetenskapligt underlag uppdatera analysen och med den nya analysen som grund utreda vad som krävs för att populationen ska anses ha gynnsam bevarandestatus.

Analysen visade att det med hänsyn till populationens inavelsgrad behövs minst 300 vargar i Sverige och att minst en invandrad varg från Finland eller Ryssland behöver reproducera sig med en skandinavisk varg varje femårsperiod för att populationen ska ha gynnsam bevarandestatus.

Medlemsländerna rapporterar situationen för arternas bevarandestatus till EU-kommissionen vart sjätte år. Mellan rapporterna behöver länderna uppdatera hur utvecklingen ser ut. Senast Sverige rapporterade, år 2019, angavs att referensvärdet för gynnsam bevarandestatus för varg bedömdes vara 300 vargar. Jag uppfattar att Naturvårdsverkets bedömning av referensvärdet för gynnsam bevarandestatus för vargen i Sverige nu vilar på den vetenskapliga grund som EU-kommissionens riktlinjer kräver av medlemsländerna.

John Widegren (M)
Anf. 30 John Widegren (M)

Fru talman! Tack, ministern, för svaret på interpellationen! Det är ändå lite förvånande, tycker jag, att det inte är landsbygdsministern som svarar. Vargfrågan håller på att bli den största stad-mot-land-fråga som vi nu har att ta hand om i Sveriges riksdag, kanske bortsett från bränslepriset. Vargfrågan är alltså definitivt en viktig stad-mot-land-fråga.

Jag känner igen svaret, fru talman. Vi har fått det några gånger nu. Ingen gång tidigare har det varit rätt, och det är inte rätt den här gången heller. Jag menar att den storlek på vargpopulationen som vi har i Sverige i dag är politiskt beslutad. Annars skulle vi ha en mindre population, precis som det sas i det riksdagsbeslut vi fattade om 170-270 vargar.

Det är ett riksdagsbeslut som baseras på minsta livskraftiga stam, som räknades fram till propositionen av Sveriges Lantbruksuniversitet och projektet Skandulv. De sa att 100 vargar på den skandinaviska halvön skulle räcka för minsta livskraftiga stam. Därutöver ska man sedan fatta ett beslut om vad som är gynnsam bevarandestatus, och det antalet ska helst ligga över antalet för minsta livskraftiga stam. Därför sa riksdagen 170-270 vargar. Sedan har det blivit 300, och senast vi rapporterade var det 400. Och allt detta har skett under socialdemokratiskt ledda regeringar sedan 2014.

Så hur många vargar har vi då i Sverige i dag? Förra våren kunde vi dna-säkra knappt 400 vargar, 395 vargar, i Sverige. Det mest troliga är att vi missar ett antal vargar, för det går inte att pricka in alla när man gör den här undersökningen varje år. Vargstammen har dessutom föryngrats sedan man räknade, under våren och sommaren 2021.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi gick in i licensjakten, som snart är avslutad i år, började vi alltså förmodligen med en vargstam på uppåt 500 individer. Och vi fick licenstilldelning på 33 vargar i Sverige, så vi är långt ifrån de siffror som vi faktiskt har fattat beslut om i den här kammaren. Därför menar jag att det är en politisk nivå att vi har så många vargar som vi har i dag. Och det är inte den politiska majoriteten i den här kammaren som förespråkar den nivån, utan det är den politiska del som styr landet i minoritet: den socialdemokratiska regeringen.

Fru talman! Jag menar att Socialdemokraterna till stor del lider på grund av Miljöpartiet, som är lite av en gisslantagare i vargfrågan. Nu har Socialdemokraterna möjlighet att bryta sig loss från det här. Man regerar ju själv! Man kanske skulle sätta ned foten och leva upp till den rovdjursproposition som vi fattade beslut om i den här kammaren för åtta nio år sedan.

I propositionen, fru talman, fattade vi beslut om gynnsam bevarandestatus. Men vi fattade också beslut om att vargen inte påtagligt ska försvåra tamdjurshållning och att den inte ska ha negativa socioekonomiska aspekter. Därför tycker jag att det vore på sin plats att ministern nu föredrar om vi faktiskt har levt upp till målen i rovdjurspropositionen. Eller stirrar vi oss fortfarande blinda på den gynnsamma bevarandestatusen, som vi har uppnått med råge? Hur är det då med tamdjurshållningen och de socioekonomiska aspekterna?

Annika Strandhäll (S)
Anf. 31 Klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S)

Fru talman! Tack, John Widegren, för inlägget!

Som John Widegren själv helt korrekt säger har flera ledamöter, framför allt från Moderaterna och Sverigedemokraterna, sedan riksdagen antog rovdjurspropositionen 2013 ställt ett antal riksdagsfrågor och interpellationer om hur många vargar det ska finnas utifrån detta riksdagsbeslut.

Det gör mig därför lite förvånad att John Widegren inte verkar förstå vad den moderatledda alliansregeringen föreslog riksdagen i sin rovdjursproposition 2013: att ett referensvärde om minsta antal vargar skulle bestämmas inom intervallet, och inte att antalet vargar ska vara inom intervallet. Svaret på detta påstående har lämnats gång efter gång.

Jag vill till exempel också passa på att påminna John Widegren om att den moderatledda alliansregeringen beslutade om ett tak för vargstammen på 210 vargar, vilket också godkändes av riksdagen. Det tvingade EU-kommissionen alliansregeringen att ta bort.

Vi kan inte ha något bestämt tak för vargstammen i Sverige, utan vi måste följa våra EU-rättsliga åtaganden, vilket är precis vad vi gör. Vargen är strikt skyddad enligt art- och habitatdirektivet, vilket innebär att den inte avsiktligt får dödas eller fångas. Den får bara jagas om det inte finns någon annan lämplig lösning, och bevarandestatusen får inte försämras. Det är därför frågan om bevarandestatusen blir så oerhört viktig i det här fallet.

Jag tycker, och regeringen tycker, att det vi naturligtvis måste luta oss mot är ett vetenskapligt underlag för att kunna säkerställa att vi kan upprätthålla denna bevarandestatus av vargstammen i Sverige. Det var precis därför regeringen gav Naturvårdsverket i uppdrag 2015 att uppdatera analysen och att med den nya analysen som grund utreda vad som krävs för att populationen ska ha gynnsam bevarandestatus. Precis som jag redogjorde för i mitt svar, John Widegren, ligger bedömningen på att vi behöver en vargstam på minst 300 individer för att klara av detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ibland när vi står och debatterar den här frågan känns det som att vi på något sätt tvistar om påvens skägg. Vi måste kunna debattera detta på ett seriöst sätt i riksdagens kammare. Det råder ingen tvekan om vad rovdjurspropositionen från 2013 syftade till och att det är ett golv man beslutade att intervallet skulle spegla. Där fick vi sedan ett förslag om 270 vargar, som Naturvårdsverket tog fram.

Jag ser fram emot nästa inlägg.

John Widegren (M)
Anf. 32 John Widegren (M)

Fru talman! Ingenting om hur det påverkar tamdjurshållning eller de socioekonomiska aspekterna alltså. De delarna i propositionen var inte så viktiga för regeringen, helt enkelt.

Vetenskapligt underlag talas det om i debatten. Men vilket vetenskapligt underlag? Den forskning som jag hänvisar till, från Skandulv och SLU, säger ju någonting helt annat.

IUCN, världens största miljövårdsorganisation, har rapporterat att vargen inte längre ska anses vara hotat. Den är förvaltningsbar. Men EU låser sig fast vid 30 år gamla siffror och säger att det inte alls går att flytta vargen i bilagorna till art- och habitatdirektivet. Tänker regeringen ta initiativ och jobba för att vi ska flytta vargen i bilagorna till art- och habitatdirektivet från hotad till förvaltningsbar? Det är ju faktiskt det som världens största miljövårdsorganisation säger att den är.

Den svenska vargstammen, som sedan 80-talet har vuxit från 3 individer till dagens någonstans mellan 400 och 500, verkar inte lida av någon stor inavelsdepression eller ha svårt att anpassa sig. Alltså mår vargstammen väldigt bra. Det argumentet faller därmed också bort. Då återkommer man igen till att detta faktiskt är politiskt baserat. Det är regeringen som vill att vi ska ha så här många vargar i Sverige. Det spelar ingen roll att det försvårar tamdjurshållning och har negativa socioekonomiska aspekter, för vi väljer själva.

Vilket är det vetenskapliga underlaget som säger att vi ska ha mellan 400 och 500 vargar i Sverige i dag. Och varför vill vi ha så många vargar?

Det finns en majoritet i den här riksdagen för att kraftigt minska vargstammen. Då tycker jag att det vore på sin plats att regeringen motiverade varför vi ska ha så otroligt mycket mer varg än vad majoriteten i Sveriges riksdag tycker.

Det nämndes att alliansregeringen hade föreslagit 210 vargar som tak. Jag tror att det, fru talman, var baserat på det nedre målet 170 och sedan 40 vargar i Norge för antalet vargar på den skandinaviska halvön. Det kan mycket väl vara så man tänkte i det läget. Det kan jag tycka är rimligt. Det kan Moderaterna fortfarande ställa upp på alla dagar i veckan. 210 vargar på den skandinaviska halvön är nämligen 110 vargar mer än vad som krävs för minsta livskraftiga stam, alltså dubbelt så mycket. Det kan vi ställa upp på, för vi ser att det är så otroligt stora problem som vargen faktiskt orsakar i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Gång på gång får vi läsa att vargjakt och skyddsjakt på varg prövas i domstolar. Det finns ingen rättssäkerhet för de människor som ska leva med vargen nära sin verksamhet eller nära där de ska jaga och bedriva sin fritidsverksamhet. Hela tiden överklagas det. Det blir inhibition och skjuts på framtiden. Det saknas rättssäkerhet.

Då tycker jag att det är på sin plats, fru talman, att politiken, Sveriges riksdag, går in och markerar kraftigt och börjar ta politiska beslut om vart vi ska. Det förtjänar dessa människor, de som ska bedriva tamdjurshållning och de som ska ägna sig åt jakt och hantera och förvalta våra övriga viltstammar i Sverige.

Annika Strandhäll (S)
Anf. 33 Klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S)

Fru talman! Det är precis det vi hör i denna debatt som är problemet, nämligen att John Widegren kan känna i magen att det nog skulle vara rimligt med ett tak på 210 vargar. Det är inte så vi politiker på ett seriöst sätt ska förhålla oss till denna fråga. Det övergripande och långsiktiga målet för den svenska rovdjurspolitiken är att varg, björn, järv, lodjur och kungsörn ska uppnå och bibehålla en gynnsam bevarandestatus enligt EU:s art- och habitatdirektiv, samtidigt som - precis som John Widegren säger - tamdjurshållningen inte påtagligt ska försvåras och socioekonomisk hänsyn ska tas.

Den sårbarhetsanalys som låg till grund för referensvärdet om minst 270 vargar kritiserades just för att det inte beaktade de genetiska aspekterna, vilket är ett krav i EU-kommissionens riktlinjer. Detta var orsaken till att vi var tvungna att ge Naturvårdsverket i uppdrag att utifrån ett brett vetenskapligt underlag - inte på grundval av vad någon känner i kammaren i Sveriges riksdag - uppdatera analysen kring vad som krävs för att upprätthålla en gynnsam bevarandestatus för vargen. Det är inget tycke och smak i detta, utan det är en bred, vetenskaplig analys som ligger till grund.

Naturvårdsverket, som är vår expertmyndighet, kunde då visa att det med hänsyn till den inavelsgrad som populationen uppvisade behövs minst 300 vargar i Sverige. Var John Widegren nu får 400-500 vargar ifrån vet jag inte, för han refererade själv till de 395 av vilka det blev beting på att skjuta av 33. Av dessa var 26 skjutna, tror jag, i den senast uppdaterade analysen fram till den 26 januari eller något liknande.

För att mildra effekterna av rovdjursförekomst har regeringen också genomfört förändringar i viltskadeförordningen. Det ska vara möjligt för människor att leva, bo och verka i sina gröna näringar på landsbygden. De behövs inte minst för en hållbar utveckling och tillväxt i hela landet.

Staten ger bidrag till förebyggande åtgärder - detta känner John Widegren till - som rovdjursavvisande stängsel och ersättning för skador orsakade av rovdjuren. Regeringen har också tagit bort den tidigare maxgränsen på 80 procent så att man nu får 100 procent av kostnaderna täckta. Man kan även få kompensation för underhåll av rovdjursavvisande stängsel, flytt av betesdjur och vård av skadade djur, som jag nämnde tidigare.

Ja, vi tar den här frågan på stort allvar. Det ska gå att leva och bo i hela landet. Men vi ska också lyssna på vetenskapen. Det är den som ligger till grund för den analys som har lett fram till att vi nu har 300 vargar som vårt referensvärde.

John Widegren (M)
Anf. 34 John Widegren (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar ministern för svaren.

Det var 395 vargar vi säkrade förra våren. Sedan förutsätter jag att det föddes några vargar också under fjolåret i Sverige. Annars vore det en väldigt stor katastrof. Då tror jag - jag har inga siffror eftersom vi inte har inventerat efter fjolårets inventering - att vi låg en bra bit över 400 vargar inför årets licensjakt. Det är inte otroligt att det närmade sig 500 individer när vi började årets licensjakt.

Vad John Widegren känner i magen i kammaren vet jag inte, men jag kände att detta var någonting som Moderaterna skulle kunna skriva under på. Jag känner inte i magen vad som är vetenskapligt baserat och inte, fru talman. Jag baserar mina vetenskapliga uttalanden på det som Skandulv, Viltskadecenter och Sveriges lantbruksuniversitet tog fram: 100 vargar är den minsta livskraftiga stammen, MVP. Och den var visst baserad på de genetiska bedömningarna, så det argumentet håller inte. Man hade med de bedömningarna när man tog fram den siffran.

Vad gäller Naturvårdsverket och vargförvaltning kan jag nog med ganska stor säkerhet, fru talman, uttala att jägarkårens och svenska bönders förtroende för den myndigheten när det kommer till vargförvaltning är försvinnande litet.

Vad gäller de åtgärder som går att vidta, till exempel rovdjursavvisande stängsel, har vi sett att det inte är ett särskilt bra fungerande verktyg. Det fungerar ibland, ibland inte.

Jag sträcker ut handen, fru talman, till Socialdemokraterna i det här läget. Låt oss samtala om detta. Låt oss titta på vilket antal vargar Sverige faktiskt ska ha. Majoriteten i denna kammare vill nämligen någonting annat än det som regeringen i dag säger är Sveriges politik.

Annika Strandhäll (S)
Anf. 35 Klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S)

Fru talman! Tack, John Widegren, för inlägget och för engagemanget - det går inte att ta fel på. Det finns en djup kunskap i dessa frågor.

Det vore dock väldigt skönt om vi en gång för alla åtminstone kunde vara överens om vad rovdjurspropositionen från 2013 faktiskt sa, det vill säga att referensvärdet som skulle fastställas inte i grund och botten handlade om ett intervall där 270 var ett tak utan att det som skulle fastställas var en specifik siffra för att klara av bevarandestatusen.

Det ska gå att leva och bo i hela landet. Beslut i dessa frågor - och den praktiska rovdjursförvaltningen i Sverige - ska hanteras nära dem som berörs och inte i någon form av centraliserad funktion långt ifrån de människor som berörs av rovdjuren i sin vardag.

Den praktiska rovdjursförvaltningen i Sverige är ju regionaliserad. Det innebär att det är länsstyrelserna som samverkar och fattar beslut om hur många individer av en viss rovdjursart som får fällas med ett beslut om licensjakt.

Vi vill att människor ska känna förtroende för politiken och att alla olika intressen som berörs av rovdjuren ska komma till tals. För detta behövs faktiska möjligheter till lokalt och regionalt inflytande; det tror jag att John Widegren håller med om. Det har man en möjlighet att få genom länens viltförvaltningsdelegationer, där de som berörs av detta samverkar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att regeringen har genomfört förändringar, bland annat i viltskadeförordningen, för att göra situationen enklare för dem som berörs.

Tack för en bra debatt - vi lär säkert ha fler!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.