Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

validering

Interpellation 2003/04:408 av Lindström, Torsten (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2004-04-02
Inlämnad
2004-04-02
Besvarad
2004-04-14
Sista svarsdatum
2004-04-26

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 2 april

Interpellation 2003/04:408

 av Torsten Lindström (kd) till statsrådet Lena Hallengren om validering

Dagens samhälle är och blir framöver i allt högre grad ett kunskapssamhälle. I ett kunskapssamhälle är det avgörande att ta till vara människors kunskaper. Det handlar om kunskaper både hos svenskar med lång yrkeserfarenhet men utan formell dokumentation och hos de nya svenskar som vill komma in på arbetsmarknaden men som i dag de facto hindras att komma in på den.

För att Sverige ska utvecklas som kunskapssamhälle är det också nödvändigt att småföretagens behov av kvalificerad arbetskraft tillgodoses. Bristen på arbetskraft är det enskilt största tillväxthindret för mer än vart femte småföretag. Av de företag som anser sig ha expansionsmöjligheter är det en än större andel, 28 %, som betraktar arbetskraftsbristen som ett avgörande problem. Det handlar om brister inom yrken som inte traditionellt setts som teoretiska utan mer praktiska. Detta är utomordentligt allvarligt eftersom företagens och därmed Sveriges ekonomiska utveckling hindras.

Kristdemokraterna menar att validering behöver utvecklas som en metod för att faktiska kunskaper och reell kompetens ska tas till vara. Det handlar om olika metoder för att uppskatta och värdera människors kunskaper. Utmaningen att värdera och utgå från människors varierande kunskaper rör flera olika grupper. För Sveriges framtid som välfärdsstat är det nödvändigt att lösa denna utmaning inte minst med tanke på den stora brist på arbetskraft som kommer framöver.

Regeringen fick i oktober 2001 slutbetänkandet från Valideringsutredningen med en rad förslag om hur valideringen kan utvecklas som ett instrument. Regeringens respons på denna var en departementspromemoria, inte den utlovade propositionen. En statlig delegation har nu inrättats, med ett tidsbegränsat uppdrag från 2004 till 2007 att främja och stödja metoder och system för validering. Centrum för flexibelt lärande (CFL) är värdmyndighet för delegationen. Kristdemokraterna menar att problemen kring validering inte löses genom att inrätta en ny myndighet. Den 22 mars publicerades delegationens hemsida, nära fyra månader efter att delegationen inlett sitt arbete. Hemsidan är snygg men saknar svar på de innehållsmässiga frågeställningarna. Vad gör delegationen och när kommer några resultat?

Ett väl fungerande system för validering är av stor betydelse, såväl för personer med låg formell utbildning och en hög grad av erfarenhetsbaserad kunskap som för personer som har genomgått utbildning i otraditionella former, här hemma eller utomlands. I direktivens sparsmakade målformulering från 18 december 2004 saknas mycket. Det är den passiva politiken i ett nötskal.

Ett område som är viktigt att uppmärksamma är rättssäkerheten. Eftersom validering handlar om att bedöma reell kompetens, så blir bedömningarna subjektiva. Det finns en risk för variationer mellan bedömare om man sätter dem att bedöma samma reella kompetens. Det måste därför rimligen finnas en instans för att pröva valideringar.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga statsrådet:

Vad avser ministern att göra för att säkerställa rättssäkerheten i validering av reell kompetens?

Vad avser ministern att göra för att möjliggöra överprövning av valideringar?

Vad avser ministern att göra för att valideringsdelegationen ska nå ut även på lokal nivå?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:408, validering

Interpellationsdebatt 2003/04:408

Webb-tv: validering

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lena Hallengren (S)
Anf. 53 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Torsten Lindström har frågat mig om vad jag avser göra dels för att säkerställa rättssäkerheten i validering av reell kompetens, dels för att möjliggöra överprövning av valideringar och dels för att Valideringsdelegationen ska nå ut även på lokal nivå. Jag vill börja med att erinra om att jag den 11 februari 2003 besvarade en interpellation av just Torsten Lindström angående validering. I svaret och i debatten redogjorde jag för min syn på validering. Min uppfattning om värdet av och syftet med validering har inte sedan dess ändrats. Där framhöll jag värdet för såväl den enskilde som samhället i sin helhet av att vi tar till vara människors kunskaper oavsett hur och var de har förvärvats. Validering av reell kompetens kan förkorta kompletterande studier för den enskilde och arbetslivet tillföras behövlig kompetens snabbare. Inte minst för personer med utländsk yrkesutbildning eller arbetslivserfarenhet kan validering ha stor betydelse. Validering är en process som syftar till att kartlägga och dokumentera de faktiska kunskaper och den kompetens en individ tillägnat sig. Detta ska vara ett självklart inslag inom varje individualiserad, pedagogisk verksamhet. Näringslivet och branschorganisationer har utvecklat olika modeller för att värdera människors yrkeskunskaper, till exempel med olika branschcertifikat och beskrivningar som underlag. Vilka kompetens- eller kunskapskrav som är relevanta att ställa inom olika yrken måste avgöras av företrädarna för yrkesområdet och branschen i fråga. För att validering ska få legitimitet såväl på arbetsmarknaden som inom utbildningssystemet krävs ett nära samarbete mellan utbildningsväsendets företrädare, parterna på arbetsmarknaden och företrädare för branschorgan. Ansvaret för validering måste delas mellan utbildningsväsendet och arbetslivet. I skrivelsen Validering m.m. - fortsatt utveckling av vuxnas lärande (Ds 2003:23) presenteras departementets bedömningar om frågor som rör vägledning och validering. Bland annat föreslogs i skrivelsen att en delegation för validering skulle inrättas med uppgift att utveckla och säkerställa kvalitet, legitimitet och rättssäkerhet i ett nationellt perspektiv och regional samverkan kring validering mellan olika huvudmän. Detta förslag fick starkt stöd vid remissbehandlingen. I budgetpropositionen för 2004 redovisade regeringen att en sådan delegation borde inrättas. Valideringsdelegationen har nu inrättats för att verka under åren 2004-2007 med kansli i Norrköping där Nationellt centrum för flexibelt lärande är värdmyndighet. Delegationen består av företrädare för beställare och utförare av validering, utbildningsväsendet samt arbetslivet. Delegationen får även vid behov inrätta referensgrupper där företrädare för myndigheter, kommuner, landsting, organisationer eller företag ingår. Detta gör att erfarenheter från olika delar av samhället, både organisatoriskt och geografiskt, kan tas till vara och spridas på alla nivåer. Som regeringen pekat på i budgetpropositionen för 2004 är en regional samverkan kring validering mellan utbildningshuvudmän, branscher och arbetsmarknadens parter viktig för att säkerställa att valideringen genomförs på ett rättssäkert sätt samt med nödvändig metodisk och saklig kompetens. Det är statens uppgift att säkerställa rättssäkerhet, likvärdighet och kvalitet i validering. Valideringsdelegationen är den myndighet som har inrättats för denna uppgift. Delegationen har ett viktigt uppdrag att i samverkan med parterna på arbetsmarknaden och de stora aktörerna få till stånd de åtgärder som kan behöva vidtas för att nå målen. Det är orimligt att begära praktiska resultat ett kvartal efter det att en ny delegation har inrättats. Jag är övertygad om att Valideringsdelegationen kommer att vara ett verksamt instrument i arbetet med de frågor Torsten Lindström tar upp.
Torsten Lindström (Kd)
Anf. 54 Torsten Lindström (Kd)
Herr talman! Jag vill först tacka statsrådet Lena Hallengren för svaret på min interpellation. I kunskapssamhället är det avgörande att ta till vara människors kunskaper. Det handlar om kunskaper både hos svenskar med lång yrkeserfarenhet men utan formell dokumentation och hos de nya svenskar som vill men hindras från att komma in på den svenska arbetsmarknaden. En framtidsfråga är hur vi kan ta till vara de kunskaper som människor skaffar sig utan att ha formella papper på dem. Det är först och främst för människors egen skull som det är viktigt med goda möjligheter att under livets gång få känna sig sedd och bekräftad och också ha möjlighet att byta inriktning i livet. Vi kristdemokrater menar att en utökad användning av validering kan bidra till detta för många, alltifrån de vårdbiträden som genom år av hårt arbete tillägnat sig undersköterskekunskaper och behöver få papper på det för att öka sin trygghet och sina utvecklingsmöjligheter till de utländska akademiker som i vårt land inte får arbeta utan i stället tvingas till passivitet och sysslolöshet. För att Sverige ska utvecklas som kunskapssamhälle är det också nödvändigt att småföretagens behov av kvalificerad arbetskraft tillgodoses. Bristen på arbetskraft är det enskilt största tillväxthindret för mer än vart femte småföretag. Vi kristdemokrater ser validering som ett av flera verktyg för att möta detta. Sverige behöver ett nationellt, högkvalitativt och rättssäkert system för validering, ett system där bedömningen är densamma i hela riken och den enskilde kan känna sig trygg i att bedömningen har gjorts sakligt och professionellt. Inte minst handlar det om rättssäkerheten. Det måste rimligen finnas en instans för att överpröva valideringar. I oktober 2001 kom slutbetänkandet från Valideringsutredningen med en rad förslag om hur validering kan vidareutvecklas. Den 11 februari 2003 hade jag en interpellationsdebatt här i kammaren med Lena Hallengren. Under den debatten upprepade Hallengren samma besvärjelse flera gånger. Mantrat löd att regeringen inom kort skulle återkomma. Vi vet hur det gick. Det blev ingen proposition. I stället kom det en departementspromemoria, och i höstbudgeten annonserades lite hux flux att en ny liten myndighet, Valideringsdelegationen, skulle inrättas med ett tidsbegränsat uppdrag. Med stort intresse läste jag regeringens beslut den 18 december 2003, regleringsbrev för Valideringsdelegationen. I beslutet framkommer egentligen ingenting om vad som är syftet och målet med myndigheten. Är det Lena Hallengrens policy att skriva direktiven till sina myndigheter så tunna att de egentligen saknar innehåll eller kanske ännu värre kan innehålla precis vad som helst? I brevet anges att målet för myndigheten bland annat är att ge alla vuxna möjlighet att utvidga sina kunskaper och utveckla sin kompetens. Jaha, och det var ju lovvärt. Det är sådant som Lena Hallengren och jag kan vara överens om, även om orden faktiskt går att avfärda som floskler i ett politiskt snömos till intet förpliktigande - sådant som väl varenda myndighet ska främja, men som det knappast behövs en valideringsdelegation för att genomföra. Är det så att Lena Hallengren helst ser att inte så mycket händer? Är det därför som hon ger så oprecisa uppgifter? Och vad, Lena Hallengren, har dessa direktiv med validering att göra? Handlar inte validering om att pröva människors kunskaper? Lena Hallengren har nu stora möjligheter att i kammaren räta ut dessa frågetecken och en hel del andra som finns på detta område.
Lena Hallengren (S)
Anf. 55 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Detta med floskler och snömos får stå för Torsten Lindström. Jag tycker att han är snudd på mästare i dessa grenar. Detta kommer från en riksdagsledamot från ett parti som säger nej till att inrätta en valideringsdelegation, som vill ge mindre pengar till Nationellt centrum för flexibelt lärande, som vill ta bort pengar från uppsökande verksamhet. Då kan jag inte låta bli att ställa frågan: På vilket sätt ska då denna validering ske? På vilket sätt ska denna rättssäkerhet och likvärdighet över landet uppnås utan delegationer, utan myndigheter för flexibelt lärande, utan pengar för uppsökande verksamhet och utan ambitioner förutom ord, för det är vad Torsten Lindström använder sig av? Jag tycker att det var en mycket fin inledning som jag till hundra procent ställer upp på. Vi lever i ett kunskapssamhälle. Det finns många behov som ska tillgodoses för den enskildes del, för arbetslivets del och för näringsidkares del. Räkna upp vem som inte är beroende av ökad kunskap i dag! Validering handlar om alla vuxna. Det är en väldigt viktig markering. Många gånger talar vi om validering som att det finns till för de människor som kommer från ett annat land med en annan utbildning. Dessa människor är en viktig målgrupp liksom människor som har arbetat i kanske 20-30 år. Industrin, fabriken, företaget läggs ned och då står man utan formella meriter, kanske med sju åtta års grundskola bakom sig. Det är klart att det för samtliga grupper i detta land finns stora behov av validering. Det skulle vara intressant om Torsten Lindström kunde utveckla på vilket sätt detta bättre skulle ske än att Valideringsdelegationen får fortsätta sitt arbete. Efter tre månaders verksamhet vill Torsten Lindström ställa en myndighet till svars för att den inte har uppnått det som vi nog alla har ambitionen att uppnå. I Valideringsdelegationens instruktioner står det bland annat: Man ska främja kvalitet, legitimitet och likvärdighet. Man ska bedriva och stödja utvecklandet av metoder och verksamhetsformer. Man ska stärka och främja ett regionalt samarbete. Man ska informera och utforma förslag om vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att säkerställa en verksamhet med validering. Om jag hade vetat exakt hur Valideringsdelegationen skulle göra hade kanske varken delegationen eller en myndighet behövts. Men jag tror att även Torsten Lindström inser att det är en ganska lång process för att branscher, företag, skolor, kommuner, myndigheter av olika slag ska få till stånd den samverkan som behövs för att vi ska få en spridning av dessa kunskaper på lokal och nationell nivå.
Torsten Lindström (Kd)
Anf. 56 Torsten Lindström (Kd)
Herr talman! Det var ju glädjande att Lena Hallengren kunde ställa sig bakom min inledning. Då har vi någonting att utgå ifrån. Men det hjälper inte med ord, det måste också komma till konkret handling. Det är där som Lena Hallengren - som så ofta annars - brister. Det verkar inte bara vara Lena Hallengrens policy att utfärda tunna direktiv och regleringsbrev, utan också att skapa nya administrativa överbyggnader i stället för att lösa problemen. Nu har vi också svart på vitt att detta kostar. I går redovisade nämligen Ekonomistyrningsverket och Statskontoret, som båda har att granska den statliga förvaltningens effektivitet, en rapport om små myndigheter. Slutsatsen var att dessa är ineffektiva och dyra. En jämförelse gjordes med Danmark där mycket pengar sparats på att slå ihop myndigheter. Lena Hallengren har gjort just det som kritiseras i den här rapporten. I stället för att inrikta sig på att lösa problemet har hon tagit till den gamla vanliga bekanta och lite småbekväma patentlösningen att skapa en liten myndighet. Vips har hon skapat en liten ny myndighet i stället för att - som vi kristdemokrater tycker - låta till exempel Högskoleverket eller någon annan befintlig, professionell, väl fungerande myndighet få ansvaret för att ta fram ett rättssäkert, högkvalitativt och nationellt valideringssystem. Ser vi på Valideringsdelegationens budget disponerar man 11 446 000 kr. Dess värdmyndighet disponerar för Valideringsdelegationens räkning 3 815 000 kr. Ska detta, Lena Hallengren, tolkas som att var fjärde krona av Valideringsdelegationens sammanlagda pengar går till administration och överbyggnad? I så fall har ju Hallengren i handling visat just det som vi kristdemokrater befarade skulle ske, att pengar skulle användas till administration i stället för till verksamhet. Hade det inte varit bättre och mer effektivt, fru minister, att lägga pengarna där de gör nytta, på att praktiskt utveckla hållbara modeller för validering? I Lena Hallengrens regleringsbrev för Valideringsdelegationen står det att målet är att höja kvaliteten, stärka legitimiteten och öka likvärdigheten. Det var också mångordigt, men var finns de konkreta insatserna för att möjliggöra detta? Regeringen och Lena Hallengren har möjligheten, om hon själv vill, att med de medel som hon har till sitt förfogande se till att myndigheter arbetar på ett sådant sätt att det går att se konkreta och bra resultat så att vi får fram ett väl fungerande valideringssystem. Herr talman! Jag noterar att Lena Hallengren har talat här, men hon har inte gett ett enda konkret svar på de frågor som ställdes i den interpellation som hon är här för att svara på. Det är därför som hon är här och inte för någonting annat. Hon har inte svarat på frågan om vad som kommer att ske och vad regeringen har för handlingsplan - om det nu över huvud taget finns någon, det verkar ju som att det inte gör det - för att säkerställa rättssäkerheten. Vad tänker regeringen göra för att möjliggöra överprövning? Vad tänker regeringen göra för att Valideringsdelegationen ska nå ut på lokal nivå? Lena Hallengren har instrumenten om hon själv vill och om hon verkligen menar allvar med att hon står bakom den inledning jag gjorde tidigare här i dag. Det går inte att gömma sig bakom en matta av ord hur länge som helst.
Lena Hallengren (S)
Anf. 57 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Torsten Lindström, ordens mästare, att en departementsskrivelse i stället för en proposition skulle vara det avgörande för huruvida valideringen lyckas i detta land eller inte är väl en övertro på ordmattor om något. Kunskapssamhälle - ja, det var en fin inledning som Torsten hade. Däremot kanske det inte är en beskrivning som vare sig Torsten eller jag är ensamma om att se. Jag tror att vi alla är överens om att vi inte bara är på väg in i ett kunskapssamhälle, utan vi är mitt uppe i det. Att inrätta en valideringsdelegation är just att inte inrätta en ny stor myndighet utan en tillfällig delegation som faktiskt ska arbeta med att hitta just de metoder som Torsten Lindström söker. Om det fanns ett system som vi kunde ta till för validera alla - människor med utländsk bakgrund, människor med utländska examina, svenskar som blivit av med jobbet men som har skaffat sig mycket kunskaper under kanske 10, 20, 30, 40 år, ungdomar som verkar i ideella organisationer och som där tillskansat sig mycket kunskaper - kan jag försäkra dig, Torsten Lindström, att vi hade gjort det för länge sedan. Det är naturligtvis inte riktigt så enkelt som Torsten vill få det att låta. Det är klart att det är enkelt att säga nej till de åtgärder som vidtas i form av valideringsdelegation och att skära ned resurserna till Centrum för flexibelt lärande. Det är en värdmyndighet som ska garantera att inte Valideringsdelegationen blir en myndighet som bygger upp en gigantisk administration utan just samordnar administrationen och verksamheten med en redan befintlig myndighet. Det tycker jag är ett bra och effektivt utnyttjande av delegationens medel. När Högskoleverket fick uppgiften sade vi att det handlar om att validera de kunskaper man har utifrån högskoleexamina, och det är en viktig uppgift. Det finns redan många på Högskoleverket som arbetar utifrån sitt perspektiv. Men hela poängen med en valideringsdelegation, Torsten Lindström, är att man ska mötas mellan branscher, mellan arbetsgivare och arbetstagare, mellan olika beställare, mellan de människor som faktiskt representerar de system som är aktuella när det gäller validering. Det handlar om försäkringskassor, det handlar om arbetsförmedling, det handlar om olika myndigheter som möter de människor som är i behov av validering. Men stå inte i talarstolen och låtsas som att det finns ett enkelt sätt system för att validera, Torsten Lindström, utan kom gärna med ett förslag om hur vi så enkelt skulle kunna göra någonting! Om Valideringsdelegationen nu är så överflödig, om Centrum för flexibelt lärande är så överflödigt, om uppsökande verksamhet är så överflödigt, tala då om vad Kristdemokraterna och du själv har för ambitioner när det gäller validering, hur denna så enkelt skulle kunna gå till! Sedan knappt ett år tillbaka jobbar också högskolorna med reell kompetens vid intagning. Det är ytterligare ett sätt att se till alla de kunskaper som människor faktiskt besitter. Den egna värld som Torsten Lindström lever i har möjligtvis validering som en väldigt enkel lösning på alla problem. Jag tror att validering kan få ett väldigt stort genomslag i hela utbildningsväsendet och för hela arbetslivet, men jag tror inte att vi ska inbilla oss att det tar tre, fyra, fem månader eller kanske ett eller två år. Det tar naturligtvis betydligt längre tid än så. Ska vi få till stånd en nationell likvärdighet och en rättssäkerhet för den enskilde gäller det naturligtvis att arbetsmarknadens parter faktiskt samverkar, och det är ett av de uppdrag som Valideringsdelegationen har. Jag tycker nog att en valideringsdelegation som den vi har kan få mer än tre månader på sig innan Torsten Lindström ställer den till svars.
Torsten Lindström (Kd)
Anf. 58 Torsten Lindström (Kd)
Herr talman! Det är Lena Hallengren som ställs till svars av riksdagen. Lena Hallengren har fortfarande inte gett ett enda svar på någon av de frågor som ställts. Inte heller har hon lyckats svara på den fråga jag ställde i mitt förra inlägg om effektiviteten. Lena Hallengren pratar om effektivitet. Är det verkligen effektivt att låta var fjärde krona gå till administration och överbyggnad? Är det så Lena Hallengren definierar effektivitet och väl använda pengar? I stället för att bygga nya myndigheter borde vi förstås utgå från den kompetens som redan finns när det gäller validering och utifrån den skapa ett hållbart, rättssäkert, likvärdigt och tryggt valideringssystem som kan gälla i hela vårt land. Herr talman! Det är åratal av prat som ligger bakom Lena Hallengrens inlägg. I åratal har Socialdemokraterna inte lyckats att lösa det här problemet. Det lovades en proposition högt, tydligt och ljudligt. Sedan kom en departementsskrivelse och en liten myndighet, och direktiven till myndigheten uppfyller inte ens de mest elementära kraven på tydlighet och förväntan från den regering som har att formulera de här förväntningarna. Herr talman! Jag konstaterar att Lena Hallengren i stället för att utgå från den kompetens som finns och utveckla ett bra nationellt system har en övertro på att en ny myndighet fixar det mesta. Jag tror att det tyvärr är ganska typiskt för hennes generation av socialdemokrater som lite så där bortskämda vid maktens köttgrytor är vana vid att försöka kompensera den egna initiativlösheten med det gamla receptet att bygga vidare på byråkratin. Då blir politik ord och tomma slag i luften. Myndigheter och byråkrati blir ett egenvärde när den sociala ingenjörskonsten förvandlas till extrem renlärighet i skapandet av överbyggnader.
Lena Hallengren (S)
Anf. 59 Lena Hallengren (S)
Herr talman! Efter ett så sakligt inlägg kan man inte låta bli att gräva ned sig i papper och också försöka ge sakliga svar på de oerhört insatta frågorna. Jag skulle vilja rekommendera Torsten Lindström ett besök hos delegationen i Norrköping. Ställ alla dina frågor där, så tror jag att du kommer att få svar som du har svårt att bemöta. Delegationen har ett mycket brett uppdrag. De ska naturligtvis dra nytta av alla de verksamheter som redan sker. Det sker ju oerhört mycket runtom i vårt land. Men jag tror inte att det fungerar, Torsten Lindström, att varje enskild kommun, varje enskild vuxenutbildning, varje enskild högskola ska behärska samtliga valideringsmetoder och kunna validera olika yrken. Därför ska delegationen sprida kunskaper, sprida metoder, se till att alla de som har ett behov av validering på olika sätt hittar möjlighet att få det. Men ett enkelt system, en enkel lösning finns nog bara i Torsten Lindströms egen lilla värld. Delegationen har 15 miljoner kronor om året i fyra års tid - 60 miljoner kronor. De använder inte var fjärde krona till något oviktigt, kan jag garantera dig, Torsten Lindström. De utgår från den verksamhet som redan finns. Jag tycker att en delegation som har fått ett så brett uppdrag kan få mer än tre månader på sig innan en kristdemokratisk riksdagsledamot förväntar sig att de ska ha löst problematiken med validering. Men Torsten Lindström återkommer säkert. Det ska då bli intressant att höra vilka enkla lösningar Torsten ser, eftersom han under en hel interpellationsdebatt inte har kunnat prestera ett enda förslag.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.