Uttalande om Klimatpolitiska rådets rapport
Interpellation 2025/26:404 av Katarina Luhr (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2026-03-20
- Överlämnad
- 2026-03-23
- Anmäld
- 2026-03-24
- Svarsdatum
- 2026-04-13
- Sista svarsdatum
- 2026-04-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
19 mars släpptes Klimatpolitiska rådets årliga rapport om hur Sverige lever upp till klimatlagen och hur vi ligger till i arbetet med klimatmålen. Rapporten visar att Tidöregeringens politik under mandatperioden har ökat Sveriges klimatutsläpp och kraftigt försvårat möjligheten att nå både de kortsiktiga och de långsiktiga klimatmålen.
Rådet skriver följande:
"Sammantaget bedömer vi att politiken under mandatperioden har varit otillräcklig och försämrat möjligheterna att nå klimatmålen."
Den tillförordnade klimatministern Johan Britz var inte på plats när rapporten presenterades men svarade i en skriftlig kommentar: "Regeringen delar inte rådets bild av att politiken försämrat möjligheterna att nå klimatmålen, tvärtom."
Klimatpolitiska rådet instiftades av regeringen i januari 2018 som en del i det klimatpolitiska ramverket. Rådet består av forskare och experter med olika bakgrund och har i uppdrag att utvärdera om regeringens samlade politik leder mot klimatmålen. Till sin hjälp har rådet ett kansli med tre heltidsanställda.
Klimatfrågan är inte vilken fråga som helst utan en fråga som bygger på naturvetenskap och handlar om hur vi ska kunna undvika de klimatförändringar som helt förändrar våra förutsättningar att ha ett gott liv på planeten genom att minska utsläppen av växthusgaser. Arbetet med att nå klimatmålen handlar om att Sverige ska göra sin del i att minska utsläppen i den takt som krävs för att vi ska kunna hålla oss inom Parisavtalets gränser.
Klimatpolitiska rådet visar tydligt och klart, väl understödda av beräkningar och tillgänglig data, att utsläppen har ökat och att målbanorna till klimatmålen inte leder till att målen nås med befintlig politik.
När vikarierande klimatminister Britz för regeringens talan och säger att han och regeringen anser att Klimatpolitiska rådet har fel i sin bedömning vill jag veta vilka underlag och beräkningar regeringen baserar sina bedömningar på.
Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz:
- Vad menar ministern med sitt uttalande att rådets bild av att politiken försämrat möjligheterna att nå klimatmålen inte delas av regeringen?
- Var redovisas regeringens underlag och beräkningar av att regeringens politik förbättrat möjligheten att nå Sveriges klimatmål?
- På vilket underlag baserar ministern sitt ställningstagande att Klimatpolitiska rådets rapport från 2026 är felaktig, och vilka delar av rapporten syftar ministern på?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:404
Webb-tv: Uttalande om Klimatpolitiska rådets rapport
Dokument från debatten
- Måndag den 13 april 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:103
- Protokoll 2025/26:103 Måndagen den 13 aprilProtokoll 2025/26:103 Svar på interpellation 2025/26:404 om uttalande om Klimatpolitiska rådets rapport
Protokoll från debatten
Anf. 134 Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Herr talman! Katarina Luhr har frågat mig vad jag menar med uttalandet att rådets bild av att politiken försämrat möjligheterna att nå klimatmålen inte delas av regeringen. Hon undrar också var regeringens underlag och beräkningar av att regeringens politik förbättrat möjligheten att nå Sveriges klimatmål redovisas. Slutligen har Katarina Luhr frågat mig på vilket underlag jag baserar mitt ställningstagande att Klimatpolitiska rådets rapport från 2026 är felaktig och vilka delar av rapporten jag syftar på.
Jag vill börja med att tacka Katarina Luhr för interpellationen. Sedan vill jag understryka att Klimatpolitiska rådet är en viktig del i det klimatpolitiska ramverket. Rådet noterar i sin rapport en rad av de insatser som regeringen gjort men bedömer att politiken varit otillräcklig. Regeringen delar rapportens bild att klimatmålen inte nås med befintlig politik, vilket också framgår tydligt i regeringens klimatredovisning. Vi instämmer i att det behövs ytterligare åtgärder men menar att vi har lagt en grund för att klimatmålen ska kunna nås.
Den tidigare regeringens scenarier för att nå klimatmålen baserades på en hög reduktionspliktsbana. De nivåer och den ökningstakt som den förra regeringen hade satt ledde, tillsammans med omfattande inflation, till att Sverige fick drivmedelspriser som var oacceptabla för företags konkurrenskraft och för människors möjlighet att klara sin vardag. Den tidigare politiken var med andra ord ohållbar, och regeringen genomförde därför en förändring med effekten att utsläppen tillfälligt ökade under 2024. När inflationen föll tillbaka kunde reduktionsplikten justeras upp något igen, och tillsammans med våra andra elektrifieringsåtgärder beräknas utsläppen i transportsektorn under 2025 åter ha börjat minska.
Regeringen har under mandatperioden genomfört åtskilliga åtgärder för att snabba på omställningen av transporterna och tillsatt en utredning med uppdrag att ta fram förslag på styrmedel som ser till att vi når ESR-målet till 2030 samtidigt som acceptansen för klimatpolitiken värnas.
Regeringens insatser för en ambitiös klimatpolitik inom EU, en omlagd energipolitik och arbetet med att göra tillståndsprocesser mer effektiva är ytterligare exempel på hur vi skapar de förutsättningar som krävs för att kunna ställa om och samtidigt stärka konkurrenskraften och den sociala acceptansen.
Vi genomför åtgärder i enlighet med den klimatpolitiska handlingsplanen för att nå hela vägen till nettonoll. Regeringens politik minskar Sveriges utsläpp och tar oss närmare det långsiktiga klimatmålet. Klimatpolitiska rådets rapport bekräftar också att gapet till det långsiktiga nettonollmålet har minskat, och bidrar dessutom med konstruktiva förslag för vägen framåt.
Anf. 135 Katarina Luhr (MP)
Herr talman! Tack, ministern, för svaret!
I Sverige har vi en klimatlag, och den är ganska enkel. I § 2 står det skrivet att regeringen ska bedriva ett klimatpolitiskt arbete som syftar till att förhindra farlig störning i klimatsystemet och som bidrar till att skydda ekosystemen samt nutida och framtida generationer mot skadliga effekter av klimatförändring.
I den sista delen av paragrafen kan man läsa att regeringens arbete ska vila på vetenskaplig grund och baseras på relevanta tekniska, sociala, ekonomiska och miljömässiga överväganden.
Som hjälp i detta har regeringen Klimatpolitiska rådet. Klimatpolitiska rådet bildades 2018 som en del i det klimatpolitiska ramverket. Rådet ska utvärdera om regeringens samlade politik leder mot de klimatmål som är beslutade av riksdag och regering. Rådet består av ett antal forskare och experter inom olika områden och ett kansli med tre heltidsanställda.
Varje år ska Klimatpolitiska rådet lämna en rapport om hur det går med Sveriges klimatarbete och hur Sverige ligger till i arbetet med klimatmålen. Årets rapport kom, som är känt, för några veckor sedan. Rapporten visar att Tidöregeringens politik under mandatperioden har ökat Sveriges klimatutsläpp och kraftigt försvårat möjligheten att nå både de kortsiktiga och de långsiktiga klimatmålen.
Rådet skriver så här: Sammantaget bedömer vi att politiken under mandatperioden har varit otillräcklig och försämrat möjligheterna att nå klimatmålen.
Den tillförordnade klimatministern, Johan Britz, var inte på plats när rapporten presenterades men svarade i en skriftlig kommentar till medierna: Regeringen delar inte rådets bild av att politiken försämrat möjligheterna att nå klimatmålen, tvärtom.
Klimatfrågan är ju inte vilken politisk fråga som helst utan en fråga som bygger på naturvetenskap, fysikaliska och biologiska processer. Det är inte en fråga om tyckande utan om vetenskap. Klimatpolitiska rådet visar tydligt och klart, väl understödda av beräkningar och tillgängliga data, att utsläppen har ökat och att de nuvarande målbanorna till klimatmålen inte leder till att målen nås med regeringens befintliga politik. Det gäller både de kortsiktiga och de långsiktiga målen.
Det som avgör klimatpåverkan är de totala utsläppen över tid. Att göra som regeringen och kraftigt höja utsläppen under 2024 för att sedan marginellt minska dem åren därefter är inte någonting som minskar klimatpåverkan. Man har tvärtom minskat det utsläppsutrymme som finns kvar. Det är tydligt och klart för många, även för dem som inte är experter i Klimatpolitiska rådet.
Enligt ministerns tidigare uttalande anser dock regeringen att Klimatpolitiska rådet har fel. Ministern har i dag gett mig ett svar men inte ett svar som pekar på att det finns några felaktigheter i Klimatpolitiska rådets rapport. Därför vill jag återigen fråga: Vilka delar av rapporten är det som regeringen och ministern inte håller med om? Var finns de vetenskapliga underlag som regeringen baserar sina egna bedömningar på?
Anf. 136 Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Herr talman! Regeringen är fast besluten att vi ska nå det långsiktiga klimatmålet, och vi för en politik för att det ska kunna ske. För att lyckas med det är det helt avgörande att fortsätta elektrifieringen av industrin och av transportsektorn.
Industrin och näringslivet spelar en central roll både för omställningen och för Sveriges konkurrenskraft, och för att de kunna fortsätta att vara ledande måste vi ge dem rätt förutsättningar. Det handlar inte bara om utbyggnad av fossilfri elproduktion – som kärnkraft, som Miljöpartiet motsätter sig – utan också om snabbare tillståndsprocesser, vilket regeringen aktivt har arbetat för. Det handlar om att den fossilfria elen måste komma till konkurrenskraftiga priser.
Det är därför vi med stolthet kan konstatera att den historiska omläggningen av svensk energipolitik är nödvändig och en förutsättning för att vi ska klara av omställningen. Vi tar ansvar för energipolitiken, och vi ser till att industri, näringsliv och hushåll får tillgång till el när och där de behöver den. Det är därför vi hävdar att förutsättningarna att nå det långsiktiga klimatmålet förbättras med vår politik.
Anf. 137 Katarina Luhr (MP)
Herr talman! Minister Britz lyfter både i sitt muntliga och i sitt skriftliga svar ett antal delar av regeringens klimatpolitik. Jag skulle vilja gå in på några av dessa delar lite mer i detalj.
Först och främst vill jag kommentera den del där klimatministern lyfter att regeringen genomför åtgärder i enlighet med den klimatpolitiska handlingsplanen för att nå hela vägen ner till nettonoll. Här tycker jag att det är viktigt att komma ihåg att Klimatpolitiska rådet redan i sin rapport 2024 skrev följande: ”Regeringen ger dock en missvisande bild av handlingsplanens förväntade bidrag till att målet uppnås. Påståendet att handlingsplanen leder ’hela vägen till nettonoll’ brister i saklighet.”
Inte heller i år leder regeringens politik till nettonoll år 2045. Däremot har de ökande utsläppen under mandatperioden ätit upp en ännu större bit av vårt utsläppsutrymme fram till 2045. Att regeringen genomför åtgärder från sin klimathandlingsplan är därför inte ett kvitto på att vi ska nå några klimatmål. Åtgärderna i klimathandlingsplanen är dessutom helt otillräckliga, vilket leder in på det andra påståendet i ministerns skriftliga svar.
Ministern skriver: ”Regeringen har under mandatperioden genomfört åtskilliga åtgärder för att snabba på omställningen av transporterna och tillsatt en utredning med uppdrag att ta fram förslag på styrmedel som ser till att vi når ESR-målet till 2030 samtidigt som acceptansen för klimatpolitiken värnas.”
Jag blir lite förvånad när ministern lyfter de här delarna i sitt skriftliga svar, för den styrmedelsutredning som ministern hänvisar till om hur vi ska nå klimatmålen till 2030 har varit omtalad i flera års tid, inte minst när det framkom att regeringens viktigaste klimatåtgärd bara var en utredning och att den skulle ta två och ett halvt år att ta fram. Utredningen har ännu inte presenterats, och den senaste uppgiften från medierna är att den inte kommer att presenteras på utsatt tid. Det är upprörande i ett läge där åtgärder är mer akuta än någonsin.
När det gäller nästa påstående, att regeringen snabbar på omställningen av transporterna, vill jag verkligen ha ett svar på vad ministern menar, för inte heller det är någonting som vi har sett några resultat av. Jag citerar återigen Klimatpolitiska rådet: ”Under den här mandatperioden har elektrifieringen stannat upp. Det beror till stor del på de låga priserna på fossila drivmedel, som har gjort kostnadskalkylen för att övergå till eldrift mindre attraktiv. Regeringens avskaffande av den breda elbilsbonusen har också lett till färre sålda elbilar, framför allt på leasingmarknaden.”
Detta skriver alltså Klimatpolitiska rådet.
Att göra fossila drivmedel billiga gör självklart att vi låser fast oss i en fossil infrastruktur, vilket vi blir lidande av nu. Sverige har till skillnad från för några år sedan en påtagligt lägre andel elbilar i nybilsförsäljningen jämfört med exempelvis Danmark. Norge har, vilket är känt, länge legat före oss.
Jag skulle därför vilja veta varför ministern lyfter fram just de här lättkontrollerade frågorna som argument för Tidöregeringens klimatpolitik. Tycker klimatministern att Klimatpolitiska rådet har fel om det här? Tycker ministern att regeringens politik har bidragit till att elbilsförsäljningen har ökat under mandatperioden?
Anf. 138 Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Herr talman! Återigen tack för den här diskussionen!
Jag tycker att det är bra att vi reder ut det här: Är elbilsförsäljningen i Sverige låg eller hög? Det är en rimlig fråga att ställa sig. Jag skulle säga att den är hög om den är näst högst i EU. Sedan kan man jämföra med Danmark, som ligger högst, och så med Norge, som spelar i egen liga. Men elbilsförsäljningen i Sverige är hög. Det är bra. Elektrifiering och omställning till el i stället för fossila bränslen är det vi behöver för klimatet, för konkurrenskraften och för vårt energioberoende.
Vi tog bort den förra elbilspremien för att den var dyr och ineffektiv. Den typen av klimatpolitik ska vi inte ha i vårt land. Vi ska ha träffsäker och effektiv klimatpolitik, och därför har vi lanserat en ny elbilspremie som riktas till hushåll med lägre inkomster och de som bor i områden med dålig kollektivtrafikförsörjning. Det är hushåll som verkligen behöver stöd för att kunna ställa om till fossilfri bilkörning.
Bara någon vecka efter start, som var för knappt en månad sedan, hade Naturvårdsverket tagit emot flera tusen ansökningar om den nya, träffsäkra och effektiva elbilspremien. I vårändringsbudgeten ökar vi satsningen med ytterligare 100 miljoner kronor för att fler hushåll ska kunna få tillgång till den här premien.
Därtill föreslår vi i vårändringsbudgeten även en ny ersättning till statliga myndigheter som ger dem möjlighet att gå före och minska användningen av fossila drivmedel. Både elbilspremien och det här förslaget kommer att bidra till att minska utsläppen från transportsektorn.
Anf. 139 Katarina Luhr (MP)
Herr talman! I årets rapport från Klimatpolitiska rådet kan man läsa följande: ”Vi konstaterar nu att året har passerat utan att nödvändiga beslut med betydande effekt har fattats, samtidigt som prognosen för Sveriges måluppfyllelse har försämrats. Ansvar för att vidta dessa åtgärder skjuts därmed över på nästa mandatperiod.”
Att regeringen under mandatperioden har plockat bort styrmedel för minskade utsläpp utan att ersätta dem med någonting annat, att regeringen har ökat utsläppen och att det i nuläget inte finns någon plan för hur regeringen ska kunna nå klimatmålen är allvarligt. Men det är också sant, och därför är det extra problematiskt om regeringen och klimatministern inte vill erkänna att det är ett problem. Det har inte förts en godtagbar klimatpolitik den här mandatperioden. Klimatpolitiken har snarare varit ett totalhaveri.
Genom Sverigelöftet mellan Liberalerna och Sverigedemokraterna har Liberalerna skakat hand med Sverigedemokraterna på att fortsätta klimatpolitiken enligt Tidöavtalet. Det innebär alltså en fortsättning på den klimatpolitik som regeringen har fört den här mandatperioden. Om det blir så finns det ingen som helst chans att vi når klimatmålen eller att Sverige kan göra sin del av det klimatarbete som behöver göras. Så kan man ju bara agera om man slutar lyssna på vetenskapen. Därför undrar jag: Är det så det kommer att bli? Är det därför minister Britz och regeringen vägrar ta till sig det som Klimatpolitiska rådets experter säger?
Det sista jag vill veta är: Håller ministern med om det som står i Klimatpolitiska rådets rapport eller inte?
Anf. 140 Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Herr talman! Vår inställning är att vår politik förbättrar förutsättningarna att nå det långsiktiga klimatmålet. Där är Katarina Luhr och jag kanske inte helt överens.
Regeringen har förändrat styrmedlen. Det är framför allt ett styrmedel vi pratar om här, och det är reduktionsplikten, som blev orimligt hög. Jag noterar att det nog inte finns något parti i riksdagen som i dag föreslår att vi ska gå tillbaka till den reduktionspliktsbana som rådde när vi tog över 2022, i en höginflationsekonomi där hushållen pressades från alla håll.
Vi säger alltså nej till orimlig reduktionsplikt, men vi säger ja till kärnkraft och till elektrifieringen. Vi förstår att den som inte har en energipolitik inte heller har någon klimatpolitik. Det är där klimatpolitiken börjar, och det är där klimatpolitiken slutar. Fossilfri el är det enda som funkar på lång sikt om man på allvar vill ta tag i klimatfrågan. Vi säger alltså ja till kärnkraft och ja till förenklade tillståndsprocesser, så att saker och ting kan gå fortare och så att vi kan öka takten i omställningen.
Vi säger också ja till att samarbeta mer i EU och säkerställa att EU är ett föredöme i resten av världen när det gäller klimatomställningen. Men att vara ett föredöme bygger på att andra länder följer efter. Jag är betydligt mer oroad över klimatpolitiken i Kina och USA än över klimatpolitiken i Sverige, och det borde även ledamoten vara.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.