Träförädlingens framtid i Gävleborg
Interpellation 2009/10:100 av Svedberg, Per (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2009-11-11
- Inlämnad
- 2009-11-11
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2009-11-24
- Sista svarsdatum
- 2009-11-25
- Besvarad
- 2009-12-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 11 november
Interpellation
2009/10:100 Träförädlingens framtid i Gävleborg
av Per Svedberg (s)
till näringsminister Maud Olofsson (c)
Skogsindustrin och träförädlingen har genom historien spelat en viktig roll i Gävleborgs län, som är det skogrikaste länet i landet. Flera starka pappers- och massafabriker, sågverk och pappersbruk har varit pålitliga skapare av arbetstillfällen.
Men genom rationaliseringar och till viss del nedläggningar av fabriker, som i Norrsundet, har antalet arbetstillfällen minskat rejält inom sektorn.
Vi bedömer dock att det finns en stor potential inom träförädlingen och den senaste nyheten om att skogsföretaget Setra åter öppnar sågverket i Färila är mycket uppmuntrande. Det krävs dock en politisk vilja för att ge branschen goda utvecklingsmöjligheter genom stöd för satsningar på innovationer och nya entreprenörer inom träförädlingsbranschen.
Den socialdemokratiska regeringen satsade offensivt på en träbyggnadsstrategi som bidrog till att uppmärksamma träets klimatfördelar och jobbskapande potential.
Detta har dock inte fullföljts av den nuvarande regeringen och i dag ser vi socialdemokrater ett starkt behov av ett nytt branschprogram som skulle ge verktyg för utveckling av träförädlingen i Gävleborg och andra skogslän.
Min fråga till näringsministern är:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att stödja en utveckling av träförädlingen i Gävleborg?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:100
Webb-tv: Träförädlingens framtid i Gävleborg
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:55 Måndagen den 21 decemberProtokoll 2009/10:55 5 § Svar på interpellationerna 2009/10:100 och 106 om åtgärder för industrin i Gävleborg
Protokoll från debatten
Anf. 1 Näringsminister Maud Olofsson (c)
Fru talman! Först vill jag säga att vi har två viktiga möten i dag efter mina interpellationsdebatter, och därför kommer jag att vara något kortfattad. Dels ska vi träffa representanter för Trollhättanregionen, dels ska vi träffa representanter för Gävleborg. Vi har lite grann anpassat tiderna efter dem.
Fru talman! Per Svedberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stödja en utveckling av träförädlingen i Gävleborg och Raimo Pärssinen har frågat mig vad jag vill göra för att stärka industrins konkurrenskraft i Gävleborgs län.
Låt mig inleda med att säga att jag anser att tillväxt, internationell konkurrenskraft och näringslivets utveckling i första hand gynnas av goda generella villkor för företagsamhet. Därför har regeringen genomfört runt hundra insatser och åtgärder för fler jobb och växande företag.
Regeringen arbetar för en väl fungerande konkurrens, öppna marknader och fri handel. Regeringen har också genomfört en rad åtgärder för att tillgodose industrins krav på högkvalificerad arbetskraft och kompetens, effektiva forsknings- och innovationssystem, en trygg råvaruförsörjning, bra infrastruktur samt en långsiktig energi-, klimat- och miljöpolitik.
Genom den regionala tillväxtpolitiken har vi vidtagit en rad riktade åtgärder för att skapa ett bättre företagsklimat och förutsättningar för att stärka utvecklingskraften i hela landet. I regeringens landsbygdsstrategi presenteras även en rad åtgärder för Sverige för att skapa ökad sysselsättning och regional tillväxt.
Företagen inom den svenska skogsindustrin verkar under hård internationell konkurrens. Regeringen har vidtagit en rad konkreta åtgärder för att underlätta en gynnsam utveckling inom de skogsbaserade näringarna. Regeringen har bland annat presenterat en proposition om den framtida skogspolitiken som syftar till att öka råvarutillgången och har även beviljat stöd till projektet Trästad 2012 för att stimulera ett modernt industriellt och klimatanpassat träbyggande i alla delar av landet.
För att kraftsamla och möta krisens effekter lokalt, regionalt och nationellt har regeringen utsett regionala samordnare. Det är ett arbetssätt som visat sig fungera mycket väl, inte minst i Gävleborg.
Inriktningen för regeringens regionala tillväxtpolitik har tyngdpunkt i långsiktiga strategier och nationella generella åtgärder kombinerat med ett starkt regionalt och lokalt inflytande. Det är genom egen kraft, byggd på de förutsättningar som kommuner och regioner själva har bäst kunskap om, som man kan skapa en långsiktigt god jordmån för företag och därmed fler jobb. Detta är det bästa sättet att stödja såväl Gävleborgs län som andra delar av landet.
Mitt svar till Per Svedberg och Raimo Pärssinen är således att regeringen redan genomför en rad insatser för att stärka konkurrenskraften och industrin i Sveriges regioner, så även i Gävleborg.
Andre vice talmannen meddelade att Per Svedberg som framställt interpellation 2009/10:100 anmält att han var förhindrad att delta i debatten.
Anf. 2 Raimo Pärssinen (s)
Fru talman! Jag vill först konstatera att industrin håller på att hamna i en allt djupare kris. Det ser vi även i mitt hemlän Gävleborg. Det senaste stora nedläggningsbeskedet kom från Ericsson. Vi har också SNA i Bollnäs och Trima i Nordanstig. Därför blir frågan vad som måste göras för att människor med hög teknisk och industriell erfarenhet och kunskap ska kunna fortsätta att leva och frodas i Gävleborg. Vad måste vi göra för att behålla kompetensen, och framför allt utveckla den tekniska kompetensen? Utifrån min interpellation blir frågan hur regeringen vill ta vara på det kunnande som finns i Gävleborg.
Ska alla de som måste lämna sitt jobb, och samtidigt har en viktig industrierfarenhet och teknisk kompetens, börja om i andra, kanske lågproduktiva, branscher? Jag minns hur det var före krisen. Då var det svårt att hitta kvalificerad arbetskraft. Arbetslösheten i Gävleborg rusar på. Den är nu uppe i 17 000 personer, och då är de senaste varslen inte inkluderade.
Arbetsförmedlingen har fått mer pengar, det är helt riktigt, men frågan är om de använder pengarna klokt. Ska det satsas på jobbcoacher och annat? Vi vet att endast omkring 10 procent av de arbetslösa finns i någon typ av aktiva åtgärder i Gävleborg.
Jag vill säga till näringsministern att industrin finns i Gävleborg, den är väl utvecklad, men nu har den kommit i rejäl gungning. Då behöver man hjälp med övervintring. Det kan handla om kompetenshöjning av personal. Den fråga jag även ställt tidigare i kammaren blir därför: Varför vill man inte, tillsammans med företag och fack, vara med och ta ansvar genom att gemensamt finansiera till exempel en utbildningsdag i veckan? Jag är nästan frestad att säga att näringsministern i det här läget inte ska låta Littorin slarva bort pengarna i passiva ersättningar eller exempelvis på oseriösa jobbcoacher.
Vi är alla överens om att någonting måste göras. Det krävs en kraftsamling, det är vi helt överens om, och då kanske det inte räcker med enbart varselsamordning. Vi måste sluta att bara kommentera det som händer. Strukturrationaliseringar sker hela tiden, det vet vi alla, men frågan är vad staten, regering och riksdag, kan göra för att underlätta strukturrationaliseringen.
Maud Olofsson kommenterade Ericssons nedläggning i Gävle med att det var ett teknikskifte och att det kommer mer. Det är förstås ett sätt att kommentera, men vad kan näringsministern peka på? Finns det nya broar att föreslå som leder till nya jobb för medarbetarna i industrin? Det är jätteviktigt för oss i Gävleborg men naturligtvis också för västkusten och resten av Sverige.
Vi måste bli konkreta, och framför allt måste regeringen nu bli konkret, för människorna väntar på förslag.
Landsbygden får stöd, och det är mycket bra. Alla här vet dock att det tar tid att utveckla nya jobb på landsbygden. Vår bas för vår välfärd, både i Gävleborg och i resten av landet, finns i exportindustrin. Därför måste vi gemensamt försöka se till att alla i riksdagen och även regeringen ser industrins behov, just för att klara framtiden så att den inte blir en blind fläck.
Många mindre företag måste få mer hjälp med teknikutvecklingen, och det tänkte jag återkomma till i mitt nästa inlägg.
Anf. 3 Näringsminister Maud Olofsson (c)
Fru talman! Först och främst vill jag nog säga att trots att vi haft den globala finanskrisen har Sverige klarat sig relativt lindrigt undan. Det finns länder som i dag ligger betydligt mer illa till. Grannlandet Finland har en vikande tillväxt på 11 procent, Storbritannien måste göra stora besparingar i statsbudgeten och så vidare. Vi har alltså klarat oss relativt bra, men det spelar ingen roll när människor blir utan arbete. Den krisen är individuell och oerhört svår.
Vad gör vi då? Till att börja med är det viktigt att inse att vi måste stärka företagsklimatet i hela landet genom generella åtgärder så att företag vill starta och växa i vårt land. Det är grunden för att vi ska kunna skapa de nya jobben. Utbildning är en nyckel till det; jag håller med Raimo Pärssinen om att det är en viktig del. Därför har vi förstärkt yrkesutbildningen, gett mer platser till högskolan, sett till att försöka förstärka utbildningsinsatserna. Vid arbetslöshet är det tillfälle att vidareutbilda sig, och vi är beredda att göra mer om så skulle krävas.
Forskning och innovation skulle jag vilja lyfta fram som en viktig del av detta. Här finns, precis som interpellationen säger, mycket kunnande. Men vad kan vi göra av det? Om de gamla jobben inte är kvar, vad kan vi då göra av detta framöver?
De företag som nu lägger ned måste också ta ansvar. Vi har haft en diskussion med Ericsson nu senast till exempel. Vi frågade: Vad kan ni göra för att klara omställningen och hjälpa människor till någonting nytt? Det är viktigt att det inte bara är ett samhälleligt ansvar.
Jag tror att man i skogsindustrin är lycklig och glad över att vi nu har en långsiktig energi- och klimatpolitik. Det är någonting som man har pekat på under lång tid; här måste man få trygghet.
Det vi har valt är att utse samordnare runt om i regionerna. Vi känner att vi måste koordinera våra insatser. Detta tror jag att Raimo Pärssinen också stöder. Arbetsgivare, fack, myndigheter, lokala organisationer och allt möjligt - om vi kraftsamlar med de resurser som vi har kan vi göra väldigt mycket. Men dagordningen måste sättas lokalt och regionalt och få support av regeringen.
Inte minst Barbro Holmberg, skulle jag vilja säga, har gjort ett väldigt bra jobb i Gävleborg. Det är också därför vi vill prata med dem i dag. Det gäller att ha en koppling mellan den lokala och regionala nivån och den nationella nivån, så att vi gör rätt saker. Det är de som vet bäst vad som behöver göras här och nu. De som blir arbetslösa har viktig information att ge till oss. Då ska regeringen finnas som stöd och support, och de vet om att det är på det sättet.
Anf. 4 Raimo Pärssinen (s)
Fru talman! Jag tar det sista först. Det är klart att det krävs en kraftsamling. Jag är helt övertygad om att vi ska lyssna på branscherna, till exempel inom tillverknings- och exportindustrin. Men det måste finnas nationella strategier också. Det räcker inte med en strategi som utarbetas av ett enskilt företag. Det måste finnas en gemensam tanke som är bärande och som gäller hela industrikomplexet, speciellt inom tillverknings- och exportindustrin.
Det här finns det många bra idéer om. Effektiv produktion, Maud Olofsson, är ett nyckelord för företagen i Gävleborg. Vi har ett jättehögt tekniskt kunnande. Vi har jättebra ståltillverkning och så vidare. Vi har jättemycket råvaror i länet också. Det här ska produceras effektivt. Då måste det finnas en gemensam tanke, en nationell strategi.
Vi inledde branschforskningsprogrammen. Speciellt inom pappersindustrin var man hemskt glad över det här, vet jag. Vi kunde se till att det blev mycket mer tillämpad forskning i företagen. Själva näringarna fick ett större inflytande, medan ni har lagt det mer på akademin, som ska kunna tala om för industrin vad det ska forskas kring. Det kan jämföras med att ni spänner vagnen framför hästen, om man så vill.
Mindre företag behöver mycket hjälp med teknikutveckling. Det finns ett intressant förslag som Sveriges Ingenjörer har lämnat ifrån sig och som kallas Första ingenjör. Inom basindustrin finns det, nu när Ericsson lägger ned också, många välutbildade människor som kanske skulle kunna gå in i andra företag om de fick hjälp med vidareutbildning, till exempel via högskolan. Om de är duktiga på tillverkningsprocesser, arbetsmetoder och produktutveckling, varför då inte försöka se till att all denna kunskap och alla dessa människor kan få bli kvar i länet och gå in som en resurs i de mindre företagen? Om man anställer en första ingenjör borde man kunna göra det med ett visst samhällsstöd. Då blir det intressantare och mer ekonomiskt för småföretagen att göra detta. Detta tycker jag är ett jättebra förslag som man borde tänka över.
Parterna i industrin är överens om ett stort antal förslag. Den stora delen är den nationella strategin. Men det finns något som kallas för Produktionslyftet också. Detta behöver till exempel Bäckströms i Hofors, ett litet underleverantörsföretag som har sin verksamhet riktad mot de stora basindustrierna, för att kunna genomföra en mer konkurrenskraftig produktion och få hjälp med att stödja och utveckla produkterna.
Det är alltså 17 000 människor som är arbetslösa, och det växer. Det är jättemycket kompetens som nu riskerar att tappas genom att de flyttar.
Jag föreslår en annan konkret åtgärd, som dock kanske inte direkt är inom ministerns ansvarsområde. Varför ska det vara så infernaliskt dyrt att åka tåg mellan Gävle och Stockholm? Det är den dyraste sträckan. Det finns ingen som är beredd att ta ett vikariat i Stockholm, för det är svindyrt - förlåt att jag använder ordet, men det är faktiskt så - att röra sig dit. Varför kan man inte underlätta detta, så att det blir en större arbetsmarknadsregion?
Och så en liten konkret åtgärd: Varför kan man inte tillse att högskolan får möjlighet att med statens hjälp anordna speciella kurser för de människor som nu förlorar sitt jobb men har stora kunskaper, kurser som ger dem möjlighet att komma ut i småföretagen?
Anf. 5 Näringsminister Maud Olofsson (c)
Fru talman! Låt mig först ta frågan om skogen, som är en del i interpellationerna. Om man tittar på skogens möjligheter framöver tror jag att man kan se, också ur ett europeiskt och globalt perspektiv, att skogen kommer att ha en allt större betydelse. Inte minst efter klimatmötet i Köpenhamn ser vi dess roll framöver. Där kommer Sverige att spela en avgörande roll, skulle jag säga.
Men då handlar det om hur vi kan öka skogsproduktionen. Det har vi gjort genom propositionen om skogen, där vi ger möjlighet att gödsla och få fram bättre plantmaterial och annat för att få ökad produktion. Hela energiomställningen kommer att efterfråga investeringar på det här området. Det som nu växer fram med biokombinat och annat är en spännande sak. Det finns många intressenter från andra länder som tittar just på detta.
Vi måste fortsätta förädlingen av våra skogsråvaror. Vi kommer båda från skogslän och vet att mycket skulle ha gjorts tidigare. Därför är de satsningar vi gör på Trästad 2012 och hållbara städer viktiga, både ur klimatsynpunkt och för skogsnäringen.
Sist men inte minst: En långsiktig energi- och klimatpolitik gör att basindustrin vet vad det är den ska förhålla sig till.
Den andra delen handlar om forskning och utveckling. Där har vi tillfört 5 miljarder kronor fram till 2012 i en nivåhöjning. Det går till både forskning och innovation. Raimo Pärssinen säger att det bara går till forskning, men det är inte sant. Vi har förstärkt. Det är första gången vi skriver en forsknings- och innovationsproposition. Vinnova, en myndighet som håller i mycket av det här, har ett nära samarbete med näringslivet. Det är företagen själva, i kluster eller enskilt, som ansöker om de här pengarna.
Det som är intressant är att mycket av det som interpellanten nämner finns i de olika forskningsprojekt som söks från Vinnova. De har till uppgift att finnas nära företagen. Företagen får själva definiera vad det är de behöver forskningsresurser till. Det är verkligen inte så att det bara är grundforskning, utan det är både forskning och innovation.
Jag håller med om att vi måste ta till vara den kunskap som finns hos människor. Man kan lägga ned vilka fabriker som helst och vilken produktion som helst, men man kan aldrig ta ifrån människor kunskap, brukar jag säga. Det är den kunskapen vi ska bygga på och se vad vi kan göra av framöver. Det funderar vi på nere i Trollhättan när det gäller fordonsindustrin och det ska vi fundera på också när det gäller Gävleborg. Jag är helt säker på att gruppen i dag kommer att komma med en rad idéer när det gäller det.
Man ska också komma ihåg att vi har både länsanslagen, nästan 90 miljoner kronor för 2009 och 2010, och de regionala strukturfondsmedlen. Det finns alltså resurser att tillgå för att jobba med omställningen. När vi har diskuterat strategier med Gävleborg och nationellt har man sagt att man ställer upp på den strategi vi just nu har. Man vill förstärka lite mer på miljö- och klimatområdet med anledning av det som regeringen har gjort, men annars är man rätt nöjd med den strategi som finns. Det är bra att det är så. Men den måste anpassas lokalt och regionalt, och det är det vi gör med den arbetsmetod och det arbetssätt som vi har valt.
Anf. 6 Raimo Pärssinen (s)
Fru talman! Det finns stora utvecklingsmöjligheter på energisidan i Gävle. Till exempel bygger Gävle kommun tillsammans med Korsnäs en ny energiförsörjningsanläggning. Där uppstår också kvalificerade tjänster. Då krävs det även att det finns utbildning, så att man kan ta till vara de människor som har köpt ett hus och jobbar på Ericsson eller ett annat företag men har blivit varslade, så att de kan bo kvar. Därför måste det komma fram konkreta förslag om hur vi ska säkra kompetensen.
Det är samma sak när det gäller vindkraft. Där krävs också en samordning, och där måste också regeringen vara med och stötta upp alla de möjligheter vi har att bygga ut havsbaserad vindkraft och se till att vi verkligen får i gång det, utanför Söderhamn och utanför Gävle.
Vi har hamnstaden i Gävle, som är en otroligt viktig logistiknod som försörjer hela Mellansverige och även bitar av norra Sverige. Där måste staten också gå in och ta sin beskärda del, så tar kommunen och regionen sina delar, men det måste utvecklas.
Vi måste investera mycket mer i besöksnäringen också. Det är sådana konkreta saker som behövs. Maud Olofsson vet att vi lägger fram förslag om sådant.
Men vad som framför allt gäller i dag är att dessa människor, som nu står inför detta kalla hot om de inte redan har hamnat i arbetslöshet, måste få höra konkreta saker sägas - inte om att vi behöver ett bättre företagsklimat eller om att vi kraftsamlar, utan man måste konkret tala om för dem vad det finns för framtidsmöjligheter. Kan högskolan få bygga ut? Kan högskolan ta vara på och spetsa på den kompetens som finns och inrikta den mot nya och andra företag?
Slutligen vill jag önska Maud Olofsson god jul.
Anf. 7 Näringsminister Maud Olofsson (c)
Fru talman! Jag får önska Raimo Pärssinen detsamma och tacka för bra debatter under året.
Jag tänkte kommentera lite om vindkraften som togs upp här. Där gör vi en massa saker för att snabba på hanteringen, bygga ut nätet och få beslut tidigare för dem som vill bygga ut men också för att göra det lättare att ansluta till nätet. Vi har gjort en rad förbättringar för att snabba på detta. Det hoppas jag att också Gävleborg kan ha nytta av.
Besöksnäringen har vi också tillfört resurser, i både de regionala och nationella strategierna och genom att vi har tillfört Visit Sweden ytterligare pengar för att kunna marknadsföra sig.
Sist men inte minst är det viktigt att fundera över vad detta är. Raimo Pärssinen har rätt i att man vill veta. Men jag tror att det viktigaste just nu är att vi på nationell nivå tillsammans med regional nivå talar om att de här verktygen finns. Det finns jobbcoacher för att tala om vad som ska hända med mig när jag blir arbetslös - är det en utbildning jag ska gå, ska jag söka nytt jobb, ska jag starta ett företag, eller vad är det jag ska göra? Då måste vi finnas där och ha de verktygen lokalt och regionalt.
Sedan måste man lokalt och regionalt också utforma sina egna strategier som vi från regeringens sida kan supporta. Där är det viktigt med ett bra företagsklimat. Där är det viktigt med infrastruktur och med utbildning.
Jag tror egentligen att vi har en ganska stor samsyn om att det är detta vi måste förstärka så att vi också kan klara omställningen. Vi ska göra vad vi kan, och jag ser fram emot ett möte med Gävleborgs representanter i eftermiddag. Jag vet att de jobbar väldigt bra. Jag är säker på att Raimo Pärssinen också är aktiv hemma i sitt regionala arbete. Det tycker jag är värt att uppskatta. Tack så mycket, och god jul!
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.