Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

tillväxtproblemen i Stockholmsregionen

Interpellation 2003/04:36 av Carlsson i Tyresö, Gunilla (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-10-16
Inlämnad
2003-10-16
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2003-10-30
Svar fördröjt anmält
2003-10-31
Besvarad
2003-11-24

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 16 oktober

Interpellation 2003/04:36

 av Gunilla Carlsson i Tyresö (m) till finansminister Bosse Ringholm om tillväxtproblemen i Stockholmsregionen

Stockholm har rasat från tredje till 69:e plats i Affärsvärldens lista över Sveriges tillväxtregioner. Detta är allvarligt och innebär att Stockholm inte längre kan fungera som en tillväxtmotor för hela Sverige. Även regeringen borde @ mot bakgrund av regeringsförklaringens myckna tal om tillväxt @ inse situationens allvar.

IT-branschens kollaps slog hårt mot Stockholmsregionen men det som slutgiltigt knäckte konjunkturen var de stora köpkraftsindragningarna från regionens invånare. Medan uttaget av fastighetsskatt sänkts i de flesta andra delar av landet så har det höjts kraftigt i hela Stockholmsregionen. Också förmögenhetsskatten riktas i allt större utsträckning mot egnahemsägarna i Stockholms län. I dag betalas nästan två tredjedelar (62 %) av all förmögenhetsskatt in från Stockholms län. Därtill tvingas regionens invånare i år betala nära 17 000 miljoner kronor (9 315 kr/invånare) i skatteutjämning till andra delar av landet. Slutligen har mycket stora skattehöjningar gjorts i Stockholms läns landsting och i många av länets kommuner. Summan har blivit en köpkraftsminskning för stockholmarna som saknar motstycke i modern tid.

Fastighetsskatten och en stor del av förmögenhetsskatten träffar ickemonetära tillgångar hos storstadsbor. Det handlar om människor som egentligen inte är förmögna men som råkar leva i en del av landet där det är dyrt att bo och där taxeringsvärdena drivits i höjden bland annat som en följd av regeringens misslyckade bostadspolitik.

Särskilt den brutala höjningen av fastighetsskatten framstår som omoralisk, eftersom den skatten tas ut utan nämnvärd hänsyn till betalningsförmågan. Den slår hårt också mot människor med låga inkomster som bor i eget hus eller som har byggt ett fritidshus i skärgården. Den har tvingat många stockholmare att sälja.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga finansministern följande:

1. Vad tänker finansministern göra för att åter få fart på landets tillväxtmotor @ Stockholmsregionen?

2. Avser finansministern att fortsätta verka för omfördelning av fastighetsskatte- och förmögenhetsskattebördan från övriga delar av landet till skattebetalarna i Stockholms län?

Debatt

(10 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:36, tillväxtproblemen i Stockholmsregionen

Interpellationsdebatt 2003/04:36

Webb-tv: tillväxtproblemen i Stockholmsregionen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Bosse Ringholm (S)
Anf. 28 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Gunilla Carlsson har frågat mig dels vad jag tänker göra för att åter få fart på landets tillväxtmotor - Stockholmsregionen - dels om jag avser att fortsätta verka för omfördelning av fastighetsskatte- och förmögenhetsskattebördan från övriga delar av landet till skattebetalarna i Stockholms län. Eftersom det nyligen har varit en interpellationsdebatt om Stockholm som tillväxtmotor inskränker jag mitt svar till den senare delen av interpellationen, som gäller fastighets- och förmögenhetsskatten. När det gäller dessa skatter är det naturligtvis så att varken jag eller någon annan har verkat för en omfördelning av skattebördan från övriga delar i landet till Stockholms län. Bestämmelserna om fastighetsskatt och förmögenhetsskatt skiljer sig inte från region till region utan är desamma för hela landet. Att stockholmarna betalar mer i fastighets- och förmögenhetsskatt beror helt enkelt på att fastigheterna har högre marknadsvärden och att förmögenheterna är större än i övriga delar av landet. Det är enligt min mening helt rimligt att dessa förhållanden leder till ett högre skatteuttag. Däremot kan fastighets- och förmögenhetsskatten medföra problem för småhusägare som inte har så stora inkomster. Det gäller inte bara i Stockholmsområdet utan även i andra delar av landet där taxeringsvärdena har stigit under senare år. För att underlätta för dessa grupper har det införts en begränsningsregel för fastighetsskatten som i princip innebär att ingen ska behöva betala mer än motsvarande 5 % av hushållsinkomsten i fastighetsskatt. För många hushåll som omfattas av denna begränsningsregel kan dock förmögenhetsskatten utgöra ett lika stort problem som fastighetsskatten. Inom Finansdepartementet har det därför utarbetats ett förslag till en begränsningsregel för förmögenhetsskatten. Förslaget innebär att den som omfattas av begränsningsregeln för fastighetsskatt ska kunna få en begränsning på den del av förmögenhetsskatten som hänför sig till permanentbostaden. Förslaget, som för närvarande är på remiss, är tänkt att kunna tillämpas redan vid nästa års taxering. Jag verkar således inte för några regionala skillnader i fråga om fastighets- och förmögenhetsskatten, vare sig i den ena eller den andra riktningen. Däremot främjar jag åtgärder som innebär att småhusägare med låga inkomster ges större möjligheter att bo kvar i sina permanenta bostäder. Dessa möjligheter ges genom den befintliga begränsningsregeln för fastighetsskatt och den föreslagna begränsningsregeln för förmögenhetsskatt, och detta oavsett om fastighetsägaren bor i Stockholmsområdet eller i någon annan del av landet.
Gunilla Carlsson (M)
Anf. 29 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Tack så mycket för svaret på del två av min interpellation. Där framgår det att finansministern inte tänker göra något åt den kraftiga omfördelning som nu sker av skattebördan inom landet. Fastighetsskatten och förmögenhetsskatteuttaget har ökat markant i Stockholmsregionen. Det kan kanske upplevas att vi är rikare här, men jag tycker att detta är orättfärdigt. Jag menar då inte att fastighetsskatten har sänkts i övriga landet; det är bra att den har gjort det. Däremot är det orättfärdigt att den har höjts i Stockholm, att staten sammantaget tar in så höga boskatter som man aldrig har gjort förut och att detta framför allt drabbar dem som bor i den här delen av landet. Det är här som fastighetspriserna ökar. Det får också till följd att förmögenhetsskatten ökar. Det drabbar enskilda människor - människor som vill bo och verka här. En enkel jobbare i Enskede som har byggt sin egen villa och som vill leva, verka och bo i den här delen av landet tvingas att betala höjda skatter på fiktiva värden som han inte förfogar över. Därför tvingas många att flytta. Finansministern svarar dessa människor att det är helt rimligt med de här förhållandena som leder till ett högre skatteuttag. Jag tycker inte att det är rimligt, och jag tycker också att det är orättvist. Det förs resonemang i interpellationssvaret om en begränsningsregel. Jag vill påtala att det framför allt är förmögenhetsskatten som fungerar som en extra boskatt, inte minst för människor som bor i Stockholmsområdet. Därför behöver det här inte utredas mer, utan man ska avskaffa förmögenhetsskatten. Det kan man göra nu. Jag väckte interpellationen inte bara med tanke på de enskilda människor som drabbas av denna skatteomfördelning utan också med tanke på de pågående tillväxtsamtalen. Tillväxten i Stockholmsregionen sjunker. Det borde bekymra finansministern. Det stämmer att vi förde en debatt här med minister Lövdén, men finansministern är ju också ansvarig Stockholmspolitiker. Han representerar en mängd väljare som bor i den här delen av landet. Han borde också fundera på statens inkomstmöjligheter. När tillväxten sjunker i Stockholm och när tillväxten i Stockholm är 0,7 % mot 1,7 i övriga landet är det ett trendbrott som vi inte har sett tidigare. Stockholm är inte längre motorn. Vad får det för konsekvenser långsiktigt? Det var därför jag ville diskutera. Är inte finansministern bekymrad över detta och ser han inte något samband med den skattechock som nu drabbar stockholmarna? Jag ser ett klart samband. Skatteunderlaget viker och lönesummorna minskar, och det leder på sikt till lägre intäkter för staten. Jag tror att det har ett samband med de rekordskattehöjningar vi har sett. I många kommuner har människor fått betala upp till 2 kr mer per intjänad hundralapp för att bland annat kunna betala en orättfärdig utjämningsskatt. I den här regionen bor och verkar 20 % av landets befolkning men de betalar 25 % av all skatt. Det är en enorm omfördelning som nu sker. Den sker inte mellan individ och individ - ibland behöver människor stöd, och där kan andra bidra solidariskt - utan region ställs mot region. Det är i sig ett demokratiproblem, men det som jag i dag vill ha besvarat av finansministern är om denna trend, med sjunkande tillväxt och höjda skatter i Stockholm, inte på sikt är ett större bekymmer för staten.
Nina Lundström (Fp)
Anf. 31 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Det byggs alldeles för lite i Stockholmsregionen. I det senaste numret av Byggindustrin den 21 november står det i en stor svart rubrik att Stockholmsbyggandet går mot vargavinter. Ordervolymen i Stockholm ser ut att falla med 15 %. Konjunkturnedgången i Stockholmsområdet slår nu starkt igenom i byggföretagen. Med anledning av det svar som finansministern har gett om fastighetsskatten och förmögenhetsskatten tycker jag också att det är viktigt att diskutera vilken inverkan de har på byggandet i stort, eller rättare sagt på boendekostnaderna. Vi vet att produktionskostnaderna är mycket höga i Stockholmsområdet. Vi vet att boskatterna, fastighetsskatten och förmögenhetsskatten, bidrar till de höga boendekostnaderna. Vi vet att taxeringsvärdenas utveckling också styrs väldigt mycket av att det faktiskt inte byggs i den här regionen. Människor hittar inte bostäder, vilket innebär att man inte kan söka eller anta ett jobb. Studerande kan inte påbörja sin utbildning för det finns ingenstans att flytta till. Det finns mängder av problem här. Det är en oerhört grundläggande faktor för varför inte tillväxten här fortsätter i positiv riktning. Gunnar Andrén var inne på utjämningsskatten som definitivt också är en faktor som påverkar byggandet av bostäder. Vi vet att många kommuner ser detta som en viktig orsak till att de inte kör i gång alla de projekt de skulle kunna tänka sig att genomföra. Regeringen satsar på tillfälliga investeringsbidrag för att stimulera nyproduktionen. Det är olika typer av kortsiktiga lösningar. Marknaden reagerar alltid och säger att man behöver långsiktiga spelregler. Vi i Folkpartiet har alltid gjort kopplingen mellan det som faktiskt är boendekostnader, inklusive fastighetsskatten som också drabbar hyresrätter, och de kortsiktiga bidrag som finns för byggandet. Vi har föreslagit att man ska ta bort många av dessa bidrag och i stället pressa ned boskatterna. Det, tillsammans med en bättre fördelning och en tillväxtvänlig utjämningsskatt, skulle också kunna bidra till tillväxten eftersom vi då skulle få de bostäder som behövs för att människor ska kunna jobba och verka i Stockholmsregionen. Därför blev jag väldigt bekymrad när jag läste finansministerns svar. Finansministern är inte beredd att vidta några ytterligare åtgärder. Han hänvisar till fastighetsskattens och förmögenhetsskattens inriktning på småhusägare. Med tanke på hur stor andel av boendekostnaden som de här skatterna utgör är min fråga till finansministern: Kan finansministern tänka sig att resonera mer i termer av långsiktiga lösningar, pressa ned boendeskatterna och växla över från kortsiktiga bidrag till någonting som faktiskt skulle kunna bidra till att det byggs studentbostäder, hyresrätter i flerbostadshus och det som människorna, bostadskonsumenterna, efterfrågar? Människor upplever att det är dyrt att bo i Stockholmsregionen. Det är ett skäl för människor att flytta från denna region. Vi har en omfattande brist på bostäder. Kan finansministern tänka sig att ompröva den här hållningen och faktiskt vidta de åtgärder som leder till ett ökat byggande?
Bosse Ringholm (S)
Anf. 32 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Gunilla Carlsson gillar uppenbarligen repriser. En dag i förra veckan hade kammaren en stor debatt om Stockholmsregionen. Gunilla Carlsson vill köra en repris på den debatten i dag. I förra veckan hade kammaren en stor debatt om skatteutjämningen. Gunilla Carlsson vill ha en repris där också. Jag kan naturligtvis gärna sammanfatta diskussionen och de inlägg som gjordes vid det tillfället, men för att spara kammarens tid har jag valt att koncentrera mig på det som inte diskuterades förra veckan, nämligen skattedelen. Jag kan lugnt säga att regeringen har velat skydda dem som har små inkomster. Via begränsningsregeln har de nu fått rejäla sänkningar av sin fastighetsskatt både i Stockholmsområdet och på andra håll i landet där det har varit aktuellt. Vi har också redovisat ett arbete som innebär att vi kommer att återkomma till kammaren med ett förslag om motsvarande begränsning när det gäller förmögenhetsskatten. Det är verkligen att tillvarata de små inkomstgruppernas intressen i samhället och visa solidaritet med dem. Jag är vidare förvånad över att Gunilla Carlsson vill köra den här typen av debatt i repris och ännu mer förvånad över att också våra vänner från Folkpartiet vill starta den här debatten på nytt. Vi har nyligen haft en mandatperiod under vilken Moderaterna stått i spetsen för en majoritet i Stockholms stad och i många övriga kommuner i Stockholms län och då man fullständigt har kört sönder finanserna i Stockholms läns landsting. Man har lämnat efter sig ett underskott om 10 miljarder kronor. Det är ändå bra att Gunilla Carlsson vill att den debatten går i repris, för det är viktigt att medborgarna i Stockholmsregionen får klart för sig att det havererade ekonomiska spektakel som Moderaterna har stått för i Stockholms läns landsting kommer att stå skattebetalarna i den regionen dyrt under hela den här perioden. Man gör från den nya ledningen i Stockholms läns landsting stora insatser för att nu försöka betala för sig. Man har ju under många år smitit från notan under den moderatstyrda ledningen i Stockholms läns landsting, och det kommer att stå skattebetalarna dyrt. Det är naturligtvis oerhört viktigt att som regeringen nu gör satsa på tillväxtfrågor i Stockholmsregionen och i hela det övriga landet för att försöka motverka de väldiga skador som Moderaterna har bidragit med här i Stockholmsregionen. Jag är också förvånad över att våra vänner från Folkpartiet vill prata om bostadsbyggande. Om det är någonting som har havererat i den här regionen den förra mandatperioden under borgerlig ledning i Stockholms stadshus och på annat håll är det väl just bostadsbyggandet. Moderaterna, Folkpartiet och övriga borgerliga partier lämnar efter sig en av de längsta bostadsköer som tänkas kan i Stockholmsregionen. Det är så dags att börja tänka på det nu när man från Folkpartiets och Moderaternas sida har förlorat ansvaret för politiken i Stockholm och i många andra kommuner, just därför att man har misslyckats med bostadsbyggandet den förra perioden. Det är en glädje att se att den nuvarande ledningen både i regeringen och i olika kommuner i Stockholmsregionen nu gör ett jätteförsök att dra i gång bostadsbyggandet. Bara Stockholms stads socialdemokratiska ledning har som ambition att bygga 20 000 bostäder under den kommande mandatperioden, vilket står i relief till den misslyckade bostadspolitik och den bostadskö som Moderaterna och Folkpartiet lämnade efter sig i Stockholms stadshus. Man får också ett aktivt stöd från regeringens sida via ökade investeringsbidrag och via sänkt byggmoms. Det görs också en rad långsiktiga strukturinsatser inte minst för att få till stånd fler hyresbostäder. Sent ska syndaren vakna, och det är intressant att Gunilla Carlsson nu har upptäckt vad Moderaterna har ställt till med i Stockholmsregionens usla ekonomi. Det är också intressant att våra vänner från Folkpartiet har upptäckt vilket elände de har ställt till för bostadspolitiken i Stockholmsområdet.
Gunilla Carlsson (M)
Anf. 33 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Det handlar här inte om att köra några repriser. Finansministern må stå här och vara mycket förvånad över att vi vill föra en interpellationsdebatt om en fråga som bekymrar mig väldigt mycket. Jag hade sett fram emot att träffa min motdebattör. Jag står som första namn på Moderaternas Stockholmslista, och finansministern har som förstanamn på Socialdemokraternas lista för Stockholms stad ansvar för att diskutera vad som händer i den här regionen just nu. Jag vill göra detta delvis därför att jag är väldigt stolt över vad den borgerliga ledningen kunde åstadkomma med den här staden och med den här regionen. Det som just nu framstår som dramatiskt är att tillväxten viker i Stockholm och att Stockholm inte går så bra som landet i övrigt. Jag trodde att Bosse Ringholm i sin egenskap av finansminister skulle känna ett mått av bekymmer över detta och skulle vilja diskutera vad vi nu ska göra för att den här utvecklingen inte ska permanentas. Stockholmsregionen har varit, kan vara och bör, som jag tycker, liksom alla andra huvudstadsregioner vara en tillväxtmotor. Därför blir också jag förvånad, men jag tänker inte köra gamla repriser och berätta hur det var förr i tiden utan jag vill titta framåt. Eftersom det för bara några dagar sedan fördes en så spännande debatt skulle jag vilja veta vilka tre konkreta exempel som finansministern vill hålla fram som de mest intressanta från den debatten. Vad tänker finansministern göra för att få fart på landets tillväxtmotor Stockholmsregionen? Jag har inte fått svar på det. Jag har fått svar på del två i min interpellation, och jag har då fått reda på att finansministern inte alls tänker göra någonting åt den stora omfördelning som nu sker mellan de människor som bor och verkar i Stockholm och som tvingas betala landets högsta förmögenhets- och fastighetsskatter, något som är orättvist och skapar motsättningar. Finansministern tycker att det är rimligt att en normalvilla i Enskede ska kosta bra mycket mer än en motsvarande villa i Motala. Jag tycker inte det, utan jag menar att vi ska ha någon form av likvärdighet och rättvisa. Det är i dag faktiskt så att det för dem som har något lägre eller normala inkomster är oerhört svårt att i bostadsbristens Stockholm hitta ett boende till rimliga kostnader. Eftersom efterfrågan är så hög stiger huspriserna, och det gör att bara de med höga inkomster har råd att skaffa sig en bostad. Dessutom tvingas de som inte har inkomster som täcker fastighets- och förmögenhetsskatterna att flytta. Det hjälper inte att hänvisa till en begränsningsregel som knappt har börjat verka när förmögenhetsskatten nu fullt slår igenom. Detta leder till att jag nästan veckovis får höra väldigt beklämmande berättelser från människor som inte längre har råd att bo kvar i den här regionen. De tvingas rycka upp familjen med rötterna och flytta någon annanstans därför att de måste betala Sveriges högsta fastighets- och förmögenhetsskatter. Detta kan inte vara rättvist. Det kan inte vara så att bara därför att man väljer att bo i Stockholm ska man ha många gånger större fastighets- och förmögenhetsskatt.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 34 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Utöver det grundläggande problem som vi tidigare har talat om, det vill säga beslutsstrukturen i Stockholms län, tycker jag att statsrådet också borde vara bekymrad över att Stockholms köpkraft har minskat med 8 000 kr per år för varje enskild invånare. Vad varje invånare i Stockholms län bidrar med till utjämningssystemet påverkar självfallet i väldigt hög grad att denna region inte har den köpkraft och den livskraft som vi kan förvänta oss. Jag säger absolut inte att allting beror på detta, men jag är i alla fall tvärsäker på en punkt, som statsrådet väljer att raljera över, nämligen att ett sådant system som vi nu har på sjukhussidan äter ut sig självt. Man kan inte spara sig ut ur det. När vi 1996 gick in i det här systemet innebar det en ganska modest omfördelning, men det har nu blivit en väldigt häftig omfördelning. Den har kommit efter 1999-2000. Om det är något som statsrådet Ringholm är bra på är det att höja skatter. Vi har sju år i rad höjt skatten i Danderyd, där vi tillämpar balanserade budgetar. Vi följer de regler som statsmakterna sätter upp, men det har man inte gjort i Stockholm. Det hindrar inte att det grundläggande problemet är att vi har fått ett sådant utjämningssystem som gör att pengarna automatiskt går ut. Detta har att göra med själva systemet, och det diskuterades inte, herr statsråd, i riksdagen förra veckan. Då diskuterade man andra saker, men också den tekniska sidan är av intresse. Skatt efter bärkraft är en intressant fråga. Jag förstår att statsrådet där inte tog upp min tanke om olika system för utjämning mellan kommuner. Det bygger på att man låter massor av människor i Stockholm med låga inkomster skicka pengar till andra delar av landet. Det gör man genom att höja kommunalskatterna i dessa regioner, och det är inte ett bra sätt att tillämpa skatt efter bärkraft på fastighetsskatteområdet. Det här är en omvänd Robin Hood-politik.
Nina Lundström (Fp)
Anf. 35 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Vi får ofta i dessa debatter och får nu återigen höra att om borgarna inklusive Folkpartiet hade gjort någonting annat i kommunerna i Stockholms län, hade världen sett annorlunda ut. Jag vill påminna finansministern om att bostadspolitiken i Sverige fungerar med ett delat ansvar. Det innebär att riksdagen och regeringen har ett stort ansvar för de delar som staten kan påverka, vad gäller både finansiella och legala instrument. Vi får här höra att om borgarna hade gjort annorlunda hade vi haft oerhört många fler bostäder. Den socialdemokratiska regeringen har suttit i nio år. Vi kan konstatera att motionsförslag på motionsförslag med tänkbara åtgärder för att öka bostadsbyggandet avslås. Än en gång konstateras i ett nummer av Byggindustrin beträffande småbyggare - sådana som vi vill ha fler av för att öka konkurrensen - så här: Statliga bidrag vill dessa företagare ha bort. Låt marknaden arbeta på lika villkor. Detta är en uppfattning som också vi har lyft fram upprepade gånger. Jag tycker att det är väldigt synd att alltid i debatten mötas av att någon annan tidigare borde ha gjort något annat. Sundbyberg är en socialdemokratiskt ledd kommun. Där har man på tio år byggt 14 hyresrätter. Det finns en större förklaring till de problem som finns. Solna har byggt och bygger mycket trots mycket taskiga förutsättningar Jag skulle ändå vilja få ett svar från finansministern. Vad tänker finansministern göra för att det ska vara möjligt också att bo i hyresrätt? Tänker finansministern ta initiativ till att se över beskattningen, som är en stor anledning till att det är dyrt att bo i den här regionen?
Bosse Ringholm (S)
Anf. 36 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Gunilla Carlsson är stolt över att Moderaterna har kört sönder Stockholms läns landstings finanser. Gunilla Carlsson är stolt över att Moderaterna i Stockholms läns landsting har lämnat efter sig en ofinansierad sjukvård på 10 miljarder kronor. Gunilla Carlsson är stolt över att den moderata sjukvårdsledningen förra perioden inte brydde sig om att betala räkningarna. Gunnar Andrén har rätt i att det finns kommuner som är moderatstyrda som inte har burit sig lika illa åt. Danderyds kommun är en moderatstyrd kommun, men där har man i motsats till Stockholms läns landsting inte skjutit problemen framför sig och lämnat efter sig stora underskott på det sätt som Stockholms läns landsting. Det är en viss skillnad - det har Gunnar Andrén en poäng i. Men det är också så att invånarna i Stockholms län har väldigt olika förutsättningar. Om man skulle följa exempelvis den moderata reservationen i Skatteutjämningskommittén så skulle invånarna i en av Stockholms rikaste kommuner, Danderyd, få en skattesänkning på 6 kr. Det är Moderaternas omvända Robin Hood-politik, det vill säga de invånare som har de lägsta skatterna ska få de högsta skattesänkningarna medan invånarna i de delarna av Stockholms län som har de högsta skatterna inte skulle få den förmån som Moderaterna tydligen vill ge till Danderyds kommun med 6 kr i skattesänkning. Jag måste säga att det kanske inte bara är Moderaterna som har ansvar för den sönderkörda ekonomin i Stockholmsregionen. Folkpartiet har också samma ansvar. Folkpartiet har suttit i samma majoritet. Det är häpnadsväckande att se: När nu den främste företrädaren för Moderaterna har flytt länet, flyttat från länet och lämnat problemen bakom sig så tar tydligen Folkpartiet upp hans kastade handske, och Folkpartiet i Stockholms läns landsting tycker inte ens att man ska lägga ett förslag till budget. Man försöker smita ifrån den delen av ansvaret också. Från regeringens sida har vi nu sagt att vi vill prioritera tillväxtfrågorna. Statsministern har i en regeringsdeklaration i riksdagen presenterat ett omfattande tillväxtprogram, regeringen har i budgetpropositionen presenterat en rad förslag för att sätta tillväxten i fokus och vi har startat samtal med arbetsmarknadens parter om tillväxtfrågorna, och detta kommer naturligtvis att vara oerhört viktigt för Stockholmsregionen. Då står Gunilla Carlsson här och spelar oskyldig och säger: Jag vet ingenting. Jag har ingenting hört. Jag vet ingenting om vad som händer med tillväxtfrågorna i Stockholmsområdet. Man måste kanske begära lite engagemang av en riksdagsledamot från Stockholms län att i varje fall tillgodogöra sig minsta elementa om vad som händer i Sveriges riksdag, vad som händer när det gäller regeringsförklaringen, budgetpropositionen och tillväxtsamtalen. Jag tror att Gunilla Carlsson kommer att upptäcka att det just nu görs flera aktiviteter än någonsin för att få till stånd en ökad tillväxt i Stockholmsregionen och i hela Sverige. Det ska ändå ses mot bakgrund av att sedan regeringsskiftet 1994, när Socialdemokraterna tog över efter regeringen Bildt, har Sverige haft en bättre tillväxt än omvärlden. Sverige har haft en tillväxt på 3,1 % sedan 1994, medan EU-länderna har haft en tillväxt på knappt 2 ½ %, och vi har i dagsläget kanske den dubbla tillväxten i Sverige jämfört med EU-länderna. Men vi är ändå inte nöjda med tillväxttakten. Vi vill öka tillväxttakten åren framöver, men för det krävs naturligtvis att vi har sunda offentliga finanser, det vill säga raka motsatsen till det som Moderaterna lämnade efter sig i Stockholms läns landsting och på många andra håll.
Gunilla Carlsson (M)
Anf. 37 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Jag vet att finansministern har en bakgrund i Stockholms läns landsting, och det verkar som om han väldigt gärna skulle vilja föra en diskussion om landstingsskatter i stället för att diskutera sin viktiga uppgift som landets finansminister och diskutera tillväxtfaktorer och diskutera hur höga skatter kan knäcka tillväxten, men också diskutera att det finns vissa kluster, vissa regioner, som kan dra i gång tillväxt. Vi ser att det går lite bättre för Göteborg just nu. Det tycker jag är kul och bra. Jag ville ta upp den här interpellationsdebatten också för att ge finansministern en möjlighet att säga: Ett, två, tre - de här sakerna är jag jättestolt och glad över att vi avser att göra för att få fart på tillväxten i Stockholm igen. Av detta får vi inget höra. Av denna pedagogik finns det ingen ansats, mer än att börja älta hur det var förr och börja dra in både kommunal- och landstingsdebatt i den här kammaren. Jag har ingenting emot det, men jag bad om tre konkreta exempel på för Stockholmsregionen viktiga frågor i de tillväxtsamtal som nu pågår, tillväxtsamtal där man återigen diskuterar tillkortakommanden med den politik som har gjort att Sverige har dåliga förutsättningar därför att allt färre arbetar. Allt färre ska försörja alltfler. Vi står inför stora tillväxtproblem. Kring detta samtalas det bara. Jag är oroad för den här regionens utveckling. Därför väckte jag den här interpellationen. Jag tycker att det är bekymmersamt att man drar undan köpkraft. Jag tror att det har haft en betydelse med de höga kommunalskattehöjningarna till följd av ett utjämningssystem som drabbar den här regionen. 900 kr per Stockholmsfamilj och månad försvinner. Det är klart att detta påverkar tillväxten, och jag trodde att finansministern skulle vara lite bekymrad för det.
Bosse Ringholm (S)
Anf. 38 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Det är faktiskt häpnadsväckande att Gunilla Carlsson är eller spelar så okunnig som hon gör. Stockholms läns landsting är en väldigt stor del av Stockholmsregionens ekonomi. Man har kört Stockholms läns landstings ekonomi i botten, lämnat efter sig en skuld på 10 miljarder kronor och tvingat fram stora skattehöjningar både i år och nästa år, för det är Moderaterna som har tvingat fram skattehöjningar - det är Moderaterna som har det yttersta ansvaret för skattehöjningarna. Trots detta försöker Gunilla Carlsson spela oskyldig och säga: Det har väl ingen inverkan på dagens tillväxtsituation. Det är ju precis det som det har! Det är ju skattehöjningarna i många av länets kommuner och inte minst i Stockholms läns landsting, framtvingade av vårdslöshet från Moderaternas sida, som är en del av Stockholmsregionens tillväxtproblem i dagsläget. Det försöker Gunilla Carlsson verka fullständigt ovetande om, men jag tror att så enkla trick inte går hem, varken hos väljarna eller någon annan. Det är en realitet: Har man smitit från notan år efter år i Stockholms läns landsting, lämnat efter sig 10 miljarder kronor i underskott, tvingat den nya landstingsledningen att rensa upp i detta träsk och tvingat den till skattehöjningar som Moderaterna ytterst är ansvariga för, då måste man också inse att det faktiskt har påverkat Stockholmsregionens tillväxtmöjligheter negativt. Regeringen gör nu stora insatser för tillväxten i hela landet. Trots att vi som jag sade förut har en snabbare tillväxt i Sverige än i omvärlden så tycker vi att det är väldigt viktigt att prioritera tillväxtfrågorna för hela Sverige, inklusive Stockholmsområdet. Jag är säker på att utifrån de många förslag som vi nu har lagt till riksdagen och som diskuteras i tillväxtsamtal och annat framöver så kommer vi också att kunna höja tillväxttakten, inte bara i resten av Sverige utan även i Stockholmsområdet, under nästa år.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.