Tillsynen av begravningsväsendet
Interpellation 2024/25:247 av Per-Arne Håkansson (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2024-11-28
- Överlämnad
- 2024-11-29
- Anmäld
- 2024-12-02
- Svarsdatum
- 2024-12-13
- Besvarad
- 2024-12-13
- Sista svarsdatum
- 2024-12-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Efter att Svenska kyrkan upphörde att vara statskyrka för snart 25 år sedan har uppgiften som huvudman för begravningsverksamhet, med undantag av Stockholms och Tranås kommuner, kvarstått.
Med mångårig erfarenhet, samlad kunskap, värdighet och respekt för uppgiften är, såvitt jag bedömer saken, tilliten till Svenska kyrkan som huvudman fortfarande stark bland befolkningen.
Utifrån dialog och samråd med såväl kyrkliga företrädare som representanter från begravningsbranschen, förtroendevalda, kyrkogårdsanställda och företrädare ur olika trossamfund har jag emellertid kommit i kontakt med en del problemställningar hänförda till begravningsverksamheten som jag här vill redogöra för.
Nyligen presenterade också Tankesmedjan Tiden en rapport kring en översyn av begravningar i Sverige med rubriken ”Det kostar på att dö” som dels visade på skillnader i avgift i olika delar av landet, dels tog fasta på avsaknaden av tillsynsmyndighet för begravningsbyråer.
Såväl ekonomiska och juridiska som etiska aspekter behöver vägas in. Utifrån enskilda medborgares perspektiv kan det också hänvisas till Riksdagens utredningstjänst, som tagit fram att ungefär 40 000 kronor betalas in i begravningsavgift per person under ett liv.
Från begravningsbranschen framhålls att tiden mellan det att dödsfallet inträffat och begravning/gravsättning/kremation, som enligt lag ska vara max en månad, blir allt längre.
I Sverige ligger snittet nu på 25,4 dagar – en siffra som tycks öka för varje år. I våra nordiska grannländer tar det runt tio dagar. Sverige är enligt uppgifter från begravningsbranschen det land i världen där det tar längst tid innan begravning av avlidna sker.
Kroppen ligger i kyl på bårhuset tills de anhöriga kontaktar en begravningsbyrå – detta kan ibland ta upp till en vecka när det egentligen borde ta högst tre dagar. Förruttnelsen börjar de facto snabbt, även i en kyl.
En frågeställning att beakta kan vara hur man själv vill bli behandlad och om det kan anses värdigt att ligga i en kyl i flera veckor innan man blir klädd och nedbäddad i en kista.
För en tid sedan framkom det i en avslöjande granskning i Sveriges Television hur oseriösa begravningsbyråer försnillar dödsbon på pengar. Vinstintresset och i flera fall bedrägerier hade i dessa fall tagit överhanden framför en värdig hantering av avlidna och dess kvarlevor.
En annan sida av saken, bortsett från juridiska och ekonomiska aspekter, är minst lika alarmerande och det handlar om begravningsbyråer som helt utan grundläggande kunskap omhändertar avlidna på ett oetiskt sätt.
Detta skulle kunna undvikas om den som vill starta en begravningsbyrå uppfyller en del grundkrav såsom någon form av grundläggande utbildning, ordnad ekonomisk situation och ansvarsförsäkring.
Frågan om en tillsynsmyndighet som kontrollerar begravningsverksamheten har väckts, senast i samband med en granskning av Sveriges Television, men har enligt vad jag förstått av uttalanden från Jakob Forssmed avvisats av regeringen.
På senare år har en rad begravningsbyråer startats av enskilda församlingar inom Svenska kyrkan, detta sedan kyrkomötet fattat beslut om att ändra kyrkoordningen till att förklara det tillåtet för församling, som samtidigt är huvudman, att bedriva begravningsbyrå.
I sammanhanget kan det inte uteslutas att rollen som huvudman och utförare riskerar att blandas ihop, inte minst då det berör människor som kanske som anhöriga befinner sig i en utsatt situation just vid tillfället för beslut kring begravningen.
Konkurrensverket framhåller i en rapport att befintlig tillsyn inte är tillräcklig och föreslår lagändringar i form av att utgifter som kyrkliga begravningsbyråer har inte får belasta varken kyrkoavgiften eller begravningsavgiften, att kyrkliga begravningsbyråer ska ha personal anställd utanför den kyrkliga verksamheten och att en allmän princip om likabehandling ska råda för att undvika självfavorisering gentemot andra begravningsbyråer.
Konkurrensverket föreslår också att sanktionsmöjligheter ska kunna ges om reglerna inte efterlevs.
En statlig utredning om begravningsfrågor genomfördes för drygt femton år sedan. Mycket har förändrats sedan dess, och det kan finnas anledning att fråga sig om en ny utredning skulle kunna aktualiseras.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Jakob Forssmed:
- Hur bedömer statsrådet att begravningsverksamheten fungerar utifrån etiska och ekonomiska aspekter?
- Avser statsrådet att ta initiativ för att genom en utredning eller på annat sätt se över de frågor som här aktualiserats om begravningsverksamheten?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:247
Webb-tv: Tillsynen av begravningsväsendet
Dokument från debatten
- Fredag den 13 december 2024Kammarens föredragningslistor 2024/25:50
- Protokoll 2024/25:50 Fredagen den 13 decemberProtokoll 2024/25:50 Svar på interpellation 2024/25:247 om tillsynen av begravningsväsendet
Protokoll från debatten
Anf. 1 Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Herr talman! Per-Arne Håkansson har frågat mig hur jag bedömer att begravningsverksamheten fungerar utifrån etiska och ekonomiska aspekter samt om jag avser att ta initiativ för att genom en utredning eller på annat sätt se över de frågor som aktualiserats om begravningsverksamheten.
Dagens begravningslagstiftning är från 1990, och den har genom åren i allt väsentligt fungerat väl. Begravningslagen (1990:1144) har ändrats vid ett flertal tillfällen. Ett exempel är lagändringen som innebär att metaller som inte förbränts efter en kremering ska återvinnas. Svenska kyrkan är huvudman för begravningsverksamheten i nästan hela Sverige, och jag har stort förtroende för hur de förvaltar sitt ansvar.
Jag tycker att flera av de frågor som Per-Arne Håkansson lyfter är väl värda att diskutera vidare. Jag utesluter inte att det framgent kan finnas behov av att se över vissa frågor inom ramen för begravningsverksamheten.
Anf. 2 Per-Arne Håkansson (S)
Herr talman! Jag får tacka socialminister Jakob Forssmed för svaret.
Jag väckte den här interpellationen utifrån att jag vid besök och i samtal och dialog med såväl kyrkliga företrädare som representanter för begravningsbranschen, förtroendevalda, kyrkogårdsanställda och företrädare för olika trossamfund, men också i frågor om begravningsväsendet allmänt engagerade medborgare, kommit i kontakt med frågeställningar där en rad problemområden lyfts upp.
Efter att Svenska kyrkan upphörde att vara statskyrka för ungefär 25 år sedan har uppgiften som huvudman för begravningsverksamheten, med undantag för Stockholms och Tranås kommuner, kvarstått. Det är min bedömning, och som jag uppfattar det också Jakob Forssmeds, att den mångåriga erfarenhet, samlade kunskap, värdighet och respekt för uppgiften att hantera begravningar som Svenska kyrkan i allmänhet besitter gör att tilliten till Svenska kyrkan som huvudman alltjämt är stark hos befolkningen. Det gäller också de två kommuner som har samma uppgift.
Vad jag vill lyfta fram är huruvida ökad tillsyn och ytterligare kravställning från statens och samhällets sida, då ju kyrkan inte längre utgör staten, skulle vara motiverat, inte minst då det också handlar om verksamhet som utförs på en helt oreglerad marknad. De krav som finns är upprättade av begravningsbyråerna själva. All respekt för detta, men det är inte självklart att alla som bedriver verksamhet följer dessa krav. Både ekonomiska, juridiska och etiska aspekter behöver vägas in.
Som jag ser det ligger det i det allmännas intresse att den affärsverksamhet som de facto bedrivs för människors sista vila och avskedstagande är sund. Det i sig skapar tillit och förtroende. Utifrån denna aspekt finns en del oroande tendenser.
För en tid sedan framkom det i en granskning i Sveriges Television hur oseriösa begravningsbyråer försnillade pengar från dödsbon. Snäva vinstintressen och bedrägerier hade i dessa fall tagit överhanden framför en värdig hantering av avlidna och deras kvarlevor.
Detta blev också föremål för en skriftlig fråga här i riksdagen, på vilken Jakob Forssmed svarade att han kommer att fortsätta följa frågan noggrant och om det behövs är beredd att överväga initiativ.
Till detta, herr talman, kan också läggas den nya inställning som Svenska kyrkan genom kyrkomötet tagit fram om att ändra kyrkoordningen så att det ska vara tillåtet för en församling som samtidigt är huvudman att bedriva begravningsbyrå på affärsmässiga grunder.
I sammanhanget kan det kanske inte uteslutas att rollerna som huvudman och utförare riskerar att blandas ihop, inte minst då detta berör människor vilka som anhöriga kanske befinner sig i en utsatt situation just vid tillfället för beslut i dessa frågor.
Konkurrensverket har tittat på detta. Verket framhåller i en rapport att befintlig tillsyn inte är tillräcklig och föreslår en del lagändringar i form av att kyrkliga begravningsbyråer inte ska få belasta vare sig kyrkoavgiften eller begravningsavgiften, att de ska ha särskild personal anställd utanför den kyrkliga verksamheten och att en allmän princip om likabehandling ska råda för att undvika sammanblandning av rollerna som huvudman och utförare.
Jag tolkar såväl interpellationssvaret som tidigare svar på frågor i dessa ärenden som att det finns ett intresse hos Jakob Forssmed för att diskutera en hel del av de frågeställningar jag tagit upp i interpellationen. En fråga blir därför vad han ytterligare väntar på för att initiera en utredning eller någon form av översyn. Finns det inte redan fullgoda skäl att gå från ord till handling?
Anf. 3 Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Herr talman! Jag vill först rikta ett stort tack till Per-Arne Håkansson för interpellationen och för att han lyfter de här frågorna.
Begravningar är oerhört viktiga för människan. Sättet de genomförs på påverkar våra möjligheter att hantera livet. Jag tror att vi är många som kan vittna om att när någon nära dör händer det någonting i rummet. Det blir en annan klang i livet. Rummet kan kännas mindre eller större. Det kan nästan kännas som att det blir fysiska förändringar i ens liv när det händer. Där spelar begravningarna, vilket många vittnar om, en stor roll för hur man upplever det. Var det värdigt? Var det sätt jag fick ta avsked på rimligt och bra? Det gäller både när dödsfallet sker stilla och när det sker plötsligt, dramatiskt och helt oväntat.
För detta behöver vi ha en väldigt bra ordning, och i allt väsentligt har vi det. Det är min uppfattning. Det är många aktörer som sköter sig alldeles utmärkt och som har lång erfarenhet. Per-Arne beskriver det väl själv. Det finns ett slags infrastruktur kring detta. Det finns en lång erfarenhet av hur vi möter människor i de här situationerna och hur vi hanterar detta på ett värdigt sätt, som i allt väsentligt också följs av de aktörer som är involverade.
Icke desto mindre finns det också stora problem här. Jag tycker ibland att begravningsverksamheten blir ett slags spegelbild av samhället. Vi ser till exempel att många begravs i ensamhet, helt utan ceremoni. Vi fick ett nyord för några år sedan: direktare. Det är den stora andel svenskar som varje år begravs utan någon nära anhörig, någon vän eller någon alls närvarande. De är direktare. Det är ingen som finns där. Det är förstås sorgligt.
En annan sak som Per-Arne Håkansson pekar på är att rent kriminella aktörer ibland agerar för att helt enkelt sko sig på människor i en utsatt situation. De bedriver inte en seriös verksamhet, och det måste vi naturligtvis agera mot med kraft. Framför allt är det rättsvårdande myndigheter som behöver agera när man på olika sätt tillskansar sig medel på felaktiga grunder.
Per-Arne Håkansson sa att detta är oreglerat. Så är det inte. Det finns först och främst en begravningslag som reglerar själva begravningsverksamheten. Det är inte begravningsbyråernas verksamhet i första hand utan, precis som Per-Arne Håkansson beskriver, något som Svenska kyrkan, Stockholms stad och Tranås kommun gör.
Men det är inte så att begravningsbyråer är oreglerade. De lyder till exempel under konsumentlagar, som min statsrådskollega Erik Slottner har att hantera. Vi för naturligtvis samtal. Jag har samtalat med honom om de här frågorna och om vikten av att det hanteras på ett bra sätt.
Med det sagt utesluter jag inte att vi kan behöva vidta olika typer av åtgärder och se över vissa frågor. Jag ser själv med oro på att tiden mellan dödsfall och begravning hela tiden tycks bli längre, trots att vi har försökt korta den för att få en rimlig hantering. Där tycker jag att det finns etiska problem som vi behöver adressera på olika sätt.
Vad gäller Svenska kyrkan och begravningsverksamheten har jag manat Svenska kyrkan till varsamhet här. Man har sina ceremoniella och diakonala roller i förhållande till många medborgare i Sverige. Men i större delen av Sverige har man också ett ansvar för begravningsverksamheten, och det ska man inte blanda ihop med begravningsbyråverksamhet, om det inte finns väldigt starka skäl för det.
Det är några sådana frågor som det säkert finns anledning att diskutera vidare.
Anf. 4 Per-Arne Håkansson (S)
Herr talman! Tack, Jakob Forssmed, för svaret och resonemanget om de här frågorna!
En aspekt som nämndes är de ekonomiska förutsättningarna. Beroende på vilken kommun eller församling man tillhör kan prisskillnaderna variera ganska avsevärt. Jag tog nyligen del av en rapport med titeln Det kostar på att dö, som tankesmedjan Tiden har gett ut. De har tittat på de här avgifterna och visar på skillnader över landet. Slutsatsen i rapporten var att vi inte kan sägas vara lika inför döden.
Kostnaderna som uppstår kan handla om transportmöjligheter, infrastruktur och en rad olika aspekter. Men till det kommer avgifter för begravningsceremoni, bouppteckning och sådant. Där är det viktigt att det är seriösa aktörer som agerar på marknaden.
Begravningsavgiften går till att erbjuda allmänna begravningsplatser för alla som bor i Sverige. Den är som bekant inte kopplad till den egna begravningen, utan det handlar om sådant som lokaler för förvaring, kremering, transporter och gravplats eller motsvarande på allmän begravningsplats i 25 år. Utifrån den enskildes perspektiv kan jag också hänvisa till en rapport från riksdagens utredningstjänst om att ungefär 40 000 kronor betalas in i begravningsavgift per person och liv.
Vi har sju länsstyrelser som har rätt att inspektera verksamheter och som på begäran får ta del av upplysningar och annat material som behövs. De ansvarar också för att lämna tillstånd, till den som vill, att sprida ut aska på annan plats än avsedd begravningsplats.
Vi saknar dock en övergripande tillsynsmyndighet i landet. Det har efterfrågats, inte minst av begravningsbyråerna själva. Man vill i alla fall uppmärksamma oss på att det är möjligt för vem som helst att starta en begravningsbyrå. Det är den egna branschkännedomen och branschen själv som skapar godkännande.
Den senaste större begravningsutredningsutredningen genomfördes vad jag förstår 2008/2009. Där tog man upp frågor om begravningsombudens roll, tiden mellan dödsfall och gravsättning eller kremering och alternativa begravningsmetoder, som Forssmed nämnde här. Sedan dess har samhället genomgått en hel del förändringar som nog också har bäring på begravningsfrågorna.
Jakob Forssmed var inne på tiden mellan dödsfall och gravsättning eller kremering. Maxtiden är en månad. Jag antar att han är väl informerad om att snittet i Sverige ligger runt 25 dagar. Och det är en notering som tycks öka för varje år. I våra nordiska grannländer tar det runt tio dagar, enligt de uppgifter jag har fått. En rad samfund har förvisso snabbare processer.
Sverige är, enligt uppgift, det land i världen där det tar längst tid innan begravning av avlidna sker. Kroppen ligger i kyl på bårhuset tills de anhöriga kontaktar en begravningsbyrå. Det kan ibland ta upp till en vecka. Man bör ha i åtanke att förruttnelse börjar snabbt även i en kyl.
Det finns alltså anledning, som jag ser det, att följa upp också dessa frågor och se vad vi kan göra för att kanske åstadkomma förbättringar och skapa möjligheter för att öka förtroendet i detta.
I tidningen Dagen kunde vi också läsa att polis måste sättas in vid begravningsceremonier som rör kriminella gäng. Hat och hot kan förekomma mot människor som utför verksamheterna.
Bedömer Jakob Forssmed att dessa frågeställningar är något som behöver finnas med om en översyn sker?
Anf. 5 Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Herr talman! Tack igen, Per-Arne Håkansson, för frågor och resonemang här!
Vi har begravningsavgiften, och den heter avgift för att den ska motsvara kostnader för att vi ska ha ett välfungerande och värdigt begravningsväsen i Sverige. Vi har, precis som Per-Arne Håkansson pekar på, också länsstyrelser som ska övervaka detta. Vi har även valda ombud som ska stå för medborgarnas insyn och vara deras representanter i det här sammanhanget för att säkerställa att avgifterna är skäliga i förhållande till den verksamhet som bedrivs. Det är ett system som jag tycker i allt väsentligt fungerar och som är värt att värna.
Men som jag också sa finns det många frågeställningar. Även om vi har ett system som i allt väsentligt fungerar väl finns det alltid skäl att fundera på att följa frågan. Finns det olika saker som skulle behöva hanteras bättre? Jag utesluter inte det.
Samtidigt konstaterar jag att det finns en liten brist på kapacitet. När det gäller utredningar finns det också mycket akuta åtgärder som måste genomföras i Sverige, inte minst kring kriminella gäng och annat, för att få fram lagstiftning för att trycka tillbaka dem som hotar vårt samhälle.
De här frågorna är viktiga. Jag kommer att följa dem, och jag utesluter inte åtgärder längre fram. Men jag kan inte här i dag säga att vi kommer att tillsätta en utredning eller motsvarande.
Jag ser delvis samma problem och bekymmer som Per-Arne Håkansson gör, inte minst i fråga om tiden. Jag tycker att det är ett bekymmer. Jag tycker också att vi som samhälle behöver reflektera över hur vi hanterar den typen av situationer. Är det inte något som håller på att gå förlorat när vi inte klarar av att prioritera och få ihop våra almanackor för att kunna begrava en närstående inom rimlig tid? Det är en diskussion som vi behöver ha och som man inte nödvändigtvis kommer åt enbart med lagstiftning.
Vi behöver diskutera begravningar för vad de är. Begravningen är en oerhört viktig sak i vårt samhälle som hjälper människor att hantera en av livets allra svåraste situationer - när någon nära, någon vän, någon arbetskamrat eller någon livskamrat lämnar oss. Jag välkomnar en sådan diskussion. Jag välkomnar att Per-Arne Håkansson bidrar till den. Och jag ser att det är något vi behöver, både i de enskilda fallen och på ett mer generellt plan.
Vi behöver fundera på hur vår infrastruktur ser ut för de existentiella frågorna. Vilket utrymme får de i vårt samhälle? Vilken plats får de i vårt samhälle? Det finns all anledning att reflektera kring det.
Anf. 6 Per-Arne Håkansson (S)
Herr talman! Jag tackar för svaret.
Frågorna berör en rad samhällsområden som Jakob Forssmed beskriver. De ligger också nära varje människa. För dem som arbetar inom sjukvården och omsorgsverksamheten men också inom kyrka och kommuner eller är frivilligt engagerade i församlingar är begravningsfrågorna ständigt närvarande i vardagen. Men för många av oss andra rör det sig kanske om enstaka eller några tillfällen i livet då tillvaron stannar upp och vi som anhöriga ska hantera en rad frågeställningar som hastigt uppstår och där det krävs beslut.
Vi har berört huvudmannaskapet. För egen del vill jag framhålla såväl Svenska kyrkan som Stockholms och Tranås kommuner som har att hantera dessa uppgifter. Jag ser kanske inte just huvudmannaskapet som det som i första hand behöver vara föremål för förändring och justering. Det bygger till syvende och sist på människors förtroende och tillit och har så gjort i generationer.
Utgångspunkter kan dock vara frågor om stad-kontra-landsbygd-perspektivet och om skillnaderna i kostnader och förutsättningar ska vara stora beroende av var man bor och verkar.
Återvinning och miljöfrågor nämnde Jakob Forssmed i sitt svar. Det bygger också en sund bransch i stort om man hela tiden har med de frågorna i arbetet.
Digitaliseringen, klimatpolitiken och gängkriminaliteten är alla tre betydelsefulla områden. Där involveras också begravningsväsendet på olika sätt.
Det finns en rad frågeställningar att titta på. Det har hänt en hel del under de 15 år som gått sedan regeringen senast gjorde en översyn av begravningsväsendet. Det kanske kan vara dags nu. De frågeställningar och resonemang som vi haft ger ändå en förhoppning om att det så småningom kommer ett initiativ från Forssmed.
Jag tackar för debatten.
Anf. 7 Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Herr talman! Jag tackar Per-Arne Håkansson än en gång för ett intressant meningsutbyte.
Begravningsverksamheten är något som angår alla i Sverige, men samtidigt är det en verksamhet som inte alltid får den uppmärksamhet som den förtjänar. Därför välkomnar jag diskussioner och debatter som denna.
Min uppfattning är att dagens ordning i stort sett fungerar väl. Jag delar interpellantens syn på huvudmannaskapsfrågan. Det finns inget skäl att i grunden ifrågasätta den så länge förtroendet för den finns bland medborgarna, och det gör det.
Samtidigt finns det områden som inte fungerar tillräckligt väl. Jag delar Per-Arne Håkanssons bild av att det finns frågor som är väl värda att diskutera vidare. En sådan är tiden mellan dödsfall och begravning. Den har ökat trots att lagstiftningen på området skärptes 2012. Att det förhåller sig så innebär en risk för en mer oetisk hantering. Det är inte acceptabelt att gällande lagstiftning inte efterlevs, och vi behöver förstås titta vidare på hur man kan få det att fungera bättre än i dag.
Per-Arne Håkansson tar upp skillnader i kostnaderna för begravningar. Det gäller även många andra frågor i samhället som kan ha skilda kostnader beroende på kommun. Det kan variera - ibland har storstäder högre kostnader i vissa avseenden och ibland har landsbygden det i andra avseenden. Men det är förstås en aspekt att fundera vidare på.
Branschorganisationen har här en viktig uppgift. Det finns en auktorisering och en branschstandard. Om man väljer en begravningsbyrå som följer standarden vet man att man kommer att få ett tryggt bemötande. Om man inte får det har man möjlighet att vända sig till branschorganisationens organ för egen tillsyn men också till Konsumentverket.
Det finns alltså en reglering. Man kan alltid fundera över om den borde se ut på ett annat sätt eller vara skarpare. Jag utesluter inte åtgärder längre fram.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.