Tidsgräns för bodelning
Interpellation 2024/25:132 av Eva Lindh (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2024-10-22
- Överlämnad
- 2024-10-22
- Anmäld
- 2024-10-23
- Svarsdatum
- 2024-11-14
- Sista svarsdatum
- 2024-11-14
- Besvarad
- 2024-11-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Hundratals kvinnor har dödats av en nuvarande eller före detta partner. Det är mammor, döttrar, systrar och vänner som drabbas av mäns våld mot kvinnor. Enligt Brottsförebyggande rådet lever cirka 150 000 barn med en förälder som blivit misshandlad av den andra föräldern.
När en kvinna vågar ta steget att lämna en våldsam partner är det viktigt att hon får stöd. Lika viktigt är att få till en långsiktighet för att kvinnan ska kunna börja ett nytt liv. Det finns kvinnor som lämnat men känt sig tvingade att gå tillbaka till en våldsam partner när de inte får till en bra bostadssituation för sig och barnen.
Ett exempel är de utdragna bodelningsprocesserna som drabbar många våldsutsatta kvinnor och barn. Maken eller sambon kan i dag vägra medverka till en bodelning. Det finns ingen tidsgräns för hur länge detta kan pågå och en part kan därför förhala processen i flera år. Under tiden kan den andra parten tvingas leva i ekonomiskt trångmål, ha svårt att få bolån och inte ha ekonomiska möjligheter till en hållbar bostadssituation. Situationen kan till slut tvinga brottsoffret tillbaka till förövaren.
En tidsgräns måste införas så att våldsutövaren inte tillåts att medvetet dra ut på bodelningsprocessen för att på så sätt försvåra för sin tidigare partner och offer att gå vidare i livet.
Förra året uppmanade en enig riksdag regeringen att verka för snabbare bodelningsprocesser och införa en rimlig bortre tidsgräns. Justitieminister Strömmer har lovat att en utredning kommer att tillsättas för att se över bodelningsprocessen under året.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
Vad händer med frågan om att införa en bortre tidsgräns vid bodelning?
Debatt
(12 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:132
Webb-tv: Tidsgräns för bodelning
Dokument från debatten
- Torsdag den 14 november 2024Kammarens föredragningslistor 2024/25:30
- Protokoll 2024/25:30 Torsdagen den 14 novemberProtokoll 2024/25:30 Svar på interpellation 2024/25:132 om tidsgräns för bodelning
Protokoll från debatten
Anf. 22 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Eva Lindh har frågat mig vad som händer med frågan om att införa en bortre tidsgräns vid bodelning. Starkt sammanfattat kan man väl säga att det händer mycket nu och att det var på tiden.
Att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och andra kränkningar i nära relationer är högt prioriterade frågor för regeringen. Det handlar inte bara om att motverka allvarlig brottslighet utan också om att värna alla människors frihet. Regeringen arbetar enträget för en ökad jämställdhet med fokus på att mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Som interpellanten lyfter upp är det angeläget att en person som har bestämt sig för att lämna en våldsam relation inte möts av hinder på vägen mot ett nytt liv. Det är inte acceptabelt att ekonomiska faktorer avhåller någon från att lämna en våldsam partner.
I dag kan en make förhala eller på annat sätt obstruera bodelningsprocessen i syfte att utöva påtryckningar och makt eller undanhålla egendom. Det kan beskrivas som en form av ekonomiskt våld. En utdragen bodelningsprocess kan leda till problem av olika slag, bland annat med att hitta en ny bostad. Bodelningsprocessen kan därför utgöra ett hinder för den som vill lämna en destruktiv relation.
För att gå till botten med orsakerna till problemen har vi hållit rundabordssamtal med riksdagsledamöter, domare och advokater samt med representanter för intresseorganisationer och forskningen. Bilden som framträder är att det finns en samstämmighet om svårigheterna med handläggningen, vilka bland annat orsakas av parters passivitet eller obstruktion.
Därför har regeringen nu gått vidare och så sent som förra veckan tillsatt en utredning som ska se över bodelningsprocessen. Syftet är att säkerställa en välfungerande, effektiv och rättssäker ordning och att motverka ekonomiskt våld. En del av utredarens uppdrag handlar om att ta ställning till den fråga som Eva Lindh lyfter, det vill säga om det bör införas en bortre tidsgräns för bodelningsförrättningen. Men utredaren ska också överväga andra åtgärder. Det handlar exempelvis om att ta ställning till om bodelningsförrättaren bör ha tillgång till skarpare verktyg att använda mot en part som inte medverkar eller som på annat sätt försöker förhindra en effektiv handläggning. Det handlar också om att bedöma om det bör införas striktare regler för hur kostnaderna för bodelningsförrättarens arbete kan fördelas, så att en make som inte medverkar får betala en större del av kostnaderna.
Låt mig i detta sammanhang också nämna andra viktiga åtgärder som regeringen har vidtagit eller planerar att vidta för att bekämpa mäns våld mot kvinnor samt våld i andra nära relationer.
En väldigt viktig del handlar om att stärka det straffrättsliga skyddet för utsatta kvinnor. Därför genomför vi nu en stor omläggning av kriminalpolitiken där fokus flyttas från gärningsmannen till brottsoffret och det omgivande samhällets behov av skydd. Regeringen gav förra sommaren en särskild utredare i uppdrag att se över straffskalorna och reformera systemet med påföljder i grunden. Utredaren ska bland annat lämna förslag som innebär att livstids fängelse ska kunna komma i fråga för vissa allvarliga fall av upprepade vålds- och sexualbrott även om inget av de enskilda brotten har livstids fängelse i straffskalan.
En annan väldigt viktig del handlar om att reformera lagstiftningen om kontaktförbud. För närvarande bereder vi inom Regeringskansliet förslag som syftar till att fler kontaktförbud ska kunna meddelas och att den brottsförebyggande funktionen ska stärkas - allt i syfte att säkerställa att kontaktförbud utgör ett effektivt skydd för den som utsätts eller riskerar att utsättas för våld och andra kränkningar i nära relationer.
Det har också genomförts lagändringar som ska ge stärkt hyresrättsligt skydd för våldsutsatta. Konkret innebär ändringarna att förövaren ska kunna bli av med sin hyreslägenhet samtidigt som den våldsutsattas - ofta kvinnans - möjligheter att bo kvar stärks. Det är alltså förövaren som ska flytta, inte brottsoffret.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Sammanfattningsvis angriper regeringen mäns våld mot kvinnor från flera olika håll. Arbetet bedrivs målmedvetet och uthålligt, och vi kommer inte att sänka ambitionsnivån eller slå av på takten.
Anf. 23 Eva Lindh (S)
Fru talman! Första gången jag stötte på det här problemet var när jag jobbade som socialarbetare och mötte en kvinna som nästan hade blivit slagen sönder och samman. I det samtalet togs naturligtvis många saker upp, men jag frågade henne om hon var beredd att lämna den man som gång på gång våldförde sig på henne. Då sa hon att hon redan hade gjort det en gång men aldrig skulle våga göra det igen. Hon hade försökt lämna den här mannen, men bodelningsprocessen hade blivit utdragen. En bodelningsprocess handlar ju om att man fördelar tillgångarna mellan sig efter ett äktenskap eller efter att man levt tillsammans.
Men det blev aldrig någon, eftersom maken drog ut på tiden och förhalade processen år efter år. Det blev aldrig en bra lösning för henne och framför allt för hennes barn. Som mamma är barnens situation det viktigaste, sa hon till mig, och så är det ju.
Eftersom det inte löste sig fann hon inget annat alternativ än att gå tillbaka till mannen. Då blev våldet ännu mer upptrappat, eftersom hon enligt hans mening hade tagit sig friheten att lämna honom en gång.
Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem och ett personligt problem. Justitieministern tar upp flera konsekvenser av detta och andra saker som vi verkligen måste ta tag i.
Det är fruktansvärt att se konsekvenserna för de kvinnor som utsätts men också för de barn som lever i detta. Beräkningar visar att det är ungefär 150 000 barn som lever i den situationen.
När en kvinna vågar ta steget att lämna sin partner är det för sin egen skull och inte minst för barnens skull. De blir också offer i och med att de bevittnar det många gånger svåra våld som kvinnor utsätts för.
Därför måste samhället ge allt det stöd som bara är möjligt för att kvinnor ska våga ta steget. Men när de väl vågar ta steget gäller det också att ge dem det stöd de behöver för att klara ut det och leva ett gott liv.
Alla de saker som hindrar det är någonting som vi måste ta på stort allvar och verkligen jobba för att ta bort. När jag blev riksdagsledamot var det en av de frågor där jag kände: Jag ska inte ge mig förrän det är möjligt och vi reder ut detta. Det är för den här kvinnans skull och för alla andra kvinnors skull.
Det är viktigt att rikta ett stort tack till alla de kvinnor, organisationer, politiker och andra som jobbat för att det ska lösas. Om vi är många som driver på kan det också bli möjligt att lösa frågan.
Jag vill också rikta ett tack till justitieministern. Men det finns en del saker i kommittédirektivet som jag tänker att jag får ta upp i mitt nästa anförande. Det är viktigt att vi löser den här frågan för kvinnornas och barnens skull.
Anf. 24 Martina Johansson (C)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Tack, Gunnar Strömmer, för svaret till Eva Lindh!
För det första vill jag säga som Eva Lindh avslutade med. Jag vill rikta ett tack. Mitt tack kommer egentligen från de barn som inte har kunnat få starta två bra boenden och som nu ser möjligheten att de kanske kommer att få göra det framöver. Tacket kommer också från de män och kvinnor som har svårt att starta ett nytt liv och ett nytt boende efter en separation där de har en före detta partner som gör allt för att försvåra.
För det andra vill jag säga: Äntligen! Men det hade kunnat gå fortare att få fram utredningen. Det är ungefär två år sedan vi stod här för första gången, ministern och jag, och diskuterade snabbare bodelningsprocesser. Det var då ministern sa: Jag lovar att jag ska titta på frågan.
Det är ungefär ett år sedan som ministern stod här i kammaren och sa: Jag ska tillsätta en utredning. Jag vill nog påstå att ministern brukar kunna vara betydligt snabbare på andra frågeområden än detta, vilket jag tycker är synd.
För barnen som inte kan starta två bra boenden med sina föräldrar efter en separation är varje dag en väldigt lång dag. Den är betydligt längre än vad den är för oss vuxna.
Det är också en väldigt lång dag för de vuxna, de föräldrar, som har en osäkerhet och inte vet: Har jag pengar för att betala en bostad? Har jag pengar för att köpa mat? Det är därför att den andra parten förhalar. Detta är något som skapar dåligt mående hos både barn och vuxna.
För det tredje vill jag säga: Är jag nöjd med direktiven? Är direktiven tillräckliga? Jag är inte helt övertygad om att det är hela det vi skulle kunna göra.
Ministern och jag är ganska överens om att de verktyg som finns i dag inte fungerar tillräckligt. Då är frågan om det är fler liknande verktyg som behövs och vilka konsekvenser det får framöver för den som förhalar en bodelningsprocess. Jag ser inte riktigt den tydligheten i direktiven.
Ministern har tidigare varit inne på att man skulle behöva förändra rejält i de processer som pågår i dag. Men jag ser inte att det finns med i direktiven. Det är lite grann att göra lite samma sak men ändå lite skarpare.
Varför lyftes det inte in att kunna utreda hur ärenden snabbare kommer till domstol, så att det inte blir möjligt att fortsätta att förhala med en bodelningsförrättare utan så att man kommer dit snabbare om man inte kommer vidare? Verktygen används inte på rätt sätt i dag.
Hade man kunnat stoppa in fler saker att titta på i utredningen? Det tror jag. Man hade kunnat undersöka om man kan dela upp bodelningsprocessen på något sätt om det är väldigt mycket som är inblandat eller är problematiskt.
Jag hade uppskattat om jag med flera hade blivit inkluderade i framtagandet av direktiven. Det är en så pass viktig fråga. Det är riktiga barn och vuxna vi talar om som drabbas varje dag en process kan förhalas.
Jag har en fråga till ministern. Ibland fungerar det att fråga direkt i kammaren. Skulle vi inte kunna samlas och se över om det finns mer saker som vi skulle kunna lägga in i ett tilläggsdirektiv för att få dem heltäckande, så att vi inte förlorar mer tid om vi upptäcker att det kanske saknas saker på vägen?
Anf. 25 Denis Begic (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Tack, Eva Lindh, för en bra interpellation, och tack, ministern, för svaret!
Jag anmälde mig till interpellationsdebatten av två anledningar. Den ena är att jag sitter i civilutskottet, där vi jobbar med den här frågan. Den andra är att jag misstänkte att det skulle bli många fler kvinnor som diskuterar just de här frågorna.
Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem där vi alla behöver jobba tillsammans. Det är någonting som jag gärna vill skicka med. Vi behöver vara allihop i processen.
Jag lyssnade på ministern som här bekräftade vikten av trygga och rättssäkra bodelningsprocesser. Vi delar den synen. Det är verkligen ett välkommet steg.
Jag vill precis som tidigare talare understryka att tiden är en avgörande faktor. Det finns fortfarande många kvinnor som tvingas tillbaka i destruktiva förhållanden och relationer. De har helt enkelt inte råd att lämna förhållandena. För dessa kvinnor och deras barn är varje dag i en ekonomisk osäkerhet en dag för mycket. Det vet vi.
Jag uppskattar också regeringens övervägande att ge bodelningsförrättare fler verktyg och möjligheter att hålla tillbaka en part som obstruerar processen. Det är nödvändigt. Vi ser fram emot att dessa förslag realiseras, återigen så fort som möjligt. Den part som vägrar att samarbeta ska inte få dra ut på tiden och försvåra för den ekonomiskt svagare parten.
Jag vill också framföra en hälsning till ministern från min kollega Laila Naraghi. Ni har diskuterat detta väldigt mycket. För henne är det otroligt viktigt att vi behåller samsynen i frågan. Det är en fråga som är avgörande för att vi ska kunna agera snabbt och komma till ett snabbt och effektivt beslut.
Samsynen i frågan visar också ett styrkebesked för kammaren. Detta är frågor som vi verkligen bryr oss om. Mäns våld mot kvinnor är inte en fråga för en enskild ledamot eller ett parti, utan hela kammaren står bakom arbetet mot våldet.
Jag har också noterat att statsrådet i svaret lyfter fram att man vill stärka det straffrättsliga skyddet och reformera kontaktförbudet. Det är absolut ett viktigt arbete. Som jag sa: Mäns våld mot kvinnor är otroligt viktigt att arbeta mot, och vi välkomnar dessa förändringar. Vi välkomnar också förändringar i det hyresrättsliga skyddet för utsatta kvinnor. Det är förövaren som ska flytta; det är inte den som är misshandlad och ett brottsoffer som ska flytta.
För att kunna göra det möjligt för kvinnor att lämna destruktiva relationer behöver vi bodelningsprocessen, och vi behöver den nu. Som tidigare talare har sagt är tiden otroligt viktig. Jag tycker att regeringen fick ett tydligt besked från riksdagen när vi tillsammans fattade det här beslutet. Därför hoppas jag, precis som flera andra, att det här går så fort som möjligt.
Jag vill avsluta med att säga att det är vår skyldighet att se till att de kvinnor som är utsatta - det finns män, men det är framför allt kvinnor - får den trygghet de förtjänar.
Jag vill också säga till statsrådet att jag tyvärr inte kommer att kunna vara kvar här i kammaren, för jag har lovat en skolklass att jag ska gå runt med dem. Men jag ville verkligen visa att detta är en viktig fråga för alla oss, inklusive män. Det får inte bli en kvinnor-män-fråga.
Anf. 26 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Tack, Eva Lindh, för en viktig interpellation! Tack till statsrådet för svaret och det glädjande besked som vi är oerhört tacksamma för! Det dröjde länge, men så i förra veckan beslutades det om det här. Detta är viktigt.
Vi har fått höra Eva Lindhs berättelse. Vi som har deltagit i debatten har nog liknande berättelser. Här fick vi höra om en kvinna som hade svårt att lämna mannen. Jag har också hört om ett mönster där kvinnor helt plötsligt får veta och förstår att någon faktiskt har planerat och försökt hitta kryphål för att komma undan ekonomiskt. Kvinnorna har sedan blivit satta på bar backe på grund av de inte har kunnat hålla i och hålla ut i en rättsprocess.
Rättshjälpen togs ju bort på 90-talet. Kvinnor som är slitna och trötta och som lever under svåra förhållanden varje dag - ibland med barn, vilket gör det ännu värre - har grottat ned sig i ämnet och blivit sina egna experter. De har lyft fram att det vid tillfället fanns ett antal moderata motioner om att detta skulle bli ett problem framöver. Och det har det också visat sig bli.
Eva Lindh har en partikamrat som har varit riksdagskollega och som även är före detta vice talman. Hon skrev så här: "Kvinnojourerna möter många kvinnor som vid en separation inte har råd att driva igenom en bodelning och därmed går tomhänta ur relationen. Störst är problemen när kvinnan på grund av våld tvingats fly det gemensamma hemmet utan att få med sig sina ägodelar." Detta är ett citat som är ungefär tio tolv år gammalt. Hon har också deltagit i en radiointervju, som jag tycker att alla borde ta del av. Det säger mycket om vad detta handlar om.
Jag fick veta det här strax före 2019 och har sedan dess skrivit flera motioner och deltagit i interpellationsdebatter. Det innebär att jag har stått här och debatterat med den tidigare justitieministern ett antal gånger. Jag hade önskat att vi hade kommit längre då, på tal om att tiden går. Om han hade sagt att han skulle titta på frågan, att han lyssnade och att regeringen skulle ta frågan vidare för att se om det gick att ha ett rundabordssamtal och så vidare - vilket kom senare - hade vi kanske varit framme i dag.
För det är som ni säger: Tiden tickar på, och de här kvinnorna har ett rent helvete varje dag, skulle jag vilja påstå. Jag följer vissa av dem, och vi har fått ta del av berättelser som de har skickat till oss. Det går inte att beskriva i ord vad det här handlar om.
Jag skulle ha önskat att Eva Lindh precis som jag hade deltagit i interpellationsdebatter tidigare, med den tidigare justitieministern, innan den här regeringen tog över. Jag hade gärna även sett Laila Naraghi i debatten. Det skulle ha gjort att vi hade stått starkare överlag. Det började med att vi hade vår egen debatt, under den här regeringens tid, i november. Ni tillträdde ju i oktober, och det var innan en enig riksdag sa sitt när man sedan på våren i utskottet klubbade delar av en motion.
Vi fick höra att justitieministern hade läst in sig på Teleman och framtidsfrågor och sett att det fanns saker och ting i detta som hade ett mönster som han ville gå vidare med. Även om tiden går, och trots att vi har en demokrati som kräver sina utredningstillfällen, är jag väldigt glad att vi kunde börja på det viset och slapp lägga ännu mer tid på att harva igenom detta en gång till. Nu ser man på frågan från alla håll och kanter, och det vill jag tacka för.
Anf. 27 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Tack till Eva Lindh för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag! Tack också till Martina Johansson, Ann-Charlotte Hammar Johnsson och alla andra som har varit engagerade i frågorna under mycket lång tid och drivit dem på ett fantastiskt fint sätt!
Den dialog som regeringen gjorde till ett grundackord i hanteringen av frågan redan när vi tillträdde och som jag vågar påstå att vi har hållit i på ett nästan unikt sätt när det kommer till lagstiftningsärenden har vi förstås för avsikt att fortsätta att hålla i.
Jag tänker inte älta tidsperspektiven. Men låt mig säga så här: Jag tar lite lätt på synpunkten att just jag har varit långsam av det enkla skälet att frågan aktualiserades i en SOU 2005, och det har suttit många regeringar sedan dess. Även Centerpartiets kamrater i Socialdemokraterna hade åtta år på sig att göra någonting åt det här, men det blev inte så mycket av den frågan. Utan att älta det som har varit tycker jag att det är värt att ta fasta på vad Ann-Charlotte Hammar Johnsson sa om responsen i de här frågorna under föregående mandatperioder. Det var väldigt stumt från Justitiedepartementet på den tiden.
Jag är väldigt glad att det med en moderat justitieminister blev möjligt att komma framåt i frågorna, och jag tycker att det är en stor styrka att det har kunnat ske med en så bred förankring i riksdagen. Jag är övertygad om att processerna också kommer att föras i mål i stor samsyn kring innehållet.
Utredningen och dess direktiv ligger helt i linje med det tillkännagivande som kommer från riksdagen. Det är också dessa frågeställningar som vi har tagit fasta på när vi tillsammans med civilsamhällesföreträdare och företrädare för advokater och andra som uppträder som bodelningsförrättare och även domare och annan expertis har diskuterat igenom frågorna ordentligt.
Jag ser inget behov av några tilläggsdirektiv, utan jag uppfattar att alla de frågor som vi också har lyft här i dag mycket väl täcks av de direktiv som vi har formulerat.
Martina Johansson nämnde frågan om att komma snabbare till domstol. Det är ju hela grundackordet till utredningen; tidsgränsen är precis detta. Jag kan dock säga att det viktigaste är att få till stånd en bra överenskommelse så snabbt som det bara går utan att hamna i domstol. Det är det huvudsakliga syftet också med tidsgränsen.
Jag vill också varna för tron att det blir bättre om mycket mer hamnar i domstol. Då talar vi om flera års processer i flera instanser, dessutom till väldigt höga kostnader. Om man måste till domstol för att lösa tvisten finns det såklart ett starkt intresse av att komma dit så fort som möjligt, och det jobbet kommer en tidsgräns eller en motsvarande ordning att kunna bidra till. Men jag skulle ändå säga att det allra viktigaste målet är att försöka få till stånd en bodelning utan att behöva gå till domstol men att göra det på ett mycket effektivare sätt än vad som sker i dag. Tidsgränsen kan göra jobbet i båda avseenden.
När det gäller effektivare verktyg och att föra processen framåt menar jag att direktiven är skrivna på ett sådant sätt att alla de verktyg som kan bli aktuella för att åstadkomma det kommer att vara möjliga för utredaren att utforska.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det är kanske inte någon tillfällighet att man talar om möjligheten att använda vite på ett mer kraftfullt sätt och att använda kostnadsfördelningen för processer som ett påtryckningsmedel. Ofta finns det en viss typ av verktyg i verktygslådan när det gäller att föra processer framåt, men det finns ingenting som hindrar att utredaren identifierar andra verktyg som kan vara med och göra jobbet.
Jag upplever att vi har skrivit ett direktiv som ger en mycket skicklig utredare alla möjligheter att vända på alla stenar som måste vändas på för att slutresultatet ska bli så bra som vi alla hoppas och tror.
Anf. 28 Eva Lindh (S)
Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret.
Jag har inte tänkt ägna den här debatten åt historieskrivning. Jag tror inte att det är särskilt givande framåt. Jag tycker också att detta borde ha hänt tidigare. Oavsett vem som är skyldig eller inte skyldig till att inget hänt är mitt engagemang väldigt starkt. Jag kommer att fortsätta att granska detta noga. Jag tror att vi är många. Men jag tänkte som sagt inte ägna mig åt detta nu.
Vi måste göra mer för att stoppa mäns våld mot kvinnor, varav detta är en del. Det är otroligt viktigt, och det är därför vi pratar om det i dag. Vi måste också vara eniga. Det viktiga är just att vi är eniga i att mer behöver göras och står upp för att stoppa mäns våld mot kvinnor.
Detta är också viktigt i sig. Vi ser ju att utvecklingen tyvärr inte är positiv. Det är inte så att det utdelas färre slag eller inträffar färre fall av psykisk misshandel nu. Denna utveckling är inte heller unik för Sverige. Vi ser den också i andra länder. Det innebär också att vi inte får förtröttas i vårt ansvar och vårt arbete. Det är viktigt att vi tar tag i detta.
Nu har vi alltså fått en utredning tillsatt - mycket bra, tack för det! Inte bara jag utan alla som varit engagerade i frågan tackar för att det kommer en utredning. Det är då också viktigt, precis som Martina Johansson var inne på, att vi samtalar vidare och att regeringen bjuder in till sådana samtal - jag menar inte att jag måste få en inbjudan men kvinnoorganisationerna och alla som varit väldigt engagerade i frågan och ser på vilket sätt processerna kan förbättras - så att utfallet verkligen blir det bästa möjliga.
När vi nu startar en utredning och det verkligen finns förhoppningar om en lösning som gör det bättre behöver vi ta in alla synpunkter vi kan för att förbättra processen på ett bra sätt, inte göra för små förändringar eller förändringar som inte på riktigt tar tag i de problem som finns.
Jag har tagit del av det som Sveriges Kvinnoorganisationer, till exempel, har tagit upp. Jag gör här ingen bedömning av det, men vi vet att vi tycker att det är bra med utredningar och att man behöver titta på det. Det känns dock som viktiga och angelägna frågor att ta med, till exempel avsaknaden av sanktioner och om det finns möjlighet att inte ha ett tvång om privaträttslig process, som det heter. Detta behöver man titta på. De processerna är ju också dyra. Att ha med allt detta men också andra aspekter känns väldigt viktigt.
Jag tackar för svaret så här långt och vill återigen tacka alla som har jobbat för detta. Sedan får jag återkomma i nästa anförande. Jag vill dock rikta en önskan till justitieministern om att verkligen genomföra den här processen på ett sådant sätt att så många som möjligt kan vara delaktiga så att vi får en bättre lagstiftning och en bättre process.
Anf. 29 Martina Johansson (C)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Vi hamnar ofta i en diskussion om vad som hade kunnat göras tidigare och inte. Alla här är helt överens om att det har tagit alldeles för lång tid från det att frågan uppmärksammades. Vi hörde från Ann-Charlotte Hammar Johnsson hur det har funnits motioner långt före min tid i den här kammaren. Om vi sedan är kompisar eller inte med olika regeringar kan vi ta en annan diskussion om. Jag är dock glad att vi nu är här och att vi går vidare - självklart! Jag är också mån om att det blir en helhet.
Sedan får jag väl svara på detta med snabbheten. Ministern har absolut agerat snabbare än många av hans företrädare i den här frågan. Sedan regeringen tillträdde har man dock tagit fram ganska många lagstiftningar från idé till verkställighet på två år. Anledningen till att jag kritiserar ministern för saktfärdighet här är att det har tagit två år att tillsätta en utredning - jag vill bara klargöra det.
Huruvida det finns behov av tilläggsdirektiv eller inte kan vi nog fortsätta diskutera. Eftersom jag inte här får något löfte om att man tänker fortsätta arbetet med att fylla på med direktiv kan jag bara hoppas att ministern har rätt i att direktiven är tillräckliga och att detta verkligen blir den lagstiftning som vi vill ha.
Det är bra att det i direktiven är inlagt att se över betänketiden vid en separation eller en skilsmässa, även om man har barn under 16 år. Hade jag eller någon organisation fått möjlighet att vara med och ta fram direktiven hade vi dock kanske passat på att också titta på avgiften vid skilsmässa. De kronor det handlar om kan faktiskt utgöra den ekonomiska skillnad som avgör om man lämnar in en skilsmässoansökan eller inte. Och om betänketiden ska vara kvar, hur ser vi på försörjningsskyldigheten, som också är ett stort ekonomiskt medel när man förhalar?
Jag hoppas att vi vid en remissrunda kan samlas igen.
Anf. 30 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)
Fru talman! Jag vill uppehålla mig vid utredaren och vilka lösningar som är möjliga om man är en duktig utredare. Det har kommit för mig att det finns möjligheter och potential. Kanske kommer vi att få se lösningar som jag inte har tänkt på - jag är inte jurist och kan inte se alla de delarna. Jag vet också att kvinnoorganisationerna har referenser till vad de vill se: Så här måste det fungera. Precis som justitieministern sa kan det också komma fram nya saker som är ännu bättre än vad vi var och en på sitt håll tidigare har tänkt. Det är med den förhoppningen jag ser på detta.
I det ligger också den rättshjälp vi hade i början av 90-talet. Ledamoten Martina Johansson tog upp att det fanns moderata motioner när den socialdemokratiska regeringen tog bort den delen, de fem timmar man kunde få med ett antal kronor som sedan kunde bli några tusenlappar. Det räcker dock väldigt kort tid om man har en bodelning som sträcker sig över flera år. Det fanns lite spännande tankar kring detta som jag har gott hopp om att utredaren ska titta på.
Jag skulle vilja avsluta med att tala om vår demokrati Sverige, där det finns saker och ting under ytan som man tänker sig inte finns hos oss. Det är ju så de flesta tänker tills de ser de problem som finns. Det är viktigt att förstå att även om det inte är en stor grupp jämfört med befolkningen som skriker och är högljudda är det ändå väldigt skadliga saker som händer. Det är viktigt att ha stora öron och lyssna på detta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Kvinnoorganisationerna har varit med vid rundabordssamtalen, som jag förstår det. Det finns berättelser om att de inte har kunnat få något gehör där. Det finns alltså lärdomar att dra hela vägen när det gäller hur vi når fram och får den bästa rättsstaten.
Jag ser hopp om att gå från hopplöshet till hoppets fulla potential.
Anf. 31 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! När det först gäller processen är det otroligt viktigt att många har möjlighet att vara med i det fortsatta arbetet. Fram till det att vi nu tillsatt utredningen är det Justitiedepartementet som i hög grad varit samlingspunkten för en sådan process. Vi har som sagt varit i civilutskottet vid flera tillfällen och diskuterat frågorna och haft flera olika sittningar med både ledamöter i riksdagen och företrädare för civilsamhälle, forskning, advokater och andra som har uppdrag som bodelningsförrättare och så vidare, just för att få till stånd direktiv som fångar alla frågor som ligger på bordet.
Nu ser jag framför mig att utredningen och utredaren under detta år kommer att vara navet för att involvera olika aktörer i arbetet. Jag förutsätter förstås att kommittén kommer att ha experter från olika håll och även bedriva ett eget utåtriktat arbete och träffa olika aktörer som har mycket att komma med och kan ge input under arbetets gång.
När vi väl får ett förslag från utredningen ska det förstås hanteras på det vanliga sättet med både remissrundor och dialog mellan regering och riksdag. Jag ser verkligen framför mig att det finns goda förutsättningar att komma till tals för den som vill vara med och påverka att de här frågorna förs framåt. Men under det kommande året är det som sagt framför allt utredningen som är navet för den processen och dialogen.
Jag skulle vilja lyfta upp ett par sakfrågor som jag tror är viktiga att få med. Den ena är sanktioner. Det berörs också i direktiven. Vi vill se nya, effektivare verktyg för bodelningsförrättare att kunna föra processen framåt och i synnerhet att kunna ingripa mot någon som fördröjer eller på andra sätt förstör processen.
Det står i direktiven att om verktygen ska vara verkningsfulla måste man kunna matcha dem med olika typer av sanktioner om de inte efterlevs. Där kommer till exempel vitet in. Man kan också fördela kostnader för processen på ett annat sätt, så att den som fördröjer får betala mer för processen än den som medverkar. Man kan även tänka sig andra verktyg.
Jag vill understryka att sanktionerna definitivt finns med i det här upplägget. Annars blir de nya, effektivare verktygen inte särskilt effektiva. Det ligger liksom inom ramen för det.
När det gäller den bredare frågan om att egentligen avskaffa hela det här systemet och bygga ett annat system låter jag utredaren själv analysera helheten. Jag uppfattar inte riktigt att det har legat i korten när vi har diskuterat med civilutskottet eller med andra aktörer för den delen. Det har handlat mycket om att utgå från ett system som det finns goda skäl för men som av olika skäl inte fungerar som det varit tänkt och om att på olika sätt nu styra upp detta. Det ska inte bli förändringar i marginalen. Och vi kommer att kunna mäta det på effekterna av förändringarna. Vi vet vilka effekter vi vill uppnå med detta. Då måste reformerna såklart kunna leda till dem.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
En sakfråga till, som Ann-Charlotte Hammar Johnsson lyfte upp och som andra kanske också har varit inne på, är de ekonomiska förutsättningarna för en ekonomiskt svagare part att delta i sådana här processer. Det finns i dag en sorts ersättningsgaranti eller ett system för det, men det berättigar bara till ett begränsat stöd för den enskilde. Den frågan har vi också med i direktiven. Vi talar ofta om att man ska ha en effektiv rättvisa, access to court. Det ska alltså vara en rättvis process även i praktiken. Därför finns även den typen av ersättningsfrågor med i utredningsdirektiven.
Anf. 32 Eva Lindh (S)
Fru talman! Jag vill återigen tacka justitieministern. Jag ser fram emot den öppna processen och hoppas verkligen att det blir en sådan, så att vi kan lösa det här på ett bra sätt.
Jag känner att åtminstone vi som är här i kammaren är eniga om att det gäller en kontroll och ett maktbehov som en del män har. Det tar sig uttryck i våld mot den partner som man en gång ändå har visat någon typ av kärlek och trygghet. Men det har blivit till en kamp för livet och hälsan. Det kan vi aldrig acceptera.
Vi som samhälle måste göra allt vi kan för att stoppa att det här sker. Då är det otroligt viktigt att ge det här stödet, inte bara för att kvinnorna ska våga och orka lämna sin partner utan också för att hjälpa alla barn som blir vittnen till detta. Det är förstås fruktansvärda upplevelser. För de barn som blir utsatta för detta skakas världsbilden i grunden. Någon som man älskar och är rädd om blir utsatt för våld av någon som man åtminstone tror sig eller hoppas kunna känna trygghet hos.
Tack för utredningen! Jag ser fram emot att se vart den tar vägen och att vi faktiskt kan göra den förändring, eller åtminstone en del av den, som gör att det blir möjligt för de kvinnor som vågar ta steget att leva ett liv efter.
Anf. 33 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Tack, Eva Lindh, för möjligheten att diskutera de här väldigt angelägna frågorna i dag! Tack också, Ann-Charlotte Hammar Johnsson och Martina Johansson, som var tvungen att gå lite tidigare, och alla andra som under lång tid varit engagerade i frågan här i riksdagen och förstås utanför politiken!
Det är i alla fall 20 år sedan frågan aktualiserades på ett mer systematiskt sätt i en annan utredning, men den fick då inte en hantering. Nu kan vi vara glada för att en utredning är på plats, och den kommer att vara navet för att föra frågorna framåt.
Jag vill också uttrycka uppskattning för ert sätt att hela tiden påminna om att det här är lagstiftning som verkligen påverkar enskilda människor och att det kan få förödande konsekvenser när den inte fungerar. Det är en påminnelse om att våld inte bara är fysiskt våld. Det kan också vara psykiskt våld och ekonomiskt våld.
Våld kan utövas i väldigt olika skeden av en relation. Det vi nu talar om är en sorts eftervåld, något som händer när man kanske tagit sig ur relationen på ett sätt men ändå är kvar i den juridiskt, regelmässigt och ekonomiskt. Det finns väldigt stora möjligheter för den som är destruktiv och våldsam att utöva mycket våld också i efterhand.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Allt det här har aktualiserats av många under lång tid. Det är helt riktigt att detta inte är en universallösning när det gäller mäns våld mot kvinnor eller för den delen våldsamheter och kränkningar i andra nära relationer. Men det är en viktig del i helheten.
Jag ser fram emot både att följa utredningen och att själv vara del i ett fortsatt utbyte med alla engagerade krafter här i riksdagen och med olika aktörer utanför politiken som alla har ett starkt engagemang och starka intressen i de här frågorna. Jag har stora förhoppningar om att vi ska kunna föra detta framåt på ett väldigt bra sätt. Låt oss hålla linan öppen under processens gång och med gemensamma krafter landa det här på ett fint sätt.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.