Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Sveriges handelsrelationer med Israel

Interpellation 2024/25:562 av Lorena Delgado Varas (V)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2025-03-26
Överlämnad
2025-03-27
Anmäld
2025-03-28
Sista svarsdatum
2025-04-11
Svarsdatum
2025-04-28
Besvarad
2025-04-28

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
Sveriges handelsrelationer med Israel(pdf, 91 KB)

Interpellationen

till Statsrådet Benjamin Dousa (M)

 

Den pågående situationen i Gaza och Israels agerande i konflikten har fått världssamfundet att reagera starkt. Men Sverige lyser med sin frånvaro. Återigen har Israel brutit mot avtalen och eskalerat bombningarna i Gaza, och under en natt mördades över 200 barn. Internationella domstolen i Haag (ICJ) har slagit fast att det finns rimliga skäl att misstänka att Israel begår handlingar som kan utgöra folkmord, vilket är en allvarlig anklagelse med långtgående juridiska och moraliska konsekvenser. Trots detta har Sverige fortsatt samarbeten och handel med Israel, och inga märkbara åtgärder har vidtagits för att följa ICJ:s interimistiska beslut.

Samtidigt har EU haft ett möte inom ramen för associeringsavtalet med Israel, där syftet var att diskutera mänskliga rättigheter och respekten för internationell rätt. Att ha ett associeringsråd med en stat som utför folkmord är i sig något som inte går att acceptera. Dessutom är det så att resultatet av detta möte visade att ingen konkret press utövades på Israel för att förändra dess politik eller agerande. Detta aktualiserar frågan om att handelsavtalen mellan EU, Sverige och Israel faktiskt bidrar till att legitimera och ekonomiskt upprätthålla en stat som just nu står under granskning för folkrättsbrott, där det sedan länge konstaterats krigsbrott och brott mot mänskliga rättigheter.

Sverige har sedan länge betonat vikten av en regelbaserad världsordning och respekten för internationell rätt. Att upprätthålla ett handelsavtal med en stat som misstänks för folkmord riskerar att undergräva denna hållning. Många andra länder har redan vidtagit åtgärder för att ompröva sina ekonomiska relationer med Israel, och Sverige bör följa deras exempel för att säkerställa att vi inte indirekt understöder brott mot mänskligheten.

Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till statsrådet Benjamin Dousa:

 

  1. Avser statsrådet att vidta åtgärder för att avbryta eller frysa Sveriges handelsavtal med Israel till dess att landet upphör med sitt agerande, som nu utreds som folkrättsbrott?
  2. Hur ser statsrådet på resultatet av EU:s associeringsrådsmöte med Israel, och vilka åtgärder anser statsrådet bör vidtas för att skärpa EU:s hållning gentemot Israel?
  3. På vilket sätt anser statsrådet att Sveriges handelsrelationer med Israel överensstämmer med vår utrikespolitiska hållning om att främja mänskliga rättigheter och respekten för internationell rätt?
  4. Ser statsrådet någon risk i att svenska företag agerar och samarbetar med en stat som står under granskning för folkrättsbrott?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2024/25:562, Sveriges handelsrelationer med Israel

Interpellationsdebatt 2024/25:562

Webb-tv: Sveriges handelsrelationer med Israel

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Benjamin Dousa (M)
Anf. 53 Statsrådet Benjamin Dousa (M)

Herr talman! Lorena Delgado Varas har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att avbryta eller frysa Sveriges handelsavtal med Israel till dess att landet upphör med sitt agerande. Delgado Varas har vidare frågat mig hur jag ser på resultatet av EU:s associeringsråd med Israel och vilka åtgärder jag anser bör vidtas för att skärpa EU:s hållning gentemot Israel. Delgado Varas har även frågat mig på vilket sätt jag anser att Sveriges handelsrelationer med Israel överensstämmer med vår utrikespolitiska hållning om att främja mänskliga rättigheter och respekten för internationell rätt samt om jag ser någon risk i att svenska företag agerar och samarbetar med en stat som står under granskning för folkrättsbrott.

I likhet med EU stöder inte regeringen bojkott av eller sanktioner mot Israel som stat. Vi tror på dialog och anser att en god bilateral relation där vi kan både tala om fördjupat samarbete och framföra kritik i svåra frågor är vägen framåt. Associeringsavtalet, inklusive dess handelsdelar, med Israel utgör en central plattform för just denna dialog. Regeringen vill att denna ska användas, inte att den ska pausas. Av samma anledning anser vi att olika former av bojkott av Israel eller införandet av handelssanktioner vore fel väg att gå.

Reglerna för Sveriges handel med Israel är desamma som följs av övriga EU-länder. Utgångspunkten är dels WTO:s grundläggande regler och överenskommelser, dels associeringsavtalet mellan EU och Israel, där EU har klargjort att avtalet gäller staten Israel inom 1967 års gränser. Regeringen fäster stor vikt vid den differentiering mellan Israel och ockuperade områden som EU:s associeringsavtal med Israel fastställer. Bosättningsprodukter har inte rätt till tullfrihet eller andra tullförmåner. Enligt EU:s lagstiftning krävs att varor från bosättningar ska vara ursprungsmärkta, så att det är tydligt för konsumenten om en vara kommer från Israel eller från en bosättning.

Kraven på respekt för folkrätten, inklusive den internationella humanitära rätten, har varit och fortsätter att vara ett av regeringens nyckelbudskap. Vi framför det i våra egna kontakter med Israel och tillsammans med andra EU-länder och likasinnade. Vi har tät dialog, inte minst inom EU och med andra likasinnade länder, om hur vi på bästa och mest effektiva sätt kan säkerställa respekten för den internationella humanitära rätten. Det var också en del av EU:s budskap vid associeringsrådet den 24 februari.

EU:s associeringsråd med Israel utgjorde ett viktigt tillfälle för dialog och budskap om för oss viktiga principfrågor, såsom Israels folkrättsliga ansvar. Utöver EU:s gemensamma position inför mötet underströk utrikesministern vid mötet vikten av genomförandet av vapenvilan i Gaza, vikten av obehindrat tillträde för humanitär hjälp och att samtliga gisslan, som hålls i förfärliga förhållanden av Hamas, måste släppas omedelbart och ovillkorligen. Sverige lyfte även den allvarliga situationen på Västbanken och uttryckte oro över bosättarvåldet och utvidgningen av bosättningar samt hotet dessa utgör mot en förhandlad tvåstatslösning, som kvarstår som den enda hållbara lösningen på konflikten.

Då interpellanten anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Håkan Svenneling (V) i stället fick delta i interpellationsdebatten.

Håkan Svenneling (V)
Anf. 54 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Situationen i Palestina är värre än någonsin. Döden och förödelsen är total i Gaza. Tidigare fanns det ett litet ljus i några veckor av vapenvila då dödandet avtog, hungern minskade och palestinier och israeler kunde friges och fick återvända hem till oroliga anhöriga. Men så bröt Israel vapenvilan med Hamas. Vi är tillbaka i våldets cykel med död, hunger och total förödelse. Det är en cykel som vi har sett om och om igen i Mellanöstern och som bara leder till mänskligt lidande och minskade möjligheter att bygga långsiktig fred. Våldet och dödandet på den ockuperade Västbanken har nått nya skyhöga höjder. Men här i Sverige har vi en regering som gärna pratar om det allvarliga humanitära läget i Palestina men samtidigt för en politik som går i direkt motsatt riktning.

Förra sommaren kom Internationella domstolen, ICJ, med ett domslut som utkrävde ansvar av Israel men också av alla andra av världens stater. Domstolens ställningstagande ledde fram till en FN-resolution i generalförsamlingen som bland annat krävde att Israels ockupation av Palestina skulle avslutas inom ett år. Trots detta har Sverige fortsatta samarbeten och handel med Israel, och inga märkbara åtgärder har vidtagits för att följa Internationella domstolens interimistiska beslut. Inte heller har någon utredning om beslutets konsekvenser gjorts av regeringen.

Ett konkret svenskt exempel som sannolikt bryter mot Internationella domstolens ställningstagande är regeringens planer på att köpa israeliska militära drönare; det prövas nu om de passar det svenska försvaret. Samtidigt har EU haft möten inom ramen för associeringsavtalet med Israel i syfte att diskutera mänskliga rättigheter och respekten för den internationella rätten – det så kallade associeringsrådet. Resultatet av mötet visade att ingen konkret press utövades på Israel för att landet skulle förändra sin politik eller sitt agerande. Detta aktualiserar frågan om huruvida handelsavtalen mellan EU, Sverige och Israel faktiskt bidrar till att legitimera och ekonomiskt upprätthålla en stat som just nu står under granskning för folkrättsbrott och sedan länge konstaterat krigsbrott och brott mot mänskliga rättigheter.

Det som vi i Vänsterpartiet – ja, faktiskt hela oppositionen här i Sverige – kräver är att EU nu suspenderar, alltså fryser, associeringsavtalet med Israel så att WTO-regler skulle gälla för all handel med Israel. I dag ger EU Israel en förmån samtidigt som landet tillåts genomföra ett folkmord.

Sverige har sedan länge betonat vikten av respekt för internationell rätt. Att upprätthålla ett handelsavtal med en stat som misstänks för folkmord riskerar att undergräva denna hållning. Många andra länder har redan vidtagit åtgärder för att ompröva sina ekonomiska relationer med Israel. Sverige bör följa deras exempel för att säkerställa att vi inte, direkt eller indirekt, understöder brott mot mänskligheten. Dessutom strider detta mot Internationella domstolens beslut.

Vänsterpartiet har därför ställt fyra frågor till bistånds- och utrikeshandelsministern i dagens interpellationsdebatt.

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att avbryta eller frysa det handelsavtal som EU har med Israel?

Hur ser statsrådet på det associeringsrådsmöte som EU har haft med Israel?

Anser statsrådet att man borde vidta något slags åtgärd för det?

Vad tycker statsrådet allmänt om handelsrelationerna mellan Sverige och Israel?

Dessa frågor behöver Sveriges regering svara på, och jag hoppas att vi får svar i dagens debatt.

Jacob Risberg (MP)
Anf. 55 Jacob Risberg (MP)

Herr talman! Jag vill passa på att tacka både Lorena och Håkan för att ha initierat denna debatt. Jag tackar även statsrådet Dousa, som är här och svarar och debatterar med oss.

Det finns ett par saker som regeringen hela tiden återkommer till när vi lyfter den här frågan. Det ena är att regeringen inte tror på bojkott och sanktioner, utan man vill ha en dialog. EU har vid ett femtontal tillfällen pausat olika avtal med andra länder eller stoppat dem helt utan att någon någonsin har sagt att det handlar om sanktioner eller bojkott.

Det är inte det vi frågar efter här i dag. Det handlar inte om en bojkott eller en sanktion, utan det handlar bara om ifall Israel ska fortsätta att ha rättighet till den tullfria handeln med EU. Israel får fortsätta att handla så mycket de vill.

Statsrådet lyfte också upp frågan om varor från bosättningar, trots att det inte var en del av diskussionen. Jag kommer att återkomma till det.

Det är tydligt i artikel 2 i associeringsavtalet att båda parter ska leva upp till de mänskliga rättigheterna. Och vad är det då vi ser? Vad är egentligen den artikeln värd när vi ser krigsbrott efter krigsbrott begås i Gaza? När vi säger orden krigsbrott eller folkmord säger regeringen reflexmässigt att vi måste invänta domstolarna och se vad de säger om det. Vi vill inte kalla det för krigsbrott, säger regeringen.

Men att systematiskt bomba sjukhus, som Israel har gjort, är definitivt ett krigsbrott. Att döda hjälparbetare är ett krigsbrott, och att döda journalister är ett krigsbrott. Att tvångsförflytta befolkning är inte bara ett krigsbrott, utan det kan också utgöra en del av ett folkmord. Att använda svält som ett vapen eller en metod i ett krig är definitivt ett krigsbrott.

I helgen såg vi dessutom från israelisk tv hur en israelisk minister stolt säger att det här är genomtänkt. Vi står upp för att vi använder svält som vapen, säger ministern. Och vad händer då? Hur reagerar den svenska regeringen? Inte alls. Man vill hellre invänta att domstolarna uttalar sig om huruvida det här är krigsbrott eller inte.

Vi kan jämföra med de krigsbrott som har begåtts inom ockuperade områden i Ukraina. Det tog mindre än en månad efter den fullskaliga invasionen i februari 2022 innan EU satte ned foten och sa: Vi ska inte handla med varor från de ockuperade områdena i östra Ukraina. Det tog inte ens en månad! Ockupationen av Västbanken, Gaza och östra Jerusalem har pågått sedan 1967, och vi fortsätter att ge Israel en privilegierad handel.

Inte ens i de fall där domstolen redan har avgjort har den svenska regeringen agerat; det såg vi i Internationella domstolens yttrande från i somras. Sverige tillåter fortfarande handel med varor från bosättningar. Hur kommer det sig? Varför kan man inte ens sätta ned foten vad gäller dem? Det är definitivt ett ekonomiskt stödjande av dessa bosättningar, helt i strid med Internationella domstolens yttrande.

Jag tror att historiens dom kommer att vara hård. Jag undrar vad den här regeringen kommer att svara den dag någon av de internationella domstolarna säger: Det var ett folkmord. Israels regering begick ett folkmord på palestinierna. Ska regeringen då låtsas som att man ingenting visste? Eller kommer man att stå rakryggad och försvara sig? Kanske kommer regeringen att säga: Vi var ekonomiskt delaktiga i det här folkmordet, och det står vi för.

Jag tycker att vi borde få se lite agerande från den svenska regeringen. Det är dags att sätta ned foten. Det är dags att stoppa den tullfria handeln. Det är dags att stoppa det ekonomiska stödet till både kriget i Gaza och bosättningarna.

(Applåder)

Benjamin Dousa (M)
Anf. 56 Statsrådet Benjamin Dousa (M)

Herr talman! Riksdagsledamoten Svenneling behöver inte övertyga mig om det fruktansvärda som just nu sker både i Gaza och på Västbanken. Jag har sett det med egna ögon. Jag har personligen framfört Sveriges mycket tydliga kritik till Israels ambassadör i Sverige och till Israels biträdande utrikesminister, som jag träffade när jag var på besök i Palestina och Israel.

Sverige har varit väldigt tydligt från första början med att Israel har ett mycket omfattande ansvar att följa den humanitära rätten, antingen genom att själva ordna hjälptransporter in i Gaza eller genom att tillåta att andra, som Sverige, som vill vara med och hjälpa till, släpps in.

Bara den senaste veckan har vi fått helt fruktansvärda besked, inte minst från World Food Programme, om att matlagren ser ut att vara helt slut i Gaza. Detta är någonting som vi driver oförtröttligt. Men det är inte Sverige som står vid gränsen, utan det är Israel som måste ta sitt folkrättsliga ansvar och hjälpa, antingen genom att själv hjälpa eller genom att släppa in hjälp.

Sverige driver också ett mycket omfattande arbete inom ramen för EU för att utöka de EU-sanktioner som redan finns så att de ska gälla fler våldsamma bosättare. Men som ni säkert känner till är stödet från ett par EU-länder tyvärr inte tillräckligt för att vi ska kunna gå vidare med den typen av sanktionspaket. Det krävs att rätt många EU-länder står bakom detta för att vi faktiskt ska få igenom det.

EU:s handelsförbindelser med länder utanför EU regleras med och av handelsavtal. Avtalen är utformade för att ge bättre handelsmöjligheter och få bort handelshinder. Det är en princip som Sverige stöder. Genom handelspolitiken kan EU också främja europeiska principer och värderingar som demokrati och mänskliga rättigheter.

EU:s och därmed Sveriges överenskommelser med Israel på handelsområdet finns i associeringsavtalet från 1995. Avtalet är inte bara ett handelsavtal; det utgör också den legala grunden för EU:s samarbete med Israel och omfattar även områden som bland annat politisk dialog och ekonomiska, sociala och rättsliga frågor. I avtalet slås fast att det grundar sig på respekten för de mänskliga rättigheterna och demokratiska principer.

I avtalet har EU klargjort att avtalet gäller staten Israel inom 1967 års gränser. Avtalet fastställer med andra ord en tydlig differentiering mellan Israel och de ockuperade områdena. Enligt EU:s regler får varor med krav på ursprungsmärkning tillverkade på ockuperat område inte märkas som varor från Israel när de förs in i EU. Det innebär exempelvis att varorna därmed inte åtnjuter samma tullförmåner som varor från Israel och att konsumenten ser varifrån varan kommer.

Vi använder rådet för att kunna understryka för oss viktiga principfrågor som Israels ansvar i förhållande till den katastrofala humanitära situationen i Gaza liksom Israels folkrättsliga ansvar. Det är djupt beklagligt och ytterst allvarligt att vapenvilan i Gaza har brutits och att de återupptagna striderna resulterat i ett stort antal civila dödsoffer.

Vår och EU:s position är tydlig. Det behövs återupptagna förhandlingar och en vapenvila som leder till frigivande av gisslan, lindring när det gäller de enorma humanitära behoven, varaktigt slut på stridigheterna och möjligheter att påbörja återuppbyggnad – och den vill Sverige gärna vara med i så länge Hamas inte är en del av bilden.

Håkan Svenneling (V)
Anf. 57 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Vi var många som blev glatt överraskade över att bistånds- och utrikeshandelsminister Dousa, efter sitt besök i Israel, var så tydlig med vad som sker i Gaza. Men glädjen varade inte länge, för regeringen meddelade sedan att man totalt skulle dra in stödet till FN-organet UNRWA. Vi ställer oss vid en skampåle när det gäller humanitärt stöd till palestinska flyktingar genom att vi inte ger något sådant stöd.

När sedan utrikesministern gjorde samma resa som bistånds- och handelsministern gjorde ledde det till att den israeliska regeringen använde den svenska regeringen som ett gott exempel, som man hoppades att andra länder skulle följa efter. Än i dag står den svenska regeringen helt ensam i att fatta den här typen av beslut.

Vi har hört FN skrika sig hes för att få Sverige och USA – ja, hela omvärlden – att agera. Men svaret från Israels regering har blivit att stämpla och förbjuda dess generalsekreterare António Guterres. Samtidigt attackeras och dödas FN-arbetare och FN-soldater, och det israeliska parlamentet har infört en lag för att förhindra FN att ge humanitärt stöd till palestinier. Det är en oacceptabel och cynisk politik i syfte att svälta ett ockuperat folk.

Då råder det från den svenska regeringens sida och från EU:s sida ett slags blind tilltro till dialog. Det finns en överdriven bild hos regeringen när det gäller vad associeringsrådet ska ge och vilka resultat man ska få av det. Bara ett enda möte har de facto hållits sedan den 7 oktober, och det var ett möte som Israel förhalade i över elva månader.

Ministern återkommer hela tiden till att man vill att rådet ska användas. Men vad blir resultatet? I praktiken ser vi att EU, inklusive Sverige, sätter press på Israel en enda dag, när mötet hålls. Alla andra dagar på året är det ingen press på Israel. Det var inte så här som apartheidregimen i Sydafrika föll.

Regeringens och EU:s väg kommer aldrig att leda till något resultat. I stället kommer den att leda till att man upprätthåller status quo, det som vi ser nu, medan Gaza dör.

På mycket lösa grunder fryste och skar ni i det svenska biståndet till den främsta biståndsorganisationen för palestinier. Samtidigt försökte FN-organet UNRWA hjälpa när nöden var som störst – den är fortfarande som störst.

Ni har misslyckats med att föra en solidarisk och rättvis utrikespolitik. Ni har sänkt Sveriges anseende i omvärlden, särskilt i muslimska länder. Ni har brutit med den svenska traditionen – att stå upp för folkrätten – och i stället infört dubbla måttstockar.

Herr talman! Sverige måste i detta läge sluta upp bakom den enda fredliga part som finns, staten Palestina. Sverige har erkänt Palestina som stat. Vi borde därför helhjärtat stödja bygget av en palestinsk stat så att vi får jämbördiga parter och en tvåstatslösning och i förlängningen ett slut på ockupationen – för att få en hållbar fred för Palestina och för Israel.

Den norska regeringen har på många sätt agerat annorlunda än den svenska regeringen. En sak som den norska regeringen har gjort hänger ihop med det som behandlades i den sista frågan i interpellationen. Det gäller företagens roll.

Här har den norska regeringen varit tydlig, först i rekommendationer och sedan i skärpta rekommendationer till norska företag. Man ska undvika handel som bidrar till att upprätthålla Israels ockupation av Palestina, utifrån Internationella domstolens ställningstagande. Något liknande har vi knappast hört från den svenska regeringen.

Här behöver den svenska regeringen nu bli mycket, mycket tydligare. Vi behöver inte höra ord om begränsningar i vad regeringen vill göra. I stället vill vi ha tydlig handlingskraft från regeringens sida.

(Applåder)

Jacob Risberg (MP)
Anf. 58 Jacob Risberg (MP)

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det var inte jättemycket till svar på just de frågor som har ställts i interpellationen. Det var mer en beskrivning av läget – att det krävs att fler hjälpinsatser kommer in och att hjälpinsatserna för tillfället inte gör det.

Vi fick höra om de samtal som den svenska regeringen har haft med personer både i den israeliska regeringen och på den israeliska ambassaden. Statsrådet lyfte också upp att EU har lyckats inrätta sanktioner mot vissa våldsamma bosättare. Det är någonting som vi självklart står bakom.

Därefter fick vi en lektion i hur handelsavtal fungerar. Jag tror att vi är medvetna om det. Sedan lyfte statsrådet Dousa återigen att den tullfrihet som associeringsavtalet medger när det gäller Israel inte gäller varor från ockuperat område och från bosättningar.

Men vi vet båda två att det här systemet läcker. Industriella varor och sammansatta varor som delvis tillverkas på ockuperat område kommer att klassas som israeliska. Redan där ser vi att systemet inte fungerar som det ska. Det är en sak med frukt och grönsaker – det är relativt enkelt. Men när det kommer till industrivaror och andra typer av sammansatta produkter läcker systemet.

Det här är en sak som man skulle kunna gå till botten med: Hur kan vi skärpa till det här över huvud taget? Detta innebär ju att vi fortfarande stöder bosättningarna ekonomiskt. Det är i strid med Internationella domstolen.

Det finns två frågor som jag gärna skulle vilja ha svar på från statsrådet Dousa:

Är statsrådet beredd att arbeta för ett totalt förbud mot import av varor från bosättningar, på samma vis som vi inte tillåter varor från ockuperade delar av Ukraina?

Är statsrådet Dousa beredd att driva på för en paus av associeringsavtalet, utifrån bristen på respekt för mänskliga rättigheter? Vad krävs det annars för brott mot mänskliga rättigheter? Vad är artikel 2 egentligen värd?

Benjamin Dousa (M)
Anf. 59 Statsrådet Benjamin Dousa (M)

Herr talman! Folkrätten, inklusive FN-stadgan, utgör en hörnsten i den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken. Med den kommer respekten för de internationella domstolarna. Sverige stöder Internationella domstolen, som är FN:s främsta rättsliga organ, och Internationella brottmålsdomstolen, med dess unika roll och med mandat att döma över de allvarligaste internationella brotten.

Vi förväntar oss att Israel efterlever de bindande provisoriska åtgärder som Internationella domstolen beslutat om. Internationella domstolen meddelade den 19 juli 2024 ett rådgivande yttrande, som regeringen till fullo står bakom. Det rådgivande yttrandet sammanfaller i avgörande delar med EU:s politik.

Varken Sverige eller EU har erkänt ockupationen som laglig eller erkänt annekteringen av östra Jerusalem. EU och dess medlemsstater erkänner inte heller några förändringar av 1967 års gränser som inte parterna kommit överens om. EU har uttalat stöd för det palestinska folkets ovillkorliga rätt till självbestämmande.

Även i andra delar sammanfaller yttrandet med detta, till exempel när det gäller att bosättningar strider mot folkrätten.

Regeringens beslut att dra ned på stödet till UNRWA har vi diskuterat i kammaren flera gånger tidigare. Det handlar om att vi inte vill att svenska skattepengar ska bli fast på ett bankkonto, utan vi vill att så mycket som möjligt ska komma ut i fält. Därför har det tidigare beslutet om 400 miljoner kronor dubblerats till 800 miljoner kronor. Men det kanaliseras via andra stödorganisationer – World Food Programme, Unicef, ICRC med flera.

Den svenska regeringens stöd för civila palestinier både på Västbanken och i Gaza förblir alltså mycket omfattande.

Håkan Svenneling (V)
Anf. 60 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Jag ska nu fundera på om vi har fått svar på de frågor vi har ställt.

Det är tydligt att den svenska regeringen inte avser att avbryta eller frysa det handelsavtal som EU har med Israel. Det är ett tydligt nej där.

Regeringen vill fokusera på associeringsrådet, men än så länge har vi inte fått några som helst tydliga resultat från rådets enda möte.

När det gäller om statsrådet anser att handelsrelationerna med Israel överensstämmer med vår utrikespolitiska hållning får vi oss en lektion om att man står bakom Internationella domstolen. Det tycker jag i grunden är bra. Problemet är att man från regeringens sida inte analyserar vad domstolen har kommit fram till och vidtar åtgärder utifrån det.

När det gäller rekommendationen till svenska företag hör vi inte att några sådana är planerade. I stället oroar man sig för att UNRWA:s pengar ska bli fast på ett bankkonto. Då vill jag bara informera statsrådet om att det blir de inte. I annat fall hade andra länder inte stöttat. Det handlar inte heller enbart om pengar till Gaza, utan även palestinska flyktingar i Libanon, i Syrien och på andra platser i Palestina får ta del av UNRWA:s stöd. Det vi ser är alltså mycket tydligt en politisk åtgärd från regeringen.

För er som lyssnar på denna debatt är det också tydligt vad som behövs: Sverige behöver en rödgrön regering, en rödgrön regering som i FN:s generalförsamling skulle rösta för eldupphör, för att internationell rätt ska gälla, för att Internationella domstolens beslut ska följas och för staten Palestinas rätt att göra sin röst hörd.

Det behövs en rödgrön regering som ökar och stärker biståndet till Palestina samtidigt som vi ger politiskt stöd till FN och till FN-organet UNRWA specifikt, en rödgrön regering som ökar pressen på staten Israel och utkräver ansvar genom att suspendera associeringsavtalet mellan EU och Israel.

Vi behöver en regering som tillsammans med andra länder formar en plan för fred i Mellanöstern och för ett slut på Israels ockupation av Palestina.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Benjamin Dousa (M)
Anf. 61 Statsrådet Benjamin Dousa (M)

Herr talman! Det mesta av det som ledamoten Svenneling räknade upp är precis vad regeringen gör: Vi ökar pressen på Israel att följa folkrätten, vi vill ha ett eldupphör och vi har ett mycket omfattande stöd till civila palestinier både i Västbanken, i Gaza och i regionen runt omkring.

Regeringen är övertygad om att en hållbar fred mellan Israel och Palestina måste bygga på en tvåstatslösning. Regeringen stöder därför både EU:s och FN:s arbete för att få till stånd en trovärdig process för en förhandlad tvåstatslösning och står i nära kontakt med likasinnade och företrädare från regionen.

Vid det senaste associeringsrådet med Israel framförde utrikesministern tillsammans med bland annat EU:s höga representant Kaja Kallas tydliga budskap till den israeliska utrikesministern om vikten av att inte underminera förutsättningarna för en fred i form av en framförhandlad tvåstatslösning och att bosättningspolitiken måste få ett slut.

Det var även utrikesministerns tydliga budskap under hennes besök i Israel.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.