Utbildningsbevis för ställningsbyggare
Interpellation 2025/26:347 av Sofia Amloh (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2026-02-19
- Överlämnad
- 2026-02-20
- Anmäld
- 2026-02-23
- Sista svarsdatum
- 2026-03-06
- Svarsdatum
- 2026-03-09
- Besvarad
- 2026-03-09
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L)
Att bygga ställning är riskfyllt. Faktum är att ställningsbyggare hör till de allra farligaste jobben som finns. För att få bygga ställning över två meter krävs ett utbildningsbevis.
Tidningen Byggnadsarbetaren har uppmärksammat att det på nätet finns ett brett utbud av onlineutbildningar som lockar med att du på bara några timmar kan få ett intyg för att bygga ställning upp till nio meter. Du behöver inte ens resa dig från soffan. Många kurser är helt digitala – utan lärare, salstentor och praktiska moment.
Mot den bakgrunden vill jag fråga arbetsmarknadsminister Johan Britz:
Avser ministern att vidta åtgärder för att säkerställa att ubildningsbevisen via snabba webbutbildningar som i dag kan ge certifikat för mängder av riskfyllda arbetsuppgifter på byggen ska innehålla praktiska moment?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:347
Webb-tv: Utbildningsbevis för ställningsbyggare
Dokument från debatten
- Måndag den 9 mars 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:85
- Protokoll 2025/26:85 Måndagen den 9 marsProtokoll 2025/26:85 Svar på interpellation 2025/26:347 om utbildningsbevis för ställningsbyggare
Protokoll från debatten
Anf. 42 Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Fru talman! Sofia Amloh har frågat mig om jag tänker vidta åtgärder för att säkerställa att utbildningsbevisen via snabba webbutbildningar, som i dag kan ge certifikat för många riskfyllda arbetsuppgifter på byggarbetsplatser, ska innehålla praktiska moment. Jag vill inleda med att tacka interpellanten för frågan.
Enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) och Arbetsmiljöverkets föreskrifter är det arbetsgivaren som ska säkerställa att arbetstagare har utbildning på den nivå som behövs för arbetsuppgifterna. Regeringen har under mandatperioden vidtagit en del åtgärder för att komma till rätta med oseriösa arbetsgivare som inte följer gällande lagar och regler. Jag vill särskilt framhålla de förbättrade möjligheterna att dela information mellan myndigheter, ökade resurser till Arbetsmiljöverket samt det förlängda och förstärkta uppdraget om myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet (A2024/01109).
Arbetsmiljöverket deltar i och samordnar arbetet mot arbetslivskriminalitet. Myndigheten har fått i uppdrag att genomföra ett utvecklingsarbete för en mer träffsäker och riskbaserad tillsyn.
Anf. 43 Sofia Amloh (S)
Fru talman! Detta så kallade svar från arbetsmarknadsministern är ett skolboksexempel på ett icke-svar. Det fanns ingenting i det vi fick höra som besvarar den fråga jag har ställt.
I dag kan man genomföra en nätbaserad utbildning där man kan sitta vid datorn och svara på frågor. Svarar man fel på frågorna kan man svara om flera gånger för att få rätt svar. Efter det kan man få ett certifikat, ett utbildningsbevis på att man kan utföra riskarbeten inom byggbranschen – utan några som helst praktiska moment för att säkerställa att man har de färdigheter som krävs vid själva utförandet.
I det här fallet har vi lyft frågan om att resa byggställningar på flera meters höjd. Vi vet att några av de allvarligaste arbetsplatsolyckorna i byggbranschen är fall- och klämolyckor.
I det svar från statsrådet som vi nu har hört är det flera delar som absolut är bra – de som handlar om informationsutbyte, myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet och arbetsgivarens ansvar för arbetstagarens färdigheter när det gäller att utföra arbetsuppgifter. Men det gavs inget svar om att man får utbildningsbevis för att genomföra riskmoment på arbetsplatsen. Det sades ingenting om det.
Det här är inte ett svar, statsrådet. Det är inte ett svar, fru talman. Det beskriver en massa andra bra saker som görs, men det är inte ett svar.
När man gör tillsyn på arbetsplatser kollar man bland annat på om det finns ett utbildningsbevis. Så ser man att det finns ett bevis – bra. Då har innehavaren antagligen fått ett certifikat för att utföra de här arbetsuppgifterna. Men det sägs fortfarande ingenting om detta.
Min fråga till statsrådet kvarstår alltså: Tänker man vidta några åtgärder för att säkerställa bland annat att praktiska moment ingår så att det finns kompetens att utföra denna typ av riskmoment på en arbetsplats? Och om man inte tänker vidta några åtgärder för att säkerställa att de här utbildningsbevisen verkligen bevisar att innehavaren har dessa färdigheter frågar jag: Varför tänker man inte vidta några åtgärder?
Anf. 44 Magnus Persson (SD)
Fru talman! Även jag reagerade när jag läste artikeln i Byggnadsarbetaren. Jag ställer mig bakom den kritik som Sofia Amloh framför om upplägget gällande dessa utbildningar, som dyker upp överallt inom flera yrkeskategorier. Det är inte bra.
Här har Arbetsmiljöverket ett stort ansvar, som jag förväntar mig att de tar. Jag vet att man tittar på det, för kritiken mot de här utbildningarna har varit väldigt omfattande.
Det jag vänder mig kraftigt emot, fru talman, är att interpellanten talar om ”utbildningsbevis för ställningsbyggare”, vilket jag anser innebära en ganska kraftig nedvärdering av den yrkeskår jag tillhört under 26 år och fortfarande är en aktiv del av.
Man blir inte ställningsbyggare genom en förmiddagskurs som ger behörighet, fru talman. För att få yrkesbevis krävs en lång och gedigen utbildning som innehåller flera moment, till exempel gymnasial utbildning via bygg- och anläggningsprogrammet med inriktningen ställningsbyggare, följt av 30 månaders kvalificeringstid som lärling anställd i ett ställningsföretag, alternativt komvux eller arbetsmarknadsutbildning med inriktningen ställningsbyggare på cirka 12 månader, följt av 30 månaders kvalificeringstid som lärling anställd i ett företag. Vi har också den traditionella lärlingsutbildningen som företagslärling med cirka 12 månaders grundutbildning med teori och praktik enligt fastställda branschkrav, följt av 30 månaders kvalificeringstid i form av fortsatt anställning i det aktuella ställningsföretaget. I samtliga fall sker kvalificeringstiden under handledning av ställningsbyggare med yrkesbevis, detta redan under grundutbildningen.
Skillnaderna mellan en kort behörighetsutbildning och en fullständig yrkesutbildning är därmed avsevärda. Mot den bakgrunden kan formuleringen ”utbildningsbevis för ställningsbyggare” upplevas som att yrkeskårens kompetens reduceras och nedvärderas.
Vad reportern i det aktuella reportaget erhöll var behörighet enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Det är där problemet ligger. Hon blev definitivt inte ställningsbyggare. Efter artikeln har kritiken varit omfattande, både från gamla kollegor, seriösa företag och branschorganisationer, då man anser att den bild av yrkeskåren som målas upp är helt felaktig.
Ja, yrket kan vara farligt, men det beror för det mesta inte på den utbildade ställningsbyggaren utan på andra förhållanden. Jag har efter alla år i yrket sett att de incidenter som uppstått, några med väldigt allvarliga följder, för det mesta berott på att outbildade personer, ofta från helt andra yrkesgrupper, gjort ingrepp i konstruktionerna, vilket skapat en farlig arbetsmiljö både för dem själva och för ställningsbyggarna.
Fru talman! Jag önskar att Sofia Amlohs och Socialdemokraternas vurmande för ställningsbyggarna hade börjat lite tidigare då det är en av de yrkesgrupper inom byggsektorn som drabbats hårdast av de svängdörrar som tidigare regeringar haft gällande arbetskraftsinvandringen. Både illegal och outbildad arbetskraft har kraftigt bidragit till att ställningsbranschen fått det dåliga rykte som byggts upp under lång tid, med osäkra arbetsplatser och lönedumpning som följd.
Men jag är väldigt glad, fru talman, att vi lyfter frågan här i dag och att vi kan debattera den. Det visar tydligt att det finns ett arbete att göra inom den svenska byggbranschen, inte bara inom ställningsbranschen. Men ställningsbyggarna är en yrkeskår som definitivt förtjänar ett bättre rykte än det den har i dag.
Anf. 45 Leif Nysmed (S)
Herr ålderspresident! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret! Innan jag går in på mitt anförande vill jag faktiskt hålla med Magnus Persson om vikten av utbildning för alla yrkesarbetare inom byggbranschen. Den utbildningen är viktig, och det är viktigt att branschen tar ett stort ansvar för att se till att det finns yrkesutbildade byggnadsarbetare av alla de slag. Problemet är bara, som Magnus berättade, att det fungerar där det är seriösa företag. Här öppnar man dock upp för de oseriösa företagarna. Det är det som vi diskuterar i dag.
Jag håller med Magnus Persson om att det är oerhört viktigt att vi lyfter fram alla yrkesarbetande och står på deras sida. Vi måste se till att våra lärlingar får anställningar när de går ut byggprogrammet – inte som i dag där det bara handlar om 10 procent av de byggelever som går ut från byggprogrammet. Det är ett svek mot dem. Men det är en annan debatt.
Den här debatten handlar om att man efter bara tre timmar framför datorn är klar med kursen, en allmän ställningsutbildning för två–nio meter. Jag säger inte att man är ställningsbyggare för det, men man får ett certifikat som öppnar dörrar. Man behöver inte ens resa sig ur soffan, beskrivs det i artikeln. Det krävs i princip noll förkunskaper för att klara av kursen allmän ställningsutbildning.
Precis som Magnus berättade är ställningsbygge riskfyllt, oftast på grund av att man inte har en korrekt utbildning. Arbetsgivaren har tagit in folk från gatan på ett oseriöst sätt. Vi är som sagt flera i den här kammaren som kan intyga det. Jag är själv gammal byggnadsarbetare, som arbetsmarknadsministern känner till sedan tidigare debatter.
I teorin skulle en annan person än den som sitter framför datorn kunna genomföra utbildningen, även om man använder bank-id eller annan certifiering. Det är nämligen inget som kontrolleras.
Detta är problematiskt. Vd för ställningsbolaget Plus Montage säger att de aldrig skulle acceptera denna utbildning när de anställer folk. Men hon framhåller att det är alldeles för många oseriösa företag som tummar just på det som gäller utbildningen. Det är en katastrof.
Ofta byggs ställningar fel, på grund av okunskap och dåligt utförande, och ibland får seriösa företag kliva in och rätta till det hela, ofta efter att det har hänt en olycka.
Det som oroar mig mest är att ministern till och med vägrar Byggnadsarbetaren en intervju. I stället skickar ni meddelanden från departementet om att ni inte tänker ändra föreskrifterna, och i svaret hänvisar ministern till arbetsgivarnas ansvar och akrimarbetet.
Visst, de seriösa arbetsgivarna tar sitt ansvar. Det är de oseriösa vi talar om. På akrimcenter jobbar man kanske inte så mycket med att just granska de certifikat som utfärdats, utan man tittar mer på detta med illegal arbetskraft, som Magnus också pekade på. Det lägger man mycket tid och kraft på.
När Arbetsmiljöverket gör inspektioner ligger deras fokus främst på de akuta riskerna: fallrisker, damm eller farliga arbetsmoment. Kontroll av utbildningsbevis sker inte. Finns det certifikat anses kravet i normalfallet vara uppfyllt, ur deras synvinkel. Det är brist på tid, och det råder brist på arbetsmiljöinspektörer som kan ta sig an detta.
Det finns ett önskemål från branschen om tydligare och mer bindande regler för utbildningar inom högriskjobb, med krav på praktik och oberoende kunskapskontroller.
Är ministern beredd att ta fram tydligare och mer bindande regler för utbildningar inom högriskjobb? Det är min fråga.
(Applåder)
Anf. 46 Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Herr ålderspresident! Det ligger mycket i det som har tagits upp i diskussionen av både Sofia Amloh, Leif Nysmed och Magnus Persson. Jag tycker att det senaste inlägget och vittnesmålen om hur branschen fungerar stärker min övertygelse om att vi har ett problem med oseriösa företag.
Sedan vill jag ändå ställa frågan: Tycker Sofia Amloh eller någon annan i den här kammaren att vi ska ändra regelverket så att det inte längre är arbetsgivaren som har ansvaret att säkerställa att de anställda har rätt kompetens att utföra sina arbeten på ett säkert sätt? Det skulle ju vara ett helt annat sätt att hantera frågan. Då blir följdfrågan: Vem ska då ansvara för det?
Låt mig ändå säga någonting om vad vi gör mot oseriösa företagare och arbetslivskriminalitet. Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att komma till rätta med de problem som oseriösa arbetsgivare medför, för att de inte följer lagar och regler. Vi ser till att det är lättare att dela information mellan myndigheter för att göra myndighetsgemensamma kontroller. Vi har rivit ett antal sekretesshinder. Det är väldigt viktigt. Då kontrollerar man kanske inte certifikatens giltighet eller huruvida det är rätt person som befinner sig på en arbetsplats, men det är så vi upptäcker oseriösa företag.
Oseriösa företag som är aktiva i till exempel byggbranschen och inte tar det ansvar de har som arbetsgivare har säkert också andra problem. Vi gör budgetsatsningar för att stärka rättsväsendet. Vi har förlängt och förstärkt uppdraget om akrimcenter och en varaktig myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet till och med den 31 december 2026.
Vi har också mottagit slutbetänkandet från delegationen mot arbetslivskriminalitet, som är ett viktigt kunskapsunderlag för myndighetssamverkan där man särskilt har studerat byggbranschen som en näringsgren med hög risk för arbetslivskriminalitet.
Anf. 47 Sofia Amloh (S)
Herr ålderspresident! Jag vill först säga att en bakgrund till den här debatten är att det är flera yrken inom byggbranschen som är oerhört viktiga. Det är ett viktigt arbete som måste göras för att säkerställa att våra byggarbetsplatser är säkra. Det handlar aldrig om att på något sätt förminska olika kategorier inom byggbranschen. Tvärtom handlar det om att stärka branschen så att den blir säker för alla som befinner sig där.
Självklart krävs en rad utbildningar, erfarenheter och lärlingsmöjligheter för att man ska kunna få den yrkeskompetens som krävs. Det finns inget i den här debatten som handlar om att slå ned på branschen eller på dem som jobbar inom den.
Jag vill bara tydliggöra, apropå det som Magnus Persson från Sverigedemokraterna sa, att det var Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen som lade ned utredningen om behovsprövad arbetskraftsinvandring. Det gjorde regeringen direkt när man tillträdde. Det var väldigt synd, för det hade suttit fint att vidta åtgärder utifrån den för att komma till rätta med oseriösa aktörer i bland annat den här branschen.
Men låt mig komma tillbaka till den frågan som det hela handlar om, som vi fortfarande inte har fått något svar på. Tänker arbetsmarknadsministern göra något – avser han att vidta någon åtgärd – för att säkerställa att de utbildningar som utfärdar certifikat också lever upp till det som man behöver kunna? Jag håller med om allt som sagts i svaret om arbetsgivarens ansvar, behovet av myndighetssamverkan och annat. Mycket av detta har Socialdemokraterna stått bakom och också tagit initiativ till. Det är alltså inte där det finns meningsskiljaktigheter.
Men statsrådet är i kammaren i dag för att han har valt att inte svara tidningen Byggnadsarbetaren apropå den granskning av webbutbildningar som tidningen har gjort. Jag tycker att det är respektlöst. När tidningen gör den typen av seriös granskning för att få rätsida på detta och serverar det i tidningen behöver vi också ta det till oss: Det behöver kanske göras något.
Här har statsrådet aktivt valt att inte ens svara. Det är respektlöst. Statsrådet behöver svara oss i kammaren: Tänker man vidta någon åtgärd, eller tänker man inte vidta åtgärder i den här frågan?
(Applåder)
Anf. 48 Magnus Persson (SD)
Herr ålderspresident! Innan jag går vidare ska jag påminna Sofia Amloh om att hennes parti i åtta år konstant röstade nej till statlig arbetsmarknadsprövning. Det gjorde ni trots att ni gick till val på detta 2014 och 2018. Ni lovade svenska byggnadsarbetare att ni skulle införa statlig arbetsmarknadsprövning, men ni gjorde upp med Miljöpartiet i arbetskraftsinvandringsfrågan, så ni släppte det. Jag vill bara att vi reder ut detta innan vi fortsätter debatten här.
Herr ålderspresident! Jag ska inte förlänga debatten mycket mer, men vi ser att det finns mycket att göra inte bara inom ställningsbranschen utan även inom många andra branscher. Det vi i politiken kan göra är att tydliggöra uppdraget till Arbetsmiljöverket och bekämpa fusk och illegal arbetskraftsinvandring samtidigt som vi krokar arm med branschorganisationerna, fackförbunden och företagen och de gör sitt jobb.
När det gäller framför allt ställningsbranschen vill jag lyfta fram Ställningsföretagen, STIB, en branschorganisation som jobbar gentemot företagen med certifiering och utbildning och som gör ett väldigt bra jobb för tryggare arbetsplatser och en säker arbetsmiljö.
Jag vill avsluta med ett medskick till de ställningsbyggare som lyssnar på den här debatten. Jag vet att det är ganska många som sitter på sina kontor i dag, för det har spridit sig i branschen att vi skulle diskutera detta. Här är ett litet medskick från en gammal ställningsbyggare: Det kvittar hur många utbildningar ni har, kan ni inte bygga Burton är ni inga ställningsbyggare.
Anf. 49 Leif Nysmed (S)
Herr ålderspresident! Jag tycker inte att jag får något svar från arbetsmarknadsministern om hur vi säkerställer kvaliteten på utbildningar, speciellt de webbaserade. Jag ställde en direkt fråga. Arbetsmarknadsministern har säkert läst om detta i tidningen Byggnadsarbetaren också. I och med att de har varit på honom har det säkert lyfts upp. Om inte annat borde någon av hans medarbetare ha lyft upp frågan för honom.
Jag vill gärna ha ett svar: Hur tänker ni på detta, eller bortser ni från det? Det var ett halvår sedan vi diskuterade utbildningar när det gäller asbest. Den här frågan dyker upp gång på gång när det gäller olika utbildningar. Hur vi säkerställer ordningen och arbetsmiljön på arbetsplatserna är viktigt för säkerheten för byggnadsarbetare oavsett yrke men också för tredje man. Ställningar kan rasa ned på allmän plats. Det händer med jämna mellanrum. Asbest kan spridas, även i ridstall där de som rider då blir drabbade på grund av folk som inte har korrekt utbildning. Det är bara några exempel som vi har debatterat här i kammaren.
Ser inte arbetsmarknadsministern att han har någon form av ansvar att faktiskt ta den här frågan vidare? Det här handlar också om att säkerställa att jobben faktiskt går till dem som utbildar sig, som vi har pratat om. Eller hur, Magnus? Det är de som ska ha jobben. Det är de som har korrekta utbildningar som ska bygga ställningarna och som ska sanera asbesten, inga andra. Vi ska inte ha en massa jävla gräddfiler in i arbetsmarknaden som förstör vår svenska modell med yrkesutbildningssystemet.
Det här undergräver detta. Det här är återigen ett svek mot byggbranschen. Vi har haft fyra förlorade år. Det handlar om arbetslöshet, konkurser och arbetsmiljöarbete – för att nämna några saker.
(Applåder)
Anf. 50 Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Herr ålderspresident! Jag tycker att det är väldigt bra att den diskussion vi har i dag engagerar så mycket, för det handlar om människors säkerhet. Det handlar om dem som jobbar med de här frågorna, precis som Leif Nysmed lyfte upp. Det handlar också om tredje man.
Jag uppfattar att vi är helt överens om att det är arbetsgivaren som har och ska ha det yttersta ansvaret för både det förebyggande arbetet och en trygg och säker arbetsmiljö. Vi kan också notera att det är Arbetsmiljöverket som är nationellt kunskapscentrum för frågor om arbetsmiljö och att det är Arbetsmiljöverket som har rätten att utfärda föreskrifter. Myndigheten har också rätt att göra tillsyn och inspektioner, och man ska arbeta för att regelverket för det verksamhetsområde som man ansvarar för följs.
Jag vet inte om Leif Nysmed har uppfattat det, men jag kan nämna att Arbetsmiljöverket i december 2025 fick i uppdrag av regeringen att se till att arbetstagare ska ha tillräckliga kunskaper för att kunna hantera asbest säkert.
Arbetsmiljöverket bedriver ett löpande utvecklingsarbete som även omfattar andra områden än asbest, där kvalitetssäkring av utbildningar nu uppmärksammas.
Anf. 51 Sofia Amloh (S)
Herr ålderspresident! Nu har vi debatterat den här frågan i kammaren, men vi har fortfarande inte fått några svar om vad man tänker göra. Jag konstaterar att man inte tänker göra någonting i den här frågan – det har framkommit. Jag tycker att det är oerhört olyckligt att man inte gör någonting från regeringens sida.
Jag ska vara oerhört tydlig, så att jag verkligen vet att vi alla har förstått vad det här handlar om. Regeringen säger att man gör åtgärder, men det är inte åtgärder för att komma till rätta med det här problemet.
Herr ålderspresident! Jag ska ge ett exempel. Låt oss säga att polisen stoppar mig vid en rutinkontroll ute i trafiken – man utövar ju den typen av tillsyn – och frågar efter mitt körkort. Jag visar då upp mitt giltiga körkort, som är ett bevis på att jag får köra bil.
Nu ska jag inte förenkla frågan, men det har ändå med det här att göra. När man vid tillsyn visar upp detta är det ett bevis, ett certifikat, för att utföra just den här arbetsuppgiften utifrån det som är tänkt.
Det finns inga svar från arbetsmarknadsministern. Det vi får höra är att man faktiskt inte tänker vidta några åtgärder. Att inte vidta åtgärder är faktiskt oerhört negligerande. Att inte ge några uppdrag, att inte titta vidare på frågan och att inte göra någonting är djupt respektlöst. När det gäller den här frågan för den här branschen och för människor som är oerhört viktiga för landet väljer arbetsmarknadsministern att negligera och titta åt ett annat håll i stället för att svara och ge uppdrag för att komma till rätta med det här problemet. Det är olyckligt.
(Applåder)
Anf. 52 Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Herr ålderspresident! Arbetsmiljöverket har fått utökade anslag för att skärpa och effektivisera kontrollen av arbetsmiljön för att dödsolyckor och andra allvarliga arbetsmiljörisker ska förebyggas. År 2025 fick de 50 miljoner extra. År 2026 får de 75 miljoner extra. Och från 2027 får de 100 miljoner mer per år.
Utöver den permanenta finansieringen av det arbete som de nio myndigheter som omfattas av uppdraget gör har regeringen gjort flera budgetsatsningar under den här mandatperioden.
Det har blivit tydligt under den här diskussionen i kammaren att det till stor del handlar om oseriösa företag som inte tar sitt ansvar som arbetsgivare. Regeringen har gjort genomgripande reformer för att komma till rätta med den typen av arbetslivskriminalitet.
Vi kommer tillbaka till att det är arbetsgivaren som har det yttersta ansvaret enligt regelverket. Jag uppfattar att det inte finns några skilda meningar om det här. Det är arbetsgivaren som ska se till att alla arbetstagare har tillräckliga kunskaper om arbetet och om riskerna i arbetet för att ohälsa och olycksfall ska kunna förebyggas och en tillfredsställande arbetsmiljö ska kunna uppnås. Det är arbetsgivaren som ska se till att alla som monterar, ändrar eller demonterar ställningar har rätt utbildning och tillräcklig kompetens. Det ansvaret ska arbetsgivaren ta.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.