Turkiets bristande rättsstat och kränkningar av mänskliga rättigheter
Interpellation 2021/22:181 av Håkan Svenneling (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2021-12-08
- Överlämnad
- 2021-12-08
- Anmäld
- 2021-12-09
- Sista svarsdatum
- 2022-01-14
- Svarsdatum
- 2022-01-25
- Besvarad
- 2022-01-25
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Den 18 oktober 2021 gjorde Sverige ett gemensamt uttalande tillsammans med nio andra länder om att den fängslade aktivisten och affärspersonen Osman Kavala bör släppas. Efter det har Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan förklarat dessa länders ambassadörer som persona non grata, icke önskvärda, i landet. Efter diplomatiska kontakter har Erdoğan backa från att verkställa beslutet.
Osman Kavala har varit frihetsberövad i över fyra år, bland annat för att ha organiserat protester 2013 mot ombyggnaden av Geziparken i Istanbul. I februari 2020 frigavs Kavala i några timmar för att sedan gripas igen för misstänkt delaktighet i kuppförsöket 2016.
Under Erdoğans styre har utvecklingen i Turkiet tagit tydliga steg i helt fel riktning. Sedan det misslyckade kuppförsöket sommaren 2016 har inskränkningarna av de demokratiska fri- och rättigheterna ökat ytterligare. Massarresteringar och begränsningar av yttrandefriheten har varit återkommande.
Även den politiska oppositionen har satts under förtryck. Särskilt har det prokurdiska oppositionspartiet HDP (Folkens demokratiska parti) attackerats. HDP, som är det tredje största partiet i Turkiets parlament, försöker man just nu förbjuda att existera som ett politiskt parti i en rättsprocess initierad av statsåklagaren – helt emot demokratiska principer. Därtill har gripanden av politiska företrädare för HDP nått hisnande höjder. Bara under en dag, den 25 september 2020, greps 82 personer tillhörande HDP på fabricerade grunder. Dessutom fick två parlamentariker för HDP sina platser i parlamentet upphävda, varav en, Leyla Güven, dömdes till 22 års fängelse i december 2020. I en annan rättsprocess, kallad Kobane cases, står 108 personer åtalade för att ha uppmanat människor att demonstrera mot Turkiets inblandning i IS anfall mot staden Kobane 2014.
Även i sin utrikespolitik har Turkiet varit väldigt aktivt i att skapa och blanda sig i olika konflikter. Nyligen presenterades rapporter om att kemiska vapen används i norra Irak av den turkiska militären, rapporter som dock behöver bekräftas av internationella organ som OPCW (Organisation for the Prohibition of Chemical Weapons).
EU har inte vågat agera mot Turkiet av rädsla för att Erdoğan skulle säga upp det avtal som hindrar flyktingar från att ta sig från Turkiet till Europa. När förhandlingarna om EU-medlemskap i praktiken ligger nere på grund av allt sämre relationer finns ett behov av att EU utstakar en tydlig politik gentemot Turkiet.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
- Vad anser ministern om den uppkomna situationen, och hur avser ministern och den svenska regeringen att agera för att fortsatt kritisera utvecklingen i Turkiet?
- Vilka åtgärder anser ministern att Sverige ska ta, bilateralt och multilateralt, för att stödja människorättsaktivister och den politiska oppositionen i Turkiet?
- Hur avser ministern och den svenska regeringen att agera inom EU angående förhandlingarna med Turkiet om EU-medlemskap?
- Anser ministern att det är rimligt att EU betalar Turkiet för att uppehålla över 4 miljoner flyktingar i flyktingläger i stället för att ta ett gemensamt ansvar, och tänker ministern ta några initiativ med anledning av detta?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2021/22:181
Webb-tv: Turkiets bristande rättsstat och kränkningar av mänskliga rättigheter
Dokument från debatten
- Tisdag den 25 januari 2022Kammarens föredragningslistor 2021/22:58
- Protokoll 2021/22:58 Tisdagen den 25 januariProtokoll 2021/22:58 Svar på interpellation 2021/22:181 om Turkiets bristande rättsstat och kränkningar av mänskliga rättigheter
Protokoll från debatten
Anf. 65 Utrikesminister Ann Linde (S)
Fru talman! Håkan Svenneling har frågat mig vad jag anser om den uppkomna situationen och hur jag och den svenska regeringen avser att agera för att fortsatt kritisera utvecklingen i Turkiet. Han har också frågat vilka åtgärder jag anser att Sverige ska vidta, bilateralt och multilateralt, för att stödja människorättsaktivister och den politiska oppositionen i Turkiet. Vidare har Svenneling frågat hur jag och den svenska regeringen avser att agera inom EU angående förhandlingarna med Turkiet om EU-medlemskap samt om jag anser att det är rimligt att EU betalar Turkiet för att uppehålla över 4 miljoner flyktingar i flyktingläger i stället för att ta ett gemensamt ansvar, och om jag tänker ta några initiativ med anledning av detta.
Jag har den 16 december besvarat interpellation 2021/22:124 av Amineh Kakabaveh. Stora delar av det svaret är också relevanta för Håkan Svennelings interpellationsfrågor.
Regeringen ser med stort allvar på utvecklingen i Turkiet avseende bristande respekt för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Situationen präglas av det undantagstillstånd som infördes efter kuppförsöket 2016 och påföljande lagändringar, vilka har försvagat viktiga demokratiska kontrollmekanismer och stärkt presidentämbetet ytterligare. Inte minst rättsväsendets oberoende och rättssäkerheten har undergrävts. Europadomstolens domar verkställs inte på ett konsekvent sätt. Korruptionen fortsätter att vara ett utbrett problem.
Lagar mot terrorism och brott mot staten används för att tysta oliktänkande och regimkritiker. Den negativa utvecklingen fortsätter avseende yttrande-, press- och informationsfrihet. Utrymmet för det civila samhället i Turkiet krymper. Skyddet av fackliga rättigheter är bristfälligt. Konfrontationer mellan regeringsstyrkor och den terrorlistade organisationen Kurdistans arbetarparti, PKK, bidrar till en särskilt svår MR-situation i sydöstra Turkiet.
Vi behöver tydligt markera när utvecklingen går åt fel håll. Folkrätten, inklusive de mänskliga rättigheterna, måste respekteras. Regeringen anser att EU:s svar på den negativa utvecklingen på MR-området bör rymma en möjlighet till olika åtgärder, inklusive sanktioner.
Regeringen lägger stor vikt vid efterlevnaden av Europadomstolens domar och deltar aktivt i arbetet med att bevaka verkställigheten av domarna inom ramen för Europarådets ministerkommitté. Turkiet uppmanas att vidta åtgärder för att säkra ett omedelbart frigivande av bland annat Osman Kavala, Selahattin Demirtaş och Figen Yüksekdağ.
Sveriges nyligen antagna strategi för reformstöd har som övergripande mål att stärka respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer och stärka förutsättningarna för ett jämställt samhälle. Vi anser att dialog och engagemang förblir det bästa sättet att bevaka dessa frågor – och för att vända den negativa utvecklingen i Turkiet. I våra kontakter med Turkiet kommer regeringen att fortsätta att understryka vikten av reformer som stärker demokratin och alla människors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna.
Angående Turkiets EU-närmande pågår för närvarande inga formella anslutningsförhandlingar. EU-närmandet har avstannat helt med anledning av utvecklingen i Turkiet. Sverige står bakom detta beslut. Även om utvecklingen går åt fel håll förblir ett bevarat EU-perspektiv det kanske starkaste reforminstrumentet som EU förfogar över.
Företrädare för oppositionen och civilsamhället i Turkiet framhåller vikten av ett bibehållet EU-perspektiv som incitament för nödvändiga reformer. Dialogen om demokrati, rättsstatens principer och kvinnors och flickors fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter förblir en integrerad del av förbindelserna mellan EU och Turkiet.
Regeringen stöder fullt ut ett fortsatt stöd till flyktingar i Turkiet – världens största flyktingmottagarland – liksom till den övriga regionen. Behoven hos de cirka 4 miljoner flyktingar som finns i Turkiet, varav merparten lever i lokala turkiska samhällen, kvarstår och har ökat med anledning av pandemin. Stödet går till flyktingarna: till kvinnor, män och barn som behöver humanitärt stöd, hälso- och sjukvård, utbildning och försörjningsmöjligheter.
EU:s samarbete med Turkiet på migrationsområdet är av stor betydelse. Det är viktigt att samarbetet med Turkiet och andra länder utgår från respekt för internationell rätt, inklusive mänskliga rättigheter.
Anf. 66 Håkan Svenneling (V)
Fru talman! Under Erdoğans styre har utvecklingen i Turkiet tagit tydliga steg i helt fel riktning. Sedan det misslyckade kuppförsöket sommaren 2016 har inskränkningarna av demokratiska fri- och rättigheter ökat ytterligare. Massarresteringar och begränsningar av yttrandefriheten har varit återkommande.
Turkiet har lämnat Istanbulkonventionen om förbud mot våld mot kvinnor – ett tydligt tecken på att Turkiet har tagit flera steg tillbaka när det gäller jämställdhet. Erdoğan har också uttalat en alltmer reaktionär syn när det gäller kvinnors rättigheter som alltmer går ut på att kvinnor ska stanna hemma och föda så många barn som möjligt.
Den politiska oppositionen har satts under hårt förtryck. Det gäller särskilt det prokurdiska oppositionspartiet HDP, som attackeras dagligen. HDP är det tredje största partiet i Turkiets parlament, och man gör nu försök att förbjuda det att existera som politiskt parti i en rättsprocess initierad av statsåklagaren – helt emot demokratiska principer.
Därtill har gripandena av demokratiska företrädare för HDP varit många. Två parlamentariker från HDP har fått sina platser i parlamentet upphävda och sin immunitet upphävd. En av dem, Leyla Güven, dömdes senare till 22 års fängelse.
I en annan rättsprocess, kallad Kobane case, står 108 personer åtalade för att ha uppmanat människor att demonstrera mot Turkiets inblandning i IS anfall mot staden Kobane 2014. Där väntas dom inom kort.
Även i sin utrikespolitik har Turkiet varit väldigt aktivt i att skapa och blanda sig i olika konflikter. Nyligen presenterades rapporter om att kemiska vapen skulle ha använts i norra Irak av den turkiska militären. Det är rapporter som behöver bekräftas av internationella organ som OPCW. EU har inte vågat agera av rädsla för att Erdoğan ska säga upp avtalet om flyktingar och att de sedan ska ta sig från Turkiet till Europa.
I oktober 2019 fick Vänsterpartiet en viktig skärpning av Sveriges Turkietpolitik, när samtliga partier i riksdagen på Vänsterpartiets och Liberalernas förslag röstade igenom ett stopp av vapenexporten till Turkiet. Beslutet ledde till att två beslutade affärer stoppades och att ett okänt antal påbörjade processer fick avslutas.
Turkiet blev mycket irriterat över Sveriges nya hållning, och beslutet ledde sannolikt till att Sverige skärpte sin retorik även när det gällde brott mot mänskliga rättigheter.
Turkiet ansökte om medlemskap i EU redan 1987 och är således den stat som har väntat längst på medlemskap. Turkiet blev kandidatland 1999, men medlemskapsförhandlingarna började inte förrän 2005. Sverige var tidigt drivande för att Turkiet skulle få förhandla men har gått till att i dag vara en av de mest högljudda kritikerna inom EU av utvecklingen i landet.
Turkiet får dock fortfarande stöd genom EU-pengar. Genom förmedlemskapsstöd har EU tidigare anslagit 5 miljarder euro under den föregående perioden. Under den kommande perioden är det inte möjligt att veta hur mycket pengar Turkiet kommer att få, för då är regelverket så förändrat. Utöver detta får Turkiet pengar för flyktingavtalet – 6 miljarder euro hittills. Europeiska investeringsbanken har omfattande investeringar i landet sedan 1965.
Vänsterpartiet har länge kritiserat utvecklingen i Turkiet och uppmanat Sverige och EU att agera kraftfullare. EU har inte vågat agera mot Turkiet just av den här rädslan som jag har varit inne på.
Vi menar att regeringen bör verka för att EU avbryter flyktingavtalet med Turkiet och agerar för att våld och repression mot oppositionella upphör samt att alla som fängslats på politisk grund friges.
I dagsläget är det uppenbart att Turkiet inte uppfyller kriterierna för ett EU-medlemskap, och därför måste förhandlingarna frysas och alla förmåner som finns kopplade till detta tas bort och dras in. Det hoppas jag att utrikesministern driver.
Anf. 67 Utrikesminister Ann Linde (S)
Fru talman! Vi hade en interpellationsdebatt om de mänskliga rättigheterna i Turkiet senast den 16 december här i kammaren.
Vi fortsätter att bevaka den negativa utvecklingen i Turkiet när det gäller respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Det sker genom en rad direktkontakter med både turkiska företrädare, civilsamhället, MR-försvarare och så vidare. Det sker i förhållande till de åtaganden som Turkiet har som medlem i Europarådet, OSSE och så vidare.
De konkreta frågor som Håkan Svenneling tar upp i sin interpellation handlar delvis om EU och medlemskapsstödet. Det stämmer att Turkiet får ett förmedlemskapsstöd, och det har bidragit till reformer i landet. Men mot bakgrund av den negativa utvecklingen i Turkiet har EU bestämt att storleken på stödet ska minska, och man har riktat in det alltmer på områden som demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstat. Det är områden där vi har gemensamma intressen, till exempel migration, gränshantering, klimat och miljö.
Vi har gett stöd till nedskärningarna, men vi verkar också för att stödet till demokratiska krafter, MR-försvarare och så vidare ska värnas när man har gjort de här neddragningarna. När kommissionen 2021 föreslog en nivå på stödet som var 38 miljoner euro högre jämfört med 2020 avstod Sverige från att stödja rådets beslut att godkänna finansieringsbeslutet.
När det gäller flyktingstödet har regeringen inte samma uppfattning som Vänsterpartiet, utan vi stöder tvärtom fullt ut ett fortsatt stöd till flyktingar i Turkiet över regionen. Jag har flera gånger upprepat här i kammaren att jag har talat gång på gång med UNHCR:s chef, som bekräftar att Turkiet är ett av de bästa ställena i världen när det gäller att ta hand om flyktingar på ett bra sätt. Det är en central del av det gemensamma migrationsuttalande som togs 2016.
EU – Sverige är ju en del av EU – har lagt fram ett paket om fortsatt finansiellt stöd till syriska flyktingar i Turkiet men också i Jordanien, Libyen och andra delar.
Det är viktigt att vi har ett samarbete med Turkiet här, framför allt för flyktingarnas skull men också för att det tjänar oss. Vi har inte möjlighet att ta emot alla dessa flyktingar från Syrien. Där gör Turkiet, i denna del, ett bra arbete.
Anf. 68 Håkan Svenneling (V)
Fru talman! Det finns många trådar man vill dra i här, så jag får se vilka det blir i mitt inlägg.
Vi börjar med Sveriges agerande när det gäller Osman Kavala, människorättsaktivisten och filantropen, som man tillsammans med ett antal andra länder reagerade väldigt kraftfullt kring i höstas. Det höll på att bli så att Sveriges ambassadör blev utvisad, men sedan drogs detta tillbaka. Jag vill bara säga att jag tycker att utrikesministern och ambassadören reagerade på ett väldigt bra sätt. Ni har mitt fulla stöd i detta.
Det här är ett typexempel på de attacker som sker mot aktivister och på det krympande demokratiska utrymmet. Jag tror att vi även under 2022 kommer att se händelser med rättegångar, risk för upplösning av HDP och sådana saker. Det är därför väldigt viktigt att Sverige agerar resolut vid de händelser som kommer att ske.
En sak som har hänt relativt nyligen är att man har terrorlistat personer från Turkiets sida i väldigt stor omfattning – över 500 personer. Det inkluderar även svenska medborgare, som Turkiet nu försöker torgföra som terrorister runt om i världen. Jag undrar hur utrikesministern ser på att svenskar terrorstämplas. Och vad kan Sverige göra för att stödja dessa personer så att de kan få upprättelse?
Vi kan gå vidare på terrorspåret. Det är detta som är essensen av Erdoğans politik: Så fort han har en motståndare är det en terrorist. Det har till och med gått så långt att turkiska företrädare anklagar vänsterpartister för att vara engaged with terrorists.
En grund som Turkiet hämtar sitt stoff ur är att EU har terrorstämplat PKK. PKK är absolut en militär organisation som definitivt kan ha begått brott mot mänskliga rättigheter och sådana saker. Men Turkiet har hittat EU:s ömma punkt genom att hela tiden kunna hänvisa till att PKK finns listat som terrororganisation, och det är ett hinder för en positiv utveckling, ett annat Turkiet och en fredligare utveckling.
Vi tar de kemiska vapnen också. Turkiet misstänks ha använt sig av kemiska vapen. Här behöver omvärlden tydligare utreda de eventuella brotten så att det blir klarhet. Jag undrar vad regeringen gör för att få till de processerna. Jag tycker att det händer alldeles för lite på den fronten från de här organisationernas sida.
Tillbaka till flyktingarna. Jag är väl medveten om regeringens position och har stor förståelse för varför man har landat i den. Problemet med den positionen är att den är kortsiktig, ohållbar och i förlängningen därmed inhuman gentemot de flyktingar som befinner sig i Turkiet.
Det är klart att både jag och utrikesministern helst av allt skulle vilja se en annan utveckling i Syrien – att det skulle bli fred och ett slut på det enormt långa kriget i Syrien, som pågår år efter år. Men det ser inte ut att bli det, och flyktingarna sitter fast i Turkiet i flyktinglägren. Det är jättebra att UNHCR tycker att det är bra, men det är fortfarande inte långsiktigt.
Här måste man hitta vägar, men det är det Europa inte klarar av. Vi har haft en kris, och högerpopulistiska ledare har kommit till makten runt om i Europa. De klarar inte av att få till stånd en långsiktig, humanitär lösning för dessa människor, som faktiskt måste få förutsättningar att veta hur deras liv kommer att se ut längre fram. EU:s flyktingavtal är ett hinder för den typen av långsiktiga lösningar. Därför hoppas jag att regeringen funderar på sin politik och tillsammans med EU ser över hur detta kan bli mer långsiktigt hållbart.
Anf. 69 Utrikesminister Ann Linde (S)
Fru talman! Jag kommer nog inte att kunna kommentera alla olika trådar som Håkan Svenneling tog upp, men jag börjar med det sista först: flyktingarna och att det inte är hållbart. Nej, det är inte hållbart för att kriget i Syrien håller på. Flyktingarna från Syrien är antingen i Turkiet eller så har de kommit till oss. Nu har vi kommit överens med Turkiet om att vi ser till att betala för att de ska få ett värdigt ställe att vara på. De får utbildning och hälsovård, och de integreras i civilsamhället. Det kommer inte att bli något slut på detta förrän Syrienkriget slutar. Bland annat av det skälet hade vi Geir Pedersen, som är FN:s sändebud, hos oss i går, när EU:s utrikesministrar träffades och talade om bland annat vägar framåt för att få slut på Syrienkriget. Det är detta som är problemet, inte att vi har överenskommelsen med Turkiet.
Sedan gäller det de mänskliga rättigheterna och terrorstämplingarna. Håkan Svenneling har precis som jag besökt Turkiet många gånger. Det är också många i riksdagen som har mycket kontakter, djupa kunskaper och mycket information. Det finns ett brett intresse för vad som händer.
Självklart är terrorstämplingar av svenska medborgare problematiska, och vi har också protesterat mot dessa. Men när det gäller PKK:s terrorstämpling står Sverige helt bakom den och har inga planer på att ändra vår position.
Vi har tillsammans med EU en fortsatt dialog med Turkiet om detta och tar upp dessa frågor hela tiden. Jag besökte också Ankara förra året som OSSE-ordförande och kommer att fortsätta att göra det för att försöka få förändringar till stånd.
Det är väldigt grova brott som begås mot oppositionspolitiker, till exempel från våra systerpartier. Vi har båda HDP som systerparti; flera andra partier i riksdagen har också det. Vi har CHP. Glädjande nog ökar båda dessa partier nu i opinionen. Det är alltså inte kört för möjligheterna, även om repressionen är hård mot dessa oppositionspolitiker och MR-försvarare. De behöver allt stöd de kan få. Detta är, tycker jag, nästan det viktigaste skälet till att man ska ha kvar ett medlemskapsperspektiv, för det är nästan det enda som är kvar som ändå sätter press på regeringen i Turkiet.
Ett problem är också att Turkiet inte har implementerat Europadomstolens utslag i flera fall. Vi har talat om enskilda fall, men det är, skulle jag vilja påminna om, hundratals och ännu fler som sitter fängslade på grunder som inte är acceptabla och som borde friges.
Anf. 70 Håkan Svenneling (V)
Fru talman! Jag tycker att detta har varit en klargörande debatt. Det är tydligt var utrikesministern och jag är överens, men det finns också tydliga punkter där vi inte är överens. Jag tycker att det är bra att vi återkommande har den här typen av debatter om Turkiet och att det är många i Sveriges riksdag som är engagerade i frågan. Det är nämligen så vi skapar tryck och press gentemot Turkiet.
Jag tycker att grundproblemet är att EU har satt sig i en alldeles för svår sits när det gäller att kritisera Turkiet så att det faktiskt blir verklig förändring. Flyktingavtalet är en sådan del. Terrorlistningen är ett annat problem. Och så finns hela tiden en problematik med att EU aldrig vågar ta steget fullt ut. Jag vet att utrikesministern många gånger har rest ned till Bryssel och argumenterat för en hårdare EU-linje, som hon sedan inte har fått stöd för. Det har bland annat handlat om ett vapenembargo.
En annan sak som borde vara på EU:s agenda och diskuteras mer är sanktioner mot Turkiet, just som ett redskap för att sätta press. I dag är det två turkiska medborgare som omfattas av sanktioner; det är de som har hållit på med oljeborrningar utanför Cypern. Men ingen omfattas av sanktioner för brott mot mänskliga rättigheter, trots att vi vet att de är så omfattande och har varit så många under de senaste åren. Här behöver EU ändra strategi och hitta en tydligare väg framåt för att sätta press på Ankara.
Det finns också alldeles för många i Bryssel som är alldeles för positiva till samarbetena mellan EU och Turkiet. Exempelvis vill man fördjupa och förnya de handelsavtal som EU och Turkiet har haft under lång tid. Detta belönar bara Erdoğans regim. Det tänker inte jag acceptera, utan jag tycker att vi ska fortsätta vara hårda, så länge vi inte ser några positiva tecken. Och det gör vi faktiskt inte på det sättet.
Jag hoppas avslutningsvis att utrikesministern kan blicka framåt och berätta vad hon tror om 2022 och om hon tror att det är möjligt att vända den negativa utveckling som nu sker i Turkiet.
Anf. 71 Utrikesminister Ann Linde (S)
Fru talman! Tack, Håkan Svenneling, för den här debatten! Håkan Svenneling tar upp de borrningar som har förekommit i Medelhavet och sanktioner med anledning av detta. Det har också varit en otroligt instabil och hotfull situation i östra Medelhavsområdet, som har stört förbindelserna mellan EU och Turkiet.
Europeiska rådet beslutade att man ska försöka få till stånd ett samarbete som gör att Turkiet och Grekland kommer överens om vad som ska gälla, att man följer internationell rätt och att man ska ha ett gradvist och proportionellt men också reversibelt sätt att samarbeta. Går det i fel riktning ska man alltså sluta med de mer positiva samtalen. Det tycker jag i alla fall är bra – om inte annat den villkorlighet som Europeiska rådet fastställde.
Nu har vi högnivådialogen med Turkiet. Jag ser framför mig att den kommer att fortsätta under detta år; vi är bara i januari. Jag hoppas att dialogen om demokrati, rättsstat och mänskliga rättigheter kommer att fortsätta, och inte minst den om kvinnor. Jag hoppas att jag själv ska kunna åka till Turkiet för att ha samtal med regeringen men också med oppositionspartier, människorättsorganisationer och feminister. Jag tror nämligen att det är väldigt positivt att man känner att hela det civilsamhälle och oppositionssamhälle som finns inte glöms bort.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.