Välfärdsbrottslighet och lagen om valfrihetssystem
Interpellation 2025/26:371 av Eva Lindh (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2026-03-05
- Överlämnad
- 2026-03-06
- Anmäld
- 2026-03-09
- Svarsdatum
- 2026-03-20
- Besvarad
- 2026-03-20
- Sista svarsdatum
- 2026-03-20
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Produktivitetskommissionen, tillsatt av regeringen med stöd av Sverigedemokraterna för att granska effektivitet och konkurrens i offentlig sektor, har i sina analyser dragit långtgående slutsatser om lagen (2008:962) om valfrihetssystem, LOV. Kommissionens uppdrag är att analysera hur produktiviteten i offentlig sektor kan förbättras – och dess bedömning är tydlig: LOV har inte nått de produktivitets- och effektivitetsmål som varit uppsatta.
När det gäller primärvården konstaterar kommissionen att systemet inte fungerar som avsett. I stället har det lett till kraftigt försämrad kostnadskontroll och skapat betydande risker för välfärdsbrottslighet. Regionerna är i dag skyldiga att tillämpa LOV i primärvården, trots att systemet i praktiken bidrar till ojämn etablering av vårdcentraler, där resurser koncentreras till mer lönsamma områden medan behovet är större på andra håll.
Kommissionen lyfter också fram att lagstiftningen öppnar för fusk och brottsligt utnyttjande. LOV har dessutom varit en central förutsättning för nätläkarbolagens snabba expansion genom systemet med utomlänsersättning. Detta beskrivs som orimligt, eftersom det driver kostnader, ökar risken för felaktiga utbetalningar och försvårar kontrollen över offentliga medel.
Sammantaget innebär detta att en lagstiftning som syftade till ökad effektivitet i stället bidrar till minskad kostnadskontroll, ökade möjligheter till välfärdsbrottslighet och en vård som inte fördelas efter behov.
Mot denna bakgrund vill jag fråga sjukvårdsminister Elisabet Lann:
- Vilka åtgärder avser ministern och regeringen att vidta med anledning av Produktivitetskommissionens bedömning att LOV inte fungerar i primärvården?
- Är ministern och regeringen beredda att avskaffa eller göra det frivilligt för regionerna att tillämpa LOV i primärvården för att minska risken för fusk, felaktiga utbetalningar och välfärdsbrottslighet?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:371
Webb-tv: Välfärdsbrottslighet och lagen om valfrihetssystem
Dokument från debatten
- Fredag den 20 mars 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:94
- Protokoll 2025/26:94 Fredagen den 20 marsProtokoll 2025/26:94 Svar på interpellation 2025/26:371 om välfärdsbrottslighet och lagen om valfrihetssystem
Protokoll från debatten
Anf. 81 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Herr talman! Eva Lindh har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta med anledning av Produktivitetskommissionens bedömning att LOV inte fungerar i primärvården samt om jag och regeringen är beredda att avskaffa eller göra det frivilligt för regionerna att tillämpa LOV i primärvården för att minska risken för fusk, felaktiga utbetalningar och välfärdsbrottslighet.
Först och främst vill jag poängtera det vi alla är överens om, nämligen att kriminella och oseriösa aktörer inte ska kunna sko sig på vår välfärd. Regeringens arbete med att bekämpa välfärdsbrotten, vilket inbegriper att motverka såväl felaktiga utbetalningar som att kriminella själva bedriver välfärdsverksamhet, har hög prioritet.
Regionerna är skyldiga att inrätta valfrihetssystem i form av vårdvalssystem för den primärvård som de ansvarar för. I sin egenskap av sjukvårdshuvudman bestämmer varje region om den närmare utformningen av vårdvalssystem inom primärvården utifrån de lokala förutsättningarna. Tillämpliga lagar, till exempel hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och upphandlingslagstiftningen, ska beaktas.
I utarbetandet och uppföljningen av villkoren för privata aktörer som utför vård på uppdrag av regionen är det avgörande att dessa utformas så att regionen kan leva upp till sitt ansvar att erbjuda primärvård enligt hälso- och sjukvårdslagen. Det bör också understrykas att regionernas huvudmannaansvar för hälso- och sjukvården alltid kvarstår. Det kan inte överföras till privata aktörer.
Vårdgivare är skyldiga att följa gällande rätt och ska kunna garantera patientsäkerheten oavsett om hälso- och sjukvården bedrivs i offentlig eller privat regi. Regeringen har initierat flera förslag som begränsar kriminella aktörers möjligheter att etablera sig inom välfärden. Det är viktigt att uppnå en balans mellan intresset av att å ena sidan skydda välfärden från kriminella aktörer och å andra sidan undvika att man onödigt försvårar för seriösa aktörer att etablera sig och bedriva hälso- och sjukvårdsverksamhet.
Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, bedriver ett viktigt arbete för att identifiera och motverka oseriösa och kriminella verksamheter inom hälso- och sjukvården. För att ytterligare förbättra Ivos förutsättningar att genomföra detta arbete och samtidigt tillgodose en ändamålsenlig tillsyn i enlighet med sitt uppdrag beslutade regeringen i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) att förstärka myndighetens anslag med ytterligare 95,4 miljoner kronor för 2026, 144,2 miljoner för 2027 och 192,6 miljoner kronor för 2028.
Regeringen tillsatte under våren 2025 en utredning som ska se över vilka insatser som behövs för att stärka patientsäkerheten och motverka välfärdsbrottsligheten inom hälso- och sjukvården (S 2025:03). Utredningen ska bland annat analysera och ta ställning till om det bör införas tillståndsprövning, inklusive ägar- och ledningsprövning, inom de delar av hälso- och sjukvården som i dag inte omfattas av tillståndsplikt, kartlägga regionernas möjlighet att ta del av information från privata vårdgivare och ta ställning till om det bör införas en uppgiftsskyldighet för privata vårdgivare gentemot regionerna. Utredningen ska lämna sitt betänkande den 12 oktober 2026.
Den 12 mars 2026 överlämnade regeringen propositionen Förenklad leverantörskontroll vid upphandling (prop. 2025/26:177). I propositionen föreslås att bestämmelserna om uteslutning av leverantörer i lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, LOU, i huvudsak även ska gälla vid uteslutning av sökande i lagen (2008:962) om valfrihetssystem, LOV.
En upphandlande myndighet ska därmed, med ett fåtal undantag, få utesluta en sökande på de direktivstyrda uteslutningsgrunder som följer av LOU. Ändringarna innebär att grunderna för när en leverantör kan uteslutas inte kommer att skilja sig åt beroende på om den aktuella tjänsten upphandlas eller tillhandahålls i ett valfrihetssystem. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.
I sammanhanget kan nämnas att Konkurrensverket, på uppdrag av regeringen, har lämnat förslag som syftar till att motverka kriminella och oseriösa aktörer i valfrihetssystem. Rapporten är remitterad, och sista svarsdag är den 17 maj. Regeringen har även tagit emot Konkurrensverkets förslag för att öka kvaliteten i offentliga kontrakt, och förslagen bereds på Regeringskansliet.
I oktober 2025 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv till utredningen Behovsstyrd vård (S 2024:05). Utredaren ska utöver det tidigare uppdraget bland annat analysera och lämna förslag på hur statens styrning ska stärkas genom ett system med nationella principer för ersättningar och avgifter inom hälso- och sjukvården. Slutbetänkandet ska överlämnas till regeringen senast den 18 juni 2026.
Regeringen tog emot slutbetänkandet från Produktivitetskommissionen (SOU 2025:96) den 1 oktober 2025, och betänkandet var ute på remiss till och med den 4 februari 2026. Svaren från remissinstanserna bereds just nu på Regeringskansliet.
Anf. 82 Eva Lindh (S)
Herr talman! Den svenska välfärden och sjukvården bygger på en enkel princip, nämligen att vård och omsorg ska ges efter behov och inte efter plånbok. Inte heller bör lönsamhet styra sjukvården.
I dag ser vi dock ett system där den principen allt oftare sätts ur spel, och en viktig förklaring är lagen om valfrihetssystem. Den förkortas LOV, vilket är det jag konsekvent kommer att använda i debatten – bara som ett förtydligande. När lagen infördes var ambitionen att öka effektiviteten, förbättra kvaliteten och ge människor större valfrihet, men verkligheten har visat att så inte blev fallet.
Regeringens egen produktivitetskommission konstaterar i sitt slutbetänkande att LOV inte har levererat de produktivitets- och effektivitetsvinster som utlovades. Tvärtom pekar kommissionen på att systemet har bidragit till sämre kostnadskontroll och öppnat upp för risker för välfärdsbrottslighet.
I primärvården är problemet särskilt tydligt. Regionerna är i dag skyldiga att använda LOV inom primärvården, vilket innebär fri etableringsrätt för privata vårdgivare. Det finns alltså ingen möjlighet för regionerna att begränsa hur många aktörer som etablerar sig eller var de etablerar sig.
Jag lyssnade på den tidigare debatten med sjukvårdsministern, där sjukvårdsministern väldigt ofta hänvisade till att det är regionerna som har och ska ta ansvaret för sjukvården men inte nämnde särskilt mycket om regeringens eller statens ansvar. Här är det ju väldigt tydligt att regionerna faktiskt inte ens kan styra eller ta ansvaret eftersom den möjligheten är inskränkt av en tvångs-LOV.
Konsekvensen av detta är att vårdcentraler etableras där det är mest lönsamt, inte där behoven är störst. Det innebär överetablering i områden där människor är relativt friska och underetablering i glesbygd eller socioekonomiskt utsatta områden, där behoven ofta är större. Det är också just detta som regeringens egen produktivitetskommission riktar tydlig kritik kring. Man beskriver hur företagsekonomiska överväganden, snarare än medicinska behov, styr etableringar. Detta är inte bara ett effektivitetsproblem; det är också ett jämlikhetsproblem.
Det är det här som gör mig och många med mig så upprörda: när sjukvården inte längre ska styras efter behov utan efter var vinsterna är som störst och som mest möjliga.
Samtidigt innebär detta som sagt att regionernas möjlighet att planera och styra vården kraftigt begränsas. Det blir svårt att använda skattemedel som är ämnade och tänkta till sjukvården till just det de ska användas till. Utöver detta ser vi en allvarlig konsekvens, nämligen ökad välfärdsbrottslighet.
LOV-systemet har i flera fall inte bara visat sig vara sårbart för att utsättas för oseriösa aktörer eller kriminellt utnyttjande, utan det har också öppnat för det. Då är det svårt att se att regeringen skulle prioritera detta.
Anf. 83 Markus Kallifatides (S)
Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret på Eva Lindhs viktiga interpellation!
Jag deltar i debatten både som ekonom och som stockholmare. Låt mig inledningsvis säga att det är anmärkningsvärt att Sveriges sjukvårdsminister, som en del av regeringen, i en tidigare interpellationsdebatt med Karin Rågsjö och Sofia Amloh på något sätt försökte använda en helt synkroniserad inflations- och ränteuppgång i världen under slutet av förra mandatperioden och en helt synkroniserad inflations- och räntenedgång i världen under den här mandatperioden som något slags politiskt argument för att plocka poäng. Det är anmärkningsvärt.
Nu till ämnet, herr talman! De misslyckade marknadsexperimenten i svensk välfärd är många; det har vi lärt oss från stora statliga utredningar som en skolkommission, en jämlikhetskommission och nu senast en produktivitetskommission tillsatt av denna regering.
Vi socialdemokrater har sedan länge dragit slutsatser om välfärden. Vi vill sätta stopp för vinstjakten, förbättra styrningen, ge personalen rätt förutsättningar att göra jobbet och säkra den långsiktiga finansieringen. Och det, herr talman, vill vi göra i hela landet.
I Stockholmsregionen, min hemregion, kämpar vi kanske lite extra med de misslyckade marknadsexperimenten i välfärden. Ett exempel är Järfälla kommun, som nyligen har dragit slutsatsen att det är för mycket oegentligheter i äldreomsorgen och därför lämnat valfrihetssystemet och tagit tillbaka äldreomsorgen i egen kommunal regi.
Herr talman! När det gäller skolan gör vi socialdemokrater i Stockholms stad allt vi kan för att förverkliga skollagens intentioner om utbildning efter behov, men vi hindras av gällande nationell lagstiftning.
I Region Stockholm sitter vi efter 16 år med borgerligt styre med 2 000 vårdavtal och över 1 000 enskilda aktörer att hålla rätt på. Det är ett mycket omfattande administrativt arbete.
Inom primärvården har vi ytterligare en utmaning. Här gäller tvångs-LOV. Vi har i Region Stockholm haft problem med en ojämn geografisk fördelning av vårdresurser, det vill säga att förverkliga vård efter behov också inom primärvården. Men numera, inte minst efter strategiska satsningar från det S-ledda styret, handlar det snarast om problem både på finansierings- och kompetensförsörjningssidan och med oseriösa och i värsta fall kriminella aktörer som etablerar sig.
Vi socialdemokrater har länge haft uppfattningen att tvångs-LOV bör tas bort. Det är en inskränkning i det kommunala självstyret. Det försvårar regionernas förutsättningar att ge primärvård efter behov i enlighet med hälso-och sjukvårdslagens intentioner, och det fördyrar vårdleveransen, enligt bland annat regeringens egen produktivitetskommission. Det öppnar, enligt samma kommission, för oseriösa och i värsta fall kriminella aktörer att till och med bedriva vårdcentral.
Min fråga, herr talman, är: Hur kommer det sig att regeringen och statsrådet inte kan ge tydligare besked i den fråga som Eva Lindh har ställt?
Det handlar om att ge också oss stockholmare bättre förutsättningar att få vård efter behov, värna våra skattemedel och hålla oseriösa och i värsta fall kriminella utanför vår hälso- och sjukvård.
Anf. 84 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Herr talman! Vi delar helt ilskan, frustrationen och oron över både kriminalitet, överutnyttjande och bedrägerier inom välfärden.
Det här är en böld i vårt samhälle som vi måste bekämpa, och jag vågar med ganska stor säkerhet säga att ingen regering har gjort så mycket för att bekämpa just fusket och kriminaliteten i välfärden.
Herr talman! Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, har fått ett utvidgat uppdrag. Regeringen skjuter till rekordstora anslag. Ivo anställer väldigt många nya medarbetare just nu. Vi tillsätter en styrelse eftersom Ivos uppdrag som myndighet har blivit så pass mycket större att det behövs en styrelse som tar det yttersta ansvaret för verksamheten och för att myndigheten ska lyckas i sitt viktiga uppdrag.
Fusket och bedrägerierna, överutnyttjandet och kriminaliteten finns inte bara hos privata utförare utan också i andra delar av välfärden. Därför är det här ett otroligt viktigt arbete. Vi är helt överens om att kriminella aktörer inte ska bedriva välfärdsverksamhet – absolut inte! Det är därför regeringen lägger så mycket resurser på det här.
Man ska också komma ihåg att några av de allra mest populära vårdcentralerna är privata, ofta drivna i lite mindre regi. Där trivs också personalen bättre för att man har större inflytande över sin vardag och kan erbjuda patienterna en bättre kontinuitet. Vi vet att LOV är uppskattat bland väldigt många patienter. Det är oerhört många av invånarna som faktiskt väljer en privat vårdcentral. Det är valfritt, och de gör det valet.
På vänstersidan i politiken pratar man ofta om att ta tillbaka den demokratiska kontrollen över sjukvården. Det är ett bedrägligt uttryck för att politiken ska bestämma över människors vård på ett sätt som kringskär den enskildes möjligheter att välja vårdcentral och läkare utifrån egna önskemål på en plats där man känner sig trygg och där det finns möjlighet till kontinuitet. Jag är inte beredd att kasta ut barnet med badvattnet och omöjliggöra för människor att välja de bästa vårdcentralerna i landet.
Däremot har vi tillsatt denna utredning och tittar nu på de inkomna svaren. Frågan bereds. Jag kommer att återkomma till hur vi i detalj går vidare med utredningen; det är för tidigt att göra det i dagsläget. Men jag vågar säga att jag aldrig kommer att sätta politikers ideologi och intresse för att styra över enskilda framför just den enskildes möjlighet och rätt att välja en trygg vård i sin närhet.
Anf. 85 Eva Lindh (S)
Herr talman! Låt mig börja med att bemöta sjukvårdsministerns svar på våra frågor.
Vi är inte emot valfrihet. Jag har aldrig sagt att en region inte skulle kunna införa någon typ av valfrihetssystem om de vill det. Det vi är ute efter är för det första att avskaffa tvångs-LOV och för det andra att se över lagstiftningen så att den inte ger de här effekterna. Det är ju inte bara vi som kritiserar dem utan också regeringens egen kommission.
Låt mig börja med effektiviteten. Kommissionen visar på en bristande kostnadskontroll och svårigheter att styra resurserna dit behoven är som störst. Är vi inte rädda om skattepengarna? Ska inte pengarna gå till den vård som människor behöver? Det är väl inte meningen att vi ska ha ett system som innebär att det hela blir mindre effektivt och att pengarna försvinner till annat? Vi socialdemokrater vill verkligen förändra det här så att det blir bättre kontroll.
Det andra jag vill ta upp är välfärdsbrottsligheten, fusket. Många gånger handlar det också om kriminellt utnyttjande.
Innan vi får tillbaka detta om vad vänstern tycker eller inte: Jag är inte emot seriösa utförare. Tvärtom vill vi göra det bättre för de seriösa, för som det är nu är det svårt för dem att konkurrera med dem som fuskar.
Sjukvårdsministern säger att detta har hög prioritet, men jag ser inte det. Sjukvårdsministern läser upp en del saker, så det kan tyckas att man har gjort mycket. Men man har faktiskt inte gjort något åt det som verkligen spelar roll för att minska välfärdsbrottsligheten. Jag ser att man snarare skyddar vinstjakten och den bristande kostnadskontrollen. Man gör inte nog för att stoppa välfärdsbrottsligheten.
Jag hör ministern säga att hon delar ilskan över de avarter som finns, och det är ju bra att vi har en gemensam syn på vad som är rätt och fel. Men det krävs handling. Vi vet att systemet kan utnyttjas av oseriösa aktörer, och när kommuner och regioner börja granska verksamheter inom LOV hittar de väldigt ofta omfattande brister.
Som kommunalråd i Linköping hade jag ansvar för äldreomsorgen, och ett av de viktiga beslut vi tog när vi tog över makten där var att börja granska alla LOV-företag inom äldreomsorgen. Jag minns inte om det var 16 eller 18 företag, men det var i alla fall många företag som fuskade eller utnyttjade systemen. Efter granskningen fick de inte fortsätta. Det är detta man ser när man ökar kontrollen och verkligen granskar dessa verksamheter.
För oss socialdemokrater går behoven och förutsättningarna för personal och klienter i äldreomsorgen före vinstjakten.
Anf. 86 Markus Kallifatides (S)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för tidigare svar och konstaterar att vi i denna interpellationsdebatt inte kommer att få något tydligt besked om att tvångs-LOV ska avskaffas.
Jag tyckte att statsrådet i sina svar på våra frågor öppnade för vad vi kan kalla en ideologisk konfrontation. Därför svarar jag upp på detta sätt: Vi socialdemokrater ser att väldigt många av de marknadslösningar som finns inom den gemensamma skattefinansierade välfärden har införts utan rejäla utredningar och på tvärs med många remissinstansers varnande ord. I något fall har en ren servettskiss röstats igenom i Sveriges riksdag.
Nu finns det rejäla utredningar av konsekvenserna av 30 år av marknadsexperiment i svensk skattefinansierad välfärd. Jag vill därför skicka med en uppmaning till oss alla: Låt oss nu använda oss av de slutsatser vi får när vi låter kunniga människor titta på kunskap och beprövad erfarenhet när det gäller effekterna av marknadsmodeller, såsom tvångs-LOV i primärvården. Lyssna på Produktivitetskommissionen!
Tack för möjligheten att delta i debatten!
Anf. 87 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Herr talman! Jag upplever att det finns en önskan att skapa en politisk konflikt som inte finns. Vi är helt överens om att inte en krona ska gå till kriminella, att vi ska använda skattemedel på ett effektivt sätt och vara rädda om våra gemensamma resurser och att vi ska göra välfärden trygg för invånarna. Det är vårt uppdrag som politiker. Vi har dock olika syn på hur mycket makt som ska ligga på den enskilde och huruvida man själv ska kunna välja utförare för de mest känsliga samhällstjänsterna och en vårdcentral där det finns en läkare man litar på i stället för att vara hänvisad till det politikerna har bestämt.
Det sägs här att Socialdemokraterna inte är emot valfrihet. Det är bra, och det finns exempel på när ni står upp för valfrihet. Men det finns också exempel på att ni använder seriösa och hängivna aktörer som ventil och tryckutjämnare och begränsar och krånglar till det på ett sätt som röker ut den mest uppskattade verksamheten. Jag har sett det i Göteborg. Jag är förresten glad att vi delar erfarenheten av kommunal äldreomsorg, Eva Lindh. Men det är bedrövligt att se hur människor de sista åren i sitt liv tvingas flytta för att just Socialdemokraterna av ideologiska skäl vill bestämma när det ska vara möjligt att välja och när det inte ska vara det.
LOV handlar om att skydda den enskildes rätt att välja, inte politikers rätt att bestämma om valfriheten ska finnas eller inte. Men LOV innebär också att politiker regionalt har väldigt stora möjligheter att utforma förfrågningsunderlag så att det blir hållbart för den egna verksamheten och så att man är rädd om skattemedlen.
Det togs ju upp här hur viktigt det är att kunna granska för att komma åt oseriösa aktörer. Här är vi helt överens, och därför gör regeringen stora satsningar på att öka granskningen så att skattemedel inte betalas ut till kriminella eller oseriösa aktörer som drivs av vinstintresse i stället för patientens bästa.
Vård ska ges utifrån behov oavsett vem som utför vården.
Anf. 88 Eva Lindh (S)
Herr talman! Ja, det finns en ideologisk skillnad mellan oss.
Det som alla kommissioner har lyft fram, nu senast regeringens egen produktivitetskommission, är bristande kostnadskontroll, svårigheter att styra resurserna dit där behoven är som störst och ökade risker för välfärdsbrottslighet.
Jag tänker att när det blir så här tydligt borde vem som helst känna att man måste göra något åt detta. Man borde åtminstone inte tvinga regioner att använda en lagstiftning som ger dessa effekter.
Jag blir upprörd när jag ser det här. Nu känner vi till effekterna; vi har fått dem på papper. Det är tydligt att det är så här. Trots det visar regeringen inte någon som helst vilja att göra något åt det grundläggande problemet att vi har en lagstiftning som ökar riskerna för välfärdsbrottslighet. Det kan inte vara okej att skattemedel som är avsedda för äldreomsorg och sjukvård går till annat, att skattemedel inte används effektivt till det de är avsedda för och att man öppnar för välfärdsbrottslighet. Det här är faktiskt helt obegripligt.
Här finns skillnaden mellan vad vi socialdemokrater tycker och vad regeringen uppenbarligen tycker. En rimlig utgångspunkt borde ju vara att vilja ha en effektiv och jämlik vård.
Anf. 89 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Herr talman! Jag tackar debattörerna för en viktig debatt. Vi är helt överens om att det inte är okej att skattemedel går till kriminella och oseriösa aktörer. Därför har det hög prioritet för regeringen att bekämpa de oseriösa aktörerna, att öka kontrollen och att ge Inspektionen för vård och omsorg ytterligare uppdrag och resurser för att kunna göra ett effektivt arbete. Det är jätteviktigt.
Men det är också viktigt att de som har valt några av landets bästa vårdcentraler inte rycks ifrån den tryggheten i sin vardag för att politiker är beredda att slänga ut barnet med barnvattnet.
Låt oss gå igenom de remissvar som har kommit in och fatta kloka beslut framöver för att tillsammans komma åt oseriösa aktörer och kriminella element i vår välfärd.
Men låt oss inte kringskära de enskildas möjlighet att påverka tjänster som kommer väldigt nära det egna livet, hälsan och vården.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.