trängselavgifter i Stockholms län

Interpellation 2002/03:340 av Bargholtz, Helena (fp)

den 9 maj

Interpellation 2002/03:340

av Helena Bargholtz (fp) till statsrådet Ulrica Messing om trängselavgifter i Stockholms län

I Socialdemokraternas 121-punktsöverenskommelse med Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna i början av oktober 2002 fastslogs att ett flerårigt fullskaligt försök med så kallade trängselavgifter ska möjliggöras och i praktiken införas i Stockholms stad. En motsvarande överenskommelse har också träffats mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i Stockholms stad.

Sedan valet 2002 har debatten pågått om att Socialdemokraterna i Stockholms stad brutit sitt tydliga löfte till väljarna i valrörelsen att inte införa trängselavgifter under mandatperioden 2003@2006. Det yttersta ansvaret i frågan om trängselavgifter ska införas eller ej faller dock inte på Stockholms stad utan på landets regering. Orsaken är att införande av trängselavgifter förutsätter aktiv medverkan från statens sida på en rad punkter.

Lagarna måste ändras för att tillåta att avgifter tas ut på befintligt vägnät. Enligt vad som framkommit vid trafikutskottets utfrågning om sådana avgifter tyder också allt på att trängselavgifter måste ses som skatt. Det innebär att regeringen och riksdagen även i det avseendet bär huvudansvaret för beslut som måste träffas.

Frågan om trängselavgifter i Stockholm berör invånarna i länets övriga kommuner i samma utsträckning som invånarna i Stockholms stad. Stockholmsregionen är en sammanhållen arbets- och bostadsmarknad @ och ska så förbli. In- och utpendlingen är intensiv och tiotusentals länsbor rör sig dagligen in i Stockholms innerstad: vissa av nödtvång eftersom det inte finns några kringfartsleder, andra eftersom arbetsplatserna finns där, för att man handlar eller vill ta del av kultur- och nöjeslivet i Stockholm.

Viktiga delar av det statliga vägnätet går dessutom genom Stockholms innerstad, exempelvis delar av Europaväg 20 och länsväg 277. Dessa statliga vägar kommer därmed att avgiftsbeläggas som följd av en ansökan från en enskild kommun. Om trängselavgifter dessutom införs på Essingeleden (E 4/20), något som vissa partier verkar för, skulle den viktigaste förbindelsen i nord-sydlig riktning genom Stockholms län snöras av med avgiftsstationer.

För invånarna i exempelvis Lidingö skulle effekterna av trängselavgifter bli mycket påtagliga. Lidingö är ju en ö med en enda vägförbindelse till fastlandet, nämligen Lidingöbron. Enligt det underlag för utformningen och genomförandet av trängselavgifter som tagits fram av Transek för Stockholms stads räkning skulle avgifter tas ut även av de bilister som kommer från Lidingö, trots att dessa alltså inte har någon annan väg att ta sig ut från hemkommunen. Att detta inte enbart handlar om ett förbiseende visas klart och tydligt av Transeks rapport, där det framgår att Transek har tagit upp frågan med Stockholms stad och att Stockholms stad då preliminärt har föredragit en utformning där avgift även tas ut för resor in till fastlandet från Lidingöbron.

Det är oacceptabelt att en trafikpolitisk fråga av central betydelse för hela Stockholmsregionen avgörs genom en ensidig uppgörelse mellan staten och en enskild kommun i länet.

Det står förvisso enskilda kommuner fritt att ansöka hos regeringen om att åstadkomma avgörande förändringar av länets trafikstruktur efter de ambitioner som finns hos den politiska ledningen i kommunen i fråga. Regeringen kan däremot aldrig abdikera från sitt ansvar att göra en bedömning av om en sådan ansökan har en tillräcklig förankring i regionen. Någon sådan förankring existerar inte, tvärtom har ett antal kommunledningar protesterat över det sätt som länets övriga kommuner har åsidosatts i beredningsprocessen. För att om möjligt göra sin röst hörd har flera kommuner också fattat beslut om att genomföra rådgivande folkomröstningar om trängselavgifter.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet:

1.Avser statsrådet att vidta åtgärder så att trängselavgifter införs i Stockholmsregionens centrala delar trots att detta i så fall sker med anledning av en ansökan från en enda kommun?

2.På vilket sätt avser statsrådet att i beredningen av frågan beakta utslaget i de rådgivande folkomröstningar som kommer att hållas i olika kommuner i Stockholms län?