Utvecklingen av antalet otrygga anställningar
Interpellation 2007/08:632 av Astudillo, Luciano (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-04-25
- Anmäld
- 2008-05-05
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2008-05-14
- Sista svarsdatum
- 2008-05-16
- Besvarad
- 2008-06-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 25 april
Interpellation
2007/08:632 Utvecklingen av antalet otrygga anställningar
av Luciano Astudillo (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Vid en interpellationsdebatt med arbetsmarknadsminister Littorin den 22 april om utvecklingen av antalet otrygga anställningar lyfte jag bland annat fram att över 700 000 personer i dag har någon form av visstidsanställning. Kvinnor och ungdomar är här klart överrepresenterade.
Jag påtalade att den tidigare socialdemokratiska regeringen genomfört en reform i syfte att öka möjligheten till fasta anställningar, men att denna senare revs upp av den borgerliga riksdagsmajoriteten. Jag framförde att EU-kommissionen anmärkt på att regeringens försämringar leder till att människor hamnar i otrygga anställningar permanent. Genom rullande visstidsanställningar kan man tvingas att gå ett helt arbetsliv i otrygga anställningar. EU kräver nu att regeringen förklarar sig.
Vid den aktuella interpellationsdebatten ställde jag tre frågor på temat om arbetsmarknadsministern var beredd att ta initiativ för att åtgärda problemet med otrygga anställningar.
Enligt min uppfattning besvarade inte arbetsmarknadsministern frågorna på ett erforderligt sätt. Arbetsmarknadsministern valde att avstå från replikomgångarna, vilket ledde till att debatten avbröts innan frågeställningarna besvarats.
Jag vill därför upprepa mina tre frågor:
Avser arbetsmarknadsministern att ta några generella initiativ för att öka tryggheten i arbetslivet och stärka möjligheten till fasta anställningar?
Är arbetsmarknadsministern beredd att vidta åtgärder för att minska andelen osäkra anställningar i kvinnodominerade branscher?
Är arbetsmarknadsministern beredd att sätta upp mål för att reducera antalet tillfälliga anställningar i välfärdssektorn?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:632
Webb-tv: Utvecklingen av antalet otrygga anställningar
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:125 Tisdagen den 10 juniProtokoll 2007/08:125 10 § Svar på interpellation 2007/08:632 om utvecklingen av antalet otrygga anställningar
Protokoll från debatten
Anf. 59 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Luciano Astudillo har frågat mig om jag avser att ta några generella initiativ för att öka tryggheten i arbetslivet och stärka möjligheten till fasta anställningar, om jag är beredd att vidta åtgärder för att minska andelen osäkra anställningar i kvinnodominerade branscher samt om jag är beredd att sätta upp mål för att reducera antalet tillfälliga anställningar i välfärdssektorn.
Frågorna är en upprepning av samma frågor som Luciano Astudillo ställde till mig vid en interpellationsdebatt i april i år och mina svar kommer därför också i stor utsträckning att bli desamma.
Regeringens utgångspunkt är att de arbetsrättsliga regler som finns generellt sett ger goda förutsättningar för att kombinera trygga förhållanden på arbetsmarknaden med en hög sysselsättning. Regeringen anser därför att grunderna för arbetsrätten bör bestå också framöver. Det är vidare en modell som förutsätter att arbetsmarknadens parter uppträder på ett ansvarsfullt sätt. Det ligger också i systemets natur att det i första hand är arbetsmarknadens parter som bör diskutera och komma överens om eventuella förändringar.
När det gäller den första frågan, om jag avser att ta några generella initiativ för att öka tryggheten i arbetslivet och stärka möjligheten till fasta anställningar, anser jag att vi redan har gjort det genom de förändringar av reglerna om tidsbegränsade anställningar som trädde i kraft den 1 juli 2007 respektive den 1 januari i år. Tidsbegränsade anställningar kan fungera som en bro in i fasta anställningar för människor som ännu inte är fast etablerade på arbetsmarknaden och de ger arbetsgivarna flexibilitet. De kan underlätta rekrytering och nyanställningar och ger möjligheter till yrkeserfarenhet. Samtidigt är det viktigt att människor inte fastnar i sådana anställningar under för lång tid. Tillsvidareanställningar ska fortfarande vara grunden på arbetsmarknaden. De nya reglerna innebär att om en person har varit anställd i en tidsbegränsad anställning i mer än sammanlagt två år inom en femårsperiod hos samma arbetsgivare övergår anställningen i en fast anställning.
Luciano Astudillo nämner också i sin interpellation att EU-kommissionen har ställt frågor till regeringen med anledning av reformen. Vi har besvarat dessa frågor, och vår inställning är att den kombination av tidsgränser och objektiva skäl som vidtagits i lagstiftningen är tillräckliga åtgärder för att motverka missbruk av upprepade visstidsanställningar.
När det gäller den andra frågan om att minska andelen osäkra anställningar i kvinnodominerade branscher, blir mitt svar detsamma som förra gången: Jag hoppas att den lagändring som trädde i kraft den 1 januari i år kommer att få effekt. Den innebär att den sammanlagda tid som krävs i anställning som vikarie inom en femårsperiod för att anställningen ska övergå i en tillsvidareanställning kortas från tidigare tre till två år. Det är en lagändring som bör kunna bidra till att minska andelen vikariatsanställningar generellt och därmed även i kvinnodominerade branscher.
När det slutligen gäller mål för att reducera antalet tillfälliga anställningar i välfärdssektorn blir också här mitt svar i princip detsamma som förra gången. Jag anser inte att det är regeringens sak att sätta upp sådana mål. För denna sektor gäller på samma sätt som för andra att gällande arbetsrättslig lagstiftning ska följas och att det ytterst är en partsfråga hur de möjligheter till olika anställningsformer som finns tillämpas eller om man träffar avtal om att göra avsteg från dem.
Avslutningsvis vill jag lyfta fram att det under alliansregeringens tid är de fasta anställningarna som har ökat mest. Om man ser på åldersgruppen 15-74 år var av de 104 000 nya anställningar som skapades under år 2007 78 000 fasta anställningar. Uppgifter från Sveriges Kommuner och Landsting visar också att antalet otrygga timanställningar i vård och omsorg minskade från 26 000 till 21 000 under år 2007.
Anf. 60 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret även om jag inte alls är nöjd med det.
Jag har först en allmän reflexion över den ton som Littorin har. Han tycks beklaga sig för att han här i dag tvingas svara på samma frågor igen. Jag vill då påminna Littorin om vad som hände senast när vi förde den här debatten. Jag vet att Littorin när jag skickade in interpellationen kontaktade talmännen och klagade. Han krävde i stort sett att jag inte skulle få ställa interpellationen, men han fick backning på det. Littorin avbröt debatten abrupt förra gången utan att vilja göra fler inlägg. Då var timmen sen och Littorin var säkert väldigt trött efter många debatter också den dagen. Men det var ändå anmärkningsvärt att Littorin valde att vara så nonchalant som han var i samband med den debatten - därav denna interpellationsdebatt.
Låt mig gå in på innehållet. Jag kan börja med att påminna Littorin och eventuella åhörare om att den borgerliga regeringen medverkat till att försämra anställningstryggheten, inget annat, sedan den tillträdde. Ingenting annat. Regeringen har inte förändrat, inte reformerat, inte byggt vidare på, utan försämrat den anställningstrygghet som vi förbättrade under den senaste mandatperioden. Det vore klädsamt att i debatten erkänna att det är så.
Det är dock glädjande att Littorin strukit en mening som han hade i sitt förra svar, nämligen där han hävdade att ökad otrygghet skulle skapa förutsättningar för fler jobb. Den har försvunnit från det här svaret, vilket är positivt. Måhända är det fråga om en begynnande insikt om att den borgerliga jobbpolitiken är på väg att misslyckas. Nu vänder konjunkturen. Nu ökar arbetslösheten enligt era egna prognoser. Er politik ger inte fler jobb. Alla vet att ökad otrygghet och ökade orättvisor inte skapar fler jobb.
Det är förvisso sant, precis som arbetsmarknadsministern säger i svaret, att vår arbetsmarknad förändrats, att det krävs mer flexibilitet och rörlighet också i anställningsformerna. De begränsade anställningarna kan dessutom användas som en bro från att inte ha ett arbete till att få ett fast jobb, en tillsvidareanställning. Problemet är, vilket jag påtalade i den förra debatten, att de försämringar som Littorin och den borgerliga regeringen i och med förra årets förändringar bidragit till inte inneburit att man byggt en robust bro till fasta jobb utan en vinglig och dallrig hängbro som man vilken dag som helst lätt kan trilla av från och som man riskerar att behöva vandra en hel livstid, ett helt arbetsliv.
Såsom TCO påtalat i sin anmälan kan den systemsmarte arbetsgivaren genom att kombinera de olika anställningsformerna och de försämringar som den borgerliga regeringen bidragit till ha en person visstidsanställd, eller otryggt anställd, under ett helt arbetsliv. Nu hävdar Littorin att de försämringar som gjorts klarar de ambitionsnivåer som EU kräver vad gäller otrygga anställningsformer. Vi får väl se vad kommissionen svarar den borgerliga regeringen på den punkten.
Anf. 61 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Det står naturligtvis Luciano Astudillo fritt att ställa samma frågor om och om igen. Jag skulle aldrig drömma om att på något sätt föreslå eller förstå det som att Luciano Astudillo inte förstår svaret. Jag tror att det snarare handlar om något annat. Kanske vill Luciano Astudillo bli bjuden på tårta igen, när vi passerat 200 interpellationsdebatter. Det kommer han att bli kan jag lova kammaren.
Låt oss gå tillbaka till interpellationen och den frågeställning som ligger i botten. Vi byggde ju vidare på de förslag som kommit i en proposition under 2006 och som vi drog tillbaka. Där ville vi, vilket Socialdemokraterna börjat med, lägga ihop de former av visstidsanställning som tidigare fanns. Det var ett gytter av olika regler. Det fanns många olika former. Vi ville, precis som Socialdemokraterna hade påbörjat, föra samman dem i en mer sammanhållen lagstiftning. Det är en väl avvägd reform där - återigen - majoriteten av förslagen är oförändrade eller endast marginellt förändrade i förhållande till det som fanns i den proposition som riksdagen antog tidigare under 2006.
Sedan kan man naturligtvis ställa sig frågan om det går att hoppa mellan olika former av korta anställningar. Ja, den möjligheten finns. Den har funnits också under socialdemokratiskt styre. Den är nu mer begränsad än den var tidigare. Men det finns stora praktiska hinder om någon vill missbruka dessa regler, och de ligger i de olika typer av objektiva skäl som finns i lagstiftningen.
Om vi ser att det faktiskt förekommer kombinationer av säsongsanställningar, allmän visstidsanställning, vikariat och annat, som innebär att dessa olika former av tidsbegränsade anställningar förekommer hos samma arbetsgivare under avsevärd tid, kommer regeringen, som vi skrivit i propositionen, att på nytt överväga frågan om en yttersta gräns. Den skyddsklausulen fanns alltså redan i den proposition som riksdagen godtog under förra riksdagsåret.
I grunden handlar det naturligtvis om två saker. Det handlar om att rensa upp i antalet former för visstidsanställningar. Nu har vi allmän visstidsanställning. Man ska komma ihåg att LAS är dispositiv; den måste förhandlas om i olika kollektivavtal och så vidare. Den formen finns alltså. Därmed har vi gjort det enklare för den enskilde att förstå hur regelverket fungerar. Vi har gjort det enklare för företagen att veta vad som gäller när de anställer på viss tid. Vi har också sett till att den som går på vikariatsanställningar nu har möjlighet att inom två år komma i en fast anställning, i stället för tre år som fallet var tidigare.
Vi kan naturligtvis väga dessa för och emot. Vi menar att det är en väl avvägd reform som handlar om att ordna upp de olika anställningsformerna till en mer överskådlig bild.
Anf. 62 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Ännu en gång upprepar Littorin falsariet att man byggde vidare på vår reform för att öka anställningstryggheten genom att införa den allmänna visstidsanställningen som vi infört ett år tidigare.
Det ni gjorde ett år senare var att öka otryggheten genom att öppna upp för fler otrygga anställningar. Det är viktigt att hålla fast vid sanningen, Littorin. Så är det. Det är inte fråga om någon rimlig avvägning när till och med EU-kommissionen begär svar av Littorin och ifrågasätter det hela och när ett stort fackförbund som TCO anmäler den borgerliga regeringen. Ni har fått mycket kritik för detta.
Det är tveksamt om förändringarna lett till förenklingar för företagen. Det återstår att se. De förändringar som gjorts kan till och med ha lett till ökat regelkrångel. Vi får alltså återkomma till den debatten senare.
Låt mig säga något om de andra frågor jag ställt. Jag är kanske inte helt nöjd med svaren. Jag är rätt missnöjd. I praktiken säger Littorin att han inte vill öka tryggheten i arbetslivet och stärka möjligheterna till fasta anställningar. I praktiken säger Littorin att han inte avser att vidta några åtgärder för att få ned andelen osäkra anställningar. Och han är inte beredd att sätta upp mål för att reducera antalet osäkra anställningar i välfärdssektorn, bland välfärdsarbetarna, som är så viktiga. Det är ett oerhört viktigt besked.
Här har vi socialdemokrater en helt annan politik. Vi ser det som en viktig uppgift för politiker på såväl nationell som regional och lokal nivå att anstränga sig ännu mer - där har vi all anledning att vara självkritiska - för att komma åt gisslet med de otrygga anställningarna. De har under lång tid ökat.
Littorin försöker ge sig på någon sorts siffertricksande och säger att AKU det senaste året visat att av de 104 000 anställningarna var 78 000 fasta anställningar. Om man räknar på det blir det 25 procent som är otrygga anställningar. Det betyder att de otrygga anställningarna ökat. Samma AKU visar att 17 procent finns i otrygga anställningar, en alldeles för hög siffra. När det blir 25 procent betyder det alltså att antalet otrygga anställningar ökat. De försämringar som den borgerliga regeringen bidragit till kan ha lett till att vi nu har fler otrygga anställningar än tidigare.
Vi har en annan politik. Vi har gått ihop med Kommunal och har ambitionen att sänka de otrygga anställningarna bland välfärdsarbetare med en tredjedel. På regional nivå säger politiker att de genom kollektivavtal vill sätta upp mål för att få bort de otrygga anställningarna och se till att människorna, inte minst kvinnorna, får rätt till heltid. Vi har motsvarande mål i flera kommuner.
Här finns en tydlig skillnad mellan oss. Vi tror att trygghet är en bra drivkraft och skapar jobb för både företagare och löntagare. Vi tror att trygghet är utvecklande medan den borgerliga regeringen, som en del av sin så kallade jobbskapande politik, spätt på otryggheten och orättvisorna.
Anf. 63 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Det övergripande målet med regeringens politik är full sysselsättning. Alla som vill och kan arbeta ska ha möjlighet att vara med på arbetsmarknaden. I det ligger en lång rad olika saker som vi måste göra.
En sådan sak har varit att förenkla formerna för visstidsanställning. Det var det vi gjorde. Vi byggde vidare på den proposition som Socialdemokraterna lade fram år 2006 och som aldrig hann träda i kraft. Vi följde den inte slaviskt. Nej, det gjorde vi inte, utan vi tittade över en del saker och ändrade naturligtvis en del.
När vi nu vill minska de otrygga anställningarna - det vill jag också - låt oss då komma ihåg att det givetvis sker bäst genom en ekonomi som växer, genom att jobben blir fler och genom att parterna i avtal kommer överens om hur fördelningen av olika anställningsformer ska ske. Det är en bra idé.
Vi ser nu en motsvarande förändring till exempel när det gäller deltidsarbetslösheten, som har sjunkit med en fjärdedel sedan vi tog över. Där hände ingenting under er tid. Nu händer det mycket, delvis också för att vi har ändrat en del av incitamenten runt omkring. Nu går det inte längre att som arbetsgivare låta a-kassorna och skattebetalarna dra konsekvenserna av den egna oförmågan att organisera arbetet så att man kan erbjuda heltid. Det är ett jämförande exempel.
Jag tror att detsamma gäller i de här delarna. Man ska komma ihåg att visstidsanställningar precis som Luciano Astudillo säger kan vara ett bra sätt att möjliggöra inträde på arbetsmarknaden. Men vi vill naturligtvis att de trygga och fasta anställningarna ska öka. Det är och ska förbli normen på svensk arbetsmarknad. Men då måste vi se till att det finns jobb också. Därför måste vi ha en politik för full sysselsättning.
Anf. 64 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Det är just det den borgerliga regeringen saknar: en politik för full sysselsättning. Enligt prognoserna kommer arbetslösheten att börja stiga igen, sakta men säkert. Man har ingen politik att komma med längre. Ökad otrygghet och ökade orättvisor är nämligen inte lösningen på de problem vi har på svensk arbetsmarknad. Det borde Littorin veta. Men det är i grunden en annan människosyn som finns bortom det här.
När det gäller visstidsanställningar är vi överens. Därför gjorde vi de förändringar vi gjorde. Det kan vara en väg till ett fast jobb för många människor. Men det ni har gjort är att bygga ett system som den systemsmarta arbetsgivaren kan använda för att hålla fast människor i otrygga anställningar ett helt arbetsliv. Det medger ni i propositionen. Det sade Littorin också i sitt svar här. Han är beredd att se över detta och ändra det om det skulle vara så. Nu är det så att det
är
så. Man
kan
gå ett helt arbetsliv i otrygga anställningar om en arbetsgivare är tillräckligt systemsmart. Littorin borde ge ett svar där han säger: Jag är beredd att ändra på detta. Men det gör han inte.
Jag vill avsluta med att önska arbetsmarknadsministern en lång och trevlig sommarvila. Det behöver ministern. Redan i december uttryckte han att det här att vara statsråd inte var det roligaste han gjort. Han har under våren gått vidare och klagat på att han har fått för många interpellationsdebatter, trots att han har undvikit offentliga debatter i ett och ett halvt år.
Dessutom har jag förstått att han på egen begäran, som en liten martyr, har lagt alla interpellationsdebatter denna dag, trots att han erbjudits flera dagar. Han försöker göra en grej av att han har så många debatter. Det är ett tydligt tecken på att Littorin är lite utarbetad och trött. Jag vill därför önska honom en trevlig sommar.
Anf. 65 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Det var en intressant slutkläm. Vi skulle uppenbarligen inte diskutera interpellationerna utan någonting helt annat.
Låt mig försäkra Luciano Astudillo om att jag gillar mitt jobb. Och jag gillar resultatet. Över 200 000 kommer under den här mandatperioden att lämna utanförskapet och få en lön att leva på, en arbetsgemenskap att känna trygghet i och en framtid att se fram emot.
Ni lämnade en miljon svenskar utanför. Nu har vi en politik som inte, som Sven-Erik Österberg sade tidigare, är en politik som inte innebär något nytt i sig. Det är en jobbpolitik, inte en Amspolitik.
Låt mig gå tillbaka till debatten och interpellationen. Den möjlighet som Luciano Astudillo angriper att hoppa mellan olika visstidsanställningar fanns också under socialdemokratiskt styre. Den fanns i den lagstiftning som gällde före den proposition som ni själva lade fram 2006, och den fanns också därefter. Där har det inte ändrats någonting i förhållande till det som är socialdemokratisk politik.
Det som har ändrats är att man om man är vikariatsanställd snabbare erbjuds fast anställning genom att arbetsgivaren tvingas till det. På det sättet kan man säga det rakt omvända mot vad Luciano Astudillo säger.
Slutligen vill jag också tacka för debatterna. Jag är alldeles övertygad om att vi kommer att ses mycket framöver. Som sagt utlovar jag Luciano Astudillo tårta vid 200 interpellationer. Vi är strax där. Välkommen till departementet!
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.