Synen på stödet till frivilliga försvarsorganisationer
Interpellation 2013/14:534 av Anna-Lena Sörenson (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2014-05-28
- Överlämnad
- 2014-05-30
- Anmäld
- 2014-06-02
- Sista svarsdatum
- 2014-06-16
- Besvarad
- 2014-06-25
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Försvarsminister Karin Enström (M)
I mars 2010 tog riksdagen beslut om regeringens proposition 2009/10:55 En politik för det civila samhället. Samtliga riksdagspartier ställde upp bakom propositionens sex centrala principer för det förhållningssätt som ska gälla från statens sida i förhållande till civilsamhället.
Senare samma år beslutade Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) i likalydande beslut om en ny fördelningsmodell för organisationsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer. Synen på hur organisationsbidraget ska fördelas är alltså samstämmig mellan de båda myndigheterna, trots att myndigheternas uppdrag inte mer än delvis sammanfaller med varandra.
Fördelningsmodellens utformning avviker emellertid på flera väsentliga punkter från det som riksdagen i enighet beslutade i mars 2010.
Detta framgår av en analys som Civilförsvarsförbundet låtit en från förbundet helt fristående utredare göra. MSB har själv utvärderat modellen och kommit till den slutsatsen att den i allt väsentligt inte bör förändras. Den hos myndigheten avvikande tillämpningen skulle därmed komma att befästas.
Samhällets behov av ett engagemang från civilsamhället inom politikområdet försvar och samhällets krisberedskap borde inte vara så särskiljande att Försvarsmakten och MSB inte behöver hålla sig till de, av riksdagen, styrande principerna i synen på civilsamhället och statens principer för bidragsgivning. Ett brett engagemang för att värna medborgarnas behov av skydd och säkerhet både till vardags och vid kris borde välkomnas och understödjas.
Om den grundläggande samsynen i riksdagen från 2010 på statens relation till det civila samhället alltjämt ligger fast, vilka åtgärder är försvarsministern då beredd att vidta för att få en överensstämmelse mellan beslutet och tillämpningen av detta inom sitt ansvarsområde?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:534
Webb-tv: Synen på stödet till frivilliga försvarsorganisationer
Dokument från debatten
- Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:131 Onsdagen den 25 juniProtokoll 2013/14:131 Svar på interpellation 2013/14:534 om synen på stödet till frivilliga försvarsorganisationer
Protokoll från debatten
Anf. 214 Försvarsminister Karin Enström (M)
Fru talman! Anna-Lena Sörenson har frågat mig vilka åtgärder jag som försvarsminister är beredd att vidta för att få en överensstämmelse mellan de beslut som är tagna i propositionen
En politik för det civila samhället
(prop. 2009/10:55)
och tillämpningen av besluten.
I den proposition som interpellanten tar upp finns ett antal villkor formulerade som bör gälla som grundläggande förutsättningar för statliga organisationsbidrag till organisationer inom det civila samhället och andra statliga bidrag av motsvarande karaktär.
Förutom sådana generella principer för statens stöd till det civila samhället finns en rad bidragssystem inom olika verksamhetsområden. Regeringen framhåller i propositionen att det måste finnas utrymme för flexibilitet med hänsyn till varje bidragssystems och områdes karaktär.
I propositionen
Ett användbart försvar
uttalade regeringen att myndigheters, kommuners och andra organisationers behov bör vara styrande för de uppdrag som lämnas till frivilliga försvarsorganisationer och att det samlade statliga stödet i ökad utsträckning bör utgå till verksamheter.
Med stöd av förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet utbetalar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap organisationsstöd och uppdragsersättning till de frivilliga försvarsorganisationerna.
Organisationsstödet riktar sig till organisationerna som sådana och ska bland annat bidra till administrativ basverksamhet och verksamhetsutveckling. Uppdragsersättning ges till enskilda projekt som syftar till att främja totalförsvaret. Försvarsmakten fördelar enligt samma förordning medel till organisationerna för utbildningsverksamhet med koppling till det militära försvaret
.
Utifrån de utvärderingar som MSB och Försvarsmakten gjort bedömer myndigheterna att fördelningsmodellen i allt väsentligt uppfyller kraven på långsiktighet och förutsebarhet för organisationerna. Bedömningen är också att modellen stöder inriktningen för hur medel ska fördelas enligt de ovannämnda propositionerna.
Regeringen arbetar med att successivt se över gällande statsbidragsförordningar för att skapa mer enhetliga villkor. En översyn om frivillig försvarsverksamhet kan i framtiden komma att bli aktuell.
Slutligen är jag mån om en tydlighet när det gäller villkoren för statsbidrag och även om att ha goda relationer till de frivilliga försvarsorganisationerna. Jag delar Anna-Lena Sörensons uppfattning om vikten av ett brett engagemang i frågor rörande skydd och säkerhet.
Anf. 215 Anna-Lena Sörenson (S)
Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Även om jag inte är helt nöjd är jag ändå glad över att vi delar uppfattning om hur viktigt det är att staten på bästa sätt omhändertar det stora engagemang som finns hos medborgarna när det gäller skydd och säkerhet.
Det som de frivilliga försvarsorganisationerna åstadkommer när det gäller att förebygga olyckor och kriser eller för att minimera skador som uppkommer vid kriser kan inte överskattas. I en tid när kittet i samhället håller på att försvinna och när samhället dras isär och orättvisor och utanförskap blir större, är det av yttersta vikt att tillvarata den vilja till engagemang och omtanke om varandra som finns hos medborgarna. I en kris som drabbar samhällets grundläggande funktioner är det absolut nödvändigt att vi kan förlita oss på att vi kan använda enskilda människors vilja till insats och hjälp men också att det finns organisationer som gör ambitionerna användbara i organiserad form till hjälp och stöd för den enskilde och för samhället.
Det är väsentligt att de frivilliga hjälpinsatserna är organiserade på lokal nivå och att de kan verka snabbt.
I regeringens nyligen avgivna proposition 2013/14:144 betonas vikten av att det skapas förutsättningar för att ta hand om engagemang från frivilligorganisationerna, och propositionen framhåller de frivilliga resursgrupperna som ett gott exempel på hur goda strukturer kan byggas i kommunerna. Med tanke på detta finns det anledning att fundera över att det är just det frivilliga och ideella engagemanget som är viktigt i sammanhanget och varför det inte kan ersättas av den statliga eller kommunala verksamheten eller myndighetsutövningen.
Att fria och frivilliga insatser från medborgarna i organiserad form är viktiga och grundläggande för vårt samhälles skydd och bestånd stadfästes i propositionen från 2010,
En politik för det civila samhället
, och den politiken fick stöd från samtliga partier i riksdagen. De sex centrala principer som uttalas i propositionen ska reglera det förhållningssätt som ska gälla från statens sida i förhållande till det civila samhället. Principerna berör självständighet och oberoende, dialog, kvalitet, långsiktighet, öppenhet och insyn samt mångfald. Alla dessa är viktiga principer för att garantera att frivilligrörelsen levererar utveckling och kreativitet som överensstämmer med det statliga kravet på kvalitet och innehåll och också motsvarar det behov som samhället och enskilda har rörande skydd och säkerhet.
Den första och den viktigaste principen handlar om att frivilligorganisationerna kan utöva sin verksamhet utan obefogad kontroll eller inblandning från myndigheterna. Om organisationerna blir alltför beroende av bidrag för uppdragen riskeras deras roll som självständiga opinionsbildare och kreativa utvecklare av verksamhet. Då har hela idén med frivillig verksamhet byggd på den enskildes engagemang gått förlorad.
Det är därför uppseendeväckande att ministern i sitt svar inte tar ställning för att en fördelningsmodell för organisationsstöd till frivilliga försvarsorganisationer bör överensstämma med politiken för det civila samhället. I stället väljer hon att upphöja undantaget till norm.
Självfallet måste det finnas utrymme för flexibilitet i hur man fördelar bidrag, beroende på vilken typ av verksamhet som frivilligorganisationen i fråga tillhandahåller. Ingen tror att det kan råda samma förutsättningar för en frivillig skytteförening som för en kyrklig hjälporganisation, till exempel. Men jag saknar en motivering från statsrådets sida varför man valde att börja med en avvikelse strax efter man tagit beslut om något helt annat. Och varför försvarar ministern en modell som är orättvis, och varför reflekterar hon inte över hur styrningen och bidragsmodellen påverkar resultatet av den verksamhet man vill ha ut av frivilligorganisationerna?
Anf. 216 Stefan Caplan (M)
Fru talman! Jag håller med i mycket av det som statsrådet har framfört och också en del av det som Anna-Lena Sörenson tar upp. Vi har diskuterat frivilligorganisationerna ganska ofta, inte bara här i kammaren utan också i utskottet. Jag vågar påstå att det finns en stor samsyn om betydelsen och vikten av frivilligorganisationerna, för de bidrar faktiskt. Särskilt nu när vi har ett nytt personalförsörjningssystem bidrar de till att vi får intresserad och duglig personal. Det är alltså inget nytt i den saken.
När det gäller organisationsstödet och verksamhetsstödet, alltså det som handlar om fördelningen här, har vi tidigare som utskottsledamöter och suppleanter fått en skrivelse från 16 av de 18 frivilligorganisationerna, som har haft en samsyn när det gäller den nuvarande modellen.
Det fanns en anledning till att man bytte fördelningssystem. Den gamla modellen innebar att det var för stor skillnad mellan stödet för organisationen och för den verksamhet man skulle bedriva. Jag har talat med Civilförsvarsförbundet. Det är ju faktiskt den frivilligorganisationen som ligger till grund för interpellationen. Jag kan hålla med om att det var olyckligt att det inte var någon smidig övergång från det gamla systemet till det nya. Det var i princip över en natt som man fick dra åt svångremmen rejält. Jag lägger faktiskt skulden i det här fallet på MSB, för man kunde ha gjort detta på ett mycket smidigare sätt.
Lottakåren blev också för några år sedan, innan det nya systemet infördes, av med sitt bidrag, som nästan halverades. Det var bara för dem att bita ihop och försöka anpassa sin organisation därefter, vilket man har lyckats ganska bra med. Det handlar inte bara om en klagovisa, utan man måste också försöka leverera och göra något konstruktivt av detta.
Anf. 217 Försvarsminister Karin Enström (M)
Fru talman! De frivilliga försvarsorganisationerna spelar en viktig roll i det nya försvaret. De har en roll både i rekryteringen till försvaret och för att sprida information om försvaret till en bredare allmänhet. Att många av frivilligorganisationerna finns spridda över hela landet gör också att man når ut till många.
Det finns en stor kompetens och expertis inom specialområden, där frivilligorganisationerna fyller en viktig funktion i att också förse hemvärnsförbanden med personal till olika befattningar. Av totalt ca 22 000 personer i hemvärnet står de frivilliga försvarsorganisationerna för att bemanna 5 100. Till detta kommer naturligtvis att de frivilliga försvarsorganisationerna är en viktig länk i vår samlade krisberedskap.
För att vi ska vara beredda att hantera alla de allvarliga händelser och kriser som kan tänkas drabba oss krävs att hela samhället tar ett ansvar. Genom att frivilligt engagera sig kan man som enskild ta ett ansvar för samhällets krisberedskap och skapa säkerhet för andra.
Anslagen från Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap till frivilliga försvarsorganisationer uppgick till sammanlagt nästan 180 miljoner kronor under 2013. De sammanlagda utbetalningarna har varit på ungefär den nivån över tid. Vi kan till och med se en viss höjning, med 2,4 procent, under 2013. Utbetalningarna har alltså inte minskat utan ökat, och vi har också höjt maxbeloppet för Försvarsmaktens uppdragsersättning från 82 till 92 miljoner kronor.
Regeringen bedömer att borttagandet av det särskilda anslaget inte har inneburit någon nämnvärd förändring av nivån på organisationsstödet. Inte heller har Försvarsmaktens och MSB:s nya modell för fördelning av organisationsstöd till de frivilliga försvarsorganisationerna 2011 haft någon inverkan på den totala summan organisationsstöd.
De frivilliga försvarsorganisationerna skiljer sig från det övriga civilsamhället i vissa avseenden. Frivilligförordningens inriktning är att myndigheternas behov ska vara styrande för uppdragen inom totalförsvarsområdet. De har i grunden uppdrag att rekrytera medlemmar som efter viss utbildning ingår avtal för uppgifter inom totalförsvaret, och avtalen ska göra det möjligt att vid höjd beredskap ta dem i anspråk.
Själva utbildningen för uppgifter inom Försvarsmakten innebär till exempel vapenutbildning, och uppgifterna enligt avtal innebär ibland säkerhetsklassning.
Statsmakternas behov av att reglera den här verksamheten i en förordning har därför särskilda skäl och svarar oftast mot organisationernas egna önskemål.
De frivilliga försvarsorganisationerna har också utvecklat ett mycket nära samarbete och en samverkan med de myndigheter inom totalförsvaret där deras medlemmar med avtal ska tjänstgöra under höjd beredskap. Det innebär ett samarbete och en samverkan som skiljer sig från många andra ideella organisationer.
I det här sammanhanget vill jag påminna om att Socialdemokraterna vill skära ned anslaget till MSB, vilket riskerar att drabba frivilligorganisationernas ersättning. Uppdragsersättningen ligger under anslag 2.4.
Jag vill också fråga Anna-Lena Sörenson hur Socialdemokraterna ska hantera problemet med att komma överens med Vänstern och Miljöpartiet om en eventuell budget i utgiftsområde 6, där man har betydligt mindre resurser än vad som är fallet i dag.
Det är mina frågor. Jag säger att vi har kvar en högre nivå på det sammanlagda organisationsstödet. Hur blir det då om Socialdemokraternas vilja att skära ned anslaget till MSB går igenom? Hur drabbar det frivilligorganisationerna?
Anf. 218 Anna-Lena Sörenson (S)
Fru talman! Jag måste fråga både Stefan Caplan och försvarsministern: Vad är egentligen eftersträvansvärt i det här sammanhanget? Är det inte bra att frivilligorganisationerna arbetar brett med insatser mot vad som kan hända längs hela skalan av hot och risker? Är det inte önskvärt att arbeta lokalt över hela Sverige?
Den fördelningsmodell som gäller i dag stöder inte en sådan ambition. Försvarsministern och även Stefan pratar om att flera av organisationerna är nöjda, och man pratar om ett sammanlagt höjt organisationsbidrag. Men då måste jag fråga, också med tanke på den flexibilitet som försvarsministern hänvisar till i sitt svar: Är det vettigt att ha samma fördelningsmodell gentemot organisationer som har så olika uppdrag? Man kan tänka sig att de som har uppdrag mot Försvarsmakten är väldigt väldefinierade och väldigt nöjda. De fick mer pengar när man övergick till den här fördelningsmodellen.
Det är en väldigt stor skillnad jämfört med de organisationer som vänder sig mot civilbefolkningen och som behöver vara mer fria i sina uppdrag. De behöver vara kreativa för att kunna göra insatser vid kriser som är oförutsägbara och som kan drabba oss väldigt snabbt.
Den fördelningsmodell som gäller i dag strider mot civilsamhällespropositionens betoning av att organisationsbidraget bör bli en större andel av det totala stödet. Försvarsministerns svar på interpellationen ger exempel på att det motsatta förhållandet råder. I stället tog man fasta på försvarspropositionen och även på den gamla frivilligförordningen.
Det handlar mer om att man ska tillgodose myndigheternas behov och inte organisationernas och därmed i förlängningen också medborgarnas behov, vilket borde vara det som står i centrum för politiken.
Följden blir att organisationerna blir beroende av att producera verksamhet som beställs av myndigheterna och som dessutom, i det här fallet, betalas i efterhand. Stödet utformas alltså inte för vad organisationerna gör eller förväntas göra, och inga utvärderingsbara mål kan sättas.
Risken är uppenbar att organisationernas frihet och självständighet hotas. Organisationernas viktiga roll som opinionsbildare går om intet, och den utvecklingskraft som frivillighet och ideella insatser kan bidra med uteblir.
Att engagera fler och rekrytera medlemmar och frivilliga som kan göra viktiga insatser gynnas inte heller av fördelningsmodellen, då man satt ett godtyckligt tak vid 9 000 medlemmar för organisationsstödet. Civilförsvarsförbundet, fru talman, har 20 000 medlemmar och missgynnas alltså av fördelningsmodellen.
Precis som Stefan Caplan påpekade blev det en väldigt osmidig övergång. Över en natt fick man försämrade förutsättningar för att driva sin verksamhet. Det strider också mot civilsamhällespropositionens krav på dialog, som ska föras mellan staten och organisationerna.
Återigen: Håller ministern fast vid att försvara en fördelningsmodell som inte stimulerar till att kanalisera människors vilja och förmåga till engagemang? MSB:s undersökning
Opinioner
från i fjol visar att 71 procent av medborgarna vill vara med och ta ansvar för sig själva och för andra. Tycker inte ministern att det är viktigt att ta vara på en sådan potential? Vi socialdemokrater tycker att den är oundgänglig när det gäller att värna våra grundläggande värderingar och samhällets funktioner och inte minst när det gäller att stödja den enskilda människan i utsatta situationer.
Ministern hänvisar i sitt svar till de utvärderingar som MSB och Försvarsmakten gjort av fördelningsmodellen. Återigen är det modellen i sig som står i förgrunden och som är viktig. Myndigheterna har inte redovisat vilka resultat och vilka effekter som modellen gett. Borde inte det vara intressant för regeringen?
Anf. 219 Stefan Caplan (M)
Fru talman! Ibland talar Anna-Lena Sörenson om organisationerna i pluralis, men det är Civilförsvarsförbundet, som vi egentligen kan tala om i singularis. Skulle man erbjuda organisationerna mer pengar skulle de förvisso ta emot dem. Det är ingen nyhet för politiker. Det vet man alltid. Men det är väldigt påtagligt att 16 av 18 organisationer jobbar som ett team.
Civilförsvarsförbundet väljer då att lägga fram en utvärdering som man har gjort själv. Jag hade blivit väldigt förvånad om man i utvärderingen hade kommit fram till att man får för mycket pengar. Det var nästan givet vad de skulle svara: att de får för lite pengar.
För mig är det viktigt att verksamheten genererar inkomst. Det är alltså inte det stora stödet för att man är en viss organisation, utan stödet handlar mycket om den verksamhet man har.
Sedan ska man väl säga att det som Civilförsvarsförbundet arbetade med för 30 år sedan är det inte läge för i dag. Det är helt andra normer, exempelvis för bostadsbyggande. För 30-40 år sedan byggde man exempelvis skyddsrum. Man hade en verksamhet då som inte finns i dag. Men måste leva i nuet.
Jag tror fortfarande på den här idén. Det gör jag till dess att man kanske kommer med något enigt och gemensamt förslag från frivilligorganisationerna.
Detta blir mina sista ord här i kammaren, fru talman, för jag slutar i morgon. Det är sommaruppehåll. Sedan är det den 29 september.
Trevlig sommar!
Anf. 220 Försvarsminister Karin Enström (M)
Fru talman! I den här debatten har vi talat en hel del om fördelningsmodellen. Här vill jag understryka att den fördelningsmodell som Försvarsmakten och MSB tillämpar i dag är framtagen tillsammans med Fos, Frivilliga försvarsorganisationernas samarbetskommitté, som representerade de frivilliga försvarsorganisationerna.
Samtliga organisationer fick komma in med yttranden. Efter att man hade lyssnat gjordes några smärre justeringar. Sedan godtogs modellen av alla organisationer utom tre.
Det är en enkätundersökning som har nämnts. Det var Försvarsmakten och MSB som lät göra den under hösten 2013. Den visar att det i dag endast är 2 av 18 organisationer som är missnöjda med modellen. Vi har alltså 16 organisationer som är tillfreds med den modell som tillämpas i dag.
Hur förhåller sig då organisationsstödet till de två propositioner som det handlar om? Ja, för att tillmötesgå inriktningarna i de två propositionerna
Ett användbart försvar
och
En politik för det civila samhället
är organisationsstödet uppdelat i två delar.
Den första är organisationsbidraget, som ska stödja organisationerna i uppgiften att vara röstbärare, opinionsbildare och till stöd för den demokratiska samhällsutvecklingen. De uppgifter som organisationsstödet avser att stödja är av en annan karaktär än de uppgifter som anges i frivilligförordningen. Det här bidraget är i hög grad inriktat på att stödja varje organisation som en resurs för civilsamhället, vilket är i linje med det som anges i propositionen
En politik för det civila samhället
.
Den andra delen av organisationsstödet är verksamhetsbidraget, som handlar om organisationernas förmåga att genomföra uppdrag och leverera efterfrågad resurs.
Verksamhetsbidrag är en del i fördelningsmodellen för att möta inriktningen i propositionen
Ett användbart försvar
.
Stödet till och dialogen med civilsamhället kan, som mycket annat, utvecklas och förbättras allteftersom. Fördelningsmodellens projekttid på tre år har löpt ut, och MSB och Försvarsmakten har gjort en egeninitierad utvärdering av modellen. Den presenterades i april i år. Vi i regeringen kommer att ta del av utvärderingarna, analysera och återkomma i ärendet.
Jag vill ändå lyfta fram två saker som pågår nu. Det första är en utredning som påbörjats, och det andra är en åtgärd för att utveckla stödet till aktörerna i det civila samhället.
I mars 2014 beslutade regeringen att en särskild utredare ska undersöka möjligheterna att underlätta för civilsamhällets organisationer att bedriva sin verksamhet, utvecklas och därigenom bidra till demokrati, välfärd, folkhälsa, gemenskap och social sammanhållning.
Syftet med utredningen är bland annat att organisationernas kompetens och kapacitet bättre ska tas till vara i mötet mellan kvinnor och män med olika social, kulturell och ekonomisk bakgrund, inte minst inom vård och omsorg. Utredningen heter
Ett stärkt och självständigt civilsamhälle
och ska redovisas och vara färdig senast 29 februari 2016.
Jag vill också nämna en förordning om statsbidrag till organisationer som stöder veteransoldater och deras anhöriga. Den har nyligen antagits och är utformad med villkor som överensstämmer med regeringens bedömningar i proposition 2009/10:55
En politik för det civila samhället
.
Anf. 221 Anna-Lena Sörenson (S)
Fru talman! Både Stefan Caplans och försvarsministerns inlägg handlade mycket om de frivilliga organisationernas stöd till det militära försvaret. Jag hävdar fortfarande att fördelningsmodellen passar bättre för de 16 organisationer som är positiva till den nya fördelningsmodellen, vilket kanske inte är så konstigt.
De tre organisationer som vänder sig till den civila delen av befolkningen har varit mindre nöjda med fördelningsmodellen. Det gäller inte bara Civilförsvarsförbundet utan också Blå Stjärnan och i viss mån också Röda Korset.
Jag måste fråga både försvarsministern och Stefan Caplan: Anser de inte att det finns ett behov av insatser för framför allt enskilda medborgare? Underskattar eller till och med föraktar man de insatser som Civilförsvarsförbundet, i det här fallet, gör? Tycker man inte att de är konstruktiva i sina arbeten? I så fall motsäger man regeringens skrivningar i propositionen om att de frivilliga organisationernas arbeten i kommunen är konstruktiva, bra och värda att bygga på.
Jag vill också säga att den utvärdering som myndigheterna har gjort - MSB och försvarsmyndigheterna har alltså utvärderat sig själva när det gäller dessa frågor - egentligen inte är i överensstämmelse med de principer som finns för statlig styrning.
Jag tycker att det är positivt att försvarsministern hänvisar till utredningar som är påbörjade. Vi kanske kan få se en förändring när det gäller de här frågorna, för det är som sagt viktigt att frivillig försvarsverksamhet tas om hand på ett bra sätt och att man kan utveckla sig mot de behov som finns i samhället.
Detta var väl den sista interpellationsdebatt som jag deltar i under denna mandatperiod. Jag vill tacka försvarsministern för de debatter vi har haft här i kammaren och önska en lycklig resa till Paris, en trevlig sommar och en god valrörelse. Jag vill även tacka medarbetarna och fru talmannen.
Anf. 222 Försvarsminister Karin Enström (M)
Fru talman! Jag vill i min slutreplik verkligen understryka hur viktiga och värdefulla inte bara de frivilliga försvarsorganisationerna är utan självklart också de människor och det engagemang som läggs ned av medlemmar, aktiva och de som stöder detta viktiga arbete. Deras engagemang är betydelsefullt. Det är betydelsefullt för krisberedskapen och försvarsförmågan i stort men också för organisationernas uppgift att ta till vara just enskilda individers engagemang och att stimulera frivilligarbetet.
Samhällets förmåga att hantera kriser handlar både om hur vi agerar tillsammans och hur vi agerar som enskilda individer.
Jag vill uppmana myndigheter, kommuner och de frivilliga försvarsorganisationerna att utveckla och fördjupa dialogen, samverkan och samarbetet med varandra. Vi behöver fortsatt stärka samhällets robusthet och vår samlade förmåga att hantera kriser.
För att samhället ska kunna tillgodogöra sig engagemanget krävs naturligtvis insatser från det offentliga. Till att börja med måste de aktörer som har ansvar för samhällets krisberedskap kontinuerligt undersöka möjligheterna att använda frivilliga vid allvarliga händelser och kriser. Ett frivilligperspektiv måste ständigt vara närvarande.
Det jag tog upp inledningsvis oroar mig. Det är hur framtiden kommer att se ut för de frivilliga försvarsorganisationerna om Socialdemokraterna behöver komma överens med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som har en helt annan syn på försvaret och också vill skära ned anslagen. Det oroar mig.
Men vi har nu utredningar på gång, och som jag också sade i mitt svar kan en översyn av hela den frivilliga försvarsverksamheten komma att bli aktuell i framtiden.
Med det vill jag tacka för debatten och önska alla trevlig sommar.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.