Ulrica Schenströms avgångsvederlag
Interpellation 2007/08:227 av Hultqvist, Peter (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-11-23
- Anmäld
- 2007-11-27
- Besvarad
- 2007-12-04
- Sista svarsdatum
- 2007-12-07
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 23 november
Interpellation
2007/08:227 Ulrica Schenströms avgångsvederlag
av Peter Hultqvist (s)
till statsrådet Mats Odell (kd)
En statssekreterare som avgår på egen begäran från sin tjänst äger inte rätt till avgångsvederlag, vilket också bekräftats av Mats Odell. Därför har regeringen i särskilt beslut beviljat Ulrica Schenström, tidigare statssekreterare i Statsrådsberedningen, de förmåner som är kopplade till den så kallade statssekreteraröverenskommelsen från 1994. Hennes avgångsvederlag omfattar sammanlagt ca 2 miljoner kronor.
Mats Odell skriver i ett svar på en enkel fråga (2007/08:230) så här:
”Bakgrunden till hennes avgång var att statsministern inte längre hade förtroende för henne. Jag vill dock bara understryka att detta inte ska förväxlas med det faktum att Schenström själv lämnat in en begäran om att få bli entledigad. En statssekreterare ska alltid lämna in en underskriven begäran om att få bli entledigad, oavsett motiv.”
Logiken i detta resonemang blir minst sagt märklig. Odell har i sitt svar på den enkla frågan konstaterat att den som säger upp sig själv inte äger rätt till avgångsvederlag. Sedan beviljas Schenström ändå, trots att hon i formell mening sagt upp sig själv, avgångsvederlag. I stället för att rakt av stå upp för sitt beslut att bevilja avgångsvederlaget blandas korten bort i ett resonemang om att hon fått sparken.
Min fråga till statsrådet är:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att dels förtydliga motiven bakom att bevilja Schenström avgångsvederlag, dels förklara hur beslutet i formell mening stämmer överens med gällande regelverk?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:227
Webb-tv: Ulrica Schenströms avgångsvederlag
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:36 Tisdagen den 4 decemberProtokoll 2007/08:36 6 § Svar på interpellation 2007/08:227 om Ulrica Schenströms avgångsvederlag
Protokoll från debatten
Anf. 39 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att dels förtydliga motiven bakom att bevilja Schenström avgångsvederlag, dels förklara hur beslutet i formell mening stämmer överens med gällande regelverk.
Bakgrunden till Ulrica Schenströms avgång var att statsministern inte längre hade förtroende för henne som sin statssekreterare. Statsministern redovisade i samband med statsministerns frågestund torsdagen den 2 november 2007 sina bevekelsegrunder för detta här i riksdagens kammare.
Av den så kallade statssekreteraröverenskommelsen framgår att statssekreterare som utan samband med regeringsskiften entledigas utan att de själva begärt det är berättigade till förmåner enligt överenskommelsen. För statssekreterare som avgår på egen begäran, utan att statsrådet avgår, tillämpas däremot inte överenskommelsen.
Statssekreterare som lämnar sin anställning begär regelmässigt skriftligt att bli entledigade. Detta är en formsak och har i sig ingen betydelse i frågan om personen därmed har rätt till avgångsvederlag eller ej. Det som avgör huruvida ett avgångsvederlag ska beviljas eller ej är motivet till varför personen slutar.
Ulrica Schenström lämnade in sin begäran om entledigande efter det att statsministern för henne klargjort att han inte längre hade förtroende för hennes förmåga att verka som hans statssekreterare. Initiativet till hennes entledigande har därmed inte tagits av henne själv. Därför har regeringen genom tillämpning av den så kallade statssekreteraröverenskommelsen fattat beslut om att hon är berättigad till avgångsvederlaget.
Anf. 40 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Ulrica Schenström var en oerhört central person i högeralliansregeringens arbete. Hon var statsministerns närmaste medarbetare och tjänsteman. Att vara statssekreterare i Statsrådsberedningen ställer särskilda krav på gott omdöme och handlingsförmåga.
När statssekreterare har kris- och jourberedskap kräver det möjlighet att kunna fatta snabba beslut, att vara anträffbar omedelbart men också att i alla lägen ha ett omdöme att tänka.
Tidningen Amelia som kom ut alldeles efter att Ulrica Schenström hade avgått hade en artikel. Där står det: Hon är alltid i tjänst dygnet runt, året om. Det gäller utom när jag sover, men även då måste jag vara beredd, säger hon. Bilden som ges är en bild av ansvar, engagemang och hårda krav.
När krogbilden publicerades i Aftonbladet blev bilden snabbt en annan. Snart kom fokuseringen på om hon var i krisberedskapsjour eller inte. Svaret kom inte omedelbart. Det dröjde. Statsministern försökte vifta bort det hela, och han tog det inte på allvar.
Till sist hann verkligheten i kapp honom, hela regeringen och Ulrica Schenström. Hon hade jour och hade försatt sig i en situation som inte var förenlig med åtagandet och ansvaret. En hårt trängd statsminister var tvungen att erkänna detta.
Ulrica Schenström lämnade in en begäran om entledigande. Hon avgick av egen kraft. Enligt reglerna motiverar det inte till avgångsvederlag. Men regeringen har fattat ett beslut om att ge henne detta. Det ger henne ungefär 2 miljoner kronor.
Nu förvarar sig Odell med att ett brev om ett entledigande i lägen som dessa är en formsak. Det som avgör huruvida ett avgångsvederlag ska beviljas eller inte är motivet till varför personen slutar.
Han säger att initiativet till hennes avgång inte var hennes eget utan statsministerns. Det i sin tur ger enligt Odell regeringen rätt att besluta om avgångsvederlaget.
Normalt sett i arbetslivet är en skriftlig uppsägning eller ett dokument där man avgår från en befattning eller säger upp sig viktig i formell mening. Det brukar vara mycket strikt kring att det faktiskt är personen själv som tagit detta steg.
Arbetsgivare brukar inte gå ut och säga: Han eller hon fick sparken men skrev ett papper för formens skull. Men det är vad Odell gör just nu. Det är också det som gör att man anar ugglor i mossen.
Är detta den sanna och korrekta versionen, Odell? Är det verkligen så att hon inte själv insåg det omöjliga och själv tog det steget? Regeringen fattade därefter beslutet att ge en avhållen medarbetare 2 miljoner kronor i avgångsvederlag.
Jag säger inte att man har gjort ett formellt fel. Men frågan är om vi inte har att göra med en efterhandskonstruktion. Hur är det, Odell, med handen på hjärtat?
Nästa fundering är varför det i regelverket finns en strikt skillnad mellan den som blir uppsagd och den som säger upp sig själv. Med Odells tolkning ska i princip alla statssekreterare som slutar ha avgångsvederlag bara de begär ett skriftligt entledigande. Är detta rimligt och rättssäkert? Eller är det statssekreterarens relation till regeringen som gör att man får ett avgångsvederlag?
Anf. 41 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Bakgrunden till Ulrica Schenströms avgång var, som jag sade i mitt svar, att statsministern inte längre hade förtroende för henne som sin statssekreterare.
Jag rekommenderar Peter Hultqvist att läsa riksdagens protokoll från kammaren den 2 november, då statsministern redovisade sina bevekelsegrunder för detta.
Anf. 42 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag var närvarande i kammaren den dagen, Odell. Jag ställde till och med frågor om just det här spörsmålet.
Låt oss fortsätta lite grann med att rekapitulera historien i ärendet. Det kan faktiskt vara rätt så intressant med anledning av att Odell lite enkelt försöker vifta bort frågan.
På kvällen den 31 oktober meddelar Statsrådsberedningen att Ulrica Schenström har begärt det som kallas för timeout i sammanhanget. Sedan förklarar statsministerns pressekreterare Edvard Unsgaard bakgrunden till detta så här: Hon har arbetat mycket hårt under en längre tid och har tagit det här mycket hårt. Detta är den första punkten i sammanhanget.
Nästa punkt i sammanhanget händer på natten den 1 november. Då skickar Ulrica Schenström själv ut ett pressmeddelande som hon dessutom skriver i jag-form. Där står det så här:
Jag begär härmed entledigande från min tjänst som statssekreterare i Stadsrådsberedningen. De senaste dagarna har varit svåra och pressande och följer på flera år av mycket hårt arbete. Redan de bilder som publicerats och det faktum att jag genomfört samtal med en journalist och i det sammanhanget druckit vin är beklagansvärt. Jag har agerat olämpligt, och det gör att jag inte anser mig kunna fungera med fullt förtroende i mitt uppdrag. Jag beklagar också att jag inte inledningsvis har förmått att klarlägga det som har förevarit till statsministern och allmänheten. Detta är misstag som jag djupt beklagar och ångrar.
Det är tydligt att det är Ulrica Schenström som håller i pennan och att det är hon som här begär entledigande och avgår.
Detta fortsätter vid tolvtiden den 1 november. Då börjar journalisterna intressera sig och ställa frågor till sakkunnig personal inom Regeringskansliet om avgångsvederlaget.
Till en reporter på Dina Pengar som heter Viktoria Leigard svarar Göran Rodin, departementsråd på Finansdepartementet, så här på frågan om avgångsvederlag: Det finns inget avtal om avgångsvederlag till statssekreterare när de begär entledigande.
Dagen därpå, förmodligen under förmiddagen, fattar regeringen beslut om avgångsvederlag för Ulrica Schenström på ca 2 miljoner kronor.
Jag tycker faktiskt att Odell har lite att förklara här. Göran Rodin arbetar med arbetsgivarpolitik på Odells eget departement. Han säger: Det finns inga avtal om avgångsvederlag för statssekreterare när de begär entlediganden. Odell menar att det är en formsak. Han menar att motivet avgör. Ulrica Schenström motiverar avgången med detta: Jag har agerat olämpligt och det gör att jag inte anser mig kunna fullgöra mina uppgifter och ha fullt förtroende.
Nog är det så att regeringen valde att ge henne ett avgångsvederlag trots att det är som Göran Rodin säger. Ni vågar inte stå fullt ut för beslutet att ge Ulrica Schenström 2 miljoner, utan ni försöker ge en bild av att regelverket är solklart. Är det inte så det ligger till i praktiken?
Anf. 43 Bosse Ringholm (S)
Herr talman! Det framgår alldeles tydligt av Mats Odells svar att han har uppfattningen att alla statssekreterare ska ha avgångsvederlag. Det måste i så fall definitivt vara en ny tolkning som Mats Odell gör.
Mats Odell är en person, och tillhör ett parti, som ofta brukar ställa stora etiska och moraliska krav på politiken. Mats Odell tillhör en borgerlig regering som säger att det är viktigt att svenska folket arbetar. Vad tror Mats Odell att det sänder för signaler till svenska folket att en statssekreterare arbetar i ett år och får lön för tre år? Det är säkert någonting som många svenskar skulle drömma om att få göra. Det är ju den konsekvens som Mats Odell och regeringen nu försvarar; man kan jobba i ett år och få tre års lön därför att regeringen nu gör ett försöka att omdefiniera de bestämmelser som partierna förut har kommit överens om för avgångsvederlag och avgångsersättningar.
Det är naturligtvis rimligt med någon form av anpassning till nya förutsättningar när man lämnar ett uppdrag. Men frågan är: Under vilka villkor? Om partierna hade kommit överens om att det i alla situationer ska utgå avgångsvederlag - även när vederbörande själv har tagit initiativet - hade den diskussion vi för nu inte behövts. Men det är inte den situationen vi befinner oss i.
Därför har Mats Odell en hel del att förklara inte bara när det gäller de frågor som Peter Hultqvist har ställt här. Där är det uppenbart att statsrådet inte har ett ordentligt svar. Det gäller framför allt den moraliska, etiska frågan. Vad är det för signal som den borgerliga regeringen sänder när man låter en av sina statssekreterare jobba i ett år och få tre års lön? Är det detta som ska vara den gängse modellen på arbetsmarknaden i fortsättningen? Då kommer nog det här landet att se lite annorlunda ut efter fyra år.
Anf. 44 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Man borde inte häpna. Men när man ser Bosse Ringholm kliva in i salen och komma med sådana fullständiga grodor som dessa gör jag faktiskt det.
Bosse Ringholm och Peter Hultqvist utgår alltså ifrån att Ulrica Schenström fortfarande hade statsministerns förtroende att vara kvar som statssekreterare. Jag kan inte tolka det på annat sätt. Läs protokollet från denna kammare den 2 november!
Ni väljer att göra en tolkning av ett avtal som ert parti har tagit initiativ till, där vi bröt en gammal socialdemokratisk tradition av att statssekretare oberoende av hur de hade skött sig skulle vara livstidsförsörjda som myndighetschefer. Nu har vi inrättat en situation där den som frivilligt avgår inte har något avgångsvederlag annat än det som motsvarar den tid man har arbetat. Om det däremot är så att man inte längre har sitt statsråds förtroende gäller det avtal som Socialdemokraterna och alliansen har ingått.
Om Bosse Ringholm och Peter Hultqvist har synpunkter på det avtalet föreslår jag att ni kontaktar er partiledare Mona Sahlin och begär att det omförhandlas. Ingen från er partiledning har på något sätt reagerat mot den tolkning av avtalet som regeringen har gjort.
Anf. 45 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Det spelar inte så stor roll om Mats Odell blir arg och upprörd i sammanhanget. Det gör det hela ännu märkligare.
Vad jag har redogjort för är händelseförloppet. Ulrica Schenström skriver att hon vill begära entledigande. Innan dess var Edvard Unsgaard ute och förklarade någonting om en timeout. Den ena händelsen följer på den andra, och till slut kommer en förklaring i kammaren om att statsministern saknar förtroende för Ulrica Schenström.
Dramat kanske skulle ha inletts med att statsministern saknar förtroende för henne. Men det var någon sorts slutpunkt i dramat. Det var Ulrica Schenström själv som gick ut och begärde entledigande. Innan dess var det fråga om timeout. Det är det här som gör att man funderar på om det egentligen inte är fråga om en efterhandskonstruktion i sammanhanget.
Jag skulle vilja läsa upp en annan sak. Det är en artikel i tidningen Aftonbladet. Det står så här:
Hösten 1994 skrev samtliga dåvarande partiledare under en överenskommelse om reglerade förmåner som statssekreterarna får. Enligt dokumentet har den som får sparken en rad förmåner. Men den som säger upp sig själv har inte rätt till en krona. Det finns dock ett kryphål. Regeringen kan strunta i överenskommelsen och i princip göra som man vill. Och det har man gjort. Det ger Ulrica Schenström 24 extra månadslöner. Det har aldrig hänt tidigare - inte vad jag kan komma ihåg i alla fall. Det säger Ingrid Carlberg, ämnesråd på enheten för statlig arbetsgivarpolitik.
Är det inte lika bra att erkänna att ni gör som ni vill, Odell? Men stå då för det och försök inte ge en bild av att detta är förankrat i regelverket! Regeringen har gjort en egen bedömning. Man har sagt att hon ska ha dessa 2 miljoner kronor av något skäl. Så är det. Stå för det och gör det inte till något annat än vad är!
Anf. 46 Bosse Ringholm (S)
Herr talman! Det ska bli intressant att höra om Mats Odell tar möjligheten att komma ur den knepiga situation som Mats Odell har hamnat i genom att göra som Peter Hultqvist rekommenderar och säga att regeringen gör som regeringen vill oavsett regelverket. Det är ett sjyst sätt att ta sig ur diskussionen. Sedan får var och en bedöma konsekvensen av det.
Mats Odell undvek att svara på min fråga som handlade om etik och moral. Det får man väl tolka så att Mats Odell har ett minst sagt sjukt samvete på den punkten också. Jag tror att svenska folket knappast tolkar begreppet etik och moral så att det faktum att man har haft ett uppdrag, ett arbete, som man har misskött under ett år berättigar till tre årslöner. Man får betalt för tre år när man har jobbat ett år. Jag tror att det är få i Sverige, i alla fall utanför regeringskretsen och Mats Odells kristdemokrater, som tycker att det är så hög nivå på den etiken och moralen att man kan acceptera en sådan ordning.
Min fråga var, Mats Odell: Vad sänder det för signaler ut till svenska folket när den borgerliga regeringen å ena sidan säger till folk att de ska arbeta - ni vill att så många människor som möjligt kommer i arbete - och å andra sidan uppenbarligen bryter mot regelverket så fort ni får tillfälle och gynnar en av era egna genom att se till att ett års arbete ger, lite häpnadsväckande, tre årslöner? Regelverket är ju ett annat. Det är en fråga om moral och etik, Mats Odell. Det kan kanske vara värt att försöka svara på frågan även om det kan bli ett lika undflyende svar på min fråga som på den fråga som Peter Hultqvist har ställt hela tiden.
Anf. 47 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Jag konstaterar att Peter Hultqvist och Bosse Ringholm fortsätter att utgå ifrån att statsministern hade förtroende för sin statssekreterare. Var och en som var i denna kammare och som läste protokollet kan inte sväva i tvivelsmål om att statsministern inte har, och inte hade, förtroende för sin statssekreterare. Därför var hon tvingad att sluta.
Statssekreteraren själv begärde att få ta en timeout. Det accepterades inte av statsministern. Han förklarade att han inte hade förtroende för henne, och hon fick därmed avsluta sin anställning.
En socialdemokratisk regering har ingått ett avtal med oss övriga partier om hur man ska hantera detta. Vi har gått ifrån en socialdemokratisk modell med livstids försörjning för den som hade blivit statssekreterare någon gång i sin ungdom. Under Bosse Ringholms tid som aktiv i politik hade han eller hon kunnat räkna med att sluta med pension som myndighetschef. Det har vi avslutat. Vi har infört ett kort avgångsvederlag motsvarande det som gäller för resten av statsförvaltningen och stora delar av näringslivet.
Jag konstaterar att den här frågan har tolkats av Regeringskansliet. Den har inte mötts av några invändningar från det socialdemokratiska partiet. Jag ser två ledamöter av Sveriges riksdag. Jag ber er: Ta kontakt med er partiledare om ni har synpunkter på detta avtal! Vi anser att vi har följt avtalet. Det har varit fullt i enlighet med den moral och etik som gäller på arbetsmarknaden. Man kastar inte ut medarbetare om man har ett avtal som handlar om trygghet, försörjning och en ordnad avveckling av anställningen.
Herr talman! Om statssekreteraren får en annan inkomst regleras den mot det här avgångsvederlaget.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.