utbildningsvetenskapens framtid

Interpellation 2002/03:304 av Lindström, Torsten (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2003-04-23
Anmäld: 2003-04-24
Besvarad: 2003-05-06
Sista svarsdatum: 2003-05-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 23 april
Interpellation 2002/03:304
av Torsten Lindström (kd) till utbildningsminister Thomas Östros om utbildningsvetenskapens framtid

Kunskap om lärande är ett vetenskapligt område som på senare år rönt alltmer uppmärksamhet. För alltfler har det blivit uppenbart att det för samhället är nödvändigt med gedigna kunskaper om lärandeprocessen. Inte minst är det angeläget att professionella och kvalificerade lärare har kunskap inte enkom i traditionella ämneskunskaper, pedagogik eller metodik utan också besitter reella kunskaper om lärande förankrade i såväl teori som praktik.

Bland annat av dessa skäl inrättades inför 2001 en särskild kommitté under Vetenskapsrådet med uppgift att verka för utbildningsvetenskaplig kompetens och forskning. Kommitténs arbete är tidsbegränsat. Utbildningsvetenskapen är ett nytt fenomen i den meningen att den förenar såväl traditionell disciplinbunden forskning som mång- och tvärvetenskaplig forskning.

Det är inte minst angeläget med tanke på den nya lärarutbildning som för närvarande är i verksamhet och utveckling på landets lärosäten. I den nya lärarutbildningen accentueras värdet av särskild kompetens i lärande. Vidare är behovet av forskarutbildade lärare inom lärarutbildningen stort. Rekryteringsproblemen med disputerade lärare är redan inom några år akuta. Det gäller att undvika denna problematik och i stället verka för att det i tid utbildas lärare med doktorsexamen inom för lärarutbildningen relevant område.

Mot denna bakgrund torde det vara angeläget att vidta åtgärder för att ytterligare stärka och främja utbildningsvetenskapen. Därtill bör kommittén för utbildningsvetenskap om möjligt permanentas och få status som ett ämnesråd. Det handlar om att säkerställa en ökande resurstilldelning till området för att möjliggöra fler forskarutbildade.

Mot den ovan anförda bakgrunden vill jag fråga utbildningsministern:

Vilka åtgärder avser utbildningsministern att vidta för att stärka utbildningsvetenskapen?
Vilka åtgärder avser utbildningsministern att vidta för att säkra den långsiktiga finansieringen av utbildningsvetenskapen?

Debatt

(6 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:304

Webb-tv: utbildningsvetenskapens framtid

Protokoll från debatten

Thomas Östros (S)

Anf. 28 Thomas Östros (S)

Fru talman! Torsten Lindström har frågat mig vil- ka åtgärder jag avser att vidta för att stärka utbild- ningsvetenskapen och för att säkra den långsiktiga finansieringen av utbildningsvetenskapen. I propositionen En förnyad lärarutbildning (1999/2000:135) föreslog regeringen en kraftig för- stärkning av resurserna till utbildningsvetenskaplig forskning i anslutning till lärarutbildning och den pedagogiska yrkesverksamheten. I propositionen Forskning och förnyelse (2000/01:3) framhåller regeringen att utbildningsve- tenskaplig forskning är av strategisk betydelse för kunskapssamhället och dess ökande behov av kun- skapsutveckling, utbildning och kvalificerat lärande. Regeringen påpekar också att det är synnerligen an- geläget att stärka och bredda den vetenskapliga basen för lärarutbildningen men också att öka kunskaperna om utbildning och lärande i vidare mening. Vetenskapsrådet har därför tillförts medel så att man under 2001 disponerade 20 miljoner kronor, under 2002 disponerade 80 miljoner kronor och från 2003 årligen kan fördela 120 miljoner kronor till projekt inom det utbildningsvetenskapliga området. Ansvaret att fördela dessa medel vilar på den utbild- ningsvetenskapliga kommitté som inrättades inom rådet och som påbörjade sin verksamhet 2001. En utgångspunkt är att deltagande lärosäten bör satsa egna resurser svarande mot minst en tredjedel av de medel som erhålls från den utbildningsveten- skapliga kommittén. Det är givetvis angeläget att även högskolor utan vetenskapsområden i ökad ut- sträckning kan delta i samarbete och utbyte. Den forskning som erhåller stöd ska därför bedrivas i nätverk, där ett flertal disputerade forskare, från minst ett universitet och en högskola, gemensamt står bak- om en ansökan. För att öka antalet lärare med doktorsexamen inom områden med relevans för lärarutbildningen har regeringen anslagit totalt 24 miljoner kronor till in- rättandet av två forskarskolor inom pedagogik och didaktik. Den ena är i teknisk och naturvetenskaplig didaktik med Linköping som värdhögskola och Karl- stads universitet, Lärarhögskolan i Stockholm, Mal- mö högskola samt Mälardalens högskola som part- nerhögskolor. Den andra är i pedagogiskt arbete med Umeå universitet som värdhögskola och med Karl- stads universitet, Örebro universitet, Malmö högsko- la, Högskolan Dalarna och Lärarhögskolan i Stock- holm som partnerhögskolor. Bägge forskarskolorna har ett examensmål om 25 doktorer 2007. Sammantaget har regeringen gjort mycket kraft- fulla satsningar på utbildningsvetenskapen, både vad gäller forskning och vad gäller forskarutbildning. För att bedöma formerna för den långsiktiga fi- nansieringen behövs ett gediget beslutsunderlag. I propositionen Forskning och förnyelse framhåller regeringen att den utbildningsvetenskapliga kommit- téns verksamhet bör utvärderas senast år 2004 och att dess verksamhet bör integreras i någon forskningsfi- nansiärs struktur när forskningen blivit så stark att den förmår hävda sig mot annan forskning. Jag avser att återkomma i denna fråga i den forsk- ningspolitiska proposition som kommer att presente- ras under innevarande mandatperiod.

Torsten Lindström (Kd)

Anf. 29 Torsten Lindström (Kd)

Fru talman! Jag vill allra först tacka utbildnings- ministern för svaret. Vad behöver en lärare kunna? Den frågan handlar ytterst om vad våra barn och ungdomar behöver lära sig för att gå väl förberedda in i kunskapssamhället. Enligt många undersökningar är den allra viktigaste faktorn för om en elev lyckas i skolan just lärarens kompetens. När läraren har hög kompetens inom relevanta områden lär sig också eleven på ett fram- gångsrikt sätt. Ju större behov eleven har av hjälp i sitt lärande, desto större är betydelsen av att hjälpen är kvalificerad och professionell. Det är därför, för elevernas skull, för att eleverna ska stå väl rustade inför kunskapssamhället och där- med redo att föra Sverige in i framtiden, som det är viktigt att skolans personal är kompetent. Det är där- för som lärarutbildningen är så viktig. Ett väsentligt inslag i den nya lärarutbildningen är utbildningsvetenskapen. När den nya utbildningen startades utlovades insatser på det utbildningsveten- skapliga området både för att stärka den vetenskapli- ga förankringen i lärarnas grundutbildning och för att klara behovet av ökad kunskap och vetenskap om lärande. Behovet av forskarutbildade lärare är stort inom lärarutbildningen, för att inte tala om skolan i stort. Lektorer saknas i gymnasiet. Lärare med vetenskaplig ämnesdidaktisk kompetens saknas överlag i alla skol- former. Det är därför det krävs insatser för att öka antalet lärare med forskarutbildning i skolan, och då inte minst inom lärarutbildningen. Det vetenskapliga arbetssättet måste vara starkt under lärarutbildningen för att det ska kunna överföras till lärargärningen i vardagen och ytterst elevens eget lärande. År 2001 skapades en särskild kommitté under Vetenskapsrådet med uppgift att verka för utbild- ningsvetenskaplig forskning. Det handlar om ett del- vis nytt fenomen på så sätt att den förenar traditionell disciplinbunden forskning med mång- och tvärveten- skaplig forskning. Detta borde vara angeläget att ytterligare stärka och främja. Men, fru talman, det finns ju signaler om att rege- ringen skulle ha andra avsikter än att säkerställa en resurstilldelning till området för att möjliggöra fler forskarutbildade och därmed höja kvaliteten i hela skolväsendet och i lärarutbildningen. Det handlar också om att öka lärarnas professionalisering, vilket är bra för yrkets attraktivitet och möjligheterna att rekrytera de mest lämpade och allra, allra bästa till yrket. Därför är regeringens inställning av intresse. Och därför blir jag oerhört, tyvärr inte helt oväntat, bekymrad över ministerns svar. Utbildningsministern väljer att i sitt svar passa. Ministern verkar negligera den oro som finns för att kunskapen om lärande ska komma i skymundan, och ministern hänvisar till en forskningsproposition som vi inte ens vet när den kommer. Att den kommer får vi verkligen hoppas. Det har antytts att forsknings- propositionen, som ursprungligen var aviserad till i höst, ska bli försenad, vilket i och för sig inte är oväntat. Men, fru talman, vi har inte råd att vänta på den här propositionen. Vi har inte råd att vänta på besked. Det måste till tydliga signaler. Jag förväntar mig därför besked, och det är också den följdfråga jag ställer till ministern här i riksdagen: Vad tänker mi- nistern göra dels för att få bort den oro som finns i dag, dels för att se till att det faktiskt finns resurser till utbildningsvetenskaplig forskning och utveckling?

Thomas Östros (S)

Anf. 30 Thomas Östros (S)

Fru talman! Jag har inte aviserat någon forsk- ningspolitisk proposition till hösten. Det tror jag att Torsten Lindström har fått alldeles om bakfoten. Vi lägger fram forskningspropositionerna någonstans i mitten av mandatperioden. Den diskussionen behöver vi inte föra. Jag får tacka Torsten Lindström för den hyllning till den nya lärarutbildningen som han framför från talarstolen. Det är roligt, därför att det var ett av de stora projekt vi hade under förra mandatperioden, att skapa en ny modern lärarutbildning i Sverige som äntligen löser det som har varit lärarutbildningens dilemma under årtionden, att man inte fullt ut har kommit in i universiteten. Man har setts lite vid sidan av under de två tre decennier som man har tillhört universitetsvärlden fullt ut och inte haft den veten- skapliga koppling som man bör ha. Man har inte haft den naturliga fortsättning på en utbildning som ska gälla en stor grupp, att man kan gå vidare till forskar- utbildning. Man har inte ens haft rätten att gå vidare till forskarutbildning efter en lärarutbildning. Det har varit en stor och viktig reform att se till att stärka lärarutbildningens status så att vi verkligen kan locka duktiga, begåvade, ambitiösa, unga och erfarna att söka till lärarutbildningen. Det ser också ut att lyckas. I de senaste ansök- ningssiffrorna ser vi för andra gången i rad en ökning av förstahandssökande till lärarutbildningen. Den nya lärarutbildningen verkar vara attraktiv. Det behöver vi verkligen fortsätta att följa upp och stärka. En nyckel i detta har varit just den vetenskapliga grunden, den vetenskapliga kopplingen. Därför har vi under de här åren gjort en, måste jag säga, formidabel ökning av forskningsresurserna till det här området. Från i stort sett ingenting på rådsnivå till 20, till strax under 100 och nu 120 miljoner kronor. Det är i det här läget rejält med resurser. Jag förväntar mig att vi, när vi går framåt och de här forskargrupperna växer i både kvalitet och om- fång, kommer att nå ett läge där vi behöver öka. Men än så länge tror jag att det är en enad bedömning bland forskarna att det är rejält med resurser. Det är bra det, för det krävs för att få den här trendföränd- ringen. Efter tre decenniers slit med detta är vi äntli- gen på väg att få en förändring. Då är det viktigt att vi har börjat med att se till att Vetenskapsrådet har ett öronmärkt uppdrag. Man ska, som sagt, ha en egen kommitté för fördelning av de här resurserna, där den vetenskapliga kvaliteten ska vara det allena saliggö- rande, och det ska vara resurser som inte kan använ- das till annat än detta. När vi har fått en utveckling på det här området är klart att det vore idealiskt att se till att vi har veten- skapsområden som är breda och där man får samhö- righet och samverkan. Men där är vi inte ännu när det gäller just utbildningsvetenskapen. Den behöver den tydliga riktlinjen från riksdag och regering och det skydd som öronmärkningen ger. Det ska bli mycket intressant att se utvärderingen av den här mycket starka uppbyggnaden. Vad har den gett? Hur ser kvaliteten ut? Hur mäter vi oss interna- tionellt? Vi är på väg att göra någonting som föregångs- land på detta område. Jag börjar redan nu märka in- ternationella uppvaktningar i form av frågor som: Vad är det ni gör med utbildningsvetenskapen i Sve- rige som är så intressant? Resten av världen har samma dilemma som Sverige, den vetenskapliga grunden kopplad till lärarutbildningen. Torsten Lindström har ett problem. En eventuell borgerlig regering, där Folkpartiet aspirerar på ut- bildningsposterna, ser inget värre än detta. De har ju sagt nej. Deras förslag är noll kronor till utbildnings- vetenskaplig forskning. I det sammanhanget behöver vi inte umgås i alla fall.

Torsten Lindström (Kd)

Anf. 31 Torsten Lindström (Kd)

Fru talman! Utbildningsministern brister ut i en vårlig sång över lärarutbildningen och hur lyckad den är. Det vore kanske en smula klokt att invänta en del av de uppföljningar och utvärderingar som ska göras. Jag tror att det finns många anledningar att återkom- ma till hur den nya lärarutbildningen fungerar prak- tiskt. Jag ber att få återkomma till det vid ett annat tillfälle i denna kammare. Däremot är det bra att utbildningsministern och jag är överens om att det är viktigt med en veten- skaplig förankring i själva lärarutbildningen. Det har varit väldigt olika under åren. Det är därför det är viktigt att höja den vetenskapliga förankringen i själ- va utbildningen, också i de utbildningsvetenskapliga delarna eller snarare i de tidigare pedagogiska, meto- diska delarna. Men det handlar också om att få den vetenskapligheten att prägla hela den miljö som de blivande lärarstudenterna befinner sig i, och då är det viktigt att öka de disputerade lärarnas antal. Vi krist- demokrater satsar mer än regeringen klarar av på hela högskole- och forskningsväsendet. Jag är bekymrad, fru talman, och den oron finns på många håll ute i landet just nu. När den tillfälliga kommitté som tillsattes för att främja utbildningsve- tenskapen är klar, vad händer då? Jag skulle önska att utbildningsministern ville lätta lite på skynket och ge en signal om hur regeringen ser på utbildningsveten- skapens möjligheter att prägla lärarutbildningen un- der kommande år. Det är viktigt. Sedan blir jag bekymrad när jag läser tidningen, fru talman. Det finns en tidning som heter Dagens Forskning. I det nummer som kom ut den 14-15 april påstås det - det är ju en tidningsuppgift så man ska inte ta den för alltför säker - att utbildningsvetenska- pen är hotad i regeringens planer. Det påstås att rege- ringen i förhandlingar med stödpartierna - dem man behöver för att så förtvivlat ta sig fram i maktmaski- neriet - skulle ha offrat utbildningsvetenskapen och i stället prioriterat biologisk mångfaldsforskning. Inne- bär det här, fru talman, att regeringen prioriterar forskning om i och för sig lovvärda kossor, myror, elefanter, rosor och maskrosor i stället för forskning om våra barns och ungdomars lärande? Det är vad som påstås. Nu vill jag, fru talman, ställa frågan till utbild- ningsministern: Hur ser regeringen egentligen, när vi kommer under ytan på de vackra orden, på utbild- ningsvetenskapens fortsatta möjligheter och status? Är lärande om rosor och kossor viktigare än forsk- ning om barns och ungdomars lärande och utveck- ling?

Thomas Östros (S)

Anf. 32 Thomas Östros (S)

Fru talman! Det är väl inte så att det finns ett spår av förakt för naturvetenskaplig forskning i Torsten Lindströms senaste inlägg? Kossor och maskrosor ska man inte kunna särskilt mycket om. Jag som är en varm vän av naturvetenskap tycker att också det är viktigt. Jag skulle inte uttala mig i de lite förklenande ordalagen om viktig forskning. Men låt mig försäkra Torsten Lindström att jag som har varit minister under hela den här perioden och ansvarig för reformeringen av lärarutbildningen och den förstärkta forskningen kopplad till lärarut- bildningen värnar detta mycket starkt. Det är antagligen så inom våra samarbetspartier att det finns en och annan där som, liksom Folkparti- et, inte lägger så hög vikt vid detta. Men de möter en minister som är mycket engagerad på detta område. Jag ser detta som början på första steget i en forskning som måste bli allt starkare. I det här läget är det mycket gott om resurser. Vi får tänka på att det här är ett område som ännu inte har utvecklats. Än så länge är det relativt lätt att få tillgång till forsknings- medel för den gruppen av forskare. Men när vi kom- mer till det läget att forskningsområdet växer i styrka och kvalitet och internationell ryktbarhet, räknar jag med att det kommer att behövas ännu mycket mer resurser. Vi behöver många disputerade inom det här området, ute i skolorna men också som lärare på våra högskolor. Det här är bara början på en resa. Jag är faktiskt lite stolt över att ha bidragit till att sätta i gång denna resa. Det här är en fråga vi har slitit med i decennier i den svenska debatten. Nu är det äntligen någonting rejält på gång när det gäller forsk- ning kopplad till lärarutbildningen. Jag har sett att Kristdemokraterna vill sätta ett slags procentsats för hur stor andel av Vetenskapsrå- dets resurser som ska gå till forskningen - och stadigt öka den procentsatsen. Det innebär med Kristdemo- kraternas politik att vi ska lägga ned medicinsk forsk- ning och bioteknikforskning för att främja detta. Det tror jag inte alls. Det behövs nya resurser. De ska inte tas från den medicinska forskningen. Det är centralt för Sveriges framtid.

Torsten Lindström (Kd)

Anf. 33 Torsten Lindström (Kd)

Fru talman! Ibland är det intressant att fundera över med vilka glasögon man ser verkligheten. Ut- bildningsministern resonerar som om budgeten vore en statisk massa. Det är den väl i den socialdemokra- tiska regeringen, men när Kristdemokraterna lägger fram sina budgetförslag gör vi någonting till skillnad från regeringen. Vi prioriterar forskning. Vi priorite- rar högskola och kvalitet. När vi lägger fram förslagen frigörs faktiskt medel för att göra nya satsningar. Vi frigör medel för att öka Sveriges möjligheter att utvecklas som ett attraktivt kunskaps- och forskningsland. Det är självklart - och det är möjligen besvärande för ministern - en rejäl skillnad mellan oss kristdemokrater och regeringen. Det är skillnad mellan våra aktiva förslag och rege- ringens utbildningspolitik, som mer präglas av det klassiska växelsvaret: "Var god dröj!" Fru talman! Jag blir glad, och jag vill tacka ut- bildningsministern, när det gäller hans mycket tydliga ambition att lyfta fram vetenskap om våra barns och ungdomars lärande. Det är ett besked jag välkomnar. Jag ser fram emot att det beskedet i ord också ska följas av handling, att det utbildningsvetenskapliga området, när perioden för den tillfälliga kommittén under Vetenskapsrådet är slut, ska få nya möjligheter att utvecklas, befästas, göra ett gott arbete. Det be- hövs verkligen för våra barns och ungdomars möjlig- heter att lära sig. Jag välkomnar ministerns besked på den punkten, och vi får säkert anledning att fortsätta diskussionen. Jag hoppas, fru talman, att orden leder till konkret handling och att vi får se en aktiv politik från rege- ringens sida. Det behövs.

Intressenter

Frågeställare

Torsten LindströmKristdemokraterna

Besvarad av

Thomas ÖstrosSocialdemokraterna