Traditionella luciafiranden i skolan
Interpellation 2025/26:271 av Markus Wiechel (SD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-12-29
- Överlämnad
- 2025-12-30
- Anmäld
- 2026-01-13
- Sista svarsdatum
- 2026-01-23
- Svarsdatum
- 2026-02-06
- Besvarad
- 2026-02-06
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson (L)
Jultiden är över och så även lucia – en av Sveriges mest älskade och mest karakteristiska traditioner, med rötter som sträcker sig långt tillbaka i både kristen helgonkult och äldre vintersolståndsritualer. I sin moderna form, med det vackra luciatåget där barn i vita kläder bär ljus i händerna, sjunger klassiska sånger som "Sankta Lucia" och "Staffansvisan" och delar ut saffransbullar, har det blivit en symbol för ljus och hopp mitt i decembermörkret. Länge har detta firande varit ett självklart och centralt inslag i förskolor och skolor, där barnen klär ut sig till lucia, tärnor, stjärngossar och pepparkaksgubbar för att uppträda inför stolta föräldrar och personal. Den typiskt svenska traditionen främjar gemenskap, kreativitet och en känsla av samhörighet, och den ligger helt i linje med läroplanens uppdrag att överföra och utveckla vårt gemensamma kulturarv åt nästa generation.
Trots detta har en debatt blossat upp de senaste åren, och var fortfarande het även i december 2025. Allt fler förskolor väljer nämligen att begränsa eller förändra det traditionella luciafirandet, ofta genom att porta föräldrar från att närvara eller ersätta det klassiska tåget med mer informella och intetsägande "vinterfiranden". Besluten motiveras ibland med märkliga hänvisningar till barns välbefinnande, barnkonventionen eller praktiska utmaningar som stora barngrupper. Exempelvis har ett stort antal förskolor beslutat att hålla firandet internt, med argument om att vissa barn kan ”känna stress” inför en publik. Detta har med rätta väckt starka reaktioner, inte minst från föräldrar.
Det finns mycket starka och övertygande argument för varför vi bör stå upp för det traditionella luciafirandet – med fulla luciatåg, utklädnader, sånger inför publik och föräldrar på plats – som ett starkt inslag i den svenska förskolan och skolan.
För det första är lucia en ovärderlig del av vårt svenska kulturarv som skolan uttryckligen har i uppdrag att förmedla. Läroplanerna för både förskolan och grundskolan betonar tydligt att utbildningen ska överföra värden, traditioner och historia från generation till generation. Lucia är inte bara en högtid; den är en unik kulturell manifestation som binder samman oss över tid och ger barnen en stark känsla av tillhörighet och identitet – vilket är extra viktigt i ett alltmer mångkulturellt och splittrat samhälle. Att urvattna eller avskaffa den riskerar att skapa en kulturell tomhet, särskilt när nyanlända familjer ofta ser lucia som en välkomnande och inkluderande väg in i svensk kultur – en sekulariserad högtid fylld av ljus, musik och glädje som inte kräver religiös övertygelse utan bara öppenhet för gemenskap.
Dessutom bidrar ett traditionellt luciafirande på ett kraftfullt sätt till barns personliga utveckling och lärande. Genom att öva sånger, klä ut sig och uppträda inför publik tränas självförtroende, samarbetsförmåga, språkutveckling och estetiska uttryck – allt centralt i läroplanens mål och i linje med regeringens kulturkanon. De flesta barn älskar den här typen av aktiviteter; de ser fram emot att stå i rampljuset, känna spänningen och dela sin glädje med föräldrarna. Minnena från ett luciatåg blir ofta livslånga, fyllda av doften av lussekatter och skenet från levande ljus. Att porta föräldrar berövar inte bara dem utan framför allt barnen en värdefull familjeupplevelse som stärker banden mellan hem och förskola.
I en tid då många känner isolering erbjuder det en gemensam, sekulariserad högtid som förenar människor oavsett bakgrund och påminner oss om hopp och värme i mörkret. Inte minst då regeringen tagit flera initiativ för att investera i bättre förutsättningar.
Vi är många som tror på en starkare betoning på kulturarv i utbildningen. Därför är det viktigt att inte glömma bort vilken ljuspunkt lucia är – med föräldrar i salen, barn som sjunger med stolthet och en tradition som lever vidare stark och levande i våra förskolor och skolor. Det är genom att värna detta som vi bygger ett Sverige där både arv och framtid får plats.
Mot bakgrund av ovanstående önskas utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson svara på följande frågor:
- Hur ser ministern på att allt fler elever och föräldrar inte får ta del av ett traditionellt luciafirande?
- Avser ministern och regeringen att vidta några åtgärder för att stärka luciafirandet i skolorna?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:271
Webb-tv: Traditionella luciafiranden i skolan
Dokument från debatten
- Fredag den 6 februari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:70
- Protokoll 2025/26:70 Fredagen den 6 februariProtokoll 2025/26:70 Svar på interpellation 2025/26:271 om traditionella luciafiranden i skolan
Protokoll från debatten
Anf. 36 Utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson (L)
Fru talman! Markus Wiechel har frågat mig hur jag ser på att fler elever och föräldrar inte får ta del av ett traditionellt luciafirande och om jag och regeringen avser att vidta några åtgärder för att stärka luciafirandet i skolorna.
Enligt läroplanen för grundskolan (Lgr 22) är skolans uppdrag bland annat att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden. Skolan ska präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet. Enligt läroplanen är utbildning och fostran i djupare bemärkelse en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk och kunskaper – från en generation till nästa. Samtidigt fastslås det att den undervisning som ges ska vara icke-konfessionell.
Luciafirandet kan ses som en del av det svenska kulturarvet och kan därför uppmärksammas som en kulturell tradition på skolorna. Det är samtidigt upp till varje skola och dess huvudman att avgöra hur utbildningen ska bedrivas enligt gällande författningar. Således beslutar de om luciafirande ska genomföras eller inte.
I sammanhanget kan nämnas att regeringen, som en del av ett omfattande reformarbete för att förbättra hela skolsystemet, arbetar för att skolan ska få nya läroplaner med en tydligare kunskapsinriktning. Inom ramen för den processen beslutade regeringen den 18 december 2025 om ett uppdrag till Skolverket om att förbereda för en tioårig grundskola med nya läroplaner för grundskolan, anpassade grundskolan, sameskolan och specialskolan (U2025/02427). I uppdraget ingår bland annat att Skolverket utifrån Läroplansutredningens förslag i betänkandet Kunskap för alla – nya läroplaner med fokus på undervisning och lärande (SOU 2025:19) ska ta fram förslag på nya läroplaner, inklusive kursplaner, som regeringen sedan ska besluta om.
Anf. 37 Markus Wiechel (SD)
Fru talman! Stort tack, ministern, för svaret på interpellationen!
Det kan tyckas lite konstigt att diskutera luciafirande så här i februari – men bättre sent än aldrig. Det var en viktig debatt som fördes i december, inte minst i sociala medier. Av den anledningen fortsätter jag den gärna nu.
Jag tänker försöka fokusera på luciahögtidens kulturella betydelse och att den fungerar som en inkluderande kraft, inte minst för nyanlända men också för att stärka samhällsgemenskapen i stort. Lucia är nämligen ett ovärderligt kulturarv i Sverige. Läroplanen för såväl förskolan som grundskolan ålägger explicit skolan att förmedla det. Det betonas tydligt att utbildningen ska överföra och utveckla vårt gemensamma kulturarv – värden, traditioner och historia – till nästa generation.
Lucia är inte vilken tradition som helst. Den är unik. Den hör till de mest karakteristiska svenska traditionerna och har rötter i både helgonkult och vintersolståndsritualer. Att urvattna detta begränsar mycket av det som vi bär med oss från generation till generation. Särskilt i en tid då vårt samhälle präglas av mångkulturalism ser jag det som ett stort problem om skolan får välja bort vårt arv. Den ska snarare stärka det.
Luciafirandet bygger som sagt broar. Det välkomnar nyanlända in i det svenska samhället. Det är på så sätt en viktig integrationsåtgärd. Lucia är en sekulariserad och ljusfylld högtid som inte kräver någon form av religiös tro. Det är positivt i sammanhanget. Det handlar egentligen bara om öppenhet och gemenskap. Det är musik och glädje.
Många nyanlända familjer har också visat sin stora uppskattning när de välkomnats in i denna gemenskap. Jag har själv sett det på nära håll och har haft samtal med många nyanlända personer som har uttryckt just det. Det är helt enkelt en varm och inkluderande introduktion till svensk kultur och en perfekt väg in i samhället. Barn sjunger tillsammans, och man delar lussekatter och pepparkakor, skapar minnen och binder samman hem och skola.
Att begränsa eller ersätta detta med diffusa vinterfiranden eller liknande skickar snarare signalen att svensk tradition är något som man vill dölja eller tona ned. Det ser jag som ett stort problem. Det är också precis tvärtemot vad integrationen i samhället behöver.
Traditionella luciatåg stärker gemenskapen. Det är anledningen till att jag vill lyfta upp detta.
Jag kan tycka att ministerns svar är något undvikande och passivt. Ministern duckar lite för ansvaret och upprepar läroplanstexten men undviker att ta ställning till den utveckling vi ser, att fler skolor och förskolor begränsar den typen av firanden. Det är det jag ser som lite av ett problem.
Vi ser att luciafirande har avskaffats eller att man har velat begränsa det med märkliga hänvisningar till stress och liknande; man hänvisar till och med till barnkonventionen. Mot bakgrund av det vill jag gärna att ministern utvecklar svaret.
Anf. 38 Utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson (L)
Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.
Jag tror också att många har något kärt minne från något luciafirande, kanske när man gick i skolan eller fick lussa på något äldreboende. Kanske har man också sett förskolebarn i sina små pepparkaksdräkter försöka hålla takten. Detta är en viktig del av det svenska kulturarvet.
Kulturarv och traditioner är en del av skolans uppdrag men ska alltid förmedlas inom ramen för skollagens krav på icke-konfessionell utbildning och undervisning.
Det är naturligtvis olyckligt om skolor helt och hållet avstår från traditioner och gemenskapsskapande aktiviteter på grund av lärarbrist, tidsbrist eller andra hinder. För att verksamheten i skolan ska hålla hög kvalitet är det av stor vikt att fler personer vill arbeta inom förskolan och skolan, exempelvis som musiklärare. Likaså är det viktigt att de lärare som i dag arbetar i skolan trivs och vill fortsätta inom sitt yrke så att det inte väljs bort för att man känner stress eller tidsbrist.
Skolan är och kommer att förbli en av regeringens främsta prioriteringar. Regeringen arbetar med många och omfattande åtgärder för att förbättra den svenska skolan och öka läraryrkets attraktivitet. Bland annat har regeringen beslutat om en ny läroplan, som jag nämnde i interpellationssvaret, som ska göra det tydligare vad man ska lära sig och när samt stödja lärare i deras uppdrag. Vi inför ett nytt betygssystem, ökad trygghet och studiero, ett nytt stödsystem, reglerad tid för undervisningsuppdraget och höjd kvalitet på lärarutbildningen.
Allt detta gör vi just för att skolan ska kunna vara det där kittet som håller ihop samhället – en skola där alla barn får samma möjligheter och ingen lämnas efter och där man får med sig ett bagage som är viktigt både inför fortsatt utbildning och som en guide i livet.
Anf. 39 Markus Wiechel (SD)
Fru talman! Jag vill bara förtydliga att jag tycker att ministern också gör väldigt mycket gott på detta område. Fortfarande saknar jag dock lite det som interpellationen handlar om, nämligen just att detta viktiga inslag i svensk skola kan försvinna.
Jag brukar inte diskutera skolpolitik, vill jag tillägga, så det är roligt att hoppa in lite i den debatten.
Vad det handlar om är att den här typen av inslag är viktiga för alla. Som jag nämnde tidigare stärker traditionella luciatåg gemenskapen i ett splittrat samhälle. I en tid av isolering och fragmentering erbjuder de en gemensam ljuspunkt som stärker såväl familjer som enskilda.
Ministern sa att det var bekymmersamt – jag minns inte benämningen exakt – om vissa skolor helt skulle ta bort luciafirandet. Ja, det är fruktansvärt om det är så, men det är även illa när man begränsar det, till exempel portar föräldrar eller bara har en marginaliserad version av upplevelsen.
Barns utveckling gynnas. De skadas inte av traditionella firanden. Att öva sånger, klä ut sig, uppträda inför publik och dela glädje tränar självförtroendet. Det tränar språk, samarbetsförmåga, estetiskt uttryck och så vidare – allt i linje med läroplanens mål och med regeringens så kallade kulturkanon.
De flesta barn älskar lucia. Det skapar livslånga positiva minnen, som ministern också var inne på. De argument vi fått höra i debatten som handlar om stress – eller till och med barnkonventionen, som jag nämnde tidigare – är snarast svepskäl. Bevisen visar snarare att barn mår bra av meningsfulla förväntningsskapande aktiviteter. Man ska inte skyddas från den typen av aktiviteter, tvärtom. Sedan när ska vi skyddas från eventuell stress till följd av väldigt viktiga inslag i skolan?
Jag tycker att regeringen behöver ta ansvar. Lokala beslut får inte urholka ett nationellt kulturarv. Skolan är inte en fristad för godtyckliga beslut som strider mot läroplanens anda, vilket jag menar att de i vissa fall gör. Om allt fler förskolor och skolor begränsar lucia – har interna firanden i stället för öppna, portar föräldrar, har vinterfirande i stället och så vidare – riskerar vi en nationell erosion av traditioner, vilket jag tycker vore olyckligt.
Regeringen, som faktiskt investerar i bättre förutsättningar för skolan, bör därför tydligt signalera att kulturarv som lucia ska värnas och stärkas, inte lämnas åt huvudmän som väljer bort dem.
Ministern var också inne på det här med personlig erfarenhet. Jag har själv massor av personliga erfarenheter. Som barn var det kul och spännande att stå på scen. Man kände glädje efter att ha uppträtt för sina föräldrar. Som pappa till min son ser jag samma sak. När han får uppträda – förvisso i olika andra sammanhang – mår han så bra av det. Det är ett fint inslag i skolmiljön.
Jag upplevde detta också som utlandssvensk när jag bodde i USA. Att välkomnas in i en gemenskap, i det fallet en gemenskap som en amerikansk kultur förde med sig, var något positivt, inte negativt.
Anf. 40 Utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson (L)
Fru talman! Inledningsvis vill jag bara säga att jag är glad att fler vill debattera skolan, så välkommen in i skoldebatten!
Som jag nämnde är det skolans rektor och huvudmännen som avgör hur utbildningen och undervisningen ska utformas och bedrivas i enlighet med de bestämmelser som vi lägger fast. Det gäller även traditioner på skolan, exempelvis luciafirandet.
I dagsläget finns det inga planer på att ändra detta genom bestämmelser på nationell nivå. Jag vill dock uppmärksamma ledamoten på att vi gör jättestora förändringar av svensk skola, inte minst när det gäller läroplaner och kursplaner, som kommer att vara avgörande för att få en större likvärdighet och därmed också rättvisa i våra skolor.
Jag instämmer med ledamoten i att skolan är nyckeln till integration. Det har varit avgörande för den här regeringen att tydligt påvisa att de går hand i hand. Om vi lyckas väl med eleverna i skolan och inte lämnar någon efter kommer vi också att lyckas med integrationen så att barn inte hamnar i utanförskap.
Då är det skolans olika delar som är avgörande. Det kan gälla förmedlandet av traditioner eller gemenskapsbyggande aktiviteter, men en avgörande del är såklart också lärandet, vad som händer i klassrummet.
Där går det inte att komma ifrån att det mest avgörande är att vi får fler som vill bli lärare och vara med och ta ansvar för nästa generation som ska ta sig an Sverige. Då kommer de reformer och förändringar vi gör att vara avgörande, inte minst när det gäller läraryrket. Det kommer även att gälla exempelvis musiklärare.
Att reglera undervisningsuppdraget och höja kvaliteten på lärarutbildningen kommer också att ge stöd för både lärare och rektorer att inte bli stressade av sådana här traditioner och gemenskapsbyggande aktiviteter utan snarare omfamna dem och göra tid för dem.
Avslutningsvis ska vi komma ihåg att det faktiskt är möjligt att ha luciafirande på skolor, vilket många skolor i dag också har. Dock behöver vi som sagt ta oss an grundproblemet. Om man i dag avstår från luciafirande på grund av tidsbrist, lärarbrist eller andra hinder är det naturligtvis olyckligt, och då är det detta grundproblem som vi behöver hantera.
Anf. 41 Markus Wiechel (SD)
Fru talman! Jag vill återigen tacka för svaret på min interpellation och för ministerns engagemang.
Ministern har inte presenterat några konkreta åtgärder utan har bara hänvisat till framtida läroplansarbete. Vid flera tillfällen har hon nämnt uppdraget till Skolverket om nya läroplaner, men det är egentligen irrelevant för frågorna om lucia här och nu. Självklart är det möjligt att fira lucia. Problemet är inte att vissa skolor väljer att utnyttja den möjligheten, utan problemet är snarare de skolor som väljer att inte utnyttja den möjligheten. Sett till ministerns ansvarsområde integration och utbildning finns det få andra ämnen som är så passande för ministern som just lucia som handlar om såväl utbildning som integration.
Jag skulle vilja se ett större engagemang för att lyfta upp just lucia som en fin brobyggare för nyanlända och att betona att lucia är en missad möjlighet att stärka arbetet på ett enkelt sätt; att införa lucia i skolor.
Fru talman! Kan vi förvänta oss någon åtgärd från regeringen eller ministern för att stärka just den här typen av firanden i skolan eller inte?
Anf. 42 Utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson (L)
Fru talman! Det är glädjande att vi är överens om att kulturarv och tradition är en viktig del av skolans uppdrag. Även om jag kan förstå att man kan känna frustration är det pågående arbete jag har nämnt med läroplanerna för grundskolan och motsvarande skolformer avgörande. Det kommer i dessa läroplaner att bli mycket tydligare när man ska lära sig vad. Det kommer också att bli tydligare vad elever ska lära sig och i vilka ämnen. Huruvida det kommer att påverka vad eleverna exempelvis ska lära sig i musiken som kan vara kopplat till luciafirande är för tidigt att säga. Just nu pågår arbetet med att ta fram kursplaner utifrån de läroplaner regeringen har beslutat.
Jag är glad över att vi nu ser till att stärka det uppdrag som kommer att vara avgörande för integrationen i alla våra skolor. I dag finns inget som säger att man inte kan genomföra ett luciafirande i skolor. Jag tycker att vi ska komma åt grundproblemet om skolor väljer bort luciafirandet av tidsbrist eller för att det inte finns tillräckligt många lärare. Även om det kan kännas frustrerande att det inte går fortare att ändra läroplanerna, så att de ska ha ett bättre fokus på elevens kunskapsutveckling, kommer det att ta tid att få fler att välja läraryrket och få fler att stanna i yrket.
Vi gör det som är nödvändigt nu för att man förhoppningsvis inte ska behöva ha denna debatt i framtiden.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.